Bonusdag med spinning

Bara för att jorden inte klarar av att fullborda varvet runt solen på ett jämnt och fint sätt har mänskligheten känt sig tvungen att jämna ut det var fjärde år. Tro om det är en tillfällighet att det är samma år som sommar-OS? Hursomhelst har de flesta av oss fått jobba gratis idag och hjälpt BNP lite extra på traven. Heja oss!

Denna bonusdag, eller kväll snarare, firade jag på en spinningcykel i Hammarby sjöstad. Det är ju onsdag. Formen har det ju varit lite si och så med det senaste, men nu tror jag allt att det håller på att vända så smått. Jag blev blåst på pulspass, men hade själv lite koll och tyckte att det kändes på bättringsvägen. Även trycket på pedalerna kändes bra. Passet var ett riktigt blandpass med allt möjligt som backar, kadens och tabataintervaller.

Extra plus till musikvalet, med toppnotering på avslutet. Jocke Bergs kärleksförklaring till svettpölen under mig, Utan dina andetag, och Oskar Linnros fina visa om en ytterdörr i Sundbyberg. Staden jag ibland får för mig att jag bor i. Eller är det bara önsketänkande?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Märkligt!

Eller?

I söndags var jag ju helt under isen. Till och med min nya fina Garmin tyckte det, eftersom höjdmätaren visade minus vid några tillfällen. Igår körde jag ett lätt styrkepass i gymmet. Och idag hoppade jag löppasset innan simningen. Så, vad händer? Jo, vips så var det lite kräm i kroppen igen. Lite frustrerande då att simpasset inte var av allra hårdaste art, vi körde 50 löst / 50 hårt som huvudserie.

Så nu längtar jag duktigt efter att få kräma på lite på spinningen imorgon kväll. Då jäklar är det jag som är tillbaka i matchen igen!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Veckan som gick, v8

Veckan som gick var tuff på många sätt. Okej, den började lugnt och skönt med lite lätt löpning med Lina, men sedan var det tufft rakt igenom. Tisdagens korta intervaller, onsdagens pulsspinning och lördagens tretimmarsspinning, tuffa pass allihop. Men inte inte mycket jämfört med söndagens mentalt jobbiga löpning, två timmar som var ångesttunga från steg ett. Hoppas att det är som Lisa säger, att det är en reaktion på januari. Hon har ju tydligen alltid rätt, så... ;-)

Sammanfattning:

Simning - 2h, fördelat på två pass
Cykling - 4h30min, på två pass
Löpning - 4h9min, på tre pass

Reflektion - Den här veckan ska jag nog försöka köra lite lugnare, då kommer kanske kroppen ikapp knoppen. Ikväll körde jag bara lite styrka, mycket fokus på axlarna. Fick lite kommentarer igår om att jag börjat säcka ihop, så då bör man väl ta sig i kragen. Eller?


- Posted using BlogPress from my iPad

Amazing

Först några ord om gårdagens avsnitt av Melodifestivalen. Danny gick vidare, helt programenligt. Danny går all in och det är kul, låten var helt okej också även om det inte var högsta klass. Men, desto roligare och desto mer överraskande var det att Lisa Miskovsky gick vidare. I mina ögon är Lisa en av de absolut bästa artister vi har i Sverige, men de riktigt duktiga brukar ju ha svårt att hävda sig i dessa sammanhang.

En annan sak som varit amazing är ju dagens väder, man kan inte bli annat än glad. Synd bara att min form är ruskigt usel just nu, idag inget undantag. Jag hoppade i mina löparskor med en bra känsla, men den dog efter fem meter ungefär. Det blev verkligen en kamp dagens halvmara, en kamp mellan den dåliga känslan och alla positiva tankar jag kunde komma på. Något är det med min kropp som inte stämmer och jag kan bara hoppas det rättas upp snarast. Kanske är det flunsan som bara inte vill bryta ut helt enkelt.


- Posted using BlogPress from my iPad

En gammal sköning!

En bild från förr i tiden. Känner ni igen fler i bilden?


- Posted using BlogPress from my iPad

All over the place

Imorse kom så beskedet, tronföljden är säkrad för det svenska kungahuset ännu en generation. Imorgon förmiddag får vi veta ifall hon kommer att heta Margaretha, som jag tror. Man kan tycka vad man vill om monarki kontra republik, men jag föredrar nog det förra. Jag har väldigt svårt att se en svensk president, vem skulle det vara liksom?




För eller emot, på jobbet firade vi kungligt. Eller prinsessigt om man så vill. Kanske fanns det annan anledning också, men det hör som inte hit.

Kvällen ägnade jag på Eriksdalsbadet tillsammans med Karin. Vi körde på egen hand det pass jag skulle kört senare på kvällen med klubben. Temat var glid och det är inte alltid det lättaste. Men jag tycker att vi gjorde det bra.

Apropå tårta, min kost denna vecka skulle nog inte imponera på expertisen. I tisdags klämde jag i mig två semlor, bra uppladdning för dubbelpass på kvällen. Semla måste vara en mycket bra kombo, HCHF plus massa krampförebyggande i form av mandelmassa. Alla får sitt helt enkelt. Jag fick mycket energi i alla fall.

En annan reflektion från ikväll, när jag ställde mig på vågen ikväll så har jag tydligen gått ner i vikt under februari. Det trodde jag verkligen inte. Mer semlor och tårta, helt enkelt.


- Posted using BlogPress from my iPad

Inte Finest awards, men ändå

Medan svenska bloggeliten, däribland Lina och Petra, tampades om Finest awards tampades jag och mina klubbkompisar på Sportlife i Hammarby sjöstads spinningcyklar. Lite oklart i skrivande stund vilka som hade det trevligast, imorgon bitti lär vi dock vara piggast.

Passet var precis som förra onsdagen ett pulspass, och efteråt kändes det som att jag aldrig tidigare tagit ut mig på ett spinningpass tidigare. Det är så frustrerande när jag kör så hårt jag kan, men ändå har problem att komma upp i 85% av maxpuls. Den här gången hade jag ju dessutom sänkt maxpulsen några snäpp. Okej, huvudsaken är ju faktiskt att man upplever att man kör hårt. Inbillar jag mig i alla fall.

Avslutningen var helt grym, 10x1min maxkörning med en minut vila emellan. Vi varierade sittandes, tempoposition och ståendes, var tredje helt enkelt.

Robban, gammal i gården, upplyste oss om att undersökningar visar att den mest effektiva träningen är att köra just dessa intervaller två gånger i veckan. Men Gud så trist att bara träna två gånger i veckan. Bra dock för de som prioriterar annat här i livet.


- Posted using BlogPress from my iPad

Från flås till andhållning

Ikväll åkte jag till träningen i tron om att det skulle bli ett lugnt pass. Men ack vad jag bedrog mig. Efter lite uppvärmning och löpskolning så var det dags för kvällens höjdpunkt, tjugosekundersintervaller. I lätt motlut, eller slakmota som Per Elofsson skulle sagt. Sju stycken hann vi med innan vi var tvungna att avrunda. Shit vad det bränner i lungorna dessa intervaller, men det är väl det som är meningen.

Innan passet snackade jag lite med en tjej som jag tyckte var lite bekant. Ganska direkt kom vi fram till att vi träffades på Bosön för några veckor sedan och lunchade tillsammans. Detta var Helenas första pass med klubben så jag berättade lite om upplägg och så vidare. Efter passet ville jag försäkra mig om att hon inte blivit bortskrämd, men då hade jag ju glömt bort att hon är roddare och van vid tuff mjölksyraträning.

Simpasset sedan blev lite som det blev. Huvuddelen låg i andningskontroll, eller att simma 50m med så få andningar som möjligt. Lungorna fick alltså bekänna färg igen.


- Posted using BlogPress from my iPad

Måndagsmood

Knoppen är på hugget men kroppen är inte alls på samma nivå. Hela dagen har jag sett fram emot kvällens lätta pass med Lina, men när vi kom iväg så kändes benen lite sega. Men det är väl bara att bita ihop och kämpa på så släpper det en dag. Tur att sällskapet då är av högsta klass så att man glömmer bort segheten. Lina har ju precis varit på Sri Lanka på en härlig semester, så hon hade ju en del att berätta. Tur att det var mörkt ute så att man inte såg hur brun och fräsch hon egentligen är. Eller?




Sen hade jag ju sällskap av min nya fina vän, Forerunner 910XT. Vi håller fortfarande på att lära känna varandra, ikväll blir det nog en del klämmande.




- Posted using BlogPress from my iPad

Veckan som gick, v7

Det går rejält utför nu, fem pass på en hel vecka. Kanske borde jag räkna in måndagens cykelmekarkurs på fyra timmar också, vilket skulle kunna gå in under prehabträning. Men, nej. Allt är inte träningstimmar eller träningsdagar, i slutändan tror jag att man även kommer att få casha in dessa fyra träningsfria dagar. Nu hoppas jag att kroppen inte reagerar negativt på dagens pass och att nästa vecka kommer att bli sprängfylld med träning. Jag har ju en ny träningskompis som jag måste lära känna.

Summering:

Simning - 1h
Cykling - 2h30min, fördelat på två pass
Löpning - 2h45min, fördelat på två pass


- Posted using BlogPress from my iPad

Brickshoppingpass

Efter en lång och lugn morgon med kannvis kaffe och lite frukost framför diverse skidor på tv och iPad, multimedia kallas det visst, hoppade jag upp på trainern för första gången sedan januariutmaningen. Efter några låga dagar utan träning var kroppen återigen sugen att röra på sig. Februari verkar verkligen bli en mittimellanmånad träningsmässigt. De senaste dagarna har jag haft lite lätt förkylningskänsla, minus halsont och feber, vilket kanske inte är så konstigt när hälften av kollegorna går runt och snorar och hostar.

Upp på trainern, som sagt, och repris av Sportens årskrönika på tvn trampade jag på i 100 kadens på tvåans växel. Vore coolt att kunna säga hur många watt det motsvarar, men jag är inte riktigt där än. Pulsen låg på ca 65% av max, vilket för min del är ganska ansträngande på cykel och säkert motsvarar 80-85% på löpning. Anledningen skulle jag vilja få utredd.





Efter en timme gjorde jag en rejält seg transition och begav mig sedan i löparskor in mot stan. Den här gången på ganska lätt ansträngningsnivå, men garanterat högre puls än på cykeln. Bitvis var det rejält moddigt, men bitvis var det barmark. Om nu inte snön får likna snö, kan den lika gärna försvinna. Jag har ju ändå inte fått åka skidor i år. Buhu!






Ärendet på stan var att köpa vänskap. Vänskap i form av en Garmin 910XT. Hoppas att vi kommer att få många härliga timmar och upplevelser tillsammans!


- Posted using BlogPress from my iPad

Veckan som gick, v6

Lite sent kanske, men jag har ju bestämt mig för att sammanfatta all träning veckovis. Då får man ta att det blir såhär ibland.

Februari har börjat med väldigt lite träning efter att januari var tokmaxat. Veckans träning var lite blandat intensitetsmässigt, ena simningen och spinningpasset var hög medan övrigt var ganska lågt. Förhoppningsvis bra balans för att få kompensation för januari.

Sammanfattning:

Simning - 2h, fördelat på två pass
Cykel - 3h, ett pass
Löpning - 1h45min, två pass varav ett 15min bricklöpning
Alternativ - 1h långfärdsskridskor


- Posted using BlogPress from my iPad

Onsdagsspinn med happy ending?

Äntligen kom jag iväg på ett onsdagsspinningpass igen. Jag har fått lite gliringar för att jag hoppat av två pass på raken, men förra veckans förmodade blodtrycksfall på väg hem från jobbet var inte så trevligt.

Passet visade sig bli ett pulspass eftersom utrustningen redan var framme. Jag har aldrig testat det tidigare, även om jag såklart känner till "fenomenet". För er som inte gör det så lånar man ett pulsband och skriver in sin maxpuls och nummer på bandet i en mackapär, sedan visas arbetspulsen på en skärm. Man kommer alltså inte undan.

Mitt problem med pulsbaserad träning på cykel är att jag har jättesvårt att komma upp i puls, vilket gör att jag får jobba mycket hårdare än de flesta andra för att ligga i "rätt" zon. Exempelvis hade min granne inga problem med att komma upp i maxpuls, vid samma uppskattade ansträngning hade jag kanske 70%.

Jag körde verkligen tokhårt för att ligga på en anständig nivå, men 90% kändes som en magisk gräns. Ända till sista minuten då jag kände att jag verkligen ville ge absolut allt. Jag kände att jag hade hittat ett motstånd som inte gav mig mjölksyra, vilket är a och o, sedan ställde jag mig upp och pumpade. När jag precis höll på att dö visade mätaren 95%, då nöjde jag mig. Uppenbarligen hade mitt försök uppfattats av de andra, Juan t ex trodde att jag härmade slutscenen i en tysk instruktionsfilm. Oops!

Underbart var det i alla fall att få köra skiten ur sig, även om det tog ett tag innan jag var kontaktbar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Alla hjärtans kväll

Ikväll har hjärtat verkligen fått bekänna färg. Först ett tufft intervallpass där vi lyckades klämma in både femminutare och enminutare. Till min stora lycka var det två stycken i gänget som var precis snäppet starkare än mig, och troligen minst femton år yngre, vilket gjorde att jag fick ta i ordentligt för att hänga med. Det riktigt brände i bröstet sådär underbart härligt som det bara gör ibland när man är riktigt på hugget, eller om det är när man är lite otränad kanske. Jag brukar kalla dessa pass för Hellnerpass, men då Ulrik undrade ifall det hängde ihop med att jag hela tiden blev trea så kanske jag ska omvärdera detta.

Innan och i början av passet vräkte snön ner vilket fick mig på fantastiskt gott humör. Tränaren var inte helt nöjd, då han hade tänkt sig ett lite tuffare pass, vilket fick revideras då underlaget inte möjliggjorde detta. Men jag älskar ju verkligen snö, så jag struntade i honom och njöt av fulla muggar.

Efter löpningen körde jag även simpasset och även det bjöd på lite pump. Vi körde en pyramid på 100-200-300-200-100 med upplägget 25hårt-25löst följt av 25hårt-50löst rullande. Även detta brände rejält i hjärtat.

Jag misstänker att kommersen fick styra även våra pass ikväll. Men på ett klart vettigare sätt än allt annat trams som blommor, gelestjärtar och choklad. Kanske är det bara jag...


- Posted using BlogPress from my iPad

Sen kväll på Cycling

Den här kvällen har jag spenderat på en pinnstol några timmar på Cycling för att avverka teoridelen av cykelmekarkursen. Rickard undervisade och underhöll oss på ett snudd på Jonas Gardellskt sätt, underhöll alltså, om de mest grundläggande detaljer som punkteringsprevention, justering av bromsar och växlar etc. Nu får vi smälta detta en vecka innan den praktiska delen nästa måndag.


- Posted using BlogPress from my iPad

På skridskor runt Brunnsviken

Vilken fantastisk dag och vilket fantastiskt sätt att tillbringa den på. Jag blev upplockad av Mia och Mårten vid tiotiden och efter att även ha plockat upp Miranda och Alex begav vi oss mot Brunnsviken. Söndag är ju egentligen synonymt med långpass löpning, men idag blev det ett härligt undantag i form av långfärdsskridskor.





Lite tävlingsmoment la såklart Alex och jag in också.





Efter ett varv klämde vi in ett rejält fikabrejk. Oj vad gott det är med kaffe och mackor ute i naturen. Mer sånt!


- Posted using BlogPress from my iPad

Uppånervecka

Den här veckan har varit väldigt upp och ner. Egentligen inget konstigt med tanke på att det nog fortfarande är lite av återhämtning från januari, men ändå.

Måndag - Veckan började bra med vilodag och en trevlig stund med Ulrica i frisörstolen. Hon skulle åka till New York dagarna efter för att jobba på Fashion Week, vilket i sig är intressant men det förde även tankarna tillbaka till min egen vecka där i början på november. Vi snackade en del träning också såklart och smidde lite små planer inför våren. Resultatet blev ju såklart bra också.

Tisdag - Aningens seg så hoppade jag löppasset och nöjde mig med simningen. Simningen gick väl också lite sådär.

Onsdag - Peppad till tusen laddade jag för spinning, men i bilen på vägen hem fick jag en släng av illamående / yrsel. Mycket obehagligt att sitta i bilkö då. Spinningen ställde jag direkt in, det kändes ju inte som bästa förberedelsen.

Torsdag - Körde både löpning och simning med klubben, framförallt löpningen kändes bra trots att det var rejält kallt. Någon tyckte att jag såg stark ut och tackade för min draghjälp efteråt, han hade aldrig sprungit så fort annars. Kul med lite beröm. Simningen gick lite sådär, men det berodde såklart på löpningen.

Fredag - Eller fridag. Trevlig kväll på Hovet med Mia och Mårten. Vi kollade in gamla svenska hockeylegendarer, otroligt kul att se killar som Salming, Masken, Willy Lindström, Jari Kurri och Esa Tikkanen. Gubbarna kan än, Salming är 60 och en av finnarna 70, helt otroligt. Salming var min stora idol när jag var yngre och är väl lite av en idol fortfarande, tänk att vara 60 år och i så bra form. Han rörde sig på isen som om han precis avslutat sin karriär. Imponerande. Att Foppa sedan dominerade isen, det var ju liksom självklart. Ett byte bestämde han sig på Foppamaner att det skulle bli mål, vilket det också blev. När matchen skulle vinnas var det såklart Foppa som tog taktpinnen, men så är han ju ung också.

Nä, nu ska jag iväg och spinna lite. Hoppas benen är med mig, för laddad är jag som bara den.

Ha en kanonlördag vad ni än hittar på!


- Posted using BlogPress from my iPad

Veckan som gick v5

Under januari har jag redovisat träningen veckovis och det tänker jag fortsätta med. Jag är kanske lite dålig på att ange tider och distanser rullande, men på detta vis kan jag i alla fall få en bättre översikt över vad jag pysslar med.

Vecka 5 började ju med att Januariutmaningen avslutades och att februari inleddes. Vecka 5 innebar även att jag hade min första vilodag på över en månad, ja det var faktiskt dagen innan nyårsafton. Jag hade sett fram emot den dagen väldigt mycket, men konstigt nog satt jag i soffan och sneglade på trainern. Det var precis som att kroppen inte alls fattade att den skulle få vila, eller behövde vila. Sedan fick den spela lite innebandy, sitta på trainer, springa underbart vinterlångpass, löpskolas, coopertestas, rörlighetsträna och simma. Och vila ska den minsann få göra lite oftare framöver.

Summering:

Simning - 1h30min fördelat på ett pass
Cykling - 5h15min fördelat på fem pass
Löpning - 4h28min fördelat på tre pass
Alternativ - 3h30min fördelat på fyra pass
Totalt:14h48min

Februariutmaning

Igår var det verkligen ingen utmaning att komma ut för en löptur. Vädret var fantastiskt, även om det var lite kallt, och sällskapet var också det av bästa klass. Jag sprang runt med ett stort leende på läpparna jag vet inte hur många gånger jag konstaterade hur otroligt vädret var.

Idag vet jag inte hur vädret var, förutom att det var grymt kallt imorse. Termometern i bilen på väg ut till Lidingö visade på -21 grader. Tur då att vi skulle hålla till inne på Bosön. På förmiddan körde löpteknikövningar samt Coopertest följt av funktionell styrketräning och rörlighetsträning. Coopertestet består av 3000m löpning där sluttiden visar vilken maximal syreupptagningsförmåga man har. Eller, vilken kondition man har helt enkelt. Jag var ganska osäker och nervös innan testet eftersom Januariutmaningen har slitit en hel del och formen känns allt annat än bra. Men jag bestämde mig för att inte fega, utan låta det bära eller brista. Och det bar. Jag gick ut hårt och höll hela vägen, sluttiden blev 10.38 vilket är 25s snabbare än för ett år sedan.

Efter lunch var det inspriarationsföreläsning av Helena Lindahl. Helena berätta om sin väg från Roséslappo till Ironman Hawaii och det var verkligen en inspirerande föreläsning. Hennes sätt att berätta på var mycket avslappnat och med mycket humor. Det var mycket jag tog med mig från hennes föreläsning, framförallt vikten av att hela tiden ha glädje i det man gör. Har man inte roligt på vägen, dvs i träningen, så blir det inte mycket glädje när man kommer fram.

Helgen avslutades i Eriksdal med ett simpass med klubben, och det var verkligen ett tufft pass.

Dagarna efter

I onsdags var första dagen efter Januariutmaningen och eftersom jag inte hade en enda vilodag under hela januari hade jag sedan länge bestämt mig att första februari skulle bli en sådan. Men jag kan ärligt säga att jag flera gånger under dagen ändå tänkte tanken att träna, speciellt på väg hem från jobbet när lätt snö föll. Men även från soffan kikade jag då och då bort mot trainern. Kroppen var nog inte riktigt beredd på en vilodag.

I torsdags tränade jag dock lite, jag hängde med mina kollegor för att spela innebandy. Kul med lite alternativ träning. Tro om det blir träningsvärk imorgon. Tankar fanns även på simning med klubben, men de gav jag upp ganska snabbt.

Igår skulle jag klippa mig efter jobbet och sedan ut och ta en öl med en kompis, men då klippningen blev inställd hann jag istället hem för en 45a på trainern och lite bål på gymbollen innan stan kallade. Återfall?

Idag ser det ut att bli lite lätt löpning i kylan, lager på lager så ska nog det lösa sig också.

Dock så tror jag att det gäller att komma igång med riktig träning rätt snart ändå, men i mindre mängd såklart, för att få till superkopensation.

Januariutmaningen - Avslutad

Januari månad brukar för de allra flesta vara en av årets tyngsta månader. Ofta är det en mörk och kall månad. Inte mindre sällan en tung månad rent ekonomiskt. Vad kan man då göra för att krydda till denna tunga månad? Säkert mycket, men få kommer nog på tanken att utmana sina kompisar på vem som kan träna flest timmar.

Januariutmaningen började med att jag kommenterade Susanne på Facebook om att det var dags för henne att köra igång träningen om hon skulle hinna i form till Ironman Kalmar. Typ. Svaret lät inte vänta på sig, utan hon utmanade mig direkt. Vi skulle helt enkelt se vem av oss som kunde få in flest träningstimmar under januari. Deal!

Samtidigt visade det sig att Alex och Miranda pratat om samma sak och när vi träffades på Nyårslöpningen var ju samtalsämnet rätt givet. Inte kunde vi väl ana då vilka proportioner det skulle få. Jag vill minnas att vi snacka om att det nog skulle krävas 15-16 timmars träning per vecka i snitt, kanske 18 timmar. Två timmar per dag under veckan och tre till fyra timmar per helgdag. Wow!

För egen del har det varit en fantastiskt spännande resa. Både kroppen och huvudet har åkt rejält med berg- och dalbana, speciellt de första två veckorna. I början var det mest jobbigt psykiskt för att sedan bli mer och mer jobbigt fysiskt. Tanken på överträning och utbrändhet har såklart hela tiden varit närvarande, men ju längre tiden gick desto lugnare blev jag med den biten. I början körde jag nog också på lite för hög intensitet för den här typen av utmaning, det var ju trots allt mängdträning vi sysslade med. Därför lugnade jag ned just intensiteten i passen ju längre in i januari vi kom, dessutom var jag tvungen att anpassa träningen lite efter vilken kroppsdel som var mest sliten. Mot slutet blev det inte mycket löpning eftersom det tar mest, som jag upplevde det i alla fall.

Sista helgen var helt sanslös, för min del började det med att jag på fredagmorgonen körde min trainer en timme innan jobbet och nästan tre timmar efter samt en dryg timme löpning. Lördagmorgon innebar två och en halv timme i Sundbybergs simhall där jag fick ihop 5400m, vilket då var distanspers för mig. Efter lunch satt jag mig på trainern i tre timmar och avslutade dagen med 75min löpning. Efter en god natts sömn startade söndagen upp med tre och en halv timme trainer och gymboll framför Vinterstudion och bl a långloppet Marcialonga. På eftermiddagen åkte jag ned till Eriksdalsbadet för att knäcka lördagen. Karin var snäll och följde med och pushade, det behövdes verkligen. Vi körde en pyramid på 1000/800/600/400/200/400/600/800/1000m och med insim och avbad fick vi ihop 6500m. Hyggligt för en kille som knappt kunde simma för ett år sedan. Kvällen avslutades sedan med en och en halv timme på trainern.

Så länge trodde jag nog att jag skulle ha en liten chans att vinna utmaningen. Så på måndag morgon klev jag upp för en timme trainer innan jobbet och hoppade på den efteråt för två timmar följt av en och en halv timme runt sjöarna. På tisdag blev det samma morgonrutin, men då var jag i stort sett ett levande lik på hojen. Helt otroligt att jag inte föll av. När jag sedan läste de andras registreringar från måndagen så insåg jag att jag inte längre var med i matchen. Jag förlikade mig med tanken under dagen och bestämde mig för att bara avsluta Januariutmaningen på supersnygga 6000 minuter, a k a 100 timmar. Supernöjd med det är jag i alla fall.



Både Susanne och Alex avslutade utmaningen på ett helt otroligt sätt och det var tillslut Alex som drog det längsta stråt. Hans avslut var helt magnifikt, bland annat gav han sig ut för 45km löpning kl 00.15 igår morse innan jobbet. Snacka om att ta "träning innan jobbet" till en helt annan nivå. Alex i ett nötskal helt enkelt. Imponerande, fascinerande eller vad ni vill.

Susanne vann således vår utmaning, vilket jag lär få äta upp. Men all respekt till henne, inte bara för att hon lyckats pussla ihop tiden utan också för det faktum att hon orkat med all den träning som hon trots allt lagt ner under denna månad.

Lite på sidan av har Miranda kämpat på med all möjlig alternativ träning då hennes knä inte riktigt varit på hennes sida. Att, i stort sett, klämma in 50 timmar alternativ träning under en månad är såklart väldigt imponerande.

Januariutmaningen - Fjärde veckan

Okej, lite sen uppdatering kanske men appen till paddan jobbar emot mig igen.

Anyway, vecka fyra i Januariutmaningen var helt klart den mest vansinniga av alla veckor. I alla fall för min del. Tio minuter från att klocka in trettio timmar låter ju helt klart som ett rejält extraknäck.

Summering:

Simning - 6h30min
Cykling - 17h50min
Löpning - 3h15min
Alternativt - 2h5min

Reflektion - Cykling är alltså modellen ifall man vill få "volym" i sin träning, kanske borde jag fattat det tidigare. Löpningen fick stryka rejält på foten, men benen var verkligen inte sugna på det.