Med en 23-årings kropp...

Hur skulle du reagera ifall någon sa att du har en 23-årings kropp?

Själv så blev jag såklart lite lätt smågenerad. Ah, just det, jag måste kanske förklara mig lite här. Jo, det är såhär att det har flyttat in ett gym i källaren så nu kommer jag inte längre undan. Jag är numera innehavare av ett gymkort. Som ny medlem så fick man göra en kroppssammansättningsmätning, egentligen kroppsfettsmätning men det kan vi strunta i. Bland alla värden så berättade den här finurliga vågen vilken metabolisk ålder man har och just den här maskinen tyckte att jag var en ung och fräsch 23-åring. Det var alltså inte någon komplimang från någon vänlig själ.

Var den där 23-åringen höll hus idag har jag dock ingen aning om. Redan från start på dagens löplångpass kände jag mig ganska tung och seg. Förmodligen har det mer att göra med att det var nionde träningsdagen på raken och att jag körde ett tretimmars cykelpass igår än något annat, det försöker jag intala mig själv i alla fall. Det var länge sen nu men Kastellholmsrundan var lika vacker som jag minns den, vädret var kanon med växlande molnighet och temperatur runt 20 grader. Det var mycket turister ute i svängen, men även en hel del löpare också. Främst var det faktiskt förmodat "orutinerade" löpare ute, kanske blev de inspirerade av gårdagskvällens Midnattsloppet. Själv blev jag kanske inte direkt inspirerad, troligen behöver jag mer viloinspiration än träningsdito, men jag skall villigt erkänna att kroppen troligen trodde att den skulle tävla igår. På väg mot startområdet så började kroppen bete sig aningen märkligt, pulsen steg en aning etcetera. Men men, inget Midnattslopp i år, officiellt så har jag ju faktiskt aldrig sprungit nämnda lopp.

Imorgon ska jag lyxa till det och belöna min 23-åriga kropp med en vilodag. Tro vad man skall hitta på då, blir det Strindbergsmuséet kanske?