Rapport från Norrland

Förhoppningsvis har ni märkt att mina inlägg lyst med sin frånvaro de senaste dagarna. Anledningen är att jag befinner mig i min hemstad Örnsköldsvik för att hälsa på min familj och därför har jag prioriterat ner bloggandet, men här kommer lite sammanfattning av vad som hänt sedan sist.

Torsdag kväll så var jag på Kentkonsert på Långholmen. Det har inget med träning att göra, men eftersom jag ännu inte kommit över att det var den minst braiga Kentspelning jag varit på så känner jag att jag måste skriva lite om det. Jag har sedan jag började lyssna på Kent för ca 15 år sedan varit ett hängivet fan som sällan missat ett tillfälle att se dom live och jag har aldrig gått från en spelning missnöjd. Min bästa upplevelse var Globenspelningen på "Vapen & Ammunition"-turnén. Men, som sagt, denna spelning var ingen höjdare, speciellt första timmen var seg och ljudet var allt annat än bra. Nog om det.

I fredags så åkte vi norrut strax innan lunchtid. I Birsta, norr om Sundsvall, så svängde vi in på IKEA för att köra lite budgetlunch, jag åt Viltfärsbiffar med svampsås och potatis. Kaffe tog vi sedan vid brofästet vid Höga Kusten-bron. Dryga 2 mil kvar, motorvägen, så hoppade jag av vid en restaurang som heter Näske Krog.

Eftersom jag skulle springa en annan väg än den väg man normalt kör med bil, så kollade jag bilatlasen för att uppskatta hur långt det skulle bli. Jag uppskattade att det skulle vara 20-25km, vilket skulle visa sig vara långt ifrån sanningen.

Redan när jag hoppade av så började jag nog att ana att det skulle vara längre än vad jag trodde, men jag körde strutstaktiken. Den storslagna omgivningen med berg, vatten och gårdar utefter grusvägen gjorde att första 5km gick lätt. Vid 5km kom jag till ett vägskäl som sa att det var 3km till Köpmanholmen, som jag visste skulle vara en omväg, och 5km till Bjästa. Jag valde den senare. När jag kom fram till Bjästa, efter 10km alltså, såg jag en skylt som sa att det var 6km till Köpmanholmen vilket betydde att det varit en omväg på 4km om jag valt den vägen. Dock så började jag bli än mer varse om att det skulle bli en bra bit längre än 20-25km, eftersom jag redan avverkat 10km. Väl genom Bjästa skulle jag ta höger över Bergom, skylten sa att det var 6km dit och 16km till Domsjö. Hm, 16km till Domsjö och det är inte ens nära hem därifrån. Troligen skulle det vara ytterligare 10km. Bergom passerades och jag började känna mig mer och mer trött, men jag sköt upp stoppet för att äta de energikakor jag hade med mig. Slutsats, när man blir trött blir man dum i huvet. Efter 26km kom jag så äntligen fram till civilisationen, vid en busskur satt jag mig ner för att äta energikaka och dricka vatten. När jag sitter där så ringer Karin och undrar hur det går och om jag kan köpa en rödlök och om jag behöver hämtning. Jag går med på att köpa en rödlök, men tackar nej till skjuts. I kassan visar det sig dock att jag inte hade några pengar med mig, så jag fick ringa upp och meddela att jag inte kunde fullfölja mitt löfte. Och nej, jag behövde ingen skjuts. Jag återupptog löpningen och hann till Statt när det ringde igen, det var Gunilla som var i närheten eftersom hon åkt och köpt rödlök. Hon erbjöd skjuts och jag tittade på klockan som visade 30km. Snabbt beslut, skall jag springa sista 5km eller acceptera skjuts? Jag valde att åka med, 30km är ju också ett träningspass. Eller hur? Väl hemma hos Stefan och Gunilla, min bror och hans sambo alltså, så svepte jag två råa ägg och ett halvt glas vispgrädde. Mums, not. Stefan skulle upp och åka rullskidor på morgonen efter och jag tvekade inte att följa med, men jag skulle springa.

Tidigt på lördagmorgon ringde klockan, vi skulle ge oss av till Skyttis för träning. Stefan körde rullskidor och jag tog ett lugnt återhämtningspass på knappt 5km. Det var tungt, men samtidigt skönt att komma ut och skaka igång benen lite.

Lördagkväll var det 80-årskalas, vilket kanske inte låter så farligt om det inte vore för att det var 40+40 som skulle firas. Den mycket trevliga kvällen ledde till en träningsfri söndag.

Efter en återhämtningsdag så var jag laddad för träning igen. Återigen så åkte Stefan rullskidor och jag körde snabbdistans i 10km-spåret. 47min och snittpuls på 85% var ett tufft och skönt morgonpass innan frukost.