Året som gick - Q3 2010

Bild från Visingsö Warriors, en av Q3:s absoluta höjdpunkter.

Då så, nu är det dags att gå vidare på vandringen genom 2010. Q3 innehöll bland annat årets sommarsemester, vilket borgade för mycket träning och spännande upptåg. Bland annat så innehöll första veckan hela nio pass, men mer om det nedan. Nu kör vi!

Juli:

Q3 började fantastiskt bra, jag hade klämt in mina sommarsemesterveckor mellan v27-30, vilket visade sig vara ett riktigt lyckokast. Dels var vädret kanonbra och dels var en hel del spännande evenemang inplanerade. Vecka 27 innehöll inte mindre än nio träningspass varav ett var Ursvik All In och ett var Vansbrosimningen. Ursvik All In var ett evenemang som vi drog ihop efter att vi fått en lite knasig idé efter sista långpasset innan Stockholm Marathon, men detta har ni förhoppningsvis redan läst om i rapporten från Q2. Vi sprang i alla fall Ursviks alla spår under en och samma dag vilket blev totalt 37,5km terränglöpning. Tack vare att vi lagt ut information på våra bloggar, på facebook och på funbeat så var vi totalt 42 pers som kom till start. Detta evenemang var väldigt populärt och vi hoppas naturligtvis på att det återkommer under 2011.

Dagen efter Ursvik All In så var det dags för Vansbrosimningen. Jag hade förhandlat till mig att slippa köra till Vansbro, eftersom UAI hade slitit rejält på kroppen. Rumpa och baksida lår var totalt färdiga, och gissa vad som blir mest utsatt när man sitter och kör bil. Just det, rumpa och baksida lår. Tyvärr visade det sig att min sambo Karin, som också skulle simma, inte hade sovit många blundar under natten så hon drog "Trafikfara-pga-ej-utsövd-kortet" vilket har företräde mot "Ont-som-faan-i-hela-kroppen-kortet". Okej, det var bara att bita ihop och hitta på sätt att sitta för att det skulle göra så lite ont som möjligt. Efter 3-4 timmar var vi så framme och hungrig som tusan så var vi tvugna att hitta något att äta, jag var så hungrig att kön till det lite finare käket var så mycket längre än kön till hamburgergrillen att jag valde burgaren. Efter maten var det dags att byta om och gå upp till starten. På väg upp till starten tyckte jag att det var något som inte kändes som det skulle, pinsamt nog upptäckte jag att jag satt på mig våtdräkten bak och fram. Huvudet var helt klart inte riktigt med upp till Vansbro. UAI hade kanske tagit mer must än vad jag trodde?

Simningen då? Jodå, jag gled in på 1.19.20 vilket var nytt personbästa. Tiden räckte till en tredje plats, dvs både Karin och Roger var före mig i mål. I nämnd ordning. Men, det jag gjort som de inte var att ha avklarat En Svensk Klassiker. Min andra dessutom. Dock skulle Roger ansluta sig till sällskapet senare under hösten.

Vecka 28 började med att jag skulle köra ett litet återhämtningspass på cykel, men det blev av någon anledning dryga sju mil ute på Färingsö. Det måste varit det fina vädret som lurade mig. På onsdagen var det sedan dags att provspringa Jubileumsmarathonbanan, dvs samma bana som sprangs under sommarolympiaden i Stockholm 1912. Banan utgick från Stockholms Stadion och gick sedan upp till Sollentuna Kyrka där man vänder tillbaka, men vi nöjde oss med att springa halva loppet. I slutet av veckan åkte vi ett gäng från Stockholm ner till Gränna för att möta upp Susanne för att genomföra en av sommarens riktiga höjdpunkter, Visingsö Warriors. Jag vet inte riktigt var namnet kom ifrån, men det vi gjorde var att springa från Jönköping och upp till Gränna för att sedan fortsätta löpningen ute på vackra Visingsö. Totalt sprang vi 45km vilket var mitt nya distansrekord och min första ULTRA-löpning. Klicka gärna på länken ovan så får ni en mer utförlig beskrivning av hur vi hade det.

Vecka 29 var det dags för en Norrlandsturné, på fredagen satt vi oss i bilen för att åka upp till Ö-vik. Efter ca 50 mil bestämde jag mig för att hoppa av och springa de sista milen hem. Det blev betydligt värre än vad jag tänkt mig, hela spektaklet kan ni läsa om här. Resten av vistelsen var dock angenäm.

Augusti:

Augusti innehöll långt ifrån lika mycket skoj som Juli, men två saker stack ut och det var Midnattsloppet och Stockholm Triathlon. Det var debut i båda, även om jag inte sprang Midnattsloppet i eget namn, och två skilda upplevelser. Midnattsloppet var grymt varmt och sjukt jobbigt, bra mycket jobbigare än vad jag trott att den skulle vara. Stockholm Triathlon var grymt skoj, jag fick verkligen mersmak efter den. Från tävlingen fick jag med mig ett kvitto på att det är simningen som är min överlägset sämsta gren av de tre. Jag ställde upp i motionsklassen och var tredje sist upp ur vattnet, men sedan började jag plocka platser. Läs gärna om hur jag blev triathlet i detta inlägg.

September:

September månad var en riktigt tävlingsintensiv månad med tävling tre lördagar i rad, och då pratar vi inte vilka tävlingar som helst. Så här i efterhand kan jag kanske tycka att det var lite väl intensivt, men jag minns att jag tog det vecka för vecka och verkligen skulle känna efter att jag faktiskt var redo. Först ut av tävlingarna var Stockholm Halvmarathon, ett lopp som jag sprang 2009 också och som jag hade riktigt positiva minnen av. 2009 sprang jag på 1.43 och som jag minns det var jag riktigt nöjd med det, det var ju lite marginal till mitt mål som var 1.45. Till 2010 visade det sig att jag hade utvecklat min löpning en hel del, vilket jag i och för sig redan visste. Jag hade tidigare i år satt personbästa i alla lopp jag ställt upp i förutom Midnattsloppet, men det är ju en annan historia. Jag var lite osäker på formen innan loppet, som vanligt, men när väl startskottet gått så flöt det på riktigt bra, minns att jag tänkte att jag kör på så länge jag orkar. Med en kilometer kvar, eller så, visste jag att jag skulle kapa 2009 års tid ganska rejält och känslan var så jäkla skön. I mål visade klockan på 1.31 vilket alltså var en fin putsning på 12 minuter.

Andra tävlingen denna månad var Kistaloppet, ett lopp som jag halkade in på på ett bananskal. Typ. Jag mötte upp Miranda innan och vi joggade bort till Kista som uppvärmning, en uppvärmning som var nästan lika lång som själva loppet. Jag hade inga planer på att maxa och slå personbästa, men när starten väl gått så flöt det på något alldeles fantastiskt. Jag låg länge bra till för att gå sub40, men tillslut räckte insatsen till 40.53 vilket var en kapning av mitt tidigare personbästa med 1.39. Helt otroligt egentligen. Behöver jag säga att jag var nöjd efteråt?

Sista helgen i September är det av tradition Lidingöloppet, ja det börjar nästan bli tradition för mig med. För tredje året i rad så stod jag på startlinjen och för tredje lördagen i rad var det tävling. Lidingöloppet är ju inte vilket lopp som helst, det handlar trots allt om 30km terräng och det handlar om ett lopp som bara blir tuffare ju längre man springer. Mina tidigare resultat hade varit 3.15 och 2.53 och jag hade förhoppningar om att komma in under 2.30. Någonstans hade jag lite galna förhoppningar om 2.15, men då skulle allt verkligen gå min väg. Tidigt i loppet visade det sig inte bli så, det gick allt för långsamt och det framförallt eftersom det var trångt till en början. Jag hade nog behövt starta i en grupp tidigare för att komma iväg bra, men det hade såklart inte varit någon garanti ändå. Eventuellt hade jag bara sprängt mig. Nåväl, tack vare att det inte gick så snabbt i början så blev det en riktigt angenäm resa fram till 20-25km. Först de sista kilometrarna började det bli slitigt, men då visste jag att om jag bara höll i så skulle jag i alla fall klara 2.30 med lite marginal. Marginalen visade sig bli 5 minuter och utvecklingen sedan mitt första lidingölopp var inte mindre än 50 minuter. Kan man vara annat än nöjd?

Så, nu har vi gått igenom 3/4 av 2010. Den sista fjärdedelen hoppas jag inte dröjer för länge, men jag kan redan nu hinta om att det kommer ett nytt pb, nya äventyr och lite annat smått och gott.