Julaftonslöpningen - The extended version

Nu är det juldagsmorgon och jag sitter med en kopp kaffe och reflekterar lite över gårdagen. Jag gillar verkligen julen, med all mat, att umgås med familjen och att se barnen bli överlyckliga över en sjal, en tröja eller en hockeyhjälm. Själv fick jag bland annat en rejäl mössa och ett pimpelspö, så nu får vi hoppas att det blir bra pimpelväder till veckan.

En väl påklädd julaftonslöpare.

Julaftonsmorgonen började med att jag gick upp strax efter sju för att hinna med ett löppass innan allt drog igång. Jag möttes av en termometer som visade på -27,5 grader. Kallt! Temperaturen kan vi ju dock inte göra något åt, och att ställa in passet kändes inte så aktuellt heller. Så, vad göra? Jo, det är bara att klä sig rätt. Jag tänker såhär; lager på lager samt att fötter, händer, öron och hals måste hållas varma. När det kommer till lager på lager så brukar jag använda en Craftkalsong med windstopper, underställ och en polotröja. Ovanpå detta så hade jag igår ett skidställ, eftersom att det är varmare än mina vanliga löparjackor och -tights. På huvudet hade jag en lite tjockare mössa samt en buff för att kunna täcka hals och öron, på fötterna hade jag ett par vinterlöparstrumpor och på händerna ett par lånade arbetshandskar. Handskarna var riktigt varma och sköna, jag har ju lite dåliga erfarenheter av kalla handskar nyligt. Vidare så är det viktigt att man inte tvättar ansiktet eller rakar sig innan man ger sig ut i kylan, eftersom det tar bort det naturliga skyddet som natten bjudit på. Huruvida man skall använda feta krämer eller inte har jag varken erfarenhet eller kunskap om, men min vän Susanne har behandlat ämnet här och har säkert några tips. Detta utlägg kommer framförallt av att jag fick frågan tidigare av Cattis hur man klär sig för -25 grader.

Stefan och jag åkte med till ICA Kvantum och sprang sedan hem till Bonäset. När vi klev ur bilen var det 26,5 grader kallt, så det var till att vara snabb med kameran eftersom det inte går att ha handskar på när man knäpper. Som den ovane GPS-löpare som min bror är, eller så ville han bara komma iväg, så började han springa innan min Garmin hittat satelliterna. När de gjort de, hade jag några hundra meter att ta igen. Härligt att börja med en fartökning innan luftrör och annat hunnit bli varma, haha. Efter en bit kom jag ikapp och trodde att vi sedan skulle ta det lite lugnt, men trots att Stefan förvarnat om att vi skulle springa långsamt hölls farten kring 5.15-5.30 min/km. Den något för höga farten ledde dock till att han blev trött redan efter cirka 5km och de sista 3km blev lite tuffa. Efter 8km släppte jag av Stefan och fortsatte bort till Bodum för att hälsa på hos Hörnfeldts, eller väcka dom som det tydligen blev. Efter en kort visit bar det av hemåt igen.

Efter passet var det dags för frukost, och i det Arnebrantska hemmet så bjuds det punsch till julgröten. Detta är en tradition som vi haft sedan 12-13 år tillbaka, och jag undrar ofta hur många fler som har denna tradition. Är det ens någon? Är det någon av er läsare som provat? Om inte, och ni har en liten flaska punsch hemma av någon anledning, så vill jag slå ett slag för detta. Detta handlar verkligen inte om att börja julsupandet redan vid frukost, utan man tar kanske bara en centiliter eller två som man häller i en grop i mitten av gröten och sedan doppar man gröten i den.

En lite annorlunda tradition hemma hos oss.