måndag 19 juli 2010

Persa på Persgården!

Hönsmamman Susanne drar tåget uppför backen
 och undertecknad håller ordning från baksätet.

Lördagen den 17:e juli är datumet för när jag slog mitt nuvarande längdpersonbästa i löpning. Min Garmin visade 45,2km när vi avslutade löpningen för dagen. Jag har tidigare sagt att Ultra inte är för mig, men nu är jag där och med det här fantastiska gänget skulle jag kunna springa hur långt som helst. Utmana mig! För att ni skall förstå så tar vi det från början.

Efter en långt ifrån optimal uppladdning, dubbla burgare kvällen innan och otroligt dålig sömn, så ringde väckarklockan 06.00 och jag hoppade upp och in i duschen för en snabb dusch. Man vill ju vara fräsch när man skall springa Ultra, eller hur? Hallonsmoothie till frukost, snabb koll att allt är med och sedan iväg till Årstaberg där jag skulle möta upp Magnus, Alex och Kalle. Även om jag hade en konstig känsla i kroppen, troligen beroende på den mindre goda uppladdningen, så gick resan fort. Magnus, som gammal triathlet, och Alex, som ganska färsk, pratade mycket triathlon och jag var idel öra eftersom jag bestämt mig för att göra ett försök på Olympisk distans i Stockholm Triathlon i slutet på augusti.

När vi närmade oss Gränna, där vi skulle möta upp resten av gänget, så började det regna på ordentligt. Väl framme i Gränna, en knapp timme för tidiga, så smet vi in på ett fik nere vid hamnen. Normalt brukar jag ha druckit ett antal koppar vid tiotiden, men idag hade jag inte ens fått min första. Behovet var stort alltså. Innan vi hunnit beställa så dök Lina, Miranda, Paula och Tobias upp på samma fik. Hela gänget exklusive "värdinnan" Susanne var alltså samlade. Stämningen var väldigt uppsluppen även om alla samtidigt verkade väldigt fokuserade på uppgiften. Jag hade tidigare i veckan "avslöjat" att jag gjort egna energikakor och Miranda, som aldrig missar en minsta utmaning, hade inspirerats och också gjort egna. I hopp om att spöa mig hade hon bjudit de övriga i bilen på hennes kakor, ganska lamt att försöka storma marknaden på det viset. Trots detta billiga knep verkade det som att Paula, som fått testa mina några dagar tidigare, höll mina aningen högre. All heder till henne att hon inte kapade Miranda totalt :-)

Vid utsatt tid kom Susanne och mötte upp oss på fiket och vi började röra oss mot Jönköping. Efter en snabb diskussion i bilen valde vi att ta samma väg ner som vi skulle springa upp. Jag har cyklat Vätternrundan tre gånger så jag kände till vägen, men tidigare har jag ju inte behövt springa den tillbaka. Av den anledningen kändes det nog som att det var ännu brantare. Puh!

 
En halvtimme efter utsatt tid kom vi så iväg, humöret är på topp på alla precis som det kom att vara hela resan.


Inte ens regnet rubbade vårt humör.


Lunchstopp i Kaxholmen.

Vårt första stopp gjorde vi i Kaxholmen. Nu skulle det avgöras, vilka energikakor var godast? Tyvärr för Mirandas del så hade hon hasselnötter i och jag får lite allergireaktion på det. Så, jag vann! Hennes hade dock snyggare omslag, så vi borde kanske samarbeta :-)

Kaffe och glass i Önnestad efter ca 25km. Glada miner förstås.

Efter 38km och framme i Gränna är vi fortfarande lika starka och glada.

I Gränna blev det ett kortare stopp för att sedan ta färjan över till Visingsö. På ön väntade sedan några kilometers löpning till Persgården, den gård Susanne gått och köpt. Äppelmust och diverse snacks satt hur bra som helst.

Även jag drog mitt strå till stacken.

Susanne visar sin PR-talang.

Efter must och snacks var det så dags att ta tjuren vid hornen och bli Ultra, det återstod knappa kilometern.

Klara för avfärd, några av oss var endast en kilometer från att persa. Persa på Persgården, hur låter det?

Efter att vi "gått i mål" så tog vi hyrcyklar bort till Susannes tillfälliga boende, de flyttar till Persgården först i höst. Efter en lång dag så skulle det bli skönt att bada, tyckte åtminstone några av oss. Efter en del förvirring så hoppade en efter en av och tillslut var det endast Paula och jag som orkkade med att leta badstranden. Helt fantastiskt skönt att ta ett dopp i Vättern. Efter bad och dusch så var det dags för grillning på stranden.

En Ultra måste såklart firas!

Humöret var fortfarande på topp trots att vi alla var rejält trötta, eller kanske tack vare.

Hoppas att ni som kommit ända hit känner vilken fantastisk dag vi fick.

Alla bilder i detta inlägg är tagna av vår, för dagen, egna superfotograf tillika superserviceman Tobias Eklund.

1 kommentar:

  1. Vilken helg! Grymt bra jobbat med löpningen - det är ju hur långt som helst.. Fina bilder!
    Tack för tips om ägg i Hallonsmoothie'n - det ska jag testa redan imorgon bitti.

    SvaraRadera