Tomtetåget 2010 - På mitt sätt sett



Ett ganska samlat gäng Tomtetågsarrangörer.



Men, vi vore ju inte Runner´s Five om vi inte spårade ur lite också.

Ja, såhär såg vi alltså ut innan när vi köade till färjan över till Gränna och fastlandet. Vi var rejält taggade redan här, vilket jag tror lyser igenom. Om ni inte redan visste det så är det jag till vänster på bägge bilderna. Det kan vara bra att veta redan såhär i början av inlägget, för det kommer att handla om mig i ganska stor utsträckning. Inte för att jag är egenkär på något vis, utan för att ni säkert redan läst mina vänners bloggar. Jag är ju lite av tänkande August i gänget och behöver lite extra tid på mig att leverera.



Tomtetåget uppställt utanför Jönköpings C. Jag har intagit en plats långt fram i tåget.



Jodå, vi fick de andra att gå bananer också.

Snabbt intog jag en plats långt bak i tåget.

Inför loppet hade vi pratat om att sprida ut oss, Runner´s Five alltså, från lok till sista vagn. Jag tog på mig att springa längst bak för att ha koll framåt och kunna hålla ordning på både fart och lite annat. Om jag lyckades? Häng med så får ni se.

Jodå, jag håller fortfarande positionen.

Likt tonårsgrabbar i skolbussen intog Alex, Daniel och jag den bakersta raden.

Efter cirka tio kilometer tog vi ett kort stopp för lite vätskepåfyllning.

En "tummen upp" satt på sin plats.

Ajajaj, här har jag tydligen gått framåt en aning. Tyckte jag månne att tempot var för lågt?

Efter bra precis 18km så var det dags för vårt första längre stopp, café Kaffe&Kackel hade öppet speciellt för oss. Kaffe&Kackel är ett jättemysigt café som ligger vackert vid Landsjön, det förstår man ju bara av att se skylten.

Ett hungrigt gäng tomtetågare har intagit Kaffe&Kackel, bl a bjöds kaffe och fralla.

Efter fikat så var vi fulla av energi igen, nåja. Alex hade i alla fall energi nog att spåra ur lite.

Ser man på, jag har lämnat baksätet och intagit förarplatsen. I efterhand känns det som att jag förstod att här kommer det bli bra bilder och då är det ju bra att ligga längst fram.

Vad tror ni hästen tänker? Bilden är hur som helst superfin.


På bilden ovan så ser ni Helena, Daniel, Alex och jag, det är jag som inte syns bakom Helena. När bilden tas har vi några kilometer kvar till Ölmstad, uppskattningsvis hade vi sprungit 23km. Helena hade tidigare sprungit som längst 17km och hade tänkt hoppa av efter fikat på Kaffe&Kackel, men troligen blev hon medryckt av atmosfären. Vem blir inte det? Efter några kilometer så började hon få det kämpigt av naturliga skäl. Alex och Daniel såg dock till att hon hade det så bra hon kunde, jag anslöt också efter ett tag och försökte dra mitt strå till stacken för att hon skulle orka slita hela vägen fram till Ölmstad. Jag tror aldrig att jag upplevt en sådan kämpaanda, hon ömsom skrattade och ömsom grinade men det var aldrig tal om några negativa ord. Starkt jobbat!

Efter Ölmstad hade vi 12km kvar upp till Gränna, vilket betydde att vi skulle hinna med en färja tidigare än beräknat. Humöret var fortfarande på topp även fast vi gått från solsken och vinterskön omgivning till mörker. Stundtals kändes det som att man var mitt ute i ingenstans. Men när vi närmade oss Gränna som lyste Brahe Hus upp omgivningen och det var verkligen på sin plats att ta en bild av gänget.

Tomtetåget intar färjan över till Visingsö.

Tomtetågare ute på Visingsö.

Efter ca 20 minuter på färjan över till Visingsö var vi redo att avverka de sista tio kilometrarna. Några hade bytt de innersta lagren kläder för att få på sig lite torra och varma kläder. En del energi hade nog intagits också. Den sista biten ner mot Gränna hade mitt högra knä börjat ömma, underlaget den biten var ganska moddigt så det var nog orsaken. Denna ömhet fick jag dras med ute på Visingsö, men försökte mildra det med att springa lite baklänges och byta tempo.

Tyvärr hade jag vid något eller några tillfällen missat att slå på GPS:en, så när de andra nått 50km hade jag en kvar. Men tillslut så var även jag klar, mitt nya distansrekord är alltså 50km. Egentligen skulle jag kunna säga 51km, men det som inte finns i min Garmin det finns inte.

Efter en snabbdusch var vi så redo att inta det julbord som Wisingsö Hotell & Konferens dukat upp. Efter ett långlopp kan det ibland vara svårt att äta, hur konstigt det än kan låta. Men, några sådana problem hade inte jag i alla fall. Jag gick några vändor och smakade också av efterrättsbordet, mums. En julöl slank ner också, mums. Och ett glas rött, mums.

Stämningen var hög även fast vi svidat om från löpar-outfit till julbords-outfit. Skönt att veta att man fortfarande fungerar i "vanliga" miljöer.

Efter julbordet så bjöds det upp till karaoke och dans. Ingen av oss vågade greppa micken, även fast Miranda och Erica var riktigt sugna. Dock så visade dom takter på dansgolvet som fick en att misstänka att de inte alls sprungit under dagen. Själv så tycker jag att jag också gjorde bra ifrån mig, även om det figurerar uppgifter i andra bloggar att jag inte alls gjorde någon vidare insats.

Så där ja, nu vet ni hur jag upplevde Tomtetåget. Om det inte framgått så hade jag en helt fantastisk dag, det tog några dagar innan det lagt sig. Nu ser vi fram emot framtida evenemang, för jag kan lova att det kommer mera.

Tack alla ni som deltog på detta evenemang, ingen nämnd och ingen glömd, alla har vi bidragit på vårt vis.