Veckan som gick (v.43)

Veckan som gick har varit en riktigt bra vecka rent träningsmässigt. Måndag vilade jag, tisdag simning, onsdag 7x1000m intervaller, torsdag simning, fredag vila, lördag lätt distans och simning och slutligen söndag sprang jag ett långpass.

Summering:
Simning - 3h15min (3 pass)
Löpning - 4h29min/49,3km (3 pass)

Reflektion: Fokus just nu är att komma igång med simningen, lördagens kurs gav ganska mycket och jag tyckte att jag fick ihop bitarna bra. Teknikträningen fortsätter veckan som kommer. Löpningen bestod av ett bra intervallpass, ett skönt distanspass och ett bra långpass för en total på knappa 5 mil. Jag känner att den nivån räcker för tillfället. Veckan som kommer innehåller en mara på lördag och jag planerar att köra ett intervallpass också, sedan blir det som det blir.

Jag tackar härmed för v43 och hälsar v44 välkommen!

Långlöpare långfikar

Paus i het diskussion för konstfoto.

Idag hade jag date med Runner´s Five, dvs Alex, Lina, Miranda och Suss. Lite fika och sedan långpass var planen, men det blev nog mer långfika och inte fullt så långt pass. Vi är nog ganska bra på att improvicera, även om det inte är min starkaste.

Som vanligt när vi träffas så diskuterades löpning i alla dess former. Lina tränar med Hässelby Långlöpare och det pratade vi en del om. "Min" punkt gällde triathlonsatsningen främst. Men det hetaste samtalsämnet var Alex och Mirandas utmaning, de skall tävla om vem som kan springa flest kilometer på 12h en given dag. Eventuella regeländringar diskuterades, likaså ifall en domare behövdes och vår lilla grupp delades även upp i två falanger, en pro-Alex och en pro-Miranda. Lyckligvis uppstod inga större bråk, även om hot om uppsagda bekantskaper förekom.

"Tror du på fullaste allvar att du kommer att slå mig?"

"Men Lina, du är väl i alla fall på min sida?"

"Alltså, jag tror att det kommer att bli jämt."

"Jag tror att dagsformen avgör, men jag håller på..."

Efter många och långa diskussioner och någon påtår så kom tillslut Susanne, som åkt från Visingsö för att få fika och springa med oss. Nä, det är inte hennes enda mål med resan, inte ens det viktigaste. Hon blev snabbt uppdaterad på våra diskussioner och fick slänga i sig sitt kaffe så att vi skulle komma iväg någon gång.



Runner´s Five redo att nöta asfalt.

 Efter fikat gav vi oss iväg på lite snick-snack-löpning via Bällstaån, Huvudstabadet, Karlbergs Slott ner till Centralen. Där hoppade den förste "negerpojken" av, det var Lina som tyckte att det fick räcka och att tåget hem skulle passa. Efter att vi vinkat av henne så vände vi tillbaka mot Sundbyberg. Näste "negerpojke" var Alex som hoppade av vid St Eriksplan. I Sundbyberg hoppade Miranda och Susanne av och så var det bara en kvar, jag alltså, men jag hade inte fått nog så jag tog en sväng runt sjöarna.

Bild från tidigt i passet, medans vi alla var med.

Nedan, en plott över dagens pass.


Mer siffror om passet:

Medeltempo - 5.56 min/km
Medelpuls - 122 slag/min (66% av max)

Måste jag påpeka att vi hade en jäkligt rolig dag? Det hade vi i alla fall. Tack vänner!

En lördag i full fart

Igår var en fullt-upp-dag, det började med ett blogginlägg som blev lite längre än vad som var tänkt och sedan ett härligt förmiddagslöpningspass runt sjöarna följt av dusch och brunch och sedan iväg till Kronobergs simhall för crawlkurs avslutat med lite shopping i Bromma Blocks.



Ovan ser ni dagens runda plottat från Garmin Connect, det är alltså denna runda som är "runt sjöarna" eller "Sjöarna Runt" för mig. Det är såklart lite annorlunda för andra.

Lite mer siffror från passet:
Medeltempo - 5.06 min/km
Medelpuls - 135 slag/min eller 73% av max

Höstskön bild från Lötsjön I.

Höstskön bild från Lötsjön II.

Höstskön bild från Lötsjön III.

I bakgrunden på bild III ser ni Gröna Stugan, när jag blir vuxen skall jag köpa den och göra ett löparcafé av den. Kom ihåg var ni läste det först.

Efter detta härliga förmiddagspass, som utfördes endast "iförd" två koppar kaffe, blev det alltså dusch följt av brunch i form av stekt bacon och äggröra och sedan iväg till Kronobergs simhall.

På eftermiddan var det så dags för del 2 av crawlkursen. Efter lite insim så fortsatte vi där vi avslutade senast, dvs balansövningen sidospark eller "stålmannen" om man så vill. Vi fortsatte sedan med att öva "vridmoment" och armföring för att avsluta med "riktiga" simtag, dvs vi skulle försöka få ihop vridet och armföringen till en rörelse. Eter kursen avslutade jag med 500m frisim. Även om jag hade en hel del problem att utföra övningarna, jag är alldeles för het i bassängen, så hade jag en bra känsla efter passet. Jag tycker att själva simningen stadigt blir bättre, det känns faktiskt som att jag simmar och inte bara sluggar.

Efter dusch och bastu så åkte vi till Bromma Blocks för lite shopping och fika. För min del blev det en jacka, en "vanlig" jacka alltså, vilket jag var i stort behov av. Jag saknade en jacka "mellan" höstkavajen och vinterduffeln. Efter minishoppingen blev det en snabbfika på Garden.

Allt som allt var det en riktig kanondag. Hoppas att ni andra också hade en bra lördag.

Idag blir det fika/planering med Runner´s Five inför Tomtetåget avslutat med lite distanslöpning. Ännu en aktivitetsdag alltså.

Paus från LCHF!

Nej nej nej, jag skall inte sluta med LCHF. Jag skall inte heller göra något längre uppehåll. Jag vet inte hur mycket ni läsare känner till hur och vad jag äter även om jag lägger ut lite bilder då och då, så jag ger er en kort resumé.

Mina intresse kring LCHF började så smått förra sommaren när jag läste en bok av Jonas Colting som heter Jag vill bara se bra ut naken. Colting ifrågasätter mycket av vad vi "vanliga" människor äter, men framförallt är det övertron på kolhydraterna som han är mest motståndare till. Det är inte så att Colting själv inte äter kolhydrater, men han hävdar att han äter betydligt mycket mindre än vad hans jämlikar gör. För er som inte vet vem Jonas Colting är så är han triathlet i världsklass. I ett avsnitt av boken så ger han sig på alla 30-40-åriga män som cyklar Vätternrundan eller gör En Svensk Klassiker och som tror att de måste äta pasta som vore de Gunde Svan. Han ifrågasätter varför dessa män, med väl putande magar i sina tajta cykeltröjor, verkligen behöver äta all denna pasta för att överleva dessa utmaningar och den träning man måste underkasta sig när de uppenbarligen har reserver att ta av. Ni kan tro att jag kände mig träffad. Jag tänkte på de gånger jag kommit hem från ett 3-4-timmars cykelpass eller 2-3-timmars löppass och slängt i mig makaroner med smält ost och ketchup eller andra "pastasåser". Vid den tidpunkten hade jag någon månad tidigare sprungit min första marathon och hade tränat seriöst inför det i 6 månader. Folk runtom mig sa under detta halvår att "du som tränar så mycket måste ju rasa i vikt", men sanningen var att jag inte gjort det. Jag hade kanske gått ner tre kilo, från 87kg till 84kg. Inget ras alltså. Okej, jag tränade inte för att gå ner i vikt men som löpare, framförallt, är det ju inte tokpositivt att springa runt med barlast.

Sommaren gick, träningen inför Stockholm Halvmarathon skötte jag, anmälde mig till Lidingöloppet, halvmaran gick bra och Lidingöloppet likaså. Matchvikten var fortfarande 84kg och maten fortfarande pastabaserad.

Hösten kom, anmälde mig till Stockholm Marathon 2010, min kompis Roger ringde, vi anmälde oss till Vasaloppet, mörkret kom, började gymträna, gick upp något kilo.

Vintern kom, började träna med TSM igen, fortsatte gymträna. Matchvikt 86-87kg.

Så, efter jul och nyårsfirande hemma i Ö-vik med mycket träning och mycket mat, kom vi in i 2010. Mikael, en kollega på jobbet, berättade att han och hans flickvän börjat äta LCHF. Jag var lite skeptisk. I en kvart ungefär. Jag tänkte på Coltings bok och började läsa allt jag kom över på internet. Alla bitar föll på plats. Jag hade brottats med tankar om hur jag skulle få ihop all träning inför Vasaloppet, Stockholm Marathon och Vätternrundan. Jo, tänkte jag, jag ska inte TRÄNA annorlunda utan jag skall ÄTA annorlunda. Huvudskälet till att jag valde detta var att det jag håller på med är uthållighetssporter och då är förmågan att bränna fett avgörande. Hur blir man bättre på att bränna fett? Jo, man tränar långt och länge. Men om man äter så att kroppen måste bränna fett dygnet runt, vore inte det optimalt? Värt att pröva, tänkte jag. Jag ger det två månader, då hinner jag reparera skadan inför Vasaloppet.

Vecka 102 började mitt LCHF-liv. Jag fortsatte läsa allt jag kom över. Övergången var inga problem, Hallonsmoothie istället för fil och müsli till frukost, Tacopaj eller Bacongratäng istället för pasta och köttfärssås, nötter istället för mackor. Min sambo Karin var på tjänsteresa, så hon märkte inget förrän hon kom hem. Problem. Hon var inte helt med på noterna, ändå hade hon tvingat mig att äta GI något år tidigare. Men vi fick till det ändå, hon kunde ju ta ris eller pasta om hon ville.

Många har synpunkter på vad LCHF egentligen innebär. Är man hard core LCHF:are så får man inte ta i något som innehåller mer än 4% kolhydrater. Jag har en liten "allt-eller-inget"-inställning, så jag försökte verkligen köra hard core. Jag pratade öppet om det för att sätta extra press. Med tiden tillät jag mig dock äta apelsin efter lunchen och så. Numera äter jag betydligt mer kolhydrater, jag äter banan och jag äter även rotfrukter. Jag tycker fortfarande att det är LCHF även om andelen inte är 4%, för mig handlar det kanske om 10-15%.

Veckorna gick, dieten gick bra, träningen gick bra och kilona rasade. Efter två månader hade jag gått ner sju kilo och det var dags för Vasaloppet. Hm, tänker ni, hur kolhydratladdade han inför det? Det gjorde jag inte. Vi skulle åka nattåg upp till Mora  och sedan buss upp till Sälen, eller Berga by för att vara exakt. På tåget skulle bjudas frukost, gröt, fil och flingor, mackor etc. Inget för mig alltså. Jag gjorde en club sandwich på omelett och en hallonsmoothie som jag tog med mig i en kylväska. När klockan ringde gick jag bort till Bistron och hämtade det jag kunde äta, det blev kaffe och ost. Kaffet slog jag ut i hytten, damn! Men jag hade ju min klubbmacka och smoothie. Kylväskan hade gjort sitt jobb bra, mackan var i stort sett stelfrusen. DAMN! Ok, det blev hallonsmoothie och lite lite macka. Kaffet var dock största plumpen.

Loppet då? Jo, det gick bra. Det fanns ju kaffe! Jag unnade mig till och med blåbärssoppa, inte LCHF direkt men det får man ha överseende med.

Vasaloppet avklarat och dieten, träningen inför Stockholm Marathon och viktnedgången fortsätter.

5 juni var det dags för Stockholm Marathon och matchvikten var nu 73kg, dvs 10kg mindre än sist jag stod på startlinjen för detta lopp. 10kg och lite träning gjorde 43 minuter.

Sedan detta datum har min vikt varit stabilt, jag tror att min kropp funnit den vikt som passar mig. Jag vägde just 73kg när jag la av med innebandy och fotboll för ca 10 år sedan.

Det har såklart hänt mycket under tidens gång, men nu vet ni lite mer om mig. Undrar ni över något så fråga gärna.

Just det, var började jag? Pausen från LCHF var det. Jo, igår åt jag på lunchrestaurang och åt pasta, potatis och äppelkaka. Eftermiddan blev tung och jobbig. Till middag åt jag Grandiosa pizza, ni vet den med "Extra mycket fyllning". Idag känner jag mig lite bakis. Alldeles för mycket socker helt enkelt. Lessons learned! Aldrig mer HCLF, jag lovar.

Om ni orkade läsa detta utlägg som vi kan etikettera "att göra en kort historia lång", så önskar jag er en fantastisk helg!

"...jag ser framåt mot härliga tider"



Bild från Apollo över Fuerteventura


På min arbetsplats så pratas det träning lite titt som tätt, inte sällan är jag en av dom som pratar mest. Det är ju lite av min topic, om man säger. Idag så kom min chef och näst intill hoppade ner i sin stol och frågade efter träningsresor till Portugal som vi pratat om tidigare och som vår kollega Tina varit på, närmare bestämt Springtime. Vips så kommer Björn förbi och nyfiket deltar i diskussionen och eftersom han är mer inne på cykel så frågade han om jag visste om det finns såna resor också. Och, som av en tillfällighet, så hade jag fått ett mejl några dagar tidigare om triathlonresor till Fuerteventura och då borde ju också ha cykelveckor. Och så var diskussionen igång och drömmandet med det.

2011 är ju året då jag skall satsa på triathlon, vilket enligt många är en naturlig utveckling om man har gjort några svenska klassiker och sprungit någon marathon vilket jag ju gjort. Det ska bli jäkligt roligt att börja träna mer varierat samt att lyfta träningen ytterligare något snäpp. Målet med 2011 är att genomföra Järnmannen Kalmar, och vad det är kan ni läsa här. Av den anledningen så kollar jag då och då upp vilka olika resealternativ som finns, de jag funnit är Apollo och Springtravel. Det blir alltså att välja mellan Kanarieöarna och Portugal. Vilket tycker ni ser mest tilltalande ut?

Intressant bastusällskap...

...hade jag idag. Eller? Mer om det efter träningsgenomgången.

Efter jobbet hämtade jag upp Karin och styrde kosan, eller Saaben egentligen, mot Åkeshovs simhall. Där rev vi av 100m insim, 250m benspark, 100m sidospark och sedan 500m frisim. Vi hade en bana för oss själva så vi fick röja på bäst vi ville. Okej, nu har jag gjort hemläxan och tränat två gånger inför lördagens crawlkurs.

Och bastusällskapet då? Jo, samtalsämnena rörde hur många tänder klasskompisarna hade tappat, leksaksplan och annat hyperintressant. I omklädningsrummet senare så så lägger den ena av dom av en rökare som hette duga, utan att någon av dom verkade ta notis. Men det gjorde jag.

Okej, det var min träning för ikväll. Någon annan som haft en intressant kväll? :-)

Tusingar i regn, blåst och gyttja

Kvällens pass blev tusingar runt Råstasjön. Jag var inte så laddad innan, kanske vädret spelade in en aning. Det blåste och småregnade när jag kom hem och soffan lockade stort, men jag intalade mig själv att det skulle kännas bra bara jag kom ut. Så, på med den nyinförskaffade Salomonjacka, mössa och vantar och bara köra. Joggade ner till Råstasjön och stretchade lite när jag såg en bekant skepnad, det var Lina som var ute på långpass. Jag hade gärna bytt plats med henne, hon hade 5km kvar och jag skulle precis påbörja mina sju tusingar. Vi bytte några ord och sedan gav vi oss iväg åt varsitt håll. Precis när jag skall påbörja mina tusingar så börjar det regna på ganska rejält. Perfekt!

Passet i siffror:

3.55
4.05
4.02
4.05
3.59
4.06
4.04

Medelpuls under löpningarna var 156 slag/min eller 85% av max. Lite låg medelpuls kanske, men det kändes också att jag inte tog i lika mycket som de senaste gångerna. Dock så är tiderna lite jämnare och lite längre, så det var säkert ett bra pass ändå.

Någon annan som var ute och grisat ikväll?

Invation av en simhall

Ikväll har jag kört ett simpass på egen hand i Sundbybergs simhall. Tisdagar brukar vara bra dagar att simma där, i alla fall enligt min ringa erfarenhet. Ikväll var kanske bara ett undantag. Efter tio minuter eller så av lugn och ro i bassängen, eventuellt var jag den störigaste, så kommer det in en hel armé med 10-åringar och invaderar "motionsbanorna". Ganska spännande faktiskt att försöka köra benspark med någon form av koncentration när det myllrar av ungar med "spring i benen". Som tur var så behövde de bara simma 10-15 minuter innan fick gå loss i lekdelen av bassängen. Ett tag kände jag att jag själv kanske skulle invadera lekdelen, men sen kom jag tillrätta i mina tankar och förstod att jag inte skulle ha en chans att överleva. Så jag behöll min position i motionsbanan istället. Undrar vad bröstsimmarna tycker om oss våldsamma frisimmare? :-)

Passet då? Jo, jag körde 100m insim sedan 30min benspark och sidospark, man vill ju vara duktig och sköta hemläxan från i lördags, och avslutade med 45min frisim.

Tomtetåget 2010

Är det någon som är sugen på att springa, långt eller kort eller mittemellan i omväxlande natur med massor av härliga människor som sällskap?

Ni som har hängt med ett tag på bloggen vet att vi körde ett liknande arrangemang i somras, Visingsö warriors som blev så lyckat att nu vill vi göra det igen!
Här kommer den första riktiga inbjudan till vad vi hoppas ska bli ett utav årets roligaste löpararrangemang.
Vi som anordnar detta event är fem förväntansfulla löpare som fann varandra genom våra bloggar och nu hoppas få lära känna er under en händelserik helg.
Här kommer ett mer utförligt program över hur helgen kommer att se ut.
Har ni efter att ha läst igenom det här fler frågor eller funderingar så är det bara att ni hör av er till någon av oss.

Var: Start vid Jönköping central. Löpning utmed Vättern med mål Persgården på vackra Visingsö.
Sträcka: Från start till mål kommer sträckan att vara mellan 45 och 50 km. Men det finns alla möjligheter att vara med en bit om man inte orkar eller vill vara medhel vägen.
Första ordentliga stoppet kommer att vara efter 15 km på ett mysigt café där det finns alla möjligheter för anhöriga/supporters att möta upp, vara med och fika och för den som är nöjd här kan detta vara ett bra ställe att kliva av.
Efter det stoppet kommer det att bli ytterligare två ordentliga stopp där man kan kliva av eller sluta upp med bra möjligheter till kommunal förbindelse. Vi kommer med största sannolikhet även stanna vid fler tillfällen på vägen men då bara för kortare stopp.

När: Lördagen den 4:e december med start kl.12.00
Hur: Springandes såklart, lugn långdistanslöpning i "prattempo" med många mysiga stopp utmed vägen.
Det planerade tempot är 6-6.15 tempo per kilometer.

Mål: Att njuta av vacker vinterlöpning utmed Vättern i goda löparvänners lag från Jönköping till Visingsö.
Det som står på programmet efter det är en mysig middag och en kul kväll på öa.

Pris: För er som bara ska vara med och springa så är det enda som kostar något det som ni vill fika efter vägen.
För er som ska sova över med oss så jobbar vi för fullt med att hitta det absolut mest prisvärda alternativet där vi får övernattning, god middag på kvällen och en gigantisk frukostbuffé dagen efter.
Det är inte hundra klart än men räkna med MAX en femhundring för både boende, mat och frukostbuffé.

Under hela vår tur så har vi en följebil med oss där man kan ha allt man inte vill bära med sig.
Vi kommer även att ha en fotograf som fotograferar under hela Tomtetåget och självklart kommer ni få ta del av alla bilder till era bloggar och annat.

Tips: Ni som har företag, se till att smycka er ”löparoutfit” med företagsloggor och annat ;-)

Det absolut smidigaste är att ta sig till Jönköping med tåg eller buss och sen bara slänga in packningen i följebilen.
Kommer man med bil så fungerar det att ställa den på en långtidsparkering men hör av er till mig om så är fallet så ska jag förklara lite närmare.

Så alla kära löparvänner i detta avlånga land. Nu håller vi tummarna för att ni vill hänga med och springa med oss.
Vi vågar utlova att det här kommer bli en löparupplevelse ni sent kommer att glömma.

För fler frågor eller anmälan så släng iväg ett mail till Miranda, Suss, Lina, Alex eller mig.

Lyckad söndagsgryta

Jag måste bara få dela med mig av en bild av kvällens middag, en härlig älggryta med morötter, syltlök och champinjoner. Till det blev det en rejäl klick creme fraich. Mums!

Nu får det vara nog av mig för ikväll. Over and out.

Veckan som gick (v.42)

Då är ännu en vecka till ändå och därmed dags att summera veckans träning.

Mån - Vila
Tis - Simning 70min
Ons - Lång intervall (7x1000m) 78min
Tors - Lätt distans 71min
Fre - Vila
Lör - Crawlkurs 45min och avbad/frisim 25min
Sön - Långpass 141min

Summering:
5 pass och 7h10min

Hoppas på en lika bra vecka den som kommer.

Långpass i regnet

I förmiddags mötte jag upp Miranda för ett långpass runt Brunnsviken, dock så känns det som att vi har lite olika syn på hur vädret var egentligen. Visst minns jag att det regnade lite grann, men något spöregn vill jag inte riktigt kännas vid. Jag säger inte att det inte var så, men jag minns det bara inte så.

Hur som helst så var det ett riktigt trevligt pass med mycket prat och mycket skratt. Får man bara vara ute och springa så glömmer man snabbt hur vädret är, speciellt om det är väder värt att glömma. Som idag. Det var inte mycket folk ute idag, men jag tror nog att de som var ute tyckte att det var värt att trotsa.

Passet i siffror:

2h11min
22,5km
5,52min/km
Medelpuls 126slag/min (68% av max)

Nu ska jag, inspirerad av fredagen, fortsätta med min älggryta. Min äldsta bror är jägare och jag har fått några bitar av honom och nu är det dags att göra något gott.

Simmarlördag

Utmattad med ansträngt leende.

 Igår eftermiddag var det dags för första passet av crawlkursen på Kronobergsbadet, som jag går på tillsammans med min sambo Karin. Formen var väl lite tveksam efter en trevlig fredagkväll / lördagmorgon, men det har ni väl redan läst om? Väl i vattnet så var man på g igen, måhända ett perfekt element för dagen efter. Passet liknade i mångt och mycket det första passet som jag körde med Coach Alex för en månad sedan eller så. Vi började med lite insim, sedan gick vi över till att köra benspark, jag var lite väl hetsig i början, för att avsluta med "balansövning" när vi låg på sidan och bensparkade. 45 minuter går väldigt fort och jag var inte riktigt "mätt" än så jag avslutade med 25 minuter avbad där jag försökte tänka på att få med de delar vi övat på passet. Veckan som kommer skall jag försöka få in två pass där jag skall köra samma övningar ganska koncentrerat, men även få in lite vanligt sim också.

Under avbadet så kom det fram en man, som jag misstänker har östafrikanskt ursprung, och säger att jag "är en duktig simmare". Även om jag vet att det inte är sant så blir jag så glad av att få höra sådana komplimanger, vilket också får mig att tänka att jag själv borde bli bättre på det också. I bastun efteråt så träffade jag på honom igen och vi började prata lite. Han berättade att han tyckte att simning är så avkopplande efter en tuff arbetsvecka, och jag kunde ju inte annat än hålla med. Jag tycker att all träning är bra avkoppling. Sedan kom vi in på löpning och det visade sig att han sprungit på 2.47 för 15 år sedan och jag berättade att jag är relativt fräsch inom långdistanslöpning och att mitt PB är 3.32. Han visade sig innesitta en stor portion humor eftersom han menade att jag skulle kunna komma ner mot 2.30, medans jag själv tror att sub3 är tillräckligt högt siktad. Men men, jag har sju-åtta år kvar tills jag utnyttjat mitt tioårsfönster som dom säger att man har på sig att nå sitt max så varför inte.

Jag är ju inte en person som bara börjar prata med okända hur som helst, även om jag önskade att jag hade den egenskapen, så jag uppskattade verkligen denna pratstund.

Efter passet så var jag helt energitom, så jag tog en latte på Seven Eleven för att få i mig lite energi i alla fall. Jag dricker normalt sett inte kaffe med mjölk, men igår var det värt ett undantag. Det var som sagt mer för energin än för kaffesmaken.

Rapport från en fredagkväll

I fredags var jag, som jag skrev i förra inlägget, hembjuden till Roger på middag. Som jag misstänkte så bjöds det på älgkött, som han själv fällt förstås, i form av älggryta. Det blev en mycket trevlig kväll som jag bara måste lämna rapport från.

Kvällens kock klar med köttuppskärningen, klart att han var värd en klunk Norrlands då.

Grytan börjar bli klar att spisa, kocken måste bara gå igenom checklistan först.

Till middagen bjöds ett riktigt gott Amarone, vilket uppskattades stort av undertecknad. Förutom jag så var även Rogers kompis Henke bjuden på middan. Henke är ingen tränande person så träningssnacket blev inte så överdrivet, dock så hann vi prata en del om klassikern och triathlon. Roger funderar på att börja köra lite triathlon precis som jag själv, även om jag tror att mina planer är betydligt mer långt gångna. Ett annat ämne som diskuterades en hel del var klockor, men då handlade det inte om GPS-klockor eller pulsklockor så jag hade inte mycket att tillföra :-)

Efter middagen åkte vi in mot city för att fortsätta den trevliga kvällen, på vägen in så bjöds vi in till en av Rogers kompis Erik på lite fördrink. Jag pratade lite med en gammal bekant från Ö-vik som varit på FN-tjänst i Afghanistan, mycket intressant att höra hur det fungerar i verkligheten och inte bara det som TV förmedlar.

Vid tolvtiden började det bli dags att rulla ner mot stan och mer precist mot V. Det är inte riktigt min hemmaplan, men som den kameleont jag är så smälter jag in även där. Efter några timmar så var det dags att dra vidare, men eftersom jag skulle upp på crawlkurs dagen efter så kände jag att det var dags att rulla hemmåt. På väg mot t-banan så sprang jag på en partybuss, en gammal engelsk buss som spelade musik och där folk stod och stompade. Naturligtvis var jag tvungen att hoppa på, utan att veta var den gick. Vid Odenplan kände jag att jag var tvungen att hoppa av, därifrån kunde jag ju ta 515 hem.

På väg hem, aningen glad i hatten.

 Tack Roger för en mycket rolig kväll, tack också till Henke och er andra som jag träffade.

Dagen efter är en annan historia, som det troligen kommer ett kortare inlägg om också :-)

Nu ska jag göra mig i ordning för att ge mig ut i regnet för lite lätt distans.

Fira En Svensk Klassiker

Ikväll är det träningsfritt, men lite träningsrelaterat blir dock. Jag är hembjuden till Roger som jag gjort En Svensk Klassiker tillsammans med. De av er som följt min, relativt, färska blogg har kanske snappat upp att vi startade resan hösten 2007 och tog första stavtagen via Öppet Spår 2008 och joggade in på Grönsta gärde för en knapp månad sedan. Eftersom Roger bröt lårbenet, och naturligtvis även loppet, under Lidingöloppet 2008 så tog det lite längre tid än beräknat att genomföra denna klassiker.

Men, hur som helst så skall vi ses ikväll och äta lite gott och kanske dricka något gott också. Eftersom Roger även är en älgjägare av rang så har jag höga förhoppningar om att det kommer att bjudas på vilt ikväll. Filé är ju aldrig fel :-)

Rapport kommer imorgon, hoppas jag, om det inte blir för trevligt.

Hoppas att alla får en kanonfredag!

Hinna ut innan mörkret...

...är inte så ofta man hinner. Idag skedde det dock. Precis innan jag åkte från jobbet fick jag en fråga om jag skulle hinna till halv sex. Nja, troligare kvart i sex. Men ändå, innan solnedgången i alla fall.



Den minst dåliga bilden, men den skall i alla fall visa att jag hann ut innan solnedgången.

 Minutrarna efter att bilden ovan togs så mötte jag upp Miranda, som jag stämt träff med för lite lätt jogging. Miranda är ju prattempolöparnas prattempolöpare, alltså det perfekta sällskapet för ett lätt pass. Egentligen ska betoningen vara mer på prat än på tempo, för hon kan verkligen prata en timme i streck. Ämnen som avhandlades var bl a löparkläder inför vintern och lite galna uppslag för Susannes framtidsplaner med Persgården. Suss, du ska bara veta ;-)

Nedan ser ni vår sväng, ingen av oss hade sprungit där förut men jag hade åkt delar av den på rullskidor förra vintern. Passet i siffror ser ut såhär:

11.94km på 1h12min
Medelpuls 125 slag/min (68% av maxpuls)

Sibyllas dag

Idag har det varit Sibyllas dag, i alla fall Sibyllas namnsdag. Tro hur många som har firat denna dag med att lunchat eller ätit sin middag på en korvmoj? Om ni gjort det, vad har ni då ätit? Kom igen, våga erkänna, det skulle vara så roligt att veta om någon uppmärksammat denna dag. Som den norrlänning jag är så skulle jag ätit en parisare med bröd och en rejäl klick bostongurka eller gurkmajonnäs. Jag har faktiskt aldrig ätit en sådan här i Stockholm. Faan, jag saknar parisare. Jag måste bara äta parisare snart.

Annars har ägnat kvällen åt att köra en repris på förra torsdagens tusingar runt Råstasjön. Förutsättningarna var uppehåll och 2 plusgrader, även om man lovat snö. Men det kommer väl inatt och förstör istället. Passet i siffror ser ut såhär:

Uppvärmning 4km/22min

3.48
4.03
4.00
4.08
4.04
4.11
4.10

Nedvarvning 3,8km/21min

Medelpuls under intervallerna 157slag/min (86% av max), maxpuls under intervallerna 164-168slag/min (89-91% av max)

 

Simskola a´la Thomas

Jag har, såklart, inga som helst ambitioner om att simcoach. Det finns några starka skäl till det och det starkaste är att jag inte är någon vidare simmare. Dock så har jag vissa drömmar om att bli löparcoach, det vore fantastiskt att, för det första, förkovra sig ytterligare inom löpningen och sedan få någon eller några adepter att följa utvecklingen på.

Hur som helst, med ambitioner eller inte, så agerade jag lite simcoach åt min sambo Karin ikväll. Vi körde en timme i ett ganska trångt Åkeshovs simhall. Vi övade lite benspark, lite andning och annat smått och gott. På lördag ska vi gå crawlkurs, jag kör alltså parallellt med Coach Alex, så tanken var bara att gå igenom de grunda grunder som jag lyckats lära mig. Ingen skugga på Coach, han har verkligen gjort ett stort jobb hittills.

Såja, veckans träning är igång. Härligt!

Veckan som gick (v.41)

Såhär i slutet av säsongen när träningen går lite på sparlåga borde det finnas tid att summera och reflektera lite mer över den träning som blev av veckan som gick. När träningen börjar bli lite mer strukturerad så hoppas jag kunna lägga in den träning som skall bli av också. Men jag får nog nöja mig med att börja såhär:

Mån - Vila
Tis - Vila
Ons - Simning 60min
Tors - Löpning/Intervall 80min
Fre - Vila
Lör - Löpning/Långpass 188min
Sön - Vila (Brutalvila)

Reflektion; Kanske i minsta laget, men jag måste tillåta mig att få vara lite flexibel och avstå något pass nu när säsongen precis har avslutats. Dock så känner jag egentligen inget riktigt behov av att vila, men förnuftet säger kanske annat.

Runner´s Five Day - Löpningen

3/5 av Runner´s Five kom till start för dagens långpass.

Klockan 10 mötte jag upp Susanne och Miranda för att riva av ett rejält långpass, Lina och Alex kunde tyvärr inte komma med. De hade dock giltiga skäl för frånvaro. Passet började lite sådär kan man säga, jag var lite sen, Miranda hade inga vantar och Susanne hade glömt att kissa. Hm, tur att Miranda bor i närheten. Så det mesta gick att rätta till.

Planen var att springa på eller runt Kungsholmen, men hur ofta blir det som man tänkt sig? Men men, vi gav oss av utefter Bällstaån och bort mot Pampas Marina, sedan vidare längs Karlbergskanalen och via St-Eriksplan förbi Centralen och sedan bort mot Kastellholmen där vi vände. Nedan ser ni kartan över vår lilla tur.



Innan vi gav oss iväg tillbaka tog vi lite sköna bilder från Kastellholmen.

Löpande lallande jäntor.

Glatt gäng med Gröna Lund i bakgrunden. Som tur är var det stängt för säsongen.

Efter lite fotograferande så gav vi oss alltså tillbaka och började diskutera kaffestopp. Efter heta diskussioner kom vi fram till att St-Eriksplan skulle passa bra. Väl framme så ringde vi Alex och bestämde träff vid ett café som jag inte noterade namnet på, gott kaffe hade de dock.

Myslidirektören Susanne och undertecknad med Persgårdens blivande storsäljare, en ekologisk energikaka.

Efter kaffestoppet gav vi oss tillbaka mot Sundbyberg. Eftersom vi inte riktigt fått ihop de förväntade 30 kilometrarna så tog vi en extrasväng runt sjöarna. Miranda och jag har ju kört otaliga pass runt Lötsjön och Råstasjön, både ihop och var för sig, men för Suss var det första gången. Tydligen är det svanarna som hållit henne därifrån, men jag har aldrig varit med om eller hört om att någon skulle ha blivit attackerad.

Så, där har ni första delen av Runner´s Five Day. Del 2 börjar om en timma. Vad tycker ni så långt? Jag tror i alla fall att jag upplevde lite Runner´s High, eftersom jag beskriver dagens väder som fantastiskt. Ett ord som jag tydligen inte brukar använda, jag är nog ingen man av stora ord.

Hoppas att alla får en fantastisk kväll!

Runner´s Five Day

Idag är det en lite speciell dag. Det är faktiskt den första "officiella" Runner´s Five Day. Jaha, vad är det då tänker ni kanske? Jo, för att ta det från börja så väcktes ide´n, eller skapades behovet, av ett "gruppnamn" för vår lilla tighta grupp som ses och hörs med jämna och ojämna mellanrum och i olika konstellationer när vi satt och laddade för Hässelbyloppet på Gusto Bar & Kök i Sundbyberg förra lördan.

Vad händer då på en Runner´s Five Day? Jo, planen är ungefär såhär; Först träffas vi vid tiotiden, snart alltså, för ett lugnt långpass runt Kungsholmen. Planen är att få ihop 25-30km, det är lika bra att ta i eftersom vi inte ses så ofta. Någonstans på vägen stannar vi nog till och tar en kopp kaffe. Hojta gärna till om ni känner igen oss, eller ännu hellre bjud in oss på en kopp :-)

Efter löppasset så ska vi träffas hemma hos Lina för att sno ihop middag ihop, det ska bli intressant att se hur lagarbetet i köket kommer att gå. Sedan har vi fått varsin hemlig uppgift av Suss till kvällen, och nej jag kan inte berätta det här på bloggen än även om jag vet att ni vill veta. Dock är det lockande att lägga ut det för att se ifall mina vänner läser min blogg. Oops, sa jag det högt?

Hur ser er lördag ut, någon som ska ge sig ut i det härliga höstvädret och springa?

Ute i blåsväder!

Ja, det är säkert fler än jag som använt sig av den "liknelsen". Men det skiter jag i, jag var ju det. Det blåste som bara den ikväll, speciellt vid Råstasjöns östra sida.

Men vad har jag pysslat med ikväll då?

Jo, det började med att jag satt på jobbet och fick ett sug efter att köra tusingar. Hur får man ett sånt sug egentligen? Jag tänkte väl att fem stycken skulle vara lagomt. Precis innan jag skulle gå hem satt jag och tittade ut genom fönstret och min chef frågade vad jag funderade över. Jag vet inte vad hon förväntade sig för svar, men knappast; "Hur många tusingar jag skall köra", men hon svarade ganska kvickt sju. Shit, tänkte jag, inte direkt vad jag hade tänkte mig / hoppats på. Men, tänkte jag, det är ju ändå chefen som säger det så då är det väl bara att göra. 

Väl hemma så började det kännas jobbigt att ge sig ut, och speciellt jobbigt att köra tusingar. Dessutom var det ju kallt ute, och blåsigt som sagt. Efter tre löpfria dagar så var benen, eller hela kroppen förresten, ganska stela. Men tre kilometer uppvärmning skulle väl råda bot på det, vilket är ungefär lika med distansen ned till Råstasjön där jag skulle mata tusingar.

Nere vid Råstasjön mötte jag Miranda och Therese, som var ute och mysjoggade. Det är så mörkt nu på kvällarna så det är svårt att känna igen varandra i spåret, men Miranda hade en ficklampa med sig och på så sätt lyckades vi se varandra. Även om det lockade att mysjogga så stod jag på mig om tusingarna. Eftersom det var så mörkt så skulle det inte gå att hålla koll på klockan varför jag bestämde mig för att springa på känsla, tiderna ser ni nedan:

3.53
4.06
3.56
4.12
4.10
4.14
4.12

Ganska hygglig fart, men orken tröt efter bara tre intervaller. Dock inget snack om att det är bra träning, jag kommer definitivt köra en del intervallpass framöver.

Väl hemma igen var jag riktigt nöjd.

Vad har ni, mina kära läsare, tränat ikväll?

Rapport från en simhall

Sundbybergs simhall i mysmode.

Som utlovat så har ni en bild här ovan som skall illustrera hur mysigt det är i Sundbybergs simhall på onsdagar. Vad bilden dock inte visar är att det var väldigt trångt i bassängen, det hade kanske varit en idé att dela upp bassängen i banor så att de lite långsammare får simma tillsammans och de lite mindre långsamma tillsammans. Men det är kanske ett "känsligt" ämne. Eller så får man kanske helt enkelt hålla sig borta därifrån på onsdagar.

Trots trängseln och därav något färre längder än vad jag tänkt mig så var jag ändå ganska nöjd med passet. Men, imorgon blir det nog lite löpning igen.

Mot simhallen, här ska matas längder



Bild lånad från sundbyberg.se

 Nyss hemkommen från jobbet, kastat in tvätt i tvättmaskinen och sen iväg till Sundbybergs Simhall. Ikväll ska det matas längder. Onsdagar är det tydligen "vuxensim", vilket ska betyda nersläckt och levande ljus. Cosy! Hoppas att jag kan smuggla in kameran för att fånga stämningen och förmedla den till er senare.

Simma lugnt!

Vintermaran 2010

Okej, jag vet att jag sagt att säsongen 2010 är över. Men det betyder ju inte att man inte kan ha roligt för för den sakens skull. En sak har jag lärt mig i år, minst, och det är att bland det roligaste som finns är att springa långt och länge tillsammans med likasinnade. Så därför bjuder vi, Miranda, Lina, Suss, Alex och undertecknad in till:

Vad? Långlopp den 6:e november.

VINTERMARAN. Stockholm Marathonbanan förstås, fast i november!

Längd: Ja marathondistans.. ;) 42,2km. 1:a varvet 17km, sedan resterande på 2:a varvet.

Tid: Start 10.00 vid Östermalms IP.

Krav: Glad attityd.. och nej, man behöver inte springa hela vägen. Kanske första varvet i alla fall? Man springer så länge man pallar/vill/står ut med oss/klarar av kylan osv.

Tempo: Lugnt och mycket prat. 6-mintempo ungefär.

Pauser: Sannolikt några korta stopp här och var för lite energipåfyllning. Kaffe sitter ju BRA FINT på sådana här långlopp, och någon kisspaus ska väl smällas in någonstans? Någon kanske blir knäpp nog att köpa en glass, who knows? ;)

Alla ansvarar för att ta med egen energi, vatten, toapapper eller vad man nu behöver.


Kommentera gärna om du hänger på. Inget är bindande såklart, men det är alltid kul att höra.

 

Post Season 2010



Min utsikt just nu. Tyvärr tagen precis när Holland gjort mål och firar för fullt.

 Jaha, då sitter man här i soffan med dubbla känslor. En del av mig tycker att det är ganska skönt att bara ta det lugnt och kolla in fotbollen på tvn, Sverige spelar tydligen mot Holland. Jag kan i och för sig inte säga att jag är så exalterad, trots att de säger att det är sveriges viktigaste match på länge. Jaha, är det inte alltid det? En annan del skulle hellre träna ikväll, jag hade egentligen tänkt simma men var tvungen att ställa in det idag. Okej, jag får ta det imorgon istället. Det får kanske vara så nu några veckor att planerna är ganska preliminära och att en extra vilodag kommer in då och då.

Är det fler som trappar ner sin träning just nu?

Hässelbyloppet - Eller hur man får 10km att bli 30

Dagens datum är 10-10-10. Av någon anledning så kom denna dag att handla om många 10:or. Häng med så kommer ni att förstå vad jag menar.

Klockan 10 hade jag bestämt träff med Miranda för att köra uppvärmningslöpning bort till Hässelby. För tre veckor sedan provade vi att köra ett lite längre uppvärmingspass innan Kistaloppet och det föll väl ut, så vi bestämde oss för att göra om det igen. Den gången blev det 7-8km. Vad tror ni att det blev den här gången? Precis, det blev 10km.

Väl framme i Hässelby var det snart dags att byta om till tävlingsmundering och lämna in överdragskläderna. Det var verkligen hur kallt som helst att lite blöt byta om till t-shirt och kortbyxor, men med lite lätt jogg upp till starten så kom värmen tillbaka igen. Vid starten stod jag med Miranda och Lina, i vanlig ordning var jag nog inget vidare sällskap utan gick in i min bubbla. Sedan gick startskottet.

Första kilometern var det lite trångt, vilket jag tänkte skulle vara bra så att jag inte kunde gå ut för hårt. Sedan gick det bra första 5km, passerade halva loppet på 19.56. Jag insåg redan där att sub40 inte var att tänka på, jag trodde nog att nytt pers också skulle vara utom räckhåll. Efter 5km tyckte jag att det började bli riktigt tungt, hade inget tryck i steget, och tempot pekade nedåt. Dock så bet jag ihop och kämpade på för att tappa så lite som möjligt fram till sista 2km då jag hade på känn att det skulle bli lite mer lättlöpt. Sista kilometern så berättade klockan att tempot var ok och att jag knappade igen några tappade sekunder. Väl inne på målområdet så kämpade jag på och struntade i att kolla hur jag låg till tidsmässigt, inte förrän upploppet när jag såg "matchuret" visste jag att jag skulle fixa personbästa om så bara med ett tiotal sekunder.

I målfållan mötte jag Alex som var helt utpumpad, men jag förstod direkt att det gått bra. Han hade kommit in på 39.20 och hade därmed klarat sub40 med en helt ok marginal. Kort därpå kom en helt slut Miranda i mål och tätt efter henne en jätteglad Lina, Miranda klockades på fina 43.37 och Lina på nya personbästa 43.45.

Efter lite ombyte och eftersnack så väntade vi in Mirandas mamma Elsa, som ganska nyligt kommit igång med löpningen igen och som drillats hårt av dottern. Även hon slog nytt personbästa och det på 53.25. Stort grattis!

Glada löpare och anhängare.

Sa jag att Hässelbyloppet är 10km?

Efter loppet så bestämde Miranda och oss för att även springa hem, vi försökte ragga fler löpare som ville köra lite återhämtning men det var ingen som direkt högg. Så på lite stela ben gav vi oss tillbaka till Mariehäll/Sundbyberg. Javisst, det var 10km hem också.

Om ni saknat min sluttid, så blev den 40.35. Så jag får alltså fortsätta drömma.

I och med detta så tog säsongen 2010 slut och 2011 måste börja planeras, men det får bli ett senare inlägg.

Undrar när jag skall gå och lägga mig ikväll, troligen runt 22. Eller tiotiden som vi också brukar säga.

Sista förberedelserna

Numret för dagen. Ett lyckonummer?

Med knappt tre timmar kvar till Hässelbyloppet så är frukosten intagen, det blev Hallonsmoothie och kaffe såklart. Jag har kollat in senaste avsnittet av Sverige Springer på TV4 Play. Snart är det dags att ta fram dagens outfit, jag tror att det blir kortbyxor och t-shirt. Om en timme så skall jag möta upp Miranda för att jogga bort mot Hässelby, 8km känns som en ganska bra uppvärming. Vi testade detta koncept inför Kistaloppet och det slutade ju med personbästa, så varför inte göra om det?

Recept på Hallonsmoothien?

1dl frysta hallon
Två ägg
1dl grädde
1dl naturell yoghurt
En banan

Ner med allt i en mixer och kör några sekunder, häll sedan upp i ett stort glas och drick. Mycket gott, mycket energi och mycket nyttigt. Avsluta det hela med en kopp kaffe och känn lugnet. Är du lite wild så tar du en påtår också, det gör jag.

Nu kör vi!

Tankar inför Hässelbyloppet

Imorgon kl 12.00 går startskottet för Hässelbyloppet, som blir säsongsavslutning för min del. Jag har aldrig sprungit Hässelbyloppet tidigare, men det ska bli roligt att springa loppet som så många pratar om som loppet där man ska persa. För några veckor sedan så pratade jag med min pappa om Hässelbyloppet och han undrade om jag menade Hässelbystafetten, vilket jag aldrig hört talas om. Dock så såg jag nu på Hässelbys hemsida att stafetten tydligen har anor sedan 30-talet, men det är en helt annan historia.

Hur ska jag då lägga upp loppet imorgon? Vid senaste milloppet, Kistaloppet, så drog jag på i 3:40-tempo för att krokna vid 7-8km och gå i mål på 40:53. Den här gången kommer jag nog att gå ut aningen lugnare för att förhoppningsvis hålla hela vägen in. Det vore ju fint att avsluta med ännu ett personbästa och det vore såklart alldeles fantastiskt att komma in under 40min.

Ikväll har jag laddat på Gusto Kök&Bar i Sundbyberg tillsammans med mina härliga löparvänner Lina, Susanne, Miranda och Alex. Det blev mycket prat om framtida bravader som Tomtetåget, Vintermaran och mycket annat smått och gott.

Den enda plumpen i protokollet inför morgondagen är att jag inte hann köpa någon påse med naturgodis. Inför de senaste loppen, som Stockholm Halvmarathon, Kistaloppet och Lidingöloppet, så har jag vräkt i mig en större påse och de loppen har ju helt klart gått fint. Osäkerheten är därför ganska stor inför detta lopp. Bortförklaringen är redan klar om loppet inte går enligt mina förhoppningar.

Ses vi i Hässelby imorgon?

See you in Motala!

Såhär nöjd såg jag ut senast jag var i Motala, precis imålkommen.

Ikväll har jag åter anmält mig till Vätternrundan, det blir min fjärde i ordningen. Första gången åkte jag "bara för skojs skull", andra och tredje som en del av En Svensk Klassiker. Den här gången blir det som en rejäl genomkörare inför 2011 års stora mål, nämligen Järnmannen Kalmar. Snart har jag tjatat så om Järnmannen att det absolut inte finns någon återvändo :-)

Resesällskapet 2010.

Om min Vätternrundan 2010 kan ni läsa om här. Mitt resesällskap den gången var Roger, John och Hasse. Resesällskapet 2011 blir Miranda som är debutant, men eftersom hon också skall ta sig an Järnmannen Kalmar så är Vättern perfekt som uppladdning. Dock så är jag inte helt säker på om det är kaffet eller cyklingen som lockar mest, troligen det förstnämnda. Dessutom är det ganska troligt att hon redan hunnit blogga om hur hon kommer att uppleva loppet, hur kaffet kommer att smaka etc.

En bra sak med att säsongen börjar gå mot sitt slut är att man får börja planera inför nästa, det kommer att hända mycket spännande saker 2011. Det är jag helt säker på.

To be continued!

Träningsfri dag?

Vad gör man en träningsfri dag?

Efter gårdagens tuffa simpass med Alex och Miranda och helgens pass så kände jag verkligen för att vila idag, så då var det bara att ta ledigt. Eller, ledigt och ledigt. När man inte tränar hinner man ju med allt annat som man måste hinna med, framförallt att tvätta och laga lite mer tidskrävande mat. Dagens middag blev helstekt fläskfilé med ugnsrostade grönsaker och gräddsås. Dessutom hinner jag ju med att blogga, vilket lyx!

Vad gör ni en träningsfri dag?

Snabb lördag i bilder

Idag, med en dryg vecka kvar till Hässelbyloppet, så körde jag ett tufft snabbdistanspass. Tyvärr med endast två koppar kaffe i benen, eller var dom satt sig. Jag tog med mig kameran, som jag är annars är så dålig på, för att ta lite före- och efterbilder. Tanken med bilder är att försöka få en bild över hur man egentligen ser ut under ett träningspass. Det kan förekomma starka bilder, varför jag härmed vill varna känsliga läsare.

Laddat fighting face, förväntansfull eller skräckblandad förtjusning?

Efter dryga tre kilometers uppvärmning ser jag riktigt fräsch ut, det fina höstvädret gjorde nog sitt till också.

Riktigt utmattad och aningen simmig i blicken.

Efter 5km snabbdistans, eller tröskelpass om du så vill, så dråsar jag ned på en parkbänk och fångar jag detta ansiktsuttryck. Knappa 20min med puls på 90-95 procent tar ut sin rätt.

Efter några minuter på bänken så lyckas jag se såhär glad och fräsch ut.

Har ni någon gång vågat ta "avslöjande" bilder av er själva? Om inte så utmanar jag er härmed att göra det ;-)

Lidingöloppet, min berättelse

För precis en vecka sedan satt jag i soffan med morgonkaffet och började ladda för Lidingöloppet, idag sitter jag i samma soffa och skall försöka återge hur det gick.

Jag gav mig av hemifrån i god tid för att först möta upp Miranda vid Sundbybergs station, som även hade sällskap av sin superstarka syster och sin snabba mamma, och sedan Alex vid Centralen. Strax före elva kom vi fram till Lidingövallen, dvs två timmar innan start.

Bloggare på väg in till mässan innan loppet.

Efter en snabb vända i mässan satt vi oss i gräset på Lidingövallen och började dona med klockor, nummerlappar, chip etc. Som vanligt, känns det som, så pratade vi om upplägget inför nästa år. Är det en verklighetsflykt för att man vill tänka bort det som ligger precis framför en? För även om man är en ganska van löpare, numera, så är verkligen inte 30km terräng en barnlek. Träning är en sak, men tävling är en helt annan. Man vet att man kommer att få ont, man vet att man kommer att bli trött, men man vet aldrig när. Kommer tröttheten eller det onda för tidigt så kommer det bli jobbigt, rejält jobbigt.

Alex och Mirandas kompis Therese mötte också upp innan loppet och hon hade tagit på sig rollen som kaffeleverantör, det var mycket uppskattat. Tack Therese!

Cirka en timme innan start så började vi röra oss upp mot starten vid Koltorps gärde. Tjejerna tappade vi bort på vägen upp, de hade tydligen behov att uträtta. Så Alex och jag traskade uppåt och babblade på, väl medvetna om att vi båda var på väg in i bubblan. Den bubbla som gör att det man säger, frågar eller svarar kanske bara blir blaha blaha. Enkelt uttryckt så är det väl bara nervositet. Väl framme så önskade vi varandra lycka till och gick till varsin startfålla, Alex startade i gruppen före mig.

Efter lite spänd/fånig uppvärmning till Friskis&Svettis-brudarna så gick startskottet. Ganska omgående så blev jag varse om att det var ett dåligt val att ställa sig till vänster i fållan. Starten gick trögt, det var en del gyttja bitvis och framförallt var det trångt så det var svårt att komma iväg. Uppskattningsvis så var det cirka tre kilometer som var trånga i starten, ganska frustrerande eftersom jag ville öka farten men inte ödsla alltför mycket energi på att jojospringa.

Lidingöloppets bild

 När det sedan lossnade så insåg jag att dagens fart som bäst skulle räcka till 2.20, men att jag borde klara 2.30 om inte andra halvan skulle gå alltför långsamt. Efter ca 13km kommer jag ikapp en herre med en tröja som avslöjade att han gjort 30st LL, jag kunde inte undgå att ge honom en "tummen upp" och ett "Starkt jobbat!", av hans leende och tack så var det nog uppskattat. Han hade dessutom en urtjusig mustasch, bara en sån sak.

Halva loppet passerades efter 1.12 vilket indikerade på att jag inte skulle klara 2.20, om jag inte skulle göra en negativ split som jag gjort de andra gångerna jag sprunigt Lidingöloppet. Siktet var dock inställt på att inte tappa för mycket fart och klara 2.30. Avsnittet mellan 15 och 20km är rejält kuperat, med många korta upp- och nerförsbackar. Den upptäckt jag gjorde i år var att jag är riktigt usel på att springa utför men ganska stark uppför. Att notera inför nästa år. Träna utförslöpning! Det är riktigt frustrerande att bli omsprungen utför för att sedan springa om samma människor uppför.

Tidigare år så har benen varit i stort sett slut när jag kommit in på Grönsta gärde för att gå ut på sista milen, men i år var benen fortfarande relativt fräscha. Skönt! Jag tog en mugg sportdryck och gav mig in i backen som inleder sista milen med en bra känsla. I slutet på backen fick jag syn på en gammal kompis från Ö-vik, som stod på sidan om, så jag hojtade "Tjena Jocke!". Jag undrar om jag är den enda som hejar på fler än som hejar på mig?

Kilometrarna gick och jag höll mitt tempo och jag fick passera fler och fler. Det kändes skönt att benen fortfarande var med eftersom det snart skulle vankas Aborrbacke, men hur skulle jag lägga upp taktiken inför den? Skulle jag springa eller skulle jag gå? Jag kunde inte bestämma mig så känslan fick avgöra.

Väl framme vid Aborrbacken så kändes det som att jag skulle springa så långt som jag orkade. Jag sprang kanske 3/4 av den brantaste delen sedan gick jag resten. Jag hade orkat hela men tyckte att det var värt att spara på krafterna. När den brantaste delen planade ut så fortsatte jag att springa.

Ganska pigga steg i Aborrbacken.

Väl utkommen ur Aborrbacken så kändes allt ganska bra, jag sprang förbi sista vätskekontrollen, trodde inte att den skulle ge mig något. Fortsatte sedan mot Karins backe och sprang ganska lätt uppför den och väl på toppen så kändes det som att loppet var klart, inga jobbiga bitar kvar egentligen. Jag bestämde mig för att hålla farten fram till sista km-skylten och sedan ge järnet. Eftersom upploppet är ca 200m så skulle sista kilometern egentligen bara vara 800m, eftersom upploppet är "gratis".

Känslan när man börjar närma siog upploppet är obeskrivligt, det går ett rus genom kroppen som är helt fantastisk. Befriande på något sätt. All träning, all uppladdning, all nervositet känns så otroligt värt denna känsla. Jag är helt säker på att jag är en kicksökare.

I mål ser jag på klockan att jag gjort 2.25 vilket jag var, och är, supernöjd med. Dessutom så kände jag mig nöjd med känslan loppet igenom, det kändes aldrig förjävligt. Det är kanske nästa steg, att ligga på en nivå som stundtals känns just förjävlig. Men det får bli ett annat år.

I målfållan mötte jag Alex, som inte hade samma känsla som jag direkt. Han hade gjort 2.20 men var ärligt missnöjd. Vi gick bort mot väskorna och bytte om till torra kläder. Just när vi ska gå tillbaka till målfållan för att fånga upp Miranda och Therese så ser vi dom vid sina väskor. Miranda var lite väl tidig, hon hade pratat om att försöka springa på tre timmar, men det hade hon definitivt inte gjort. Hon hade sprungit på 2.34 och knipit en silvermedalj. Imponerande! Therese gjorde finfina 2.43.

Alex, Miranda, jag och Therese, fyra glada lidingölöpare. Bild lånad av Miranda.

Men, Lidingöloppet var inte över för min del bara för att vi fyra gått i mål. 40 minuter efter att jag startade så gav sig min "Klassikerkompis" Roger ut för att avverka detta lopp. Roger har ett speciellt förhållande till Lidingöloppet. Det var under detta lopp som han för  två år sedan bröt lårbenet efter cirka 17 kilometer. Man kan bara försöka förstå hans känslor inför loppet och framförallt inför den backe där benet gav vika. Lidingöloppet 2008 skulle avsluta den klassiker som vi började prata om hösten 2007. Det loppet avslutade min första klassiker, men för Roger så blev det starten för en lång konvalescenstid.

I sällskap av min sambo Karin så blev det först en kopp kaffe och sedan så drog vi oss upp mot målrakan efter att vi fått förvarning om att han passerat Aborrbacken. Vi ställde oss för att heja på de fantastiska löpare som spurtade in i blandad form. Till en början stod vi med Therese som väntade in sin svåger. Tiden gick och vi började bli allt mer oroliga att något skulle ha hänt sista kilometrarna. Tillslut så såg vi honom på upploppet och vi skrek för allt vi var värda. Det såg riktigt tungt ut, men som den norrländska fighter Roger är så bet han ihop.

Att se Roger gå i mål var minst lika skönt som att själv komma i mål. När man känner till bakgrunden så kan man inte annat säga än att det är en enastående prestation. Att kämpa på med rehabiliteringen och ett drygt år efter benbrottet anmäla sig till Vasaloppet och starta om med klassikern, det är en fantastisk prestation. Nu ska jag försöka locka över Roger till triathlon :-)

Så, det var min berättelse om Lidingöloppet 2010. Hoppas att ni, som orkat läsa ända hit, fått en känsla för hur min dag och mitt lopp var. Och för er som saknat denna berättelse hoppas jag att det var värt väntan ;-)

Ha nu en fantastisk lördag och ge er ut i det härliga höstvädret. Kanske kanske tar ni era första steg mot Lidingöloppet 2011.