Soligt påsklångpass!

Efter en synnerligen lugn morgon med gofrulle och junishockey på tv, där Modotalangerna bärgade en finalplats, åkte löparmunderingen på för ett långpass. Och, för första gången i år, åkte solbrillorna på. Härligt!

Än en gång blev det favoritrundan in mot stan. Varför ändra ett vinnande koncept? Det bästa med rundan är att Västerbron passeras två gånger, precis som på Stockholm Marathon. Dessutom bestigs Tranebergsbron dubbelt. Bra att härda benen under långpassen!

Jag tycker att det kändes ganska bra hela passet även om ovanan av långpass såklart kändes i benen, jag lyckades till och med öka tempot sista fem. Även om jag formmässigt är i november så kändes det i alla fall hur skönt som helst att kännas sig frisk.

Med ett leende

Jag är ledsen, men jag måste bara lägga upp en fånig liten bild som illustrerar dagens lilla löpsväng. Det kändes direkt att det skulle bli en leende runda. Den senaste tiden har ju inte varit speciellt leende, om man säger så. Men idag satt det fastklistrat från start till mål och jag delade med mig av det i de fall det behövdes. Mot slutet av passet kom jag ikapp en 75-årig man på cykel och han berömmer mig för mitt fina löpsteg, lika roligt som oväntat. Vi slog följe en liten bit innan våra vägar skildes åt. Den sista biten blev om möjligt ännu lättare. Tänk vad en sådan liten skitsak kan göra så mycket.

Hopp om liv

Imorse kände jag mig tillräckligt pigg för att ta en liten morgonrunda. Det var inte igår. Igår, förresten, så fick jag in ett gympass. Även det på morgonen. Så nu hoppas jag verkligen att jag håller mig på den krya sidan. Det vore ju skönt om jag kunde få in en massa träning i påsk. Men som den senaste månaden varit får jag ta det dag för dag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nära döden

Igår morse var jag verkligen uppe med tuppen. Jag vet att många andra kliver upp i ottan, både för träning och andra orsaker, men att kliva upp innan fem är för mig verkligen ovanligt. Anledningen var att jag ville klämma in ett simpass innan mitt frukostmöte halv nio. När jag satt på tåget in till Södermalm fick jag en riktig sådan där fanvadjagärduktigkänsla. Fånigt, jag vet, men ändå.

På vägen in så lyssnade jag på senaste avsnittet av Kropp & Själ, det heter Träna som eliten. Det handlar om män och kvinnor mellan 30 och 50 som viger stora delar av sina liv åt träning, exemplet i programmet heter Per och är just 50år och som tränar 10 timmar i veckan samtidigt som han är chef på ett IT-konsultföretag. Per är medlem i samma klubb som jag, SCT, och i programmet är han på väg till simning en torsdagsmorgonen kl 06.30. Igenkänningsfaktorn var hög där jag satt på tåget. Kropp & Själ är alltid värt att lyssna på, podversion finns på sr.se, och detta avsnitt är inget undantag.

Extra roligt, förutom att jag kom iväg, var att Mattias också dök upp på träningen. Vi hann även ta en snabbkaffe efter passet och prata lite Ö till Ö, bland annat. Mycket trevligt!

Passet ja, det var ju en pärs. Min sega förkylning har hållit mig borta från bassängen i en månad nu, och det märktes. Först körde vi 4x100m medley, vilket i sig är en utmaning, sedan skulle vi köra en massa hundringar och hundratjuofemmor i moderat truckarfart en bit under tröskel. Förutom usel form så var de övriga i banan klart snabbare simmare än mig, så i mitt fall blev det tröskelpass. Grymt jobbigt för en otränad vill jag lova!

Men men, det går ju inte att bromsa sig ur en uppförsbacke.

Tisdag i zon 1

Idag har jag varit ledig och hela dagen har jag befunnit mig i zon 1. Jag låg länge kvar i sängen, åt t o m frukosten i sängen, och kom således ut på löppasset ganska sent.

Jag har länge funderat över vad skillnaden är mellan att träna i zon 1 och zon 2, eftersom jag alltid legat i zon 2 på mina distans- och långpass. Under utbildningen i helgen tryckte man på vikten av att förlägga dessa pass i zon 1 eftersom träningseffekten är som störst och återhämtningstiden är som kortast där. Pulsen skall ligga mellan 50 och 70% av maxpulsen i zon 1, jag har haft en tendens att ligga upp mot 80%.

Så från och med idag ska jag ge pulszon 1 en allvarlig chans. Därför ställde jag in min Garmin på zon 1 och gjorde vad jag kunde under passet för att hålla mig där, men det var inte lätt. Dock så visade det sig efteråt att jag faktiskt snittade 70%. Kul!

Passets sträckning var lite diffus till en början, men av gammal vana styrdes den in mot stan. Efter att jag kommit över komigångångesten så bestämde jag mig för att passet skulle bli 20km och det är bra precis slottet t o r. När jag närmade mig slottet hörde jag en speaker som pratade skidor och när jag kom fram visade det sig att det var minivasan. Jag fick inte vara med, troligen eftersom jag inte hade några skidor, och inte heller någon medalj. Men jag fick blåbärssoppa och en påse nötter. Inte illa!




- Posted using BlogPress from my iPad

Andra dagen

Igår var det andra och sista dagen på löpcoachutbildningen. Vi träffades på Planet Fitness där Rubin, Lisa och Sirpa hälsade oss välkomna och drog riktlinjerna för dagen.




Efter genomgången simulerade vi ett löppass, med uppvärmning, teknikträning, nerjogg och avslutning. Lisa höll i denna del och gjorde det på ett medryckande sätt.
När vi var klar med detta "pass" blev vi själva drillade i löpteknik, vi var visst inte fulländade.
Några av oss fick sedan hålla i egna pass vilket visade sig inte vara helt enkelt, men vi var ju där för att lära.
Efter en smarrig lunch tog Rubin med oss ut igen för löpskolning och maxpulstest. Jag körde inte själv men försökte att peppa istället så gott jag kunde. Jag lånade ut min gps, men den verkar vara lite väl fäst vid mig eftersom den inte riktigt ville funka med de andra. Skumt!
Avslutningsvis så körde Sirpa löpstyrka och stretch med oss, en nog så viktig del i träningen.
Sedan återstod bara diplomutdelning innan gruppen splittrades. Det har varit en sanslöst god stämning hela helgen, så förhoppningsvis kommer man att stöta på några ur detta gäng igen.




- Posted using BlogPress from my iPhone

En dag i skolbänken

Idag var det dag ett på löpcoachutbildningen och vi rev av den teoretiska biten av träning, åtminstone delar av den.

Vi har gått igenom aerob och anaerob träning, centrala och lokala träningskapaciteter, pulszoner och träningseffekter etc. Mycket hade jag väl redan koll på, men bra att få det bekräftat också, samtidigt som det var intressant att få gå lite mer på djupet.

Imorgon står den praktiska delen på schemat och tills dess ska vi även gjort vår hemläxa. Puh!


- Posted using BlogPress from my iPad

Äntligen fredag!

Det var med lite skräckblandad förtjusning jag gav mig ut imorse, hur kallt skulle det vara egentligen? Jag tog på mig de varmaste kläder jag har och hoppades på det bästa.




Det visade sig att det inte var så farligt. Det kändes faktiskt rätt hyggligt. Men jag undrar hur personen som ägde stavarna ovan kände sig egentligen. Äh, nu skiter jag i det här! Kanske.




Hursomhelst var jag så här glad efteråt. Nu bränner vi av den här fredagen på bästa sätt och sedan njuter vi av helgen till max!


- Posted using BlogPress from my iPad

Gymmet å jag!

Vi har ett ganska komplicerat förhållande, gymmet och jag. Kanske kan man kalla det ett påochavförhållande, jag försöker hålla mig därifrån men faller tillbaka då och då. Lite som Moneybrothers förhållande till Joanna. Vi borde kanske satsa på ett mer seriöst och kontinuerligt förhållande.

De gånger vi ses så är det på lite olika premisser, ibland blir det bara ett snabbt pass och ibland blir det lite mer grundligt. Ibland utnyttjar jag bara löpbandet och ibland så utnyttjar jag hela gymmet. Ibland ses vi flera dagar ibland och ibland går det flera veckor mellan våra träffar. Den här veckan sågs vi både igår och idag, igår blev det en snabbis på bandet och idag härjade jag runt bland vikter, stänger och maskiner. Sån är jag.

Idag ska jag bli skuggad av chefen på jobbet, det ska bli spännande.

Grym helg!

Igår hade vi återigen testdag ute på Bosön kombinerat med föreläsningar. Först körde vi en massa löpskolning med inslag av styrka och kortare intervaller avslutat med Coopertest. Styrkeövningarna visade sig vara riktiga killers för i morse kom jag knappt ur sängen. Coopertestet stod jag över eftersom jag precis blivit kvitt min förkylning.

Efter löpningen var det tänkt att Filip Larsen skulle föreläsa om pulsträning, men då han var sjuk ryckte Bernhard Hirschauer in istället och pratade om träning i allmänhet och gav tips om hur man lägger upp den för att nå sina mål. Mycket var bekant, men lite lyckades jag snappa upp som jag kanske inte riktigt visste sedan tidigare som till exempel hur man kan tänka kring träningsintensitet.




Sedan var det lunch följt av en clinic med Björn Andersson om bike fit, dvs hur man ställer in sin cykel. Björn är en riktig gammal storfräsare inom triathlon som jag och många med mig inte kände till sedan tidigare, men han har levt som proffs i USA i över tio år med en hel del tunga meriter. Björn visade på en klubbmedlems cykel om hur man ställer in en triathloncykel för att få bästa möjliga sittställning både vad gäller kraftöverföring men även aerodynamiskt. Detta var mycket intressant och det var nog många som blev sugna på att åka hem och skruva lite på sina cyklar.

Idag vaknade jag som sagt upp med väldigt stela ben, vilket kanske inte var optimalt för ett långpass. Men jag hade stämt träff med Sara så det var ingen idé att få några andra tankar. Vi möttes upp på Fridhemsplan och sprang över Essingeöarna mot Södermalm och sedan tillbaka mot Fridhemsplan. Trots blåst fick vi en tur i kanonfint väder. Efter ca 20km började mina ben få nog, de hade ju inte sprungit långpass på över en månad så det var inte så konstigt, så då släppte jag iväg Sara och hoppade på närmsta tunnelbana hem igen. Det ska bli intressant att se hur benen mår imorgon.


- Posted using BlogPress from my iPad

Nya svarta

Äntligen kom jag ut på en morgonrunda och det var banne mig inte sista gången. Det är ju långt mycket skönare att springa när det är ljust än när det är mörkt. Right?

Jag noterade att jag redan dragit på mig min första arbetsskada, numera tenderar jag att mer titta ner på folks fötter än att möta dem med blicken. Jag tycker egentligen att det är lite tråkigt att man inte hejar på varandra eller åtminstone ger varandra ett litet leende när man möter varandra i spåret. Det skulle bli så mycket trevligare ute ifall folk gör det. Jag försöker i alla fall göra det även om det kan vara svårt när man kör lite hårdare pass.

Till sist måste jag erkänna att jag gjorde en praktvurpa bara 30 meter från porten och precis utanför ett dagis. Jag kände mig rätt klumpig om man säger så. Sedan möter jag en granne som glatt frågar om det varit en skön runda. Well, frånsett skrubbsår då.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mot bättre tider!

Ja, det kändes verkligen så igår kväll när jag var ute och sprang igen. Formen är förstås som bortblåst, men jag lyckades i alla fall klämma till med ett milpass. Alltid något. Visst kändes det i kroppen att jag stått hela dagen, benen var klart stelare än vanligt. Pulsen låg en bra bit högre än vad den borde om jag varit i form, fast ansträngningsnivån tyckte jag egentligen inte motsvarade skillnaden. Det ser jag som positivt, för pulsen räknar jag med kommer att sjunka i takt med att formen kommer tillbaka. Men det kommer nog att dröja.

En sak som slog mig när jag sprang där i mörkret igår kväll var att jag verkligen måste komma igång med morgonträning, det är ju klart skönare att springa när det är ljust. Så imorgon ska jag banne mig ställa väckarklockan.

Vilken svenskdag!

Okej, det blev ingen succé i Vasaloppet för svensk del. Inte om man ser till slutsegrar i alla fall, varken på herr- eller damsidan. Men garanterat finns det åtskilliga tusen svenskar som känner sig som vinnare efter loppet ändå, med all rätt. 90km skidåkning från Sälen till Mora är verkligen ingen promenad i parken. Så grattis alla ni som tog er i mål!

I Val di Fiemme blev det dock stor svensk succé, vilken bragd Johan Olsson gjorde som tog guld i VM:s viktigaste lopp. Grattis Johan!

Sedan har det ju nästan drällt in medaljer i inomhus-EM i friidrott, må vara att det är ett riktigt lågstatusmästerskap. Grattis alla ni som tog medaljer!

I Bromma/Sundbyberg/Solna sprang en enkel kille från Norrland sitt andra pass för veckan efter en riktigt seg förkylning. Hoppas att nästa vecka kommer att resultera i fler. Grattis undertecknad!