Idag blev det ett alldeles fantastiskt skidpass. Igen, känns det som. Men idag var det så fantastiskt fint väder, det var blå himmel och 5-6 kallgrader. Lägg till gnistrande snö och en lågt liggande sol så kanske ni förstår. Jag passerade en dam som stod och tog lite bilder och frågade ifall hon fick till några bra. "Jag hoppas det, man vill ju visa de som inte vill åka vad de missar" svarade hon, och jag kunde bara hålla med. Tyvärr ville inte min telefon samarbeta, så det blev inga bilder för mig. Eller, inga för er eftersom jag har några grymma kvar på näthinnan. Exempelvis ett där ett vindskydd är upplyst av solen.
Passet blev i alla fall 22km, Stefan följde med första varvet och andra tog jag på egen hand. Efter skidåkningen åkte vi och hämtade den andra skotern som skall med upp till Rödvattnet hos Gunillas storebror, en liten leksak som Marcus och jag kommer att slåss om. Han är ju bara 12 år så jag tror nog att jag kommer att ha en ganska bra chans. Vi fick oss lite styrketräning hos honom också då han behövde hjälp att kasta in två pallar pellets, bra träning för triceps och lats. Jag tycker mig redan se skillnad :-)
Om någon timme bär det av till obygden och jag kommer inte ha tillgång till Internet, så jag får passa på att önska alla ett gott slut och ett gott nytt år redan nu.
- Posted using BlogPress from my iPad
fredag 28 december 2012
torsdag 27 december 2012
Beslutsångest
Alltså, det är så grymt vintrigt här uppe i Ö-vik. Jag undrar hur många decimeter snö det kommit den senaste veckan? På annandagen åkte vi upp till Stefan och Gunillas stuga i Rödvattnet och halva dagen igår gick åt till att skotta. Skön träning. Vi hann med att grilla och åka lite skoter också.
Imorse åkte vi tillbaka till Bonäset och föga förvånande hade uppfarten snöat igen, så det blev ännu mer skottning. Skön träning. När vi fått bort snön och packat ur bilen så kom jag iväg på ett skidpass uppe på Skyttis. Spåren var jättefina och åkningen var en ren njutning. Jag mötte Fredrik i spåret, men var så inne i min åkning att jag inte ens kom mig för att stanna. Fokus! :-)
Baksidan med det underbara vintervädret är att jag har åkt på en sådan sjuk beslutsångest. Tanken var att åka ner till Stockholm på lördag, men nu överväger jag starkt att stanna kvar här över nyår.
- Posted using BlogPress from my iPad
tisdag 25 december 2012
God Jul!
De senaste åren har Stefan och jag sprungit en sväng varje julaftonsmorgon, men i år åkte vi skidor istället. Det gäller ju att passa på när jag är här uppe, som sagt. När vi kom upp till Skyttis insåg vi att spårkillen inte hunnit upp för att dra nya spår, så vi fick nöja oss med de gamla. Dessutom hade de drivit igen bitvis med ny snö, men va sjutton det var ju bara att åka. Till en början var mina händer lite frusna, men så fort de tinat så var det grymt skönt att åka. Dessutom var det riktigt fridfullt, det enda som hördes var stavtagen.
Efter skidorna åkte kostym och juliga slipsen på, jullunch hos mamma stod på tur. Jullunchen satt extra fint efter skidåkningen. Och alla julklappar satt nog fint för barnen också. Sedan åkte vi vidare till svägerska Gunillas föräldrar för julmiddag. Tänk vad mycket mat man verkligen kan få i sig, bara för att det är så jäkla gott. Och tänk vad mycket julklappar barnen kan få.
- Posted using BlogPress from my iPad
söndag 23 december 2012
Juligt långpass, skidor och lite annat kul
Det är ständigt en kamp mellan att passa på att åka skidor och att hålla sig till träningsplanen nu när jag är hemma i Ö-vik. Igår var Stefan och jag ute och tog en sväng på Skyttis och det var alldeles underbart att få åka i nydragna hårda spår, även om ovanan såklart gjorde att det var lite kantigt också. Idag blev det lite tidspressat så medans Stefan och Marcus åkte på hockeyträning passade jag på att köra ett långpass på 20km, enligt planen alltså. Jag sprang ut mot, och förbi, Idbyn och vände. På vägen hem körde jag åtta km progressivt, trots underlaget och ömma ljumskar lyckades jag komma ner mot 4:20. Men absolut inte utan ansträngning.
Igår eftermiddag åkte vi ut till mamma för att fira hennes 65-årsdag. Jisses vad gott det är med smörgåstårta efter man tränat. Vi hade skramlat ihop till en ny telefon till henne och hon frågade ifall man kunde komma in på min sida, den här bloggen alltså, med den. Oj vad jag skrattade. Okej, jag kan hålla med om att det är lite slarvigt av Samsung att inte informera om det. Skäms! :-)
Nu ska vi ut och köpa de sista julklapparna och kanske hinner vi med att fika på stan också.
- Posted using BlogPress from my iPad
lördag 22 december 2012
747 - My tribute
Som den lilla Kenttönt som jag är måste jag bara tillägna mitt 747:e inlägg till en av mina absoluta favoritlåtar. Alla kategorier. Tyvärr hittade jag inte den svenska versionen, jag är nog inte ensam om att tycka att den är klart bättre. Men de gjorde ju ett försök i alla fall.
Gissa vad jag kommer att göra om 252 inlägg?
Gissa vad jag kommer att göra om 252 inlägg?
fredag 21 december 2012
Skidåkningen snöade inne
Well, det kan komma för mycket snö. T ex kom det för mycket snö igår för att skidåkning skulle bli aktuellt imorse. Så istället tog jag mig an gårdagens löppass istället, 13km med 3x2km tröskelintervaller. Mycket snö på vägarna underlättar inte tröskelintervaller, notera. Men att kämpa går ju alltid.
Senare på eftermiddagen kollade jag in brorson Marcus hockeyträning, det är grymt kul att se dom utvecklas. Man märker ju skillnaden när det går ett år emellan.
Imorgon gör vi ett nytt försök med skidorna.
- Posted using BlogPress from my iPad
torsdag 20 december 2012
På gång norröver
Nu är jag och mitt lilla pack på väg norrut för en dryg veckas skönt julfirande. Efter ett ganska uselt år, och framförallt dålig höst och vinter, ska det sitta fint att få ladda batterierna ordentligt inför nästa år. Jag vet inte riktigt varför vi är så funtade att just ett nytt år ska vara ett avstamp för förändring/förbättring, men så är det ju.
Det kommer att finnas gott om tid för diverse aktiviteter som jag inte har annars, som skid- och skoteråkning. Jag pratade med min bror precis och han rapporterade 85cm snö i inlandet, så dagarna i Rödvattnet ser jag verkligen fram emot. Imorgon bitti har det utlovats skidåkning på Skyttis, så ikväll blir det nog att preparera skidorna. Troligen med ett glas rödvin som sällskap.
Bussresan ska nog gå bra den också, dels finns det wifi och dels har jag Zlatanboken med mig. Bland annat.
Hoppas att jag inte jinxat nu och att mayaindianernas profetia om jordens undergång slår in. Det vore ett synnerligen dåligt sätt att fira sin namnsdag på.
- Posted using BlogPress from my iPad
tisdag 18 december 2012
Kickar
Efter simpasset igår så började jag prata med en man i bastun som förklarade hur bra han mådde av simma. Han hade en så skön inställning till motion och välmående. Huvudsaken var att han tog sig till simhallen och bytte om, sedan spelade det inte så stor roll ifall det blev en längd, eller tio eller hundra. Eller att han snörat på sig löparskorna och sprungit 100m, 1km eller en mil. Han var nöjd med sig själv bara han kommit så långt. Själv kände jag mig nöjd med att jag lyckades simma 25m under vattnet.
Idag kände jag mig nöjd med mitt löppass, eller rättare sagt kände jag mig jävligt nöjd efteråt. På programmet stod det 12km medelhård distans och jag började med två uppvärmningskilometrar sedan körde jag resten precis under 4:30-tempo. Benen kändes riktigt bra, trots att underlaget var lite halkigt/moddigt, och pulsen låg precis runt 80%.
Speciellt skön är känslan av att vara lite låg innan passet och hög efter.
Idag kände jag mig nöjd med mitt löppass, eller rättare sagt kände jag mig jävligt nöjd efteråt. På programmet stod det 12km medelhård distans och jag började med två uppvärmningskilometrar sedan körde jag resten precis under 4:30-tempo. Benen kändes riktigt bra, trots att underlaget var lite halkigt/moddigt, och pulsen låg precis runt 80%.
Speciellt skön är känslan av att vara lite låg innan passet och hög efter.
torsdag 13 december 2012
Tolvan Tolvansson?
Så, gjorde du något minnesvärt detta speciella datum 121212?
Föddes du kanske denna dag? Kanske t o m 12:12? Troligen inte
Gifte du dig?
Träffade du kanske 12 kompisar?
Sprang du kanske 12km?
Träffade du kanske 12 kompisar för att springa 12km?
Åt du kanske 12 köttbullar, fastän att man bara ska äta sex?
Själv sprang jag 40min på löpbandet, det kommer jag kanske att komma ihåg en tid framöver.
Tänk, nu är det drygt 88 år kvar tills nästa speciella datum infaller. 010101 kommer i alla fall inte jag uppleva, men föddes du denna dag så kanske du gör det.
- Posted using BlogPress from my iPad
Föddes du kanske denna dag? Kanske t o m 12:12? Troligen inte
Gifte du dig?
Träffade du kanske 12 kompisar?
Sprang du kanske 12km?
Träffade du kanske 12 kompisar för att springa 12km?
Åt du kanske 12 köttbullar, fastän att man bara ska äta sex?
Själv sprang jag 40min på löpbandet, det kommer jag kanske att komma ihåg en tid framöver.
Tänk, nu är det drygt 88 år kvar tills nästa speciella datum infaller. 010101 kommer i alla fall inte jag uppleva, men föddes du denna dag så kanske du gör det.
- Posted using BlogPress from my iPad
måndag 10 december 2012
Bakstart
På programmet stod det vilodag idag, och det följde jag slaviskt. Om inte 90s stretching av höger bröstmuskel räknas, förstås.
Istället blev det både lussebulle- och julkladdkakebak. Jag fick lite smak på det där med lussebullar efter förra tisdagens bullbak.
Tanken var också att jag skulle anmäla mig till Vansbro Triathlon ikväll, men det var jag absolut inte ensam om. På några få minuter var platserna redan uppbokade, tyvärr var fru Fortuna var inte på min sida.
Vilken tur då att jag hade nybakat och lite glögg att dränka sorgerna i.
Okej, ingen av nobelpristagarna fick någon plats heller...
söndag 9 december 2012
Test, fest och pest!
Vilken grym helg det blev!
På många sätt!
Igår var jag ute på Bosön tillsammans med en massa klubbkompisar från SCT för en dag fylld med träning, tester och föreläsningar. Och glädje förstås! Förmiddagen började med styrka och rörlighet lett av Marika och det var grymt jobbigt, en del övningar var jag inte ens i närheten av att greja. Men det gav ju lite uppslag för övningar att lägga till de jag redan gör. Glädjande var väl att jag inte var ensam om att inte ha det lätt.
Efter styrka/rörlighet stod löpskolning och Coopers test på tur. Även om jag nog har koll på tekniken så är det jättebra att gå igenom någon gång då och då. Coopers blir jag alltid lika nervös inför, inte riktigt säker på varför men troligen för vetskapen om att det kommer att göra så jävla ont. Speciellt i halsen efteråt, eftersom luften är så torr. Jag tycker att jag fick till löpningen ganska bra, varvtiderna blev riktigt jämna och jag tappade inte alls mot slutet. Min tid blev 11:03 och det är 25s långsammare än i februari, vilket förmodligen beror på att det var längre in på säsongen och att det var efter en galen mängd träning under januari. Förhoppningsvis kommer vi att ha en ny testdag i februari igen och det är då gårdagens resultat ska jämföras.
Efter lunchen, som bestod av Viltmästarskav med champinjoner och lingon, så höll Bernhard Hirschauer från Triathloncoachen en föreläsning om träning i allmänhet och triathlon i synnerhet. Jag fick väl inga direkta aha-upplevelser, men det är alltid bra att få repetition på hur man skall tänka gällande sin träning. Dock så krävs det långt mer än en timmes generella råd för att fördjupa sig i detta komplexa ämne.
När Bernhard berättat hur man skall träna så föreläste Mikaela Person om hur man skall äta för att prestera. Mikaela, som gör sin MSc i nutrition på Karolinska Institutet, berättade om allt från vikten av timingen i när man äter före, under och efter träning och tävling till vad och hur mycket. Fokus låg mycket på vikten av kolhydrater för att prestera, ju längre desto viktigare. Tydligen. Tyvärr gick vi igenom avdelningen fett alldeles för fort, förstod jag Mikaela rätt så var anledningen att den har väldigt liten påverkan på våra prestationer. Dock fick jag med mig lite från den avdelningen ändå. Precis som med Bernhards genomgång var en timme alldeles för lite, det skulle vara väldigt intressant att få ta del av mycket mer av Mikaelas kunskaper.
Lördagen fortsatte sedan med ett supertrevligt glöggmingel hemma hos Jenny, som bakat smarriga lussekatter och grymma Rocky roads. Visst, det blev lite träningssnack men det fanns plats för annat också. Socker och margarin var heta ämnen :-)
Helgens pest fick dagens långpass stå för. Ironi. Det var helt fantastiskt att glida fram i ett vintervackert Stockholm. Två timmar njutning.
På många sätt!
Igår var jag ute på Bosön tillsammans med en massa klubbkompisar från SCT för en dag fylld med träning, tester och föreläsningar. Och glädje förstås! Förmiddagen började med styrka och rörlighet lett av Marika och det var grymt jobbigt, en del övningar var jag inte ens i närheten av att greja. Men det gav ju lite uppslag för övningar att lägga till de jag redan gör. Glädjande var väl att jag inte var ensam om att inte ha det lätt.
Efter styrka/rörlighet stod löpskolning och Coopers test på tur. Även om jag nog har koll på tekniken så är det jättebra att gå igenom någon gång då och då. Coopers blir jag alltid lika nervös inför, inte riktigt säker på varför men troligen för vetskapen om att det kommer att göra så jävla ont. Speciellt i halsen efteråt, eftersom luften är så torr. Jag tycker att jag fick till löpningen ganska bra, varvtiderna blev riktigt jämna och jag tappade inte alls mot slutet. Min tid blev 11:03 och det är 25s långsammare än i februari, vilket förmodligen beror på att det var längre in på säsongen och att det var efter en galen mängd träning under januari. Förhoppningsvis kommer vi att ha en ny testdag i februari igen och det är då gårdagens resultat ska jämföras.
Efter lunchen, som bestod av Viltmästarskav med champinjoner och lingon, så höll Bernhard Hirschauer från Triathloncoachen en föreläsning om träning i allmänhet och triathlon i synnerhet. Jag fick väl inga direkta aha-upplevelser, men det är alltid bra att få repetition på hur man skall tänka gällande sin träning. Dock så krävs det långt mer än en timmes generella råd för att fördjupa sig i detta komplexa ämne.
När Bernhard berättat hur man skall träna så föreläste Mikaela Person om hur man skall äta för att prestera. Mikaela, som gör sin MSc i nutrition på Karolinska Institutet, berättade om allt från vikten av timingen i när man äter före, under och efter träning och tävling till vad och hur mycket. Fokus låg mycket på vikten av kolhydrater för att prestera, ju längre desto viktigare. Tydligen. Tyvärr gick vi igenom avdelningen fett alldeles för fort, förstod jag Mikaela rätt så var anledningen att den har väldigt liten påverkan på våra prestationer. Dock fick jag med mig lite från den avdelningen ändå. Precis som med Bernhards genomgång var en timme alldeles för lite, det skulle vara väldigt intressant att få ta del av mycket mer av Mikaelas kunskaper.
Lördagen fortsatte sedan med ett supertrevligt glöggmingel hemma hos Jenny, som bakat smarriga lussekatter och grymma Rocky roads. Visst, det blev lite träningssnack men det fanns plats för annat också. Socker och margarin var heta ämnen :-)
Helgens pest fick dagens långpass stå för. Ironi. Det var helt fantastiskt att glida fram i ett vintervackert Stockholm. Två timmar njutning.
onsdag 5 december 2012
Dagens frukost?
Igår kväll så hälsade jag på Mia, Mårten och Malte för lussebullebak. Malte var dock inte riktigt lika sugna som oss vuxna, så han gick och la sig istället. Han hade trots allt kört ett hårt fyspass på madrassen med massor av vändningar. Det gäller ju att prioritera.
Vi var ett helt gäng som opererade i köket, Miranda, Jenny, Krister och Thomas var också med. Jag tycker att samarbetet i köket gick fantastiskt bra, troligen för att jag mest höll mig till grundarbetet. Trots mycket tjo och tjim tycker jag att resultatet blev riktigt bra, speciellt efter att vi lärt oss hur mycket större bullarna blir i ugnen :-)
Frågan är nu ifall man skall synda och ta en liten bulle till frukost?
En annan fråga är ju ifall man skall trotsa och ge sig ut och springa, eller ifall man skall köra löpband istället?
tisdag 4 december 2012
Grattis svensk triathlon!
Och grattis Lisa, förstås!
Idag har Svenska Dagbladet delat ut sitt bragdguld till Lisa Nordén och hela triathlonsverige jublar, såklart. Samtidigt rasar seglarsverige och säkert stora delar av fotboll- och hockeydito. Svenska idrottare har gjort enastående prestationer under året, men störst av dem alla var alltså Lisa. Om Svenska Dagbladet får bestämma alltså.
Jag tycker att det var ett alldeles utomordentligt bra val, även om jag också håller Småkronornas insats väldigt högt. Jag kan förstå att seglarvännerna tycker att det är orättvist att inte Lööf/Salminen vann då de trots allt tog hem Sveriges enda OS-guld i London. Där blev ju Lisa trots allt "bara" tvåa. Lisas bragd låg såklart i att komma till start i OS efter en problemfylld uppladdning och när hon under hösten lyckades bärga VM-guldet efter att ha laddat upp med en matförgiftning natten till tävlingen.
Svensk triathlon är också att gratulera, eftersom sporten aldrig tidigare haft en sådan ambassadör. Visst, det har funnits ett antal profiler tidigare, men inga som lyckats visa upp sporten på det sätt som Lisa gjort. Sporten växer så det knakar, men det är bara att hoppas att förbundet har kraft att lyckas knyta till sig ungdomar runt om i landet. För det är där svensk triathlon har sin framtid, inte bland alla oss som har det som må-bra-hobby.
För att återgå till rättviseaspekten i utdelningen så anser jag att den har väldigt lite med saken att göra. Världen är inte rättvis, speciellt inte sportvärlden, men det är inget man kan ta hänsyn till. Man får helt enkelt bara acceptera det.
lördag 1 december 2012
Decembers första
Vilket bra sätt att få starta december!
Jag gav mig iväg lite planlöst, men det visade sig bli Kastellholmenrundan bakvänt. Nästan. Den stora fördelen var väl att Västerbron kom mycket tidigare.
En trevlig sak var att Blossa hade den goda smaken, förlåt, att bjuda på vätskekontroll utanför slottet. Det satt fint med glögg och russin kan jag säga.
Dryga två timmar i snön satt fint i benen och med endast två veckor kvar till Tomtetåget så behövs dessa pass. Blir det snön, vilket vi hoppas, så blir det ju en helt annan löpning.
Apropå glögg, jag är lite osäker på vad reglerna säger om när man får börja dricka den. Är det första december eller är det första advent? Jag tror inte att jag vågar chansa.
Jag gav mig iväg lite planlöst, men det visade sig bli Kastellholmenrundan bakvänt. Nästan. Den stora fördelen var väl att Västerbron kom mycket tidigare.
En trevlig sak var att Blossa hade den goda smaken, förlåt, att bjuda på vätskekontroll utanför slottet. Det satt fint med glögg och russin kan jag säga.
Dryga två timmar i snön satt fint i benen och med endast två veckor kvar till Tomtetåget så behövs dessa pass. Blir det snön, vilket vi hoppas, så blir det ju en helt annan löpning.
Apropå glögg, jag är lite osäker på vad reglerna säger om när man får börja dricka den. Är det första december eller är det första advent? Jag tror inte att jag vågar chansa.
fredag 30 november 2012
Även idag...
... var det vintrigt runt sjöarna och Golfängarna. Det blev t o m premiär i mina Icebugs, men det var kanske att ta i lite. Men hursomhelst så är det en speciell känsla att springa och ha snöflingor som yr omkring en.
Nästan som hemma!
- Posted using BlogPress from my iPad
torsdag 29 november 2012
Smak av vintern
Okej, jag känner att jag också bara måste lägga upp ett vinterinlägg. Det gäller verkligen att passa på att njuta nu när det är lite ljust ute. Sjöarna och Golfängarna fick ett helt annat utseende efter gårdagens snöfall. Nu håller vi alla tummar som bara går att temperaturen håller sig på rätt sida nollstrecket och att vi får en massa påfyllning av snön. Allt skulle kännas så mycket bättre då.
- Posted using BlogPress from my iPad
tisdag 27 november 2012
Tråkig och rolig
Men vilken tråkig dag. Eller, vilket tråkigt väder det varit idag. Skittråkigt faktiskt. Så tråkigt att jag hoppade över att köra kvalitetspasset med klubben ikväll, jag nöjde mig med simningen. Simningen var dock riktigt rolig, vi simmade progressiva hundringar och femtior. För att kalibrera farter, tydligen. Hoppas att vi gjorde det också.
Men rolig också. Jag hälsade på Mia, Mårten och Malte i eftermiddags och där bjöds det på både nybakat och tricks. Mycket trevligt! Jag fick med mig nybakat hem också, det satt finfint som kvällsfika.
Men rolig också. Jag hälsade på Mia, Mårten och Malte i eftermiddags och där bjöds det på både nybakat och tricks. Mycket trevligt! Jag fick med mig nybakat hem också, det satt finfint som kvällsfika.
lördag 24 november 2012
Spontanitet
När jag skulle ge mig ut på dagens långpass så fick jag ett infall.
Tänk om jag INTE skulle springa till höger och INTE springa in mot city.
Kan man göra så?
Vafan, jag testar att springa mot Rissne och sedan får vi se. Sedan tänkte jag att jag kanske skulle springa mot Kista. Varför inte? Sedan Helenelund. Sedan Silverdal. Sedan Ursvik. Ja, varför inte? Huxflux hade jag fått ihop en tvåtimmarsrunda. Det är så jäkla lätt att falla in i gamla mönster, men idag gick jag emot dom och det gick ju hur bra som helst.
Men nu börjar det snart bli dags att stryka skjortan, knyta slipsen och dra på sig kostymen, för ikväll skall en 40-åring firas en gnutta. Hoppas att det bjuds på lite persiskt :-)
Tänk om jag INTE skulle springa till höger och INTE springa in mot city.
Kan man göra så?
Vafan, jag testar att springa mot Rissne och sedan får vi se. Sedan tänkte jag att jag kanske skulle springa mot Kista. Varför inte? Sedan Helenelund. Sedan Silverdal. Sedan Ursvik. Ja, varför inte? Huxflux hade jag fått ihop en tvåtimmarsrunda. Det är så jäkla lätt att falla in i gamla mönster, men idag gick jag emot dom och det gick ju hur bra som helst.
Men nu börjar det snart bli dags att stryka skjortan, knyta slipsen och dra på sig kostymen, för ikväll skall en 40-åring firas en gnutta. Hoppas att det bjuds på lite persiskt :-)
Vintern invigd
Det är få saker som jag gillar så mycket att se på TV som skidåkning. Och när det är presenterat av Vinterstudion så är det svårslaget. En positiv bieffekt av detta tv-tittande är att man blir så jäkla sugen att ge sig ut att springa, så nu blir det en par timmar distans.
Det är lite småregn, men som någon sagt så är det bara inne som det är dåligt väder ute. Efter några minuter brukar man glömma av det.
- Posted using BlogPress from my iPad
Det är lite småregn, men som någon sagt så är det bara inne som det är dåligt väder ute. Efter några minuter brukar man glömma av det.
- Posted using BlogPress from my iPad
onsdag 21 november 2012
Förnedrad
Idag mötte jag upp Mattias, Björn och Alex för lite backlöpning i Hagaparken. Efter en halvlång uppvärmning så gav vi oss av mot backen och väl där så bestämde vi oss för att köra korta varianten. My ass! Denna "korta" variant var dels längre och dels brantare, definitivt, än de jag brukar köra. Första och eventuellt andra hängde jag på hyggligt, men sen så blev jag bara mer och mer förnedrad. Sista löpningen sprang jag med Mattias till en början, men sen försvann han och jag var mest nöjd över att jag överlevde. Efteråt sa han att han lämnade mig när jag började gå, fartmässigt kanske jag gick men tekniskt sett sprang jag faktiskt. Tufft!
Annars har inte mycket hänt på surdegsfronten, det har inte börjat bubbla än. Jag satte till lite rågmjöl i hopp om att det skall komma igång, imorgon bitti kollar jag igen. Skam den som ger sig!
- Posted using BlogPress from my iPad
Utmaningar
Utmaningar kan komma i stort och i smått. I stort och i smått både idrottsligt och i det "vanliga" livet. Juste uppdelning va?
Ikväll utmanade Micke oss på fart och teknik. Vår loop innehöll 2x200m transportfart följt av 6x50m, upplägget med femtiorna var 50m lugnt, 10m hårt/40m lugnt, 20m/30m osv till 50m max. Utmanande, helt klart.
Efter träningen slängde Mattias ut en utmaning för morgondagen, får se ifall jag nappar på den.
Just det, imorse drog jag igång en liten surdeg. Får se imorgon bitti ifall den börjat jäsa något. Ganska spännande faktiskt.
Mest smått idag alltså.
Ikväll utmanade Micke oss på fart och teknik. Vår loop innehöll 2x200m transportfart följt av 6x50m, upplägget med femtiorna var 50m lugnt, 10m hårt/40m lugnt, 20m/30m osv till 50m max. Utmanande, helt klart.
Efter träningen slängde Mattias ut en utmaning för morgondagen, får se ifall jag nappar på den.
Just det, imorse drog jag igång en liten surdeg. Får se imorgon bitti ifall den börjat jäsa något. Ganska spännande faktiskt.
Mest smått idag alltså.
måndag 19 november 2012
Thomas, en kenyan?
Jag har ett problem med min träning.
Minst.
Mitt problem kan i och för sig även vara min styrka. Jag är så fruktansvärt nyfiken, jag är kanske till och med en sökare. Vill du sälja en tidning till mig så ska det finnas en fet rubrik där det står "Så blir du en bättre löpare", typ. Lyckligtvis står det nu bara "Så blir du av med 20kg fett" eller "Så gör du bästa fredagsmyset" eller "Vårens/Sommarens/Höstens/Vinterns bästa lådviner" på löpsedlarna. Dom hoppar jag gärna över.
Den senaste tiden har jag funderat en hel del kring det här med distanspass. Vad är det egentligen? Man pratar ofta om att man skall kunna prata obehindrat under dessa pass. Visst kan det vara så. Men är det verkligen det enda sättet? I helgen snappade jag upp att skidåkaren Anna Haag bytt tränare för att köra sina distanspass hårdare, går inte det emot den verdertagna sanningen om att distanspass skall köras lugnt?
I senaste, tror jag, Runner´s World skriver man om hur kenyanerna springer sina distanspass. De börjar jättelugnt, sedan trappas farten upp succesivt och avslutas sedan med lugn nedvarvning. Värt att testa tänker jag. Föga förvånande hade jag mest problem med att hålla nere farten i början och i slutet. Första kilometern gick på 5:22, andra gick på 5:11 och det skulle vara uppvärmningen, "bättre" vore kanske att ligga på 5:30-6:00. Sedan betade jag mig ner mot 4:30 som jag höll sista kilometrarna innan jag slog ner på takten lite och avslutade på 5:00. Jag gillade verkligen detta sättet att springa distans jämfört med att hålla ett jämnt tempo över hela passet, så det kommer jag nog att köra en tid framöver. Åtminstone tills jag läser om ett annat sätt.
Jag brukar aldrig ha musik i öronen när jag springer, har aldrig fattat vitsen. Däremot brukar jag lyssnar jag emellanåt på olika pod-sändingar, typ Kropp & Själ och Sommarpratarna. Idag lyssnade jag på Sébastien Boudet, bland annat känd från Nyhetsmorgon, som pratade om sin kärlek till surdegsbrödet. Kul, säger ni! Faktiskt, säger jag! Jag blev faktiskt riktigt sugen på att testa att göra surdegsbröd ikväll. We´ll see!
Tro om kenyaner äter surdegsbröd?
Minst.
Mitt problem kan i och för sig även vara min styrka. Jag är så fruktansvärt nyfiken, jag är kanske till och med en sökare. Vill du sälja en tidning till mig så ska det finnas en fet rubrik där det står "Så blir du en bättre löpare", typ. Lyckligtvis står det nu bara "Så blir du av med 20kg fett" eller "Så gör du bästa fredagsmyset" eller "Vårens/Sommarens/Höstens/Vinterns bästa lådviner" på löpsedlarna. Dom hoppar jag gärna över.
Den senaste tiden har jag funderat en hel del kring det här med distanspass. Vad är det egentligen? Man pratar ofta om att man skall kunna prata obehindrat under dessa pass. Visst kan det vara så. Men är det verkligen det enda sättet? I helgen snappade jag upp att skidåkaren Anna Haag bytt tränare för att köra sina distanspass hårdare, går inte det emot den verdertagna sanningen om att distanspass skall köras lugnt?
I senaste, tror jag, Runner´s World skriver man om hur kenyanerna springer sina distanspass. De börjar jättelugnt, sedan trappas farten upp succesivt och avslutas sedan med lugn nedvarvning. Värt att testa tänker jag. Föga förvånande hade jag mest problem med att hålla nere farten i början och i slutet. Första kilometern gick på 5:22, andra gick på 5:11 och det skulle vara uppvärmningen, "bättre" vore kanske att ligga på 5:30-6:00. Sedan betade jag mig ner mot 4:30 som jag höll sista kilometrarna innan jag slog ner på takten lite och avslutade på 5:00. Jag gillade verkligen detta sättet att springa distans jämfört med att hålla ett jämnt tempo över hela passet, så det kommer jag nog att köra en tid framöver. Åtminstone tills jag läser om ett annat sätt.
Jag brukar aldrig ha musik i öronen när jag springer, har aldrig fattat vitsen. Däremot brukar jag lyssnar jag emellanåt på olika pod-sändingar, typ Kropp & Själ och Sommarpratarna. Idag lyssnade jag på Sébastien Boudet, bland annat känd från Nyhetsmorgon, som pratade om sin kärlek till surdegsbrödet. Kul, säger ni! Faktiskt, säger jag! Jag blev faktiskt riktigt sugen på att testa att göra surdegsbröd ikväll. We´ll see!
Tro om kenyaner äter surdegsbröd?
fredag 16 november 2012
Skörda frukter?
Det var ju idag som jag skulle skörda frukterna, frukterna från gårdagens slit med källarfranskedegen. Slitet som gjorde att mina underarmar kändes som om de skulle gå av, vilket de fortfarande gör. Resultatet ser ni ovan. Föga imponerande :-)
När jag insåg vartåt det barkade så gjorde jag en plan B, jag slevade ihop en vanlig enkel limpa istället. Den blev ju lite snyggare i alla fall.
Det ser ut som att det kommer att bli en god frukost imorgon.
torsdag 15 november 2012
Knåda deg?
Kvällens simpass kallade Micke för Man of Steel. Vår loop började med att vi simmade 400m negativ split, sedan körde vi 4x50m hård konditionsfart med fyra ryggsimtag följt av 200m femtakt och avslutades med 100m all out. Man fick verkligen känna att man levde.
Under andra loopen började jag känna att vänster underarm ömmade. Vad var nu detta? Axlarna har man ju fått ont i, men underarmarna?
Just det, jag hade ju tidigare idag kommit på den brillianta idén att baka källarfranska. Och det var ju ingen lek att knåda den degen, verkligen inte. Degen ska stå i kylen över natten, sedan får vi se hur bullarna blir imorgon. Spännande! Och hoppas att de är värda allt knådande.
Träffade Caroline ikväll som var på sin första träning med klubben, kul och trevligt. Om bara några månader kommer hon att vara en Iron Woman och det kommer att vara jätteintressant att följa hennes väg mot målet.
Imorgon är det fredag!
Under andra loopen började jag känna att vänster underarm ömmade. Vad var nu detta? Axlarna har man ju fått ont i, men underarmarna?
Just det, jag hade ju tidigare idag kommit på den brillianta idén att baka källarfranska. Och det var ju ingen lek att knåda den degen, verkligen inte. Degen ska stå i kylen över natten, sedan får vi se hur bullarna blir imorgon. Spännande! Och hoppas att de är värda allt knådande.
Träffade Caroline ikväll som var på sin första träning med klubben, kul och trevligt. Om bara några månader kommer hon att vara en Iron Woman och det kommer att vara jätteintressant att följa hennes väg mot målet.
Imorgon är det fredag!
onsdag 14 november 2012
Hela havet stormar!
Jag var lite orolig för vilket typ av pass som vi skulle köra ikväll eftersom inget hade lagts ut på chatten. Det brukar betyda att Micke är på plats och kör med oss, så också idag.
Att det inte låg några linor i bassängen gjorde mig aningen förvirrad. Vi började med att köra några varv insim i total oordning. Sedan fortsatte vi med att vi delade in oss i fyra grupper för att leka lite open water-starter där vi tävlade om att komma först till de bollar som Micke kastade ut. Det blev en hel del tumlare över det hela. Efter det körde vi lite fler open water-övningar, vilket var grymt kul. Istället för tuff träning blev det mest bara fun fun fun. Och det passade mig perfekt!
Att det inte låg några linor i bassängen gjorde mig aningen förvirrad. Vi började med att köra några varv insim i total oordning. Sedan fortsatte vi med att vi delade in oss i fyra grupper för att leka lite open water-starter där vi tävlade om att komma först till de bollar som Micke kastade ut. Det blev en hel del tumlare över det hela. Efter det körde vi lite fler open water-övningar, vilket var grymt kul. Istället för tuff träning blev det mest bara fun fun fun. Och det passade mig perfekt!
tisdag 13 november 2012
En sjuk värld!
Det är verkligen en sjuk värld vi lever i!
Eller, den friska världen har blivit sjuk i alla fall. Det har väl knappast undgått någon alla motionslopp som ploppar upp som svampar ur jorden. Än mindre har det väl undgått speciellt många hur snabbt alla dessa lopp blir fulltecknade. Vasaloppet blev väl fullt innan midsommar och Vätternrundan gick väl på några timmar, men det är ju gamla institutioner i svensk motionsidrott med lång historia. Personligen har jag ju följt Vasaloppet på tv sedan jag var jätteliten, det har liksom legat i familjen. Så för mig har det alltid varit den ultimata utmaningen. Det har det säkert varit för många andra också.
Men, tillbaka till ämnet. Alla dessa nya lopp som vuxit fram. Vi har Ironman i Kalmar, även om loppet har en längre historia än många vet, vi har Ö till Ö, Fjällmaraton etc. För bara några år sedan var Stockholm Marathon, Vasaloppet och Vätternrundan utmaningar som många inte vågade sig på, men nu verkar folk helt tappat respekten för uthållighetsidrott. IM Kalmar 2013 blev fullbokat på några få dagar och när de lyckades vaska fram 350 ytterligare tog de slut på EN minut. Och det är såklart avrundat, det vore ju intressant att höra hur många sekunder det tog. Bara att fylla i formuläret tog mig ca fem minuter förra året. Hmm.
Fjällmaran tog slut på några minuter, så för att mjölka lite så har de en halvmara och Öppet Fjäll också. Öppet Fjäll tycker jag förövrigt är riktigt fyndigt.
Ö till Ö tog ett annat grepp, där kan man dels anmäla sig på diverse meriter och dels anmäla sig via ett lotteri. På något sätt kan jag tycka att det är mer rättvist än att först till kvarn skall gälla. Pelle i kassan på ICA eller Lisa på Posten hade nog inte en chans att få någon av IM-platserna tidigare idag.
Svårigheterna har helt klart förflyttats från prestationerna att genomföra loppen till prestationerna att vara snabb som attan att anmäla sig.
En annan sak som är sjuk är att samtidigt som allt fler rör på sig allt mer så säger man på nyheterna att allt fler sjukskriver sig. Men det har kanske mer med sjuka arbetsförhållanden än sjuka fritidsintressen att göra.
Eller, den friska världen har blivit sjuk i alla fall. Det har väl knappast undgått någon alla motionslopp som ploppar upp som svampar ur jorden. Än mindre har det väl undgått speciellt många hur snabbt alla dessa lopp blir fulltecknade. Vasaloppet blev väl fullt innan midsommar och Vätternrundan gick väl på några timmar, men det är ju gamla institutioner i svensk motionsidrott med lång historia. Personligen har jag ju följt Vasaloppet på tv sedan jag var jätteliten, det har liksom legat i familjen. Så för mig har det alltid varit den ultimata utmaningen. Det har det säkert varit för många andra också.
Men, tillbaka till ämnet. Alla dessa nya lopp som vuxit fram. Vi har Ironman i Kalmar, även om loppet har en längre historia än många vet, vi har Ö till Ö, Fjällmaraton etc. För bara några år sedan var Stockholm Marathon, Vasaloppet och Vätternrundan utmaningar som många inte vågade sig på, men nu verkar folk helt tappat respekten för uthållighetsidrott. IM Kalmar 2013 blev fullbokat på några få dagar och när de lyckades vaska fram 350 ytterligare tog de slut på EN minut. Och det är såklart avrundat, det vore ju intressant att höra hur många sekunder det tog. Bara att fylla i formuläret tog mig ca fem minuter förra året. Hmm.
Fjällmaran tog slut på några minuter, så för att mjölka lite så har de en halvmara och Öppet Fjäll också. Öppet Fjäll tycker jag förövrigt är riktigt fyndigt.
Ö till Ö tog ett annat grepp, där kan man dels anmäla sig på diverse meriter och dels anmäla sig via ett lotteri. På något sätt kan jag tycka att det är mer rättvist än att först till kvarn skall gälla. Pelle i kassan på ICA eller Lisa på Posten hade nog inte en chans att få någon av IM-platserna tidigare idag.
Svårigheterna har helt klart förflyttats från prestationerna att genomföra loppen till prestationerna att vara snabb som attan att anmäla sig.
En annan sak som är sjuk är att samtidigt som allt fler rör på sig allt mer så säger man på nyheterna att allt fler sjukskriver sig. Men det har kanske mer med sjuka arbetsförhållanden än sjuka fritidsintressen att göra.
lördag 10 november 2012
Jag kan cykla...
Nja, imorse kändes det inte så jäkla självklart. Men väl uppe på spinningcykeln så kom jag igång. Aaron körde ett grymt bra pass med en hel del bra musik, både egenvald och på begäran. En låt som jag fastnade för och som jag aldrig hört förut kan jag inte undanhålla er. Behöver jag säga att det drogs ett antal stora leenden i salen när den kom igång?
Nu bär det av ut mot Värmdö för lite häng och middag med Mattias och Caroline, eventuellt kommer ämnet triathlon upp också. Men bara kanske.
Trevlig helg!
Nu bär det av ut mot Värmdö för lite häng och middag med Mattias och Caroline, eventuellt kommer ämnet triathlon upp också. Men bara kanske.
Trevlig helg!
torsdag 8 november 2012
Fartlek och tankar
Innan lunchen drog jag iväg på ett löppass. Jag joggade ner till Råstasjön där jag stretchade lite och gjorde några koordinationslopp innan jag körde tre varv fartlek. Fartlek kan man göra på lite olika sätt, men jag körde fartökning mellan fyra lampor och jogg mellan lika många. Det är verkligen ingenting som jag gör ofta, vilket är synd eftersom det både är grymt skoj och grymt bra träning. Framförallt grymt bra träning. Just nu är min form inte på topp, vilket passet verkligen visade. Jag blev tröttare och tröttare ju längre leken led.
Jag var långt ifrån ensam runt sjöarna, och vi var både smala och tjocka som var ute och rörde på oss. Gemensamt för oss alla var att vi gjorde något sunt. Japp, jag har inte släppt det. Tanken slog mig mig att jag kanske skulle höra av mig till KZ för att kolla ifall hon skulle vara sugen att följa med på lite lunchlöpning för att se hur sund hennes kropp är.
Nä, jag tror att jag skiter i det. Vad skulle hon ha att ge mig?
Bland det värsta jag vet är när folk säger att de inte vågar springa bland folk för att de är rädd att folk ska titta på dom och tänka på hur tjocka de är, exempelvis. Det är verkligen inte något som jag själv tänker när jag ser överviktiga ute och springer eller promenerar och inget som jag heller hört mina träningskompisar säga. Snarare tvärtom, jag skiter fullständigt ifall någon med min fysik springer en mil eller två eller tre. Fullständigt! Däremot blir jag glad när jag ser folk som är ute och rör på sig trots att de har betydligt sämre fysiska förutsättningar. Speciellt när jag ser folk som går från promenader till power walks till jogg, exempelvis.
Som vi lever idag så behöver vi röra på oss minst 30min varje dag, ska man vara ärlig så bör man nog ligga på 90min per dag. Hur man hinner med det är såklart bara en prioriteringssak, säg den som inte hinner se på tv eller surfa eller läsa 90min varje dag. Ärligt!
Jag var långt ifrån ensam runt sjöarna, och vi var både smala och tjocka som var ute och rörde på oss. Gemensamt för oss alla var att vi gjorde något sunt. Japp, jag har inte släppt det. Tanken slog mig mig att jag kanske skulle höra av mig till KZ för att kolla ifall hon skulle vara sugen att följa med på lite lunchlöpning för att se hur sund hennes kropp är.
Nä, jag tror att jag skiter i det. Vad skulle hon ha att ge mig?
Bland det värsta jag vet är när folk säger att de inte vågar springa bland folk för att de är rädd att folk ska titta på dom och tänka på hur tjocka de är, exempelvis. Det är verkligen inte något som jag själv tänker när jag ser överviktiga ute och springer eller promenerar och inget som jag heller hört mina träningskompisar säga. Snarare tvärtom, jag skiter fullständigt ifall någon med min fysik springer en mil eller två eller tre. Fullständigt! Däremot blir jag glad när jag ser folk som är ute och rör på sig trots att de har betydligt sämre fysiska förutsättningar. Speciellt när jag ser folk som går från promenader till power walks till jogg, exempelvis.
Som vi lever idag så behöver vi röra på oss minst 30min varje dag, ska man vara ärlig så bör man nog ligga på 90min per dag. Hur man hinner med det är såklart bara en prioriteringssak, säg den som inte hinner se på tv eller surfa eller läsa 90min varje dag. Ärligt!
Hur man skapar publicitet
Jag har aldrig läst Katrin Zytomierskas blogg, har nog aldrig ens tänkt tanken. Jag vet inte så mycket om henne egentligen, inte mer än att hon har ett jävligt störigt sätt. Ja just ja, hon var visst gift med Alex Schulman också.
Nåväl, nu har jag faktiskt tittat in på hennes blogg tack vare att hon hamnat i blåsväder, eller om hon frivilligt satt sig där. Troligen. Det hon gjort är att hon har kommenterat gymkedjan SATS senaste reklamkampanj på hennes nästan oefterhärmligt osköna sätt. Dels kritiserar hon själva reklamen, vilket jag inte har några kommentarer till, och dels så kritiserar hon personen på reklamen. Eller, framförallt kritiserar hon personen. Katrin kan inte förstå hur man kan vara så överviktig efter 13 år av träning på SATS.
Imorse fick hon även några minuter i rutan, via TV4, där hon diskuterar ämnet "Sund kropp" med fettforskare Claude Marcus. Ämnet i sig är kanske inte så lättdiskuterat då det finns en hel mängd parametrar och kanske ännu fler grader på skalan, speciellt om man även räknar in de psykologiska effekterna. Diskussionen gav väl inte så jäkla mycket, men ett litet skratt fick jag mig när Steffo konstaterade anledningen till att SATS VD inte ville vara med i programmet. "Han gillar nog inte dig bara".
För att citera min bror, "Hellre lite rund om magen än tjock i huvet"
Nåväl, nu har jag faktiskt tittat in på hennes blogg tack vare att hon hamnat i blåsväder, eller om hon frivilligt satt sig där. Troligen. Det hon gjort är att hon har kommenterat gymkedjan SATS senaste reklamkampanj på hennes nästan oefterhärmligt osköna sätt. Dels kritiserar hon själva reklamen, vilket jag inte har några kommentarer till, och dels så kritiserar hon personen på reklamen. Eller, framförallt kritiserar hon personen. Katrin kan inte förstå hur man kan vara så överviktig efter 13 år av träning på SATS.
Imorse fick hon även några minuter i rutan, via TV4, där hon diskuterar ämnet "Sund kropp" med fettforskare Claude Marcus. Ämnet i sig är kanske inte så lättdiskuterat då det finns en hel mängd parametrar och kanske ännu fler grader på skalan, speciellt om man även räknar in de psykologiska effekterna. Diskussionen gav väl inte så jäkla mycket, men ett litet skratt fick jag mig när Steffo konstaterade anledningen till att SATS VD inte ville vara med i programmet. "Han gillar nog inte dig bara".
För att citera min bror, "Hellre lite rund om magen än tjock i huvet"
tisdag 6 november 2012
Saknar kicken!
Jag erkänner, jag är en kicksökare. Och just nu saknar jag kickar. Efter spinningen i lördags så sa ledare Emma att hon hade fått sån kick av att leda passet, jag kände inget. Igår var jag ute och sprang, kände inget. Idag var jag också ute och sprang, kände inget. Okej, under passet nickade någon igenkännande, eller mer troligt var han bara en sån där skön typ som springer runt och hejar på folk, vilket gjorde mig lite glad.
Ikväll gjorde jag laxpudding enligt Lisas inspirationskasse, ingen kick även om det var gott.
Snart ska jag åka iväg på simpass, kommer det att ge mig en kick?
Ikväll gjorde jag laxpudding enligt Lisas inspirationskasse, ingen kick även om det var gott.
Snart ska jag åka iväg på simpass, kommer det att ge mig en kick?
söndag 4 november 2012
Mitt NYCM
I fredags tog man beslutet att ställa in årets New York City Marathon. Ett ganska självklart beslut, som eventuellt togs lite väl sent. Hur skulle det gått till egentligen? Hur många av de tusentals volotärerna hade blivit drabbade och hade viktigare saker för sig? Fanns det ens lediga resurser i form av poliser och annat att avvara för detta evenemang? Nä, viktigast är såklart att man fokuserar på att ta hand om alla drabbade och att man kan återställa staden så snart som möjligt.
Sedan är det såklart tråkigt för alla som åkt till New York för att få sitt livs häftigaste upplevelse, självklart. Men att springa genom en spökstad hade nog inte varit en häftig upplevelse.
Utan att strö något salt i några sår så kan ni läsa om hur jag upplevde mitt lopp förra året. Sedan skrev jag ett inlägg där jag återblickade lite också, med både bilder och filmer från loppet och annat.
Nu får vi hålla tummarna för att newyorkarna återfår sin stad och att amerikanarna tar sin demokratiska rättighet och röstar på tisdag, för det påverkar inte bara dem utan alla oss.
Sedan är det såklart tråkigt för alla som åkt till New York för att få sitt livs häftigaste upplevelse, självklart. Men att springa genom en spökstad hade nog inte varit en häftig upplevelse.
Utan att strö något salt i några sår så kan ni läsa om hur jag upplevde mitt lopp förra året. Sedan skrev jag ett inlägg där jag återblickade lite också, med både bilder och filmer från loppet och annat.
Nu får vi hålla tummarna för att newyorkarna återfår sin stad och att amerikanarna tar sin demokratiska rättighet och röstar på tisdag, för det påverkar inte bara dem utan alla oss.
lördag 3 november 2012
Sex veckor kvar
15 december smäller det!
Då går årets Tomtetåg av stapeln och jag vet att många ligger i hårdträning för att komma väl förberedda, även om jag vet att en och annan också är orolig över att inte hinna komma i form.
Själv är jag mest orolig över att inte hinna komma i dansgolvsform. Kanske är jag också lite orolig över att tågens "signaturmelodi" Waka waka ska bytas ut mot Gangnam Style. Eller är det kanske dags för lite förnyelse?
Då går årets Tomtetåg av stapeln och jag vet att många ligger i hårdträning för att komma väl förberedda, även om jag vet att en och annan också är orolig över att inte hinna komma i form.
Själv är jag mest orolig över att inte hinna komma i dansgolvsform. Kanske är jag också lite orolig över att tågens "signaturmelodi" Waka waka ska bytas ut mot Gangnam Style. Eller är det kanske dags för lite förnyelse?
fredag 2 november 2012
För ett år sedan
I dessa dagar är det omöjligt att inte drömma sig tillbaka ett år i tiden. Jag minns att den stora snackisen förra året var ifall det stora snöovädret som då drabbade NYC skulle sätta stopp för loppet, nyheterna visade bilder på en stad i kaos. När vi kom över så berättade man att kaoset varat i några timmar, typ. I år drabbades USA och New York av stormen Sandy, men där verkar det verkligen vara kaos på riktigt. Dock så har jag en känsla av att allt kommer att vara i sin ordning på söndag då världens häftigaste marathon går av stapeln.
Det har varit en hel del aktivitet på Facebook och andra medier den senaste veckan om huruvida man skall/kan åka eller inte. Några har ställt in medans andra har åkt. Lyckligtvis verkar de som inte åker få en ny chans nästa år. För New York City Marathon är verkligen ett lopp man bara måste uppleva en gång i livet, i alla fall om man är löpare.
Nu på morgonen har jag suttit och tittat igenom lite bilder från min resa förra året, och här kan ni läsa lite om mina första dagar.
Det har varit en hel del aktivitet på Facebook och andra medier den senaste veckan om huruvida man skall/kan åka eller inte. Några har ställt in medans andra har åkt. Lyckligtvis verkar de som inte åker få en ny chans nästa år. För New York City Marathon är verkligen ett lopp man bara måste uppleva en gång i livet, i alla fall om man är löpare.
Nu på morgonen har jag suttit och tittat igenom lite bilder från min resa förra året, och här kan ni läsa lite om mina första dagar.
torsdag 1 november 2012
Reflektion
I mitt avgångsvederlag från min förre arbetsgivare ingick bland annat åtta träffar med en karriärcoach hos Wise Consulting och min första träff var igår. Första steget i coachningen är att reflektera över nuläget, men framförallt min historia. Vi gick igenom dels min uppväxt, mina studier och vad jag arbetat med fram tills nu och dels vad jag drömmer om att göra i framtiden. I mina drömmar jobbar jag med något som har med träning eller hälsa att göra, föga överraskande kanske.
Att prata om sig själv i två timmar tar verkligen på krafterna, det är ju inget jag är van vid direkt. Vilket kanske också är en reflektion. Så när jag kom hem så la jag mig bara raklång i soffan i väntan på kvällens spinning, jag kom mig inte ens för att äta något innan passet. Fail!
Så, föga förvånande fick jag det riktigt kämpigt på passet. Men jag var inte ensam om det. Ledaren Eva hade det också tufft, hon var inte riktigt återställd från en förkylning så hon kraxade och tappade rösten under stora delar av passet. Starkt ändå att inte bara kliva av och ge upp. Dessutom hade hon satt ihop en riktigt bra låtlista, med bl a Killer´s, Alicia Keys och Stiftelsen.
Avslutningsvis, coach Lotta gav mig hemläxa till nästa gång vi ses. Shit vad kul!
Att prata om sig själv i två timmar tar verkligen på krafterna, det är ju inget jag är van vid direkt. Vilket kanske också är en reflektion. Så när jag kom hem så la jag mig bara raklång i soffan i väntan på kvällens spinning, jag kom mig inte ens för att äta något innan passet. Fail!
Så, föga förvånande fick jag det riktigt kämpigt på passet. Men jag var inte ensam om det. Ledaren Eva hade det också tufft, hon var inte riktigt återställd från en förkylning så hon kraxade och tappade rösten under stora delar av passet. Starkt ändå att inte bara kliva av och ge upp. Dessutom hade hon satt ihop en riktigt bra låtlista, med bl a Killer´s, Alicia Keys och Stiftelsen.
Avslutningsvis, coach Lotta gav mig hemläxa till nästa gång vi ses. Shit vad kul!
tisdag 30 oktober 2012
Piiiiiiiiiip
Ikväll blev luftrören satta på prov rejält. Micke hade satt upp riktigt tuffa loopar där målsättningen var att det skulle pipa i rören.
Looparna började med 50m där första 25 skulle vara max och andra i femtaktsandning, sedan 50m hårt / 50m femtakt, sedan 75m hårt / 75m femtakt och avslutningsvis 200m konditionsfart. Övergången från max/hårt till femtakt var sannerligen inte lätt, små kallsupar gjorde att jag fick fuska en hel del.
Men jävlar vad trött jag var på slutet, som det ska va.
Tihi!
Looparna började med 50m där första 25 skulle vara max och andra i femtaktsandning, sedan 50m hårt / 50m femtakt, sedan 75m hårt / 75m femtakt och avslutningsvis 200m konditionsfart. Övergången från max/hårt till femtakt var sannerligen inte lätt, små kallsupar gjorde att jag fick fuska en hel del.
Men jävlar vad trött jag var på slutet, som det ska va.
Tihi!
Mot nya mål!
Eller, jag skulle kanske kalla inlägget för "Mitt nya liv"?
Men det låter så dramatiskt. Igår gjorde jag min sista dag på min förra arbetsplats då jag blev drabbad av nedskärningar. Mitt nya mål, eller mitt nya liv om man så vill, blir då såklart att hitta ett nytt jobb. Och till att börja med komma på vad jag vill syssla med i framtiden.
Så idag klev jag upp halv sju, åt frukost och sonderade diverse jobbsökarsajter. Det har ju hänt en del sedan jag sökte jobb senast, om man säger så.
Det höll jag på med fram till lunch då jag kände att det var dags att klämma in ett pass backlöpning. Även om det kommer att ta mycket tid att hålla koll på alla jobb som dyker upp så misstänker jag att det kommer att bli ett och annat extrapass de kommande månaderna. Understatement?
Så, nu när dagens löppass är avklarat och lunchen intagen så är det dags att sammanställa mitt CV och fila på ett personligt brev. Det är inget att hålla igen på.
Full fart!
Men det låter så dramatiskt. Igår gjorde jag min sista dag på min förra arbetsplats då jag blev drabbad av nedskärningar. Mitt nya mål, eller mitt nya liv om man så vill, blir då såklart att hitta ett nytt jobb. Och till att börja med komma på vad jag vill syssla med i framtiden.
Så idag klev jag upp halv sju, åt frukost och sonderade diverse jobbsökarsajter. Det har ju hänt en del sedan jag sökte jobb senast, om man säger så.
Det höll jag på med fram till lunch då jag kände att det var dags att klämma in ett pass backlöpning. Även om det kommer att ta mycket tid att hålla koll på alla jobb som dyker upp så misstänker jag att det kommer att bli ett och annat extrapass de kommande månaderna. Understatement?
Så, nu när dagens löppass är avklarat och lunchen intagen så är det dags att sammanställa mitt CV och fila på ett personligt brev. Det är inget att hålla igen på.
Full fart!
måndag 29 oktober 2012
Älgfärsbiffar värdiga en vilodag
Oj, vad lyxigt det kändes att laga älgfärsbiffar till middag idag!
Nästan som att göra vardagen till en fest, ett uttryck som jag egentligen tycker låter lite väl klatschigt. Fattades väl bara ett glas rött så hade det varit fulländat, men någon måtta får det väl ändå vara.
Slutresultatet blev riktigt bra, om jag får säga det själv.
Tack Lina för inspirationen!
 |
| Älgfärsbiffar med lökstekt potatis och trattkantarellsås. |
söndag 28 oktober 2012
Vintern är invigd!
Nej då, ingen av oss glömde att vi gick över till vintertid inatt. Eller till normaltid som jag tror att det egentligen heter.
Jag bestämde mig först på morgonen att jag skulle hänga på Mattias och några andra klubbkompisar på långpasset. Egentligen tänkte jag köra extremen i Ursvik, men ett lugnt långpass med trevligt sällskap lockade mer än ett hårt pass på egen hand. Spinningen igår var ju inte direkt bästa uppladdningen för ett hårt pass idag.
Men vilket bra beslut det blev. 20km med kanontrevligt sällskap med intressanta diskussioner, om bland annat genaration X, i superskönt väder och fina omgivningar.
Efter det gemensamma passet kryddade jag till dagen med en extra femma i Hellasspåren, egot behövde visst få sitt också.
lördag 27 oktober 2012
Yes, där satt den!
Vilken start på dagen!
Det var faktiskt med ett visst mått av osäkerhet som jag åkte till spinningen idag, men osäkerheten byttes snabbt till ett leende när jag kände att kroppen svarade som jag hoppats på.
Aaron hade satt ihop ett riktigt tufft och bra pass med grymt bra musik. Aarons sätt att leda passen gör att man verkligen tar ut sig max, nästan utan att man märker det. Till slut hänger man bara där över styret utan att riktigt förstå varför. Då fick vi trots allt en varning innan avslutningen att om vi körde all out så ska vi inte räkna med att kunna köra hårt igen på en par dagar. Jag fick en känsla av att ingen lämnade något kvar i salen. Aaron själv var lite förvånad över att alla var kvar hela passet, och jag kände mig rejält träffad efter förra veckans debacle.
Efter två timmar med backar, raksträckor och tabator satt det fint med en halvtimma på löpbandet. För att inte tala om bastun efteråt.
Det var faktiskt med ett visst mått av osäkerhet som jag åkte till spinningen idag, men osäkerheten byttes snabbt till ett leende när jag kände att kroppen svarade som jag hoppats på.
Aaron hade satt ihop ett riktigt tufft och bra pass med grymt bra musik. Aarons sätt att leda passen gör att man verkligen tar ut sig max, nästan utan att man märker det. Till slut hänger man bara där över styret utan att riktigt förstå varför. Då fick vi trots allt en varning innan avslutningen att om vi körde all out så ska vi inte räkna med att kunna köra hårt igen på en par dagar. Jag fick en känsla av att ingen lämnade något kvar i salen. Aaron själv var lite förvånad över att alla var kvar hela passet, och jag kände mig rejält träffad efter förra veckans debacle.
Efter två timmar med backar, raksträckor och tabator satt det fint med en halvtimma på löpbandet. För att inte tala om bastun efteråt.
fredag 26 oktober 2012
Revansch och så
Även om man vet vikten av att vila så är det allt som oftast under vilodagar som suget efter träning är som störst. Det tar liksom emot att vila. Idag är en sådan dag.
Inte så konstigt egentligen när man ser vänner som lägger upp bilder från grymma löppass i något som liknar vinterlandsskap, eller vänner som tillkännager Klassikersatsning, eller nya bekanta som berättar om hur Cykelvasan gjort henne så hooked på cykling att hon struntar i frisyren bara hon får cykla till jobbet. Bra energi där!
Imorgon blir det nya tag på spinningcykeln, hoppas på bra energi. Vila, mat och en god natts sömn borde väl vara ett framgångsrecept.
Inte så konstigt egentligen när man ser vänner som lägger upp bilder från grymma löppass i något som liknar vinterlandsskap, eller vänner som tillkännager Klassikersatsning, eller nya bekanta som berättar om hur Cykelvasan gjort henne så hooked på cykling att hon struntar i frisyren bara hon får cykla till jobbet. Bra energi där!
Imorgon blir det nya tag på spinningcykeln, hoppas på bra energi. Vila, mat och en god natts sömn borde väl vara ett framgångsrecept.
torsdag 25 oktober 2012
Heartbeat Collection Set
Ja, så hette kvällens simpass.
Efter insim körde vi loopar om 200m lätt konditionsfart med en Touchdown på varje 50m, 8x50m hård konditionsfart och avslutande 200m hård konditionsfart där andra halvan skulle vara hårdare än första. Hjärta och lungor fick en rejäl omgång ikväll, men det var grymt skönt att utmana sig lite. Det borde man kanske göra till en vana.
Och imorgon är det fredag igen, det känns inte alldeles fel.
Efter insim körde vi loopar om 200m lätt konditionsfart med en Touchdown på varje 50m, 8x50m hård konditionsfart och avslutande 200m hård konditionsfart där andra halvan skulle vara hårdare än första. Hjärta och lungor fick en rejäl omgång ikväll, men det var grymt skönt att utmana sig lite. Det borde man kanske göra till en vana.
Och imorgon är det fredag igen, det känns inte alldeles fel.
onsdag 24 oktober 2012
Lysande?
Nja, inte direkt.
Bilderna tagna vid Råstasjön ikväll.
När min vän Mia gjorde sin samhällsplikt och meddelade Solna Stad att alla lampor runt Råstasjön inte fungerade så ifrågasatte Vattenfall henne. De påstår sig varit ute och kollat men enligt dem så är allt ok.
Jag stoppade två kvinnor och hörde mig för vad de tyckte, föga förvånande så höll de med mig om att de lampor jag pekade på sällan eller aldrig fungerar. De påpekade också att de känner sig otrygga att som kvinnor gå runt Råstasjön, speciellt om inte belysningen fungerar.
En kollega berättade också att hon inte går där när det är mörkt.
Hur tycker ni att det ser ut?
Är ni nöjda som det är så strunta i att mejla magnus.abrahamsson@vattenfall.se och säg er mening.
Jag tänker mejla!
tisdag 23 oktober 2012
Nya tag!
Sket det sig på jobbet idag?
Glömde du handla mjölk på vägen hem?
Blev middagen inte så lyckad som du hoppats?
Skit i det, i morgon får du alldeles säkert en ny chans till revansch. Det är ju inte vad som sker, utan hur du tacklar motgången som spelar roll.
I söndags bangade jag simpasset då jag inte kände att jag hunnit återhämta mig från löppasset tidigare på dagen. Jag åkte och handlade istället. Men ikväll får jag en ny chans, det vankas tydligen längre intervaller med sprintinslag. Höll visst på att skriva springinslag, men det blir alltså inte swim and run.
Imorgon blir det också nya tag, och dagen efter det, och dagen efter det.
p.s
Min middag blev lyckad även fast jag glömt köpa kycklingbuljong
Glömde du handla mjölk på vägen hem?
Blev middagen inte så lyckad som du hoppats?
Skit i det, i morgon får du alldeles säkert en ny chans till revansch. Det är ju inte vad som sker, utan hur du tacklar motgången som spelar roll.
I söndags bangade jag simpasset då jag inte kände att jag hunnit återhämta mig från löppasset tidigare på dagen. Jag åkte och handlade istället. Men ikväll får jag en ny chans, det vankas tydligen längre intervaller med sprintinslag. Höll visst på att skriva springinslag, men det blir alltså inte swim and run.
Imorgon blir det också nya tag, och dagen efter det, och dagen efter det.
p.s
Min middag blev lyckad även fast jag glömt köpa kycklingbuljong
söndag 21 oktober 2012
Tankar!
Under min löptur idag så gick hjärnan på fullvarv.
Jag sprang och tänkte på den "nyhet" jag hört på morgonen. Varför reagerade jag på den? Det skulle väl jag kunnat skita i. Vad spelar det för roll om jag "förlorar" ett år eller två för att jag tränar "hårt". Om man fick önska så dör jag hellre i målfållan i Mora, exempelvis, efter ett långt aktivt liv än på ett ålderdomshem efter ett längre liv men där de sista tio åren eller så är helt ovärdiga. Det kanske låter konstigt, eller så låter det helt självklart.
Reagerade jag för att jag uppfattade det som att det var värre att leva ett aktivt liv än ett inaktivt, om man nu inte följde de danska gemytliga råden?
Reagerade jag för att jag samtidigt följde tweetsen som reagerade på att programledaren sa att alla faktiskt kan springa? Ja, kanske det. Jag är också av den uppfattningen att alla kan springa, vi är ju faktiskt födda att springa. Handen upp den som aldrig sprungit i hela sitt liv! Alla barn springer, utan att ens reflektera över det, men av någon anledning slutar vi springa. Varför gör vi det?
Jag vet varför jag gjorde det. Jag fick smak på det "goda" livet. Det "goda" livet gav mig 20kg. Bland annat. Inte lätt att springa då, verkligen inte. 20kg tidigare var en mil inga problem, nu var 2,5km ett problem. Men jag ville, och då fick jag ta små små steg.
Övervikt är såklart en av de vanligaste anledningarna till att man inte tycker sig kunna springa. Men det är ju inte övervikten i sig som är problemet, det är livsstilen. Det är den man måste göra något åt. Det funkade inte för mig att äta pizza varje dag och kröka på helgerna och det funkar nog inte för andra heller.
Sedan finns det självklart andra orsaker, man kan ha ett dåligt knä eller en sjukdom som hindrar. Men det är ju en annan sak.
Nä, jag tror faktiskt inte att jag vill vänta och se hur länge jag kommer att leva. Jag tror att jag hellre lever det liv jag trivs bäst med så länge, så får vi se hur det slutar tids nog.
Jag sprang och tänkte på den "nyhet" jag hört på morgonen. Varför reagerade jag på den? Det skulle väl jag kunnat skita i. Vad spelar det för roll om jag "förlorar" ett år eller två för att jag tränar "hårt". Om man fick önska så dör jag hellre i målfållan i Mora, exempelvis, efter ett långt aktivt liv än på ett ålderdomshem efter ett längre liv men där de sista tio åren eller så är helt ovärdiga. Det kanske låter konstigt, eller så låter det helt självklart.
Reagerade jag för att jag uppfattade det som att det var värre att leva ett aktivt liv än ett inaktivt, om man nu inte följde de danska gemytliga råden?
Reagerade jag för att jag samtidigt följde tweetsen som reagerade på att programledaren sa att alla faktiskt kan springa? Ja, kanske det. Jag är också av den uppfattningen att alla kan springa, vi är ju faktiskt födda att springa. Handen upp den som aldrig sprungit i hela sitt liv! Alla barn springer, utan att ens reflektera över det, men av någon anledning slutar vi springa. Varför gör vi det?
Jag vet varför jag gjorde det. Jag fick smak på det "goda" livet. Det "goda" livet gav mig 20kg. Bland annat. Inte lätt att springa då, verkligen inte. 20kg tidigare var en mil inga problem, nu var 2,5km ett problem. Men jag ville, och då fick jag ta små små steg.
Övervikt är såklart en av de vanligaste anledningarna till att man inte tycker sig kunna springa. Men det är ju inte övervikten i sig som är problemet, det är livsstilen. Det är den man måste göra något åt. Det funkade inte för mig att äta pizza varje dag och kröka på helgerna och det funkar nog inte för andra heller.
Sedan finns det självklart andra orsaker, man kan ha ett dåligt knä eller en sjukdom som hindrar. Men det är ju en annan sak.
Nä, jag tror faktiskt inte att jag vill vänta och se hur länge jag kommer att leva. Jag tror att jag hellre lever det liv jag trivs bäst med så länge, så får vi se hur det slutar tids nog.
Styrka och kondition
Ursviks extrembana visade sig inte från sin bästa sida idag. Men jag är glad att gårdagens svacka verkar vara just en svacka. Det är vad jag hoppas i alla fall. Extrembanan är en ganska bra värdemätare på ifall man är i form eller ej då den är riktigt utmanande. Både ben och hjärta får jobba rejält för att få kroppen att röra sig framåt. Med tanke på att det var rejält blötare idag än förra veckan så är det inget konstigt i en minut långsammare.
Inte konstigt heller att det var mindre folk än vanligt i spåret.
Nu har jag fem minuter på mig att bestämma ifall jag ska åka och simma eller inte.
Förvirrad!
Det är ju inte alltid lätt att göra rätt. Det är ju inte ens lätt att säga vad som är rätt och vad som är fel. Och sedan har vi ju nyanserna i rätt och fel.
Exempelvis noterar jag nu på morgonen att det är bättre att lufsa någon gång i veckan, då kan man förlänga livet med sex år, än att träna hårt, vilket kan få motsatt effekt. Allt detta enligt en stor dansk undersökning. Som den syniker jag är så undrar man ju lite vad som skulle hända med landets ekonomi om alla soffpotatisar skulle börja lufsa. Höjd pensionsålder?
Det som förvirrar mig är tajmingen, eller brist på densamma, med denna "nyhet". Samtidigt som Nyheterna basunerar ut detta budskap, så har man på Nyhetsmorgon en löparspecial med Lufsan. Lufsan är en återkommande gäst i Nyhetsmorgon och idag visade hon backintervaller, dvs hon visade hur vi på ett enkelt sätt kan förkorta livet. Spännande!
Samma fenomen har jag sett förut då Nyheterna berättar om undersökningar som visar på att mjölk och grädde är livsfarligt samtidigt som man har gäster som pratar LCHF, typ. Fenomenet brukar också återkomma i kvällstidningarna.
Nä, nu tror jag att jag skall åka bort till Ursvik och förkorta livet en gnutta.
Exempelvis noterar jag nu på morgonen att det är bättre att lufsa någon gång i veckan, då kan man förlänga livet med sex år, än att träna hårt, vilket kan få motsatt effekt. Allt detta enligt en stor dansk undersökning. Som den syniker jag är så undrar man ju lite vad som skulle hända med landets ekonomi om alla soffpotatisar skulle börja lufsa. Höjd pensionsålder?
Det som förvirrar mig är tajmingen, eller brist på densamma, med denna "nyhet". Samtidigt som Nyheterna basunerar ut detta budskap, så har man på Nyhetsmorgon en löparspecial med Lufsan. Lufsan är en återkommande gäst i Nyhetsmorgon och idag visade hon backintervaller, dvs hon visade hur vi på ett enkelt sätt kan förkorta livet. Spännande!
Samma fenomen har jag sett förut då Nyheterna berättar om undersökningar som visar på att mjölk och grädde är livsfarligt samtidigt som man har gäster som pratar LCHF, typ. Fenomenet brukar också återkomma i kvällstidningarna.
Nä, nu tror jag att jag skall åka bort till Ursvik och förkorta livet en gnutta.
lördag 20 oktober 2012
Så kan det också gå
Imorse skulle jag köra spinning med klubben på Actic i Hammarby sjöstad. Jag var verkligen laddad och hade sett fram emot att köra hårt, speciellt också eftersom det var Linn som skulle hålla i passet.
Men redan på väg dit var det något som inte kändes helt hundra. Väl uppe på cykeln kom jag inte riktigt igång heller och jag kände mig rejält seg, så efter en timme klev jag av. Det blev en långdusch och bastu istället. Trist!
Eftermiddagen blev desto bättre. Efter att ha kollat in reprisen när Lisa Nordén simmade/cyklade/sprang hem VM-guldet i triathlon så gick jag ner till Mia, Mårten och Malte för lite eftermiddagshäng med kaffe och morotskaka. Trevligt!
Men redan på väg dit var det något som inte kändes helt hundra. Väl uppe på cykeln kom jag inte riktigt igång heller och jag kände mig rejält seg, så efter en timme klev jag av. Det blev en långdusch och bastu istället. Trist!
Eftermiddagen blev desto bättre. Efter att ha kollat in reprisen när Lisa Nordén simmade/cyklade/sprang hem VM-guldet i triathlon så gick jag ner till Mia, Mårten och Malte för lite eftermiddagshäng med kaffe och morotskaka. Trevligt!
fredag 19 oktober 2012
Goda vanor
Ibland kan det tyckas vara väldigt lätt att lägga sig till med dåliga vanor. Varför inte lägga sig till med goda vanor istället, som att börja fredagkvällen med ett träningspass och avsluta med lammkött och rött vin? Värt att testa i alla fall, tycker jag.
Imorgon är det återigen dags för lördagsspinning, nytt för i år är att det bara är två timmar istället för tre. Men det får väl gå an.
onsdag 17 oktober 2012
I all enkelhet
Man kan ju fundera på varför man lägger ut en massa pengar på gymkort. Vi bär ju alla runt på ett komplett gym, våra kroppar är i många fall tillräckligt motstånd för att göra oss starka. Att det sedan är grymt tidseffektivt att bara slänga sig ner på golvet och köra ett fullödigt pass.
Så gjorde jag ikväll. Jag rullade ut yogamattan och rev av T-rygglyft, sidoplanka, spindelarmhävningar, knäböjningar och höftlyft. Fem enkla, om än jobbiga, övningar som tränar i stort sett hela kroppen på ett effektivt sätt. Och när jag ändå var igång så drog jag på mig löparkläder och tog en runda runt sjöarna.
Två bra pass på lite drygt en timme.
Så gjorde jag ikväll. Jag rullade ut yogamattan och rev av T-rygglyft, sidoplanka, spindelarmhävningar, knäböjningar och höftlyft. Fem enkla, om än jobbiga, övningar som tränar i stort sett hela kroppen på ett effektivt sätt. Och när jag ändå var igång så drog jag på mig löparkläder och tog en runda runt sjöarna.
Två bra pass på lite drygt en timme.
tisdag 16 oktober 2012
Bragdkvällen
Medans jag åkte och simmade skulle de svenska fotbollspojkarna få pisk i Berlin, allt tydde ju på det. Inte skulle väl våra anonyma, Zlatan undantagen, pojkar rå på Die Mannschaft? Jag tycker många gånger att svenska fotbollslandslaget haussas upp väl mycket, som att det fanns en dold agenda att ge dem så mycket uppmärksamhet. Men, det är väl bara jag?
Så, vad händer? Jo, medans jag och mina klubbkompisar kämpar på med hundringar i olika farter så springer germanerna in bollar i parti och minut. Vi är alla lyckligt ovetande om detta i alla fall. När jag sätter mig i bilen på väg hem så suckar herrar Granqvist och Edström om hur synd det var att "vi" inte var med i första halvlek, två mål var väl ändå för mycket att ta igen. Men bara några minuter senare så får vi i alla fall in trean. Och precis när jag svänger in på området så spricker det för Granqvist, en av svensk fotbolls största bragder var ett faktum. Kul!
Kul var också att träffa Linn innan simningen och ännu roligare att hon skall leda spinningen på lördag, det kan man ju inte missa. Roligt också att snacka lite med Philip efter träningen, vi har ju kamperat ihop i simhallen i två år nu. Det blev lite snack om Kalmar, men ännu mer snack om säsongen som kommer.
Så, vad händer? Jo, medans jag och mina klubbkompisar kämpar på med hundringar i olika farter så springer germanerna in bollar i parti och minut. Vi är alla lyckligt ovetande om detta i alla fall. När jag sätter mig i bilen på väg hem så suckar herrar Granqvist och Edström om hur synd det var att "vi" inte var med i första halvlek, två mål var väl ändå för mycket att ta igen. Men bara några minuter senare så får vi i alla fall in trean. Och precis när jag svänger in på området så spricker det för Granqvist, en av svensk fotbolls största bragder var ett faktum. Kul!
Kul var också att träffa Linn innan simningen och ännu roligare att hon skall leda spinningen på lördag, det kan man ju inte missa. Roligt också att snacka lite med Philip efter träningen, vi har ju kamperat ihop i simhallen i två år nu. Det blev lite snack om Kalmar, men ännu mer snack om säsongen som kommer.
måndag 15 oktober 2012
Falafelkungen!
Eller, nä!
Det blev gott och så, men bollarna blev ju inte så snygga direkt. Inte värde en bild i alla fall. Tycker man att det är svårt att få till köttbullar så är det ingenting mot falaflar, eller vad det heter i plural. Men jag är glad att Linas inspirationskasse bjöd på denna utmaning. Hur många har egentligen provat att göra falafel?
Men först blev det en sväng i gymmet. Det var ett helt perfekt gymväder ikväll dessutom. Måndagar kan ju vara lite sega, på många sätt. Idag var en sådan, men jag körde igenom det tänkta passet.
Nu är veckan igång!
Det blev gott och så, men bollarna blev ju inte så snygga direkt. Inte värde en bild i alla fall. Tycker man att det är svårt att få till köttbullar så är det ingenting mot falaflar, eller vad det heter i plural. Men jag är glad att Linas inspirationskasse bjöd på denna utmaning. Hur många har egentligen provat att göra falafel?
Men först blev det en sväng i gymmet. Det var ett helt perfekt gymväder ikväll dessutom. Måndagar kan ju vara lite sega, på många sätt. Idag var en sådan, men jag körde igenom det tänkta passet.
Nu är veckan igång!
söndag 14 oktober 2012
Missuppfattat?
Igår slog det mig.
Mitt under löppasset igår slog det mig att det här med uppstartsveckor kanske inte betyder att det skall vara en mjukstart. Kanske är det så att meningen är att man ska stressa igång systemet. Om det är så, så är det kanske inte så konstigt att jag låg över bassängkanten och frustade i tis- och torsdags eller över styret i onsdags.
Förra söndagen testade jag trail för första gången, i alla första gången på väldigt länge och i så fall hette det nog inte ens trail, då jag var med och sprang Tuggarns Trail vid Hellasgården. Det slog mig då att det är jäkligt skönt att springa i naturen, men det slog mig också att jag är ganska svag i löparmusklerna. Det har jag väl förstått tidigare också på sätt och vis, men när man får ett kvitto på det så blir det så självklart. Helt i onödan dessutom, eftersom jag har så nära till fina spår som skulle göra mig starkare. Så min plan är nu att springa i Ursvik i alla fall en gång i veckan.
Igår var ju en helt fantastisk höstdag och det gjorde besöket i Ursvik extra skönt. Den bästa utmaningen i Ursvik är Extremen, så den fick det bli. Och utmanade, det gjorde jag. Jag utmanade varenda lite backe genom att pressa lite extra, även om vissa backar är utmanande bara att springa. Benen fick verkligen bekänna färg.
Roligaste, förutom själva löpningen, var när jag mitt ute i skogen fick en fråga av en mamma med sina två ungar som frågade efter närmsta genväg. Jag hade ingen aning, men det slog mig efter några meter att det såklart berodde på var de skulle någonstans. Jag smålog för mig själv en stund.
Roligt också förstås att hälsa på lilla Elise innan passet, men hon var lite för nyvaken för att följa med och springa. Det får bli en annan gång, jag har ju försett henne med ett par fina löparskor.
Mitt under löppasset igår slog det mig att det här med uppstartsveckor kanske inte betyder att det skall vara en mjukstart. Kanske är det så att meningen är att man ska stressa igång systemet. Om det är så, så är det kanske inte så konstigt att jag låg över bassängkanten och frustade i tis- och torsdags eller över styret i onsdags.
Förra söndagen testade jag trail för första gången, i alla första gången på väldigt länge och i så fall hette det nog inte ens trail, då jag var med och sprang Tuggarns Trail vid Hellasgården. Det slog mig då att det är jäkligt skönt att springa i naturen, men det slog mig också att jag är ganska svag i löparmusklerna. Det har jag väl förstått tidigare också på sätt och vis, men när man får ett kvitto på det så blir det så självklart. Helt i onödan dessutom, eftersom jag har så nära till fina spår som skulle göra mig starkare. Så min plan är nu att springa i Ursvik i alla fall en gång i veckan.
Igår var ju en helt fantastisk höstdag och det gjorde besöket i Ursvik extra skönt. Den bästa utmaningen i Ursvik är Extremen, så den fick det bli. Och utmanade, det gjorde jag. Jag utmanade varenda lite backe genom att pressa lite extra, även om vissa backar är utmanande bara att springa. Benen fick verkligen bekänna färg.
Roligaste, förutom själva löpningen, var när jag mitt ute i skogen fick en fråga av en mamma med sina två ungar som frågade efter närmsta genväg. Jag hade ingen aning, men det slog mig efter några meter att det såklart berodde på var de skulle någonstans. Jag smålog för mig själv en stund.
Roligt också förstås att hälsa på lilla Elise innan passet, men hon var lite för nyvaken för att följa med och springa. Det får bli en annan gång, jag har ju försett henne med ett par fina löparskor.
torsdag 11 oktober 2012
Parkour
Tills i somras hade jag inte ens hört talas om det, än mindre visste jag vad det var. Inte riktigt säker på att jag riktigt vet vad det är nu heller, men jag tror att man springer på hustak och hoppar över murar, stenar etcetera på ett lite småcoolt sätt.
Ikväll körde vi i alla fall ett simpass med inslag av parkour, det var ett av momenten i kvällens loop. Momentet var 150+50m där vi på första femtian skulle göra två kullerbyttor, på andra två skruvar och på tredje två touchdown (som vi minns från i tisdags), sedan avslutade vi med ett av vardera trick på sista femtian. Jag som knappt kan göra kullerbyttor på marken blir rejält utmanad när det skall göras i vatten, för att inte tala om vad jag blir av en touchdown. Det känns verkligen som att huvud och lungor skall sprängas. Men det gör de väl inte? Eller?
Imorgon är det visst fredag igen, faan vad veckorna går fort. Snart kör väl IKEA igång med julskyltningen och sedan är allt i rullning. Men det är väl bara att hänga med?
Ikväll körde vi i alla fall ett simpass med inslag av parkour, det var ett av momenten i kvällens loop. Momentet var 150+50m där vi på första femtian skulle göra två kullerbyttor, på andra två skruvar och på tredje två touchdown (som vi minns från i tisdags), sedan avslutade vi med ett av vardera trick på sista femtian. Jag som knappt kan göra kullerbyttor på marken blir rejält utmanad när det skall göras i vatten, för att inte tala om vad jag blir av en touchdown. Det känns verkligen som att huvud och lungor skall sprängas. Men det gör de väl inte? Eller?
Imorgon är det visst fredag igen, faan vad veckorna går fort. Snart kör väl IKEA igång med julskyltningen och sedan är allt i rullning. Men det är väl bara att hänga med?
onsdag 10 oktober 2012
Spinningpremiär
Jag rider på vågen. Vågen av nystarter. Igår var det simning och idag spinning. Precis som simningen igår var det ett rejält tufft pass som Pål hade satt ihop, första timmen var det två backar om 20 respektive 30 minuter och sista halvtimmen blev det intervaller.
Roligast med passet var annars Ulriks fråga om jag var törstig, eftersom jag hade två flaskor vatten. Min replik var jag rätt nöjd med också, då jag frågade ifall han hade saft med sig. Han hade köpt den lite mindre läskiga Powerade som är gul, inte den vidriga blå varianten. Sedan fyllde jag på med frågor om bullar och kakor. Sedan dog det.
Räckte mitt vatten? Jo rå, precis. Räckte Ulriks saft? Nä, han fick fylla på med vatten. Stackare! :-)
- Posted using BlogPress from my iPad
Roligast med passet var annars Ulriks fråga om jag var törstig, eftersom jag hade två flaskor vatten. Min replik var jag rätt nöjd med också, då jag frågade ifall han hade saft med sig. Han hade köpt den lite mindre läskiga Powerade som är gul, inte den vidriga blå varianten. Sedan fyllde jag på med frågor om bullar och kakor. Sedan dog det.
Räckte mitt vatten? Jo rå, precis. Räckte Ulriks saft? Nä, han fick fylla på med vatten. Stackare! :-)
- Posted using BlogPress from my iPad
tisdag 9 oktober 2012
Superhjälte?
Ikväll var det säsongspremiär i bassängen för egen del. I min enfald trodde jag att det skulle bli ett ganska lugnt pass, eftersom vi ju är lite off-season, men icke. Coach Mike hade knåpat ihop en Super Hero Loop som bl a innehöll 2x50m Navy Seals. För den oinsatte, däribland jag, så går den till såhär:
Först simmar man 12,5m intensiv skovling, sedan gör man en loop, fortsätter med 12,5m hård frisim med en roll, sedan en Touchdown (ner på botten med både händer och fötter) följt av 12,5m hård frisim, en loop på det, och avslutar med 12,5m fjäril. Om jag lyckades? Nja, sådär. Nöjdast var jag med en Touchdown. Pröva inte detta hemma!
Utöver det fick jag ett kvitto på att jag är rejält under isen vad gäller kondition, så där har jag lite att jobba på. Tanken efter passet var att simningen kommer att göra mig till en bra löpare i vinter.
Nä, nu är det dags att spraya näsan, smörja in kroppen och gå och lägga sig.
God natt!
Först simmar man 12,5m intensiv skovling, sedan gör man en loop, fortsätter med 12,5m hård frisim med en roll, sedan en Touchdown (ner på botten med både händer och fötter) följt av 12,5m hård frisim, en loop på det, och avslutar med 12,5m fjäril. Om jag lyckades? Nja, sådär. Nöjdast var jag med en Touchdown. Pröva inte detta hemma!
Utöver det fick jag ett kvitto på att jag är rejält under isen vad gäller kondition, så där har jag lite att jobba på. Tanken efter passet var att simningen kommer att göra mig till en bra löpare i vinter.
Nä, nu är det dags att spraya näsan, smörja in kroppen och gå och lägga sig.
God natt!
måndag 8 oktober 2012
Tung start på veckan!
Oj vad jag hade längtat!
Hela förra veckan gick ju "till spillo" pga sjukdom, nästan. Jag hann ju i alla fall inte med något gymbesök.
Men ikväll då jävlar! Med lite nya kunskaper från uppstartsträffen i lördags, där jag framförallt tog åt mig vikten av en stark bål, körde jag på rejält hårt och mycket fokuserat. Jag misstänker att det kommer att kännas i kroppen imorgon, precis så som gårdagens trail förföljt mig idag.
Imorgon så kanske kanske det blir premiärsimning för säsongen, det är ju lika bra att komma igång samtidigt som de andra. Eller så blir det pannlampa i Grimstaspåret.
- Posted using BlogPress from my iPad
Hela förra veckan gick ju "till spillo" pga sjukdom, nästan. Jag hann ju i alla fall inte med något gymbesök.
Men ikväll då jävlar! Med lite nya kunskaper från uppstartsträffen i lördags, där jag framförallt tog åt mig vikten av en stark bål, körde jag på rejält hårt och mycket fokuserat. Jag misstänker att det kommer att kännas i kroppen imorgon, precis så som gårdagens trail förföljt mig idag.
Imorgon så kanske kanske det blir premiärsimning för säsongen, det är ju lika bra att komma igång samtidigt som de andra. Eller så blir det pannlampa i Grimstaspåret.
- Posted using BlogPress from my iPad
söndag 7 oktober 2012
Grymma höstdagar!
Damn, vilken helg det varit!
Höst när den är som bäst!
Igår blev det en liten runda runt sjöarna efter testdagen på Bosön och sjöarna visade sig från sina bästa sidor.
Idag har jag hängt ute vid Hellasgården för att delta i Tuggarns välgörenhetsevent Tuggarns Trail, ett supertrevligt arrangemang för en god sak.
Och nu ska jag iväg och hälsa på det senaste tillskottet i den arnebrantska laguppställningen. Spännande!
Höst när den är som bäst!
 |
| Höstgrann sjö med mindre grann byggnad i bakgrunden. |
 |
| Säsongsriktiga skor. Syns dom? |
Igår blev det en liten runda runt sjöarna efter testdagen på Bosön och sjöarna visade sig från sina bästa sidor.
 |
| Taggade och tidiga traillöpare. |
Idag har jag hängt ute vid Hellasgården för att delta i Tuggarns välgörenhetsevent Tuggarns Trail, ett supertrevligt arrangemang för en god sak.
Och nu ska jag iväg och hälsa på det senaste tillskottet i den arnebrantska laguppställningen. Spännande!
Göra väl
På väg till Nacka för ett välgörenhetsevent som heter Tuggarns Trail. Utmaning ett var att hitta ett kuvert att stoppa bidraget. Seven Eleven-tjejen merförsålde kaffe och bulle, fräckt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 6 oktober 2012
Uppstartsdag på Bosön
Planen var att gå upp i tid och åka ut till Lidingö utan att behöva stressa.
Så blev det inte.
Med ett ryck vaknade jag till och tittade på klockan. 07.58, damn! Två minuter funderade jag på ifall det var värt att stressa iväg. Jag bestämde mig för att det var det. Tog en sväng genom köket och körde igång kaffebryggaren, via toaletten tillbaka till sovrummet för att klä på mig träningskläder och slänga ner ombyte i ryggsäcken, borsta tänderna, bre två smörgåsar och hälla det nybryggda kaffet i take-away-mugg och ner i bilen. Allt detta på 22 minuter. Pang pang!
08.55 öppnade jag dörren in till Bosöns Utvecklingscenter, där vi skulle köra lite tester med SCT.
Efter gruppindelning så gick Pål igenom dagen, men även det kommande träningsåret i korthet.
Den grupp jag hamnade i skulle börja med styrke- och rörlighetstester med Marika. Mina reflexioner var att jag behöver träna på utfallssteg, eftersom jag tycker att jag är lite vinglig eventuellt pga svaga/instabila höfter. Vidare reflekterade jag över att armhävningar faktiskt inte bara handlar om armar, axlar och bröst, utan faktiskt även om skuldrorna. Framöver kommer jag att fokusera mer på skuldrorna, då det kan göra mig mer uthållig i tempopositionen. Sedan tog jag med mig att höftböjare och baksida lår måste stretchas ordentligt framöver.
Efter lunch blev det sedan inspirationsföreläsning av Emma Graaf. Emma har på kort tid blivit en väldigt framgångsrik triathlet på lång distanserna. I juli vann hon Vansbro Triathlon, som är en halv Ironman, och i augusti blev hon andra svenska på Ironman Kalmar. Mycket imponerande!
Emma berättade, på ett mycket lättsamt och avslappnat sätt, om sin utveckling från talangfull konstsimmare hemma i Ludvika till hur hon körde sin första triathlon i Åkersberga till sommarens framgångar. Vi fick höra hur hon tränar, vilket hon gör lite mindre sedan hon skaffade sig en coach i januari, hur hon tar hjälp av tränare för att bättra på teknik och undvika skador samt hur hon laddar inför tävling.
Efter föreläsningen var det min grupps tur att köra Coopertest, vilken jag hoppade över eftersom jag känner att det skulle vara meningslöst efter min förkylning den gångna veckan.
Så jag åkte nöjd hem och duschade istället.
Så blev det inte.
Med ett ryck vaknade jag till och tittade på klockan. 07.58, damn! Två minuter funderade jag på ifall det var värt att stressa iväg. Jag bestämde mig för att det var det. Tog en sväng genom köket och körde igång kaffebryggaren, via toaletten tillbaka till sovrummet för att klä på mig träningskläder och slänga ner ombyte i ryggsäcken, borsta tänderna, bre två smörgåsar och hälla det nybryggda kaffet i take-away-mugg och ner i bilen. Allt detta på 22 minuter. Pang pang!
08.55 öppnade jag dörren in till Bosöns Utvecklingscenter, där vi skulle köra lite tester med SCT.
Efter gruppindelning så gick Pål igenom dagen, men även det kommande träningsåret i korthet.
Den grupp jag hamnade i skulle börja med styrke- och rörlighetstester med Marika. Mina reflexioner var att jag behöver träna på utfallssteg, eftersom jag tycker att jag är lite vinglig eventuellt pga svaga/instabila höfter. Vidare reflekterade jag över att armhävningar faktiskt inte bara handlar om armar, axlar och bröst, utan faktiskt även om skuldrorna. Framöver kommer jag att fokusera mer på skuldrorna, då det kan göra mig mer uthållig i tempopositionen. Sedan tog jag med mig att höftböjare och baksida lår måste stretchas ordentligt framöver.
Efter lunch blev det sedan inspirationsföreläsning av Emma Graaf. Emma har på kort tid blivit en väldigt framgångsrik triathlet på lång distanserna. I juli vann hon Vansbro Triathlon, som är en halv Ironman, och i augusti blev hon andra svenska på Ironman Kalmar. Mycket imponerande!
Emma berättade, på ett mycket lättsamt och avslappnat sätt, om sin utveckling från talangfull konstsimmare hemma i Ludvika till hur hon körde sin första triathlon i Åkersberga till sommarens framgångar. Vi fick höra hur hon tränar, vilket hon gör lite mindre sedan hon skaffade sig en coach i januari, hur hon tar hjälp av tränare för att bättra på teknik och undvika skador samt hur hon laddar inför tävling.
Efter föreläsningen var det min grupps tur att köra Coopertest, vilken jag hoppade över eftersom jag känner att det skulle vara meningslöst efter min förkylning den gångna veckan.
Så jag åkte nöjd hem och duschade istället.
onsdag 3 oktober 2012
Kul!
Kul med en träningsblogg när man inte kan träna!
Ironi!
Ödets ironi?!
Okej, jag gick ner till affären fram och tillbaka och blev omsprungen av en granne som sedan stod och stretchade när jag kom tillbaka. Så nära kom jag träning idag.
Jaja, jag får väl svulla i mig lite äppelkaka som kompensation. Med grädde!
Ganska snygg blev den ju i alla fall :-)
Ironi!
Ödets ironi?!
Okej, jag gick ner till affären fram och tillbaka och blev omsprungen av en granne som sedan stod och stretchade när jag kom tillbaka. Så nära kom jag träning idag.
Jaja, jag får väl svulla i mig lite äppelkaka som kompensation. Med grädde!
Ganska snygg blev den ju i alla fall :-)
tisdag 2 oktober 2012
Seg start på veckan!
Fy tusan så tråkigt det är att vara sjuk. I söndags kväll började jag känna segheten komma, och igår morse var det inget snack. Förkylningen var ett faktum. Även idag har jag varit hemma från jobbet och risken är tråkigt nog rätt stor att jag är det även imorgon.
Segt att vara hemma hela dagen. Segt att inte kunna träna. Segt, helt enkelt.
Det enda positiva är väl att jag har min inspirationspåse från Lina att botanisera i. Igår blev det kycklinggulash, en riktigt het sak. Så gott och så enkelt.
900g kycklinglår brynte jag i olivolja i en gryta. Kycklingen kryddade jag med paprikapulver, kummin och salt.
Efter några minuter tillsatte jag en grovhackad lök, tre röda paprikor, två pressade vitlökar och en msk tomatpuré. Detta fick steka med ytterligare några minuter.
Sedan hällde jag i en burk passerade tomater, fyra dl vatten, två köttbuljongtärningar, honung, och en dryg tsk sambal oelek. Detta fick puttra i en knapp halvtimme. Till det blev det en lite baguette.
Ikväll vankas det schnitzel och det ska bli spännande då jag aldrig gjort det förut.
Segt att vara hemma hela dagen. Segt att inte kunna träna. Segt, helt enkelt.
Det enda positiva är väl att jag har min inspirationspåse från Lina att botanisera i. Igår blev det kycklinggulash, en riktigt het sak. Så gott och så enkelt.
900g kycklinglår brynte jag i olivolja i en gryta. Kycklingen kryddade jag med paprikapulver, kummin och salt.
Efter några minuter tillsatte jag en grovhackad lök, tre röda paprikor, två pressade vitlökar och en msk tomatpuré. Detta fick steka med ytterligare några minuter.
Sedan hällde jag i en burk passerade tomater, fyra dl vatten, två köttbuljongtärningar, honung, och en dryg tsk sambal oelek. Detta fick puttra i en knapp halvtimme. Till det blev det en lite baguette.
Ikväll vankas det schnitzel och det ska bli spännande då jag aldrig gjort det förut.
söndag 30 september 2012
Svindlande höjder!
Men helvete!
Fy satan!!
Ursäkta språket, men jävlar vad häftigt det var!!!
Jag har nog aldrig riktigt varit sådär sugen på att hoppa fallskärm. Vore det inte för att jag lärde känna Mårten för dryga året sedan hade det nog inte hänt heller. Bortförklaringarna har varit många, men med lite betänketid så satt jag hastigt och lustigt i en lite Cessna på väg upp mot 4000m.
Strax innan nio mötte jag upp Mårten, Mia och Malte. Jag kom med andan i halsen, inte för att jag var sen utan för att nervositeten börjat göra sig påmind. Nervositeten visade sig också i osammanhängande prat och konstiga associationer. T o m Malte reagerade.
Väl framme blev det lite väntan, men det gjorde bara att vädret blev bättre. Trots väntan blev jag aldrig ens riktigt nervös. Ja, kanske precis innan vi hoppade ut ur planet. Sedan var det tokmaxat. Faan vad fort det går när man faller fritt. Efter en knapp minuts fall drog min tandempilot Kennet i snöret och fallskärmen vecklades ut och farten bromsades. Sedan dinglade vi sakta ner mot marken, Kennet körde några svängar så att det sög till i magen. Jag ljög och sa att det kändes bra. Så länge jag inte kastade upp fick han leka.
Väl på marken var lyckan total, adrenalinet bara sprutade. Jag var så totalhög. Fattade inte att jag gjort det.
lördag 29 september 2012
Tung dag
Idag har det varit tungt, riktigt tungt.
Det började med att jag hjälpte Diskbråcks-Roger, FKA Lårbens-Roger, att bära upp ett vapenskåp. Vapenskåp är verkligen ingen lätt historia, även om det är ett litet. Plus att det är rätt så otympligt. Men är man två går det bra ändå.
Sedan åkte jag ut på Hälsans ö, Lidingö alltså. Sista helgen i september betyder ju Lidingöloppet, och ett antal kompisar skulle ju springa. Det är inte så lätt att hinna heja utefter banan, men i målfångan lyckades jag fånga in Mattias som kom in på 2:28. Tungt! Sedan Lisa och Kajsa som sprang in på 2:56 och 2:39. Tungt tungt!
Kul att få hänga i målfångan och känna stämningen och ta del av intrycken. Nästa år måste jag bara vara med, och då är det ju silvermedaljen jag går efter.
Efter loppet var jag riktigt taggad att träna, så efter att jag kört igång den burgundiska biffgrytan så hann jag besöka gymmet för en snabbis.
Sedan hem igen och slutföra grytan.
Och inmundiga den, förstås.
Imorgon tänkte jag satsa på lite mer fart istället.
Det började med att jag hjälpte Diskbråcks-Roger, FKA Lårbens-Roger, att bära upp ett vapenskåp. Vapenskåp är verkligen ingen lätt historia, även om det är ett litet. Plus att det är rätt så otympligt. Men är man två går det bra ändå.
Sedan åkte jag ut på Hälsans ö, Lidingö alltså. Sista helgen i september betyder ju Lidingöloppet, och ett antal kompisar skulle ju springa. Det är inte så lätt att hinna heja utefter banan, men i målfångan lyckades jag fånga in Mattias som kom in på 2:28. Tungt! Sedan Lisa och Kajsa som sprang in på 2:56 och 2:39. Tungt tungt!
Kul att få hänga i målfångan och känna stämningen och ta del av intrycken. Nästa år måste jag bara vara med, och då är det ju silvermedaljen jag går efter.
Efter loppet var jag riktigt taggad att träna, så efter att jag kört igång den burgundiska biffgrytan så hann jag besöka gymmet för en snabbis.
Sedan hem igen och slutföra grytan.
Och inmundiga den, förstås.
Imorgon tänkte jag satsa på lite mer fart istället.
Ny utmaning 2013?
En kompis, som jag inte vill lämna ut namnet på, ringde i torsdags och undrade ifall vi inte skulle dra ihop ett lag till ÖTILLÖ 2013 . Pratade vi måhända om detta på denne persons 40-årsfest förra helgen?
Anyway, det lutar våldsamt åt att jag antar utmaningen. En utmaning också att komma på ett bra namn till vårt lag, kanske har jag ett förslag. Kanske har du?
Nu ska jag bara intala mig själv att jag tycker att simning är en JÄTTEBRA alternativ träningsform under min satsning mot sub3 på Stockholm Marathon.
fredag 28 september 2012
Gymmets baksida
Igår kväll körde jag gympass igen.
Skönt som vanligt, men den här gången gick det lite snett. Jag började med hantelpress och när jag kört klart första set slog jag ihop hantlarna, precis som man gör. Men, inte bättre än att fingrarna kom i kläm. Satan vad ont det gjorde. Men jag var ju tvungen att köra på. Idag har jag dock gått runt med blåmärken på ovansidan fingrarna.
Så kan det också gå.
Skönt som vanligt, men den här gången gick det lite snett. Jag började med hantelpress och när jag kört klart första set slog jag ihop hantlarna, precis som man gör. Men, inte bättre än att fingrarna kom i kläm. Satan vad ont det gjorde. Men jag var ju tvungen att köra på. Idag har jag dock gått runt med blåmärken på ovansidan fingrarna.
Så kan det också gå.
torsdag 27 september 2012
Som ett brev på posten
Idag kom den!
För en tid sedan ropade jag hem en jacka på en "auktion" till förmån för RIA i Borlänge initierad av allas vår egen Roberto Vacchi. Det känns såklart bra att veta att hela beloppet går till välgörande ändamål.
För en tid sedan ropade jag hem en jacka på en "auktion" till förmån för RIA i Borlänge initierad av allas vår egen Roberto Vacchi. Det känns såklart bra att veta att hela beloppet går till välgörande ändamål.
Just nu vill man ju bara ut och cykla :)
onsdag 26 september 2012
Inte lättare!
Apropå gårdagen gör jag det inte lättare för mig. En synnerligen trevlig middag med mina kollegor avslutades med en 70-talsklassiker, Banana split. Tur att jag har en liten bit att gå från tåget och hem, så att all mat fick sjunka in lite.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)