Åter till brottsplatsen

Det är snart ett år sedan jag tog mina första crawlande armtag. Under Coach Alex överseende provade jag på lite benspark men även att crawla på "riktigt" tillsammans med Miranda och Lina. Jag minns hur roligt det var och hur roligt vi hade, det måste ju sett fantastiskt ut med tre noviser ivrigt försöka lära sig det enklaste enklaste. Det jag kanske la mest på minne var nog att man inte säger crawl utan man säger frisim. Right coach? Mer om det passet här

Så, vad har jag då gjort ikväll? Jo, i sällskap av Karin, så körde jag ett kort men intensivt pass. Efter lite insim och teknik så brände vi av 20x25m i högsta fart. Shit vad hjärtat får jobba! Avslutningsvis körde vi 500m avbad.

Roligast ikväll var nog faktiskt när en kille, som jag känner igen från diverse löpningssammanhang, vid ett tillfälle tyckte att jag simmade snyggt. Jag har aldrig hört det förut, men det var verkligen roligt att höra.

Fart utan tjuvstart

Det börjar bli en vana, andra veckan i rad blev det intervaller. Från förra tisdagen hade gruppen utökats från bara Miranda och jag till att även innefatta Alex och Mia. Jag mötte upp de övriga vid Sundbybergs IP efter att ha joggat dit lite lätt. Min tanke/förhoppning var att vi skulle köra samma upplägg som förra tisdagen, 6x600m/6x400m/6x200m, men det var tydligen inte alls aktuellt. Total anarki rådde, så vi tog en liten sväng runt Lötsjön för att komma överens om upplägget. Jag tror att alla fick ut det de ville av passet ändå. Ja, inte Mia då som tjurade loss totalt.



Vi började med att köra 1000m, den klockade jag på 3:21min. Sedan fortsatte vi med 800m och den gick i 3:19-tempo, 600ingen följde på 3:21 min/km, 400ingen gick i 2:56, 200ingen i 2:39. Avslutningsvis körde Alex och jag 100m och jag halkade in på 15s vilket motsvarar 2:38min/km. Även om det var svinjobbigt, speciellt de lite längre intervallerna, tycker jag att jag höll i det ganska bra. 100m och 200m är kanske i kortaste laget, men det fyller säkert sitt syfte. Kvällens pass tror jag dock checkar in på skojkontot.



Tack för en snabb och trevlig kväll vänner!

Trafikkaos i Svartsjö

Igår lördag kom sommaren på återbesök. Som gjort för ett rejält långpass på sadeln, vilket det också blev. När jag skulle ge mig av så upptäckte jag att GPS-klockan hade laddat ur så jag hade ingen koll på distans eller puls, vilket i och för sig var ganska skönt. Jag körde bara lugnt och lätt med P3 Dokumentär i öronen, intressant att höra bakgrunden till massmorden i Rwanda etc. Efter 3h15min mötte jag upp Karin för en fika på Svartsjö Kafé, sedan hade jag en dryg timme hem.

Klart roligast var såklart trafikstockningen, se bilden ovan, någonstans mellan Kumla By och Svartsjö. Roligt och intressant, coolt att höra "fåraherden" styra hundarna att styra fåren. Min dräng hade också en dräng, typ.

Idag var det ju inte precis lika fint väder, inte till en början i alla fall. Det var lite småkyligt och lite regn i luften när jag gav mig ut i löparskorna, men ganska snart sprack det upp och blev soligt och ganska varmt. Det senare var jag lite oförberedd på så jag hade långa tights dagen till ära, vilket blev lite varmt. Fokus för dagen låg på att springa på en puls under 130 slag/min, lugnt och lätt är ledorden, men det är sannerligen inte lätt. Till en början fick jag verkligen kämpa för att hålla tillbaka.  Väl hemma igen visade klockan att jag lyckats bra, snittpulsen blev 128 slag/min vilket motsvarar 70% av max.

Om trafikstockningen var det roligaste på lördagscyklingen så var det roligaste idag när ett barn på väg till Nickelodeonfestivalen på Skeppsholmen säger till sin mamma; "Tänk om det är skittråkigt!". Japp, that´s the spirit!

Annars avslutades helgen snyggt med ett litet styrkepass nere i gymmet, att bara skaffa kortet hjälper ju inte utan jag måste ju pallra mig dit också. Men när man bara behöver ta hissen några våningar så finns det inga ursäkter.

Utsikt för dagen

Den här utsikten tänkte jag mig idag. I tempoställning ute på Ekerö/Färingsö, måste bara bestämma mig för vilken sida det blir. Eller blir det både och?

Det spritter verkligen i benen när man sitter med öppet fönster och känner av högsommarvärmen, det är bara att ge sig ut och njuta. Eller hur?

Jag ser också att Isabella Andersson kom in på en fin sjunde plats i nattens marathon vid VM i Sydkorea på tiden 2.30. Underbart att läsa hennes kommentar; "Jag måste träna snabbhet". Precis Isabella, kom upp till Sundbybergs IP så kan vi köra lite intervallpass...

Stark och snabb?

Lite krafter fanns trots allt kvar efter kvällens intervaller. Detta trots att vi pratar ganska tuffa intervaller.

Tanken var att jag skulle köra ett cykelpass ikväll, men när Miranda skickade ett SMS med en lockande fråga om intervaller på Sundbybergs IP istället så ändrades planerna illa kvickt. 6x600m, 6x400m och 6x200m stod på schemat. Då jag aldrig sprungit liknande intervaller, brukar ju köra lite längre, så visste jag inte vad som väntade eller hur jag skulle lägga upp det. Fick helt enkelt köra på känsla. Som vanligt alltså.

Innan vi körde igång på riktigt såg vi ju ganska fräscha ut, men det kom såklart att ändras.

600-ingarna körde jag på 3:23 / 4:01 / 3:39 / 3:43 / 3:47 oh 3:41min/km. Efter det såg man ut såhär:

400-ingarna gick sedan på 3:22 / 3:21 / 3:29 / 3:44 / 3:40 och 3:37min/km. 200-ingarna gick på 3:23 / 3:50 / 3:44 / 3:50 / 3:44 och 3:39. 200-ingarna gick helt klart väl långsamt vilket mest berodde på att vi sprang bland folk på gång- och cykelvägen vid sjöarna och bort mot Sundbybergs rackethall. Hursomhelst var det riktigt skoj att köra lite tuffa intervaller, det måste det bli mer av framöver. Jag har ju lite planer/förhoppningar om att gå sub40 på Kistaloppet 10 september.

Borta vid rackethallen snackade vi bort en timme över en kopp kaffe med Mirandas syster Josephine som inte är ett dugg löpare, men grymt stark. En av de starkaste i världen faktiskt. Hade det inte varit för att hon har ett Junior-VM att tänka på nästa vecka hade jag nog utmanat på armbrytning. Not!

Tack för ikväll systrarna Kvist!

Jag tackar också nej...

...och kommer att sno förklaringen rakt av. Hoppas att alla förstår.

Älgsafari på Ekerö

Ni må tro att jag blev förvånad. Jag blev faktiskt en aning rädd till och med. Inte så att jag är rädd för älgar direkt, men när man sitter på en cykel så är det ju en lite annan sak. Nå, vad är det som hänt egentligen? Jo, när jag kom ut på Ekerö i förmiddags på mitt långpass så ser jag plötsligt en, vad jag först trodde, häst älgandes över en åker. Jag hann tänka att det fanns ju inget stängsel innan jag såg att det faktiskt var en älg som kom travandes. När den passerar vägen har jag kanske 50m på min sida. Då vågar jag inte ligga kvar i tempoställning utan reser mig upp i "normal" ställning. Skulle det komma fler? Tänk om jag skulle bli rammad i sida, det skulle såklart göra rätt ont. Det tog ett tag innan jag kunde släppa tanken. Allt gick dessutom för fort för att hinna dokumenteras. Resten av passet var jag på min vakt för att hinna få upp kameran.

Kistaloppet - Succén fortsätter

Förra året gick första upplagan av Kistaloppet, ett riktigt trevligt lopp där man bl a fick springa genom Kista Galleria och ute på Järvafälten. Jag var med och sprang och slog personbästa på 10km på precis under 41min. Det perset höll ändå fram till Hässelbyloppet då jag sprang in på 40:38 vilket är mitt nuvarande. Mitt mål i år är att springa Sub40 och hoppas såklart fär göra det på Kistaloppet.

Styrka, styrka, styrka

Jag gillar verkligen FRA-slingan ute på Drottningholm, eller Lovön om man skall vara helt korrekt. Speciellt dagar när solen skiner. Man är verkligen ute på landet därute, ändå är det bara 15-20min bort. Från det håll jag börjar, bilden är tagen precis i början av min runda, passerar man först ett stall med tillhörande hästhage, sedan är det en vänstersväng följt av en raksträcka där man kan pressa på bra. Vid raksträckans slut ligger FRA, som såklart namngett rundan, vilket tyvärr inte är den charmigaste av byggnader. Efter den kommer man till ett litet tekniskt och trångt avsnitt där cykel och bil har svårt att mötas bitvis. Sedan får man sträcka ut benen och trycka på igen, det är lätt utför så man kommer upp i hyggliga farter. I slutet av denna del, vid Lovö kyrka, är det en kraftig vänstersväng som kan vara lite trafikfarlig samt att det kan ligga lite rullgrus. Varning! Sedan är det lätt uppför, eller slakmota som Per Elofsson skulle sagt, förbi en nyomlagd golfbana. När man är framme vid infarten till golfbanan är det sedan utför i några hundra meter tills man kommer till "Stora vägen" igen och FRA-rundan är avslutad.

Denna runda brukar jag köra mina intervallpass, eller som igår mina powertrainingpass, då den är rätt optimal eftersom den tar nära 8min. Att sedan rulla tillbaka till starten igen på cykelbanan tar cirka 4min.

Igår körde jag som sagt ett powertrainingpass där jag på tunga tunga växlar körde 6min, 5, 4, 3, 2, 1 med rullvila på 1,5min emellan. Intensiteten ökade jag i takt med att cyklingarna blev kortare. Jag vet inte om jag inbillade mig, men jag tyckte att jag kunde köra tyngre än förra veckan. Kanske var det bara dagsformen som avgjorde, eller så var det en kombination av dagsform och utveckling.

Avslutningsvis måste jag lägga in ett bildbevis på att jag faktiskt utnyttjat mitt nyinförskaffade gymkort. Efter cykelpasset körde jag ett lätt känna-på-grejerna-pass, därav den inte helt gymkorrekta klädseln. Vilket jag i och för sig ändå inte äger någon.

I´ve got another confession to make!

Jag erkänner. Jag har ett "ticks". Jag kan bara inte gå förbi en skylt utan att läsa, främst gäller detta informationsskyltar likt den ovan. Ibland får jag frågan ifall jag kommer ihåg vad som står på alla dessa skyltar. Sanningen är att jag kommer ihåg väldigt lite av vad det står, jag saknar helt enkelt fotografiskt minne. Ändå bara måste jag läsa dom. Jag är en skylt-junkie, så är det.

Så, för att på något sätt komma ihåg något om Eriksdalsbadets historia tog jag helt enkelt en bild av skylten. Sedan bytte jag om och hoppade i badet. Huvudserien bestod av 3x500m där jag försökte hålla en så hög snittfart som jag kunde, dock har jag ingen koll på tiderna. 500m känns som ganska långa intervaller där jag blev rejält trött mot slutet, för att inte tala om hur dålig tekniken blir. Det korta passet till trots kände jag mig riktigt nöjd efteråt.

Efter en slapp eftermiddag så var det dags att köra ett kvalitetspass löpning. Jag hade väldigt svårt att bestämma mig även om jag innerst inne var säker på att det skulle bli 10km snabbdistans. Problemet var bara att jag var lite skraj, därav våndan. 10km snabbdistans är verkligen ingen lek, det är ju snudd på tävling. Jag gav mig dock av ner mot Gröna Stugan och Lötsjön joggandes för att väcka kroppen till liv. Funderingarna gick kring vilket tempo jag skulle hålla. Vad skulle jag klara av? Skulle jag köra 4:30 eller kanske 4:15, passet skall ju trots allt vara tufft. Jag bestämde mig, som vanligt, för att köra på känn. Kollade klockan efter ca 1km och jag höll 4:10-fart. Det kändes ju bra, men det var ju inte så jobbigt. Okej, jag trycker väl på lite till. Allt eftersom sjönk snittiden med en sekund i taget. Efter ca 5km låg jag på 4:05 och det kändes riktigt bra. Löpningen gick runt Råstasjön som är dryga 2km lång, jag hade tänkt köra två varv runt bägge sjöarna men det är lite bökigt med vägövergång etc. När jag närmade mig 8km kändes det fortsatt bra, jag tror att snittet nu låg på 4:04, och jag hade krafter kvar så jag fortsatte pressa på. Sista varvet lyckades jag pressa ner snittet till 4:03. Hade det varit tävling igår hade mitt pers på 10km garanterat rykt, detta var ju trots allt "bara" ett snabbdistanspass. Men jobbigt var det, precis som det var tänkt.

Nu är det dags för lite powertraining på cykeln ute på Drottningholm. Men jag hoppar nog skyltarna idag.

Dagens tävling, vilken grupp syftar jag på i rubriken?  

Alternativ Svartsjörunda

Idag tog jag rundan över Drottningholm, FRA och Svartsjö Café. Inget märkvärdigt med det om det inte vore för att jag passade på att gå guidad tur på Drottningholms slott, passerade FRA per bil och åt lunch ute i Svartsjö.

I övrigt har jag haft en viss träningsabstinens, ville så gärna testa det nya gymmet. Ett gympass kan väl inte vara så farligt? Men, är det vilodag så är det vilodag. Inget tummande på vilodagar här inte. Köra tre pass en vanlig träningsdag är okej, men inte ett pass på en vilodag. Då har ju den värdefulla dagen gått till spillo. Disciplin, disciplin, disciplin.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Med en 23-årings kropp...

Hur skulle du reagera ifall någon sa att du har en 23-årings kropp?

Själv så blev jag såklart lite lätt smågenerad. Ah, just det, jag måste kanske förklara mig lite här. Jo, det är såhär att det har flyttat in ett gym i källaren så nu kommer jag inte längre undan. Jag är numera innehavare av ett gymkort. Som ny medlem så fick man göra en kroppssammansättningsmätning, egentligen kroppsfettsmätning men det kan vi strunta i. Bland alla värden så berättade den här finurliga vågen vilken metabolisk ålder man har och just den här maskinen tyckte att jag var en ung och fräsch 23-åring. Det var alltså inte någon komplimang från någon vänlig själ.

Var den där 23-åringen höll hus idag har jag dock ingen aning om. Redan från start på dagens löplångpass kände jag mig ganska tung och seg. Förmodligen har det mer att göra med att det var nionde träningsdagen på raken och att jag körde ett tretimmars cykelpass igår än något annat, det försöker jag intala mig själv i alla fall. Det var länge sen nu men Kastellholmsrundan var lika vacker som jag minns den, vädret var kanon med växlande molnighet och temperatur runt 20 grader. Det var mycket turister ute i svängen, men även en hel del löpare också. Främst var det faktiskt förmodat "orutinerade" löpare ute, kanske blev de inspirerade av gårdagskvällens Midnattsloppet. Själv blev jag kanske inte direkt inspirerad, troligen behöver jag mer viloinspiration än träningsdito, men jag skall villigt erkänna att kroppen troligen trodde att den skulle tävla igår. På väg mot startområdet så började kroppen bete sig aningen märkligt, pulsen steg en aning etcetera. Men men, inget Midnattslopp i år, officiellt så har jag ju faktiskt aldrig sprungit nämnda lopp.

Imorgon ska jag lyxa till det och belöna min 23-åriga kropp med en vilodag. Tro vad man skall hitta på då, blir det Strindbergsmuséet kanske?

Intervaller och distans

Det börjar verkligen bli blockinlägg nu, jag bloggar om två pass i taget. Men så får det vara ibland.

Gårdagens träningspass var långa löpintervaller. Det känns faktiskt som att jag måste skriva vilken gren det gäller, det vore såklart enklare ifall jag bara höll mig till löpning. Men nu är det inte så, som tur är. Anyway, jag joggade ner till Råstasjön vilket är lite drygt 3k och körde lite töjning innan jag drog igång intervallerna. Planen var att köra 8x5min med 1min gåvila emellan och att tempot skulle vara ungefär mitt maratempo vilket borde vara ungefär 20-30sek snabbare per km än mitt maratempo på en Iron Man. Dock så ville jag inte springa på klockan utan endast på känn, det fick inte vara för ansträngande men ändå inte för långsamt. Det gäller att ha "känsla för feelingen" som en gammal hockeymålis en gång sa. Första intervallen gick i 4:21-tempo, ca 15sek för fort alltså, och med en snittpuls på ca 80% av max. Andra intervallen gick ytterligare lite snabbare, 4:16min/km, och även lite intensivare, 82% av max. Följande intervaller gick i 4:19(82%), 4:15(82%), 4:18(82%), 4:15(83%), 4:22(83%) och 4:25(82%), hela tiden 10-15sek för fort men jag tycker ändå att belastningen var helt okej. När jag joggade hem sedan var jag riktigt nöjd, kvalitetspass är så jäkla sköna och benen känns så härligt möra.

På väg hem från passet såg jag något som fick mig att reagera, en skapligt duktig rullskidåkare kommer åkandes i bra fart mitt i trafiken. Okej, jag skulle kanske aldrig göra det då jag är en allt för dålig skidåkare för det, men det som fick mig att reagera var att han kom åkande utan hjälm på huvudet. Hur smart är det egentligen? Visst, han åker på den värsta smällen själv men ändå. Jag skulle själv aldrig komma på tanken att ge mig ut och cykla utan hjälm och då känns det många gånger säkrare. Bara en tanke.

Idag har jag hunnit med ett distanspass på cykel, för omväxlings skull så tog jag Ekerösidan och körde på bort mot färjeläget mot Adelsö. Det är en riktigt tråkig väg, det enda roliga är när man kommer till någon backe så att man antingen får ställa sig upp och trampa till eller dundra på utför. Annars inte mycket att skriva hem om. Okej, vädret var alldeles perfekt med sol och temperatur runt 20 grader. Kanon!

Nu blir det till att kolla in gymmet nere i "källaren" och sedan Midnattsloppet ikväll. Förra året sprang jag i den tropiska värmen, men ikväll blir det nog både tröja och jacka. Blir det månne en öl i sann Midnattsloppspubliksanda? 

Fart och kraft

Jag har de senaste dagarna letat som besatt efter träningsprogram och tips på träningspass och har hittat en del på Jonas Coltings sida. Under sommaren har jag tränat med ganska lite struktur, jag har mest tränat det jag känt för. För att få tillbaka gnistan så känner jag att jag behöver ett program att följa samt att få köra lite nya pass. Gårdagen var ett litet avstamp i min "nya" träning.

Gårdagen började i Huvudstabadet. Passet som skulle genomföras var ett kvalitetspass med fokus på fart. Jag inledde passet med något som Colting kallar SKIPS, vilket innebär 100m Sim, 100m Kick (benspark liggandes på sida), 100m Im (medley), 100m Pull (arm, låt benen bara hänga). Huvudserien jag körde var sedan 6x(5x50m fritt) med 10-15sek vila samt en min mellan seten, farten var högsta möjliga snitt.

På kvällen körde jag sedan ett powertrainingpass på cykel. Jag cyklade bort mot Drottningholm och körde sedan runt på FRA-slingan. Passet kördes på högsta möjliga växel och med låg kadens där jag började, efter cirka 15min uppvärmning, med att cykla 6min följt av 1½ min passiv cykling. Det är verkligen skönt att få trycka på pedalerna hårt till skillnad mot de lätta växlar och höga kadens som man vanligen kör på vid distanspass. Passet fortsatte därefter med att stega ner cyklingen med 1min tills jag var klar, så att säga. Meningen med dessa pass är att man skall kunna köra på tyngre växlar vid distanspassen och på så sätt få en högre "komfortfart".

Idag blir det löparskorna igen, troligen långa intervaller runt sjöarna.

Jag har en affär!

Jag har alltid sprungit i Asics, förutom några rundor med Icebugs i vintras. I modern tid alltså. När jag bestämde mig för att springa Lidingöloppet för sådär fyra år sedan så köpte jag ett par Asics Gel 1130, när de var slut köpte jag ett par Asics Gel 1140 och förra sommaren köpte jag ett par Asics Gel 1150. Har man hittat en sko man gillar är det ju bara att fortsätta med den modellen. Visst, jag har även fyllt på stallet med Asics Gel 2150 Svart (Vintersko med Gore Tex), Asics DS Trainers och Asics Hyper Speed. Men jag har hela tiden hållit mig inom familjen, om man säger så.

Nu har jag alltså inlett ett förhållande med Saucony, modell Progrid Hurricane 12. Jag är helt övertygad om att vi kommer att få många sköna stunder tillsammans, faktum är att vi redan varit ute på jungfruturen. Det kändes verkligen som att vi connectade.

Annars då? Jodå, innan skoköpet igår så körde jag ett tufft intervallpass på cykel ute på FRA-skingan. Det blev ett beprövat pass på 4x8min med 4min rullvila. Idag har jag hunnit med ett distanspass på 17km. Just det, det handlade alltså om jungfruturen med mina nya Saucony.

Stan är full av vatten

Precis som Robert Karl-Oskar Broberg sjunger så är stan full av vatten. Igår i form av regnet från ovan då jag sprang ett tvåtimmarspass med Sara, det regnade så att vägarna var enda stora vattenpölar som man varken kunde eller ville missa. Idag var det dock under lite mer kontrollerade former, det rörde sig om Huvudstabadet där jag i sällskap av Karin körde en stege som började med 500m och trappades med 50m i taget ner till just 50m.

Imorgon bjuds det väl regn till cykelpasset, eller vad tror ni?

Blicka framåt

Okej, jag kom inte till start till Järnmannen Kalmar igår. Det var inget jag kunde förutse och heller inget jag kunde göra något åt utan bara acceptera och gå vidare.

Första steget, om man nu kan säga så, var i alla fall att ge sig ut och cykla av lite överskottsenergi som ackumulerats inför tävlingen. Jag tog cykeln och åkte bort mot Färingsö, men redan efter dryga två mil så åkte jag på en punktering. I en 90-graderssväng i ganska hög fart dessutom, jag hann bli hyggligt rädd. Jag såg en riktig Tour de France-vurpa framför mig, fast en solovurpa. Jaha, det här började ju bra. Jag var ganska uppgiven, men kom snart på bättre tankar. Nu fick jag ju chans att testa kolsyrepumpen som jag precis köpt. Det funkade ju bra. Jag fortsatte sedan färden bort mot Svartsjö, jag hade precis bestämt mig för att det skulle bli ett litet fikastopp där. Det blev det inte. Några kilometer senare så var det ny punktering på framhjulet. Perfekt, sista slangen gick ju precis. Hur långt hade jag kommit? 25km. Hur lång tid tar det att gå 25km? Fyra timmar? När går nästa buss? Om två timmar, jag är ju på Svartsjölandet. Jag börjar gå hemåt, det många minuter på FunBeat det här. Cykelskorna börjar bli osköna att gå i. Jag tar av mig och går barfota. 4 timmar! Okej, solen skiner i alla fall. Jag kontrar med cykelbränna efter veckans badstrandsbränna. Då händer det. En vänlig cyklist, med en skitsnygg Bianchi såklart, stannar till och undrar om jag har problem. Nja, slut på slang och en fyratimmarspromenad framför mig bara. Han hade bytt till nya slangar och däck innan han gav sig ut och hade en gammal slang med sig som jag kunde få. Hoppas att jag tackade tillräckligt, det var verkligen dagens räddning. Nu vågade jag inte använda kolsyran om det var så att jag pumpade för hårt förra gången, så jag cyklade hemåt med de två bar som jag orkade pumpa för hand.

Annars så är det hög tid att planera hösten, finns det några fler Iron Man inom räckhåll? Eller ska jag gå stenhårt på löpning och jaga silvermedaljen på Lidingö och Sub40 på Hässelby? Det senare ligger väl närmast till hand, men vi får se.

Idag blir det långpass i Ursvik med Sara till att börja med. Kanske kan hon lura på mig nya skor...

DNS

Det blir ingen start för mig idag. Av personliga anledningar måste jag åka hem till Stockholm igen. Ibland bestämmer sig livet för att blanda sig i och då är det bara att ta hänsyn till det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Pre race Kalmar

Faan, nu är det nervöst! Nummerlapp uthämtad och regelgenomgång avklarad. Nu kollar vi in sprint och mini, där Mattias och Caroline ska debutera. Mitt råd till dom innan start var att ta det lugnt och ha roligt, samma råd som jag kommer att ge mig själv imorgon.


- Posted using BlogPress from my iPhone

När benen själva får bestämma

Redan igår när jag promenerade runt på Kymmendö för att bekanta mig med den miljö som låg till grund för Strindbergs Hemsöborna ville benen testas med lite små löpsteg, men det gick de bet på. Även i morse var det nära att jag skulle ge mig ut, men jag hade ju bestämt mig för att fredagens löppass skulle bli det sista innan Kalmar. Men ikväll gav jag vika, benen fick som de ville. Vid niotiden hoppade jag i löparskorna och tog en sexa runt Lötsjön. Jag sprang hela tiden med ett leende på läpparna, hoppas att ingen såg mig för det lär ha sett fånigt ut. Jag fick hålla igen för att inte tempot skulle dra iväg för mycket, men lyckades hålla mig kring tävlingsfart på 5:10-5:15 min/km. Hoppas bara att benen tror att de kommer att vara såhär pigga när de skall börja springa på lördag. För det kommer de definitivt inte vara.

Nu längtar jag något alldeles otroligt till lördag, jag vill bara ställa mig där på "startlinjen" och ha en hel dags utmaning framför mig.

And the winner is...

Tänka sig, den runda som jag nominerat gick och vann juli månads tävling. Som den tävlingsmänniska jag är så vill jag såklart även vara med och hugga när det är en tävling av detta slag.

För er som inte känner till Ljusruset så är det ett samarbetsprojekt mellan Fortum och Stockholm stad för att förbättra belysningen i staden på mörka och otrygga platser och därmed skapa en trevligare stad.

Det fina med detta projekt är att vi stockholmare får vara med och påverka vilka platser som skall belysas, därför är det viktigt att vi alla är med och röstar. Minst fem av de tio platser som fått mest röster kommer att få förbättrad belysning, så DU skall såklart fortsätta rösta på den plats som du vill skall vinna så att den finns med bland dessa tio. Och du, du får rösta varje dag. Bra va?
Självklart vill jag att Årstaviken Runt skall vara med bland dessa tio, så därför hoppas jag att ni fortsätter rösta på just den.

Vi ses i löparspåren!

Empiriska studier och glädje

Okej, jag kommer inte få något pris för min påkomst. Jag visste ju detta redan innan. Men ibland behöver man faktiskt bli påminnd även av den mest självklara självklarheten. Efter många om och men har jag skaffat ett aeroflaska till min tempocykel och även lyckats montera den. För två veckor sedan när jag körde Säter Triathlon så drack jag inte en droppe under det fyra mil långa cykelmomentet vilket fick till följd att jag efter tävlingen blev toklåg. Anledningen till att jag inte drack var att jag hade vattenflaskan på ramen och tyckte inte att det var värt besväret. Igår var jag ute knappa tre timmar och lyckades få i mig två flaskor á 70cl och jag var inte ens i närheten av törstig någonstans. Eureka! Vatten är bra, brist på vatten är dåligt. Inte i klass med Socrates, men ändå.

Under min cykeltur lyssnade jag på ett antal sommarpratare, bland annat Pia Sundhage. Jag kände inte till så mycket om henne tidigare, förutom att hon är vår meste kvinnlige landslagsspelare i fotboll och att hon är förbundskapten för USAs damlandslag. Det som gjorde störst intryck på mig var hennes prat kring vikten av glädje när man tränar. Glädje föder delaktighet vilket gör dig till en bättre fotbollspelare, löpare eller vad man nu tränar för. Samma saker gäller ju egentlgien i arbetslivet också, en arbetsplats där det finns plats för glädje är jag övertygad om att den har mer engagerade och delaktiga anställda vilket i förlängningen leder till en mer effektiv och lönsam verksamhet.

Det var med ett stort leende på läpparna som jag gled fram på cykeln i det fantastiskt fina landskapet lyssnandes till Pia som pratade om glädje i träning. Mitt på hållet så hejade en liten kille på cykel på mig och jag hejade tillbaka med ett av mina större leenden. Hade han sett hur andra cyklister hejar på varandra, eller? Hur som helst passade allt bara så väl in i glädjeramen.

Efter passet gick jag ner till Marabouparken för en färgrik sallad, en kopp kaffe och en god bok. En annan sommarpratare som jag lyssnade på var Jonas Jonasson, som skrivit Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag hade boken hemma så naturligtvis bara måste jag börja läsa den. Vad han sa i radioprogrammet? Ingen aning faktiskt.

Senare på kvällen möttes Alex, Karin och jag upp på Café Cino i Sumpan för middag. Det överlägset dominerande samtalsämnet var såklart Järnmannen som nu närmar sig med stormsteg.  Supertrevlig avslutning på en superbra dag helt enkelt.