Tuff start!

Starten på den här veckan var sannerligen tuff. Passet som sådant lät inte så farligt, 10km lätt distans, men benen var allt annat än sugna på löpning imorse. Sega och ömma efter gårdagens långpass, lite av ömheten tillskriver jag de nya skorna. Eller egentligen mig själv som skolat in dem lite väl vårdslöst.

Förmiddagen var ingen höjdare heller, trots okej frukost var jag nog lite låg på energi. Att jag fick agera vaktmästare och städare gjorde faktiskt mig gott. Det är inte så vanligt att jag påverkas av låg energinivå, men idag så blev jag märkbart kinkig av att lunchen blev senare än planerat. Men å andra sidan så dök Mia in och gjorde mig sällskap på lunchen, det var väldigt uppskattat. Ofin som jag är delade jag inte med mig av min supergoda lasagne, men kaffe fixade jag såklart.

Eftermiddagen gick helt klart lättare.

Imorgon vankas långa intervaller, jag är redan nervös. Lika bra att lägga sig i tid!

Svettigt värre

Som vi har väntat!

Nu är det i alla fall gjort!

Shortspremiären för året gjordes igår och följdes upp på dagens långpass. Men när jag mötte en massa cyklister i kortbyxor så förstod jag egentligen inte varför jag tvekade innan. Det var hur skönt och ledigt som helst med fladdriga shorts istället för långa tights. Något som jag dock inte märkte så mycket av var att jag svettades en del, saltränderna på kepsen avslöjade detta faktum.

Benen skötte sig riktigt bra idag, kanske gillade dom vädret. I så fall var vi två.

Annars så svängde jag ihop en köttfärssås i eftermiddags, långkok på söndag är en av nycklarna för att kunna springa till jobbet senare under veckan. En del tog jag för att laga ihop en lasagne, bra matlådemat.


- Posted using BlogPress from my iPad

Mitt val!

Att jobba i en godisaffär gör inte saken lättare att välja vilken sort man ska välja. Tvärtom. Sedan jag började på Löplabbet för två månader sedan har jag försökt att välja ut nästa mängdsko, den nuvarande är slut sedan länge. Mina fötter är så skapade att jag har en hel uppsjö att välja mellan, vilket inte gjort saken lättare. I torsdags tog jag dock ett beslut. Droppen som fick bägaren att rinna över var att vi fick in Asics Nimbus i årets Stockholm Marathon Edition. Jag vågar knappt erkänna att det var utseendet som var droppen.







Igår testade jag den på ett kortare pass för att känna av den inför dagens långpass. Jag skulle inte rekommendera någon att köra 30+ andra passet i en ny sko, men det är ett medvetet val jag gör och skulle det visa sig bli fel så har jag bara mig själv att skylla på.

Jag återkommer, hoppas jag, med hur det gick :)


- Posted using BlogPress from my iPad

På väg till jobbet

Jag börjar verkligen få in rutinen med att förlägga träningen på väg till jobbet. Igår var jag till och med så förberedd att jag kunde lämna ryggsäcken hemma, allt jag behövde resten av dagen hade jag redan på jobbet. Preparation is everything!

Passet jag körde var 10x400m med en minuts ståvila efter 4k uppvärmning. Innan jag startade intervallerna körde jag två koordinationslopp, dvs att man startar lugnt och avslutar i full fart, på ca 80m. Dessa löpningar gör man för att väcka de snabba musklerna. En minuts vila kan låta mycket, men det behövs för att kunna ta i ordentligt hela vägen. Tiderna på fyrhundringarna låg på 83-87s. Inga snabba ben där inte, men det var jäkligt skönt efteråt. Sedan varvade jag ner med några kilometer.




Jag hann t o m ta en bild mellan femte och sjätte intervallen.

- Posted using BlogPress from my iPad

Utan ryggsäck till jobbet

Imorse kom jag på det!

Heureka!

Det är fan så mycket lättare att springa utan ryggsäck! Vem hade kunnat ana? Och jag kom på det utan att sätta mig i ett badkar. Det du Archimedes!

Skämt å sido, det kändes i alla fall jävligt lätt att ge sig av i morse utan att ha en ryggsäck full med ombyteskläder. Allt detta hade jag fixat redan igår. Smart va?

Efter tre kilometers uppvärmning så ökade jag på farten kilometer efter kilometer för att tillslut komma ner till 3:54 min/km. Det finns lite fart i de sega benen trots allt!

Sedan var jag pigg som en mört inför en dag på labbet.

Löpcoachutbildning steg 2, dag 3

Igår var det tredje och sista dagen på löpcoachutbildningen. Lördagen var ju grymt rolig, men fan vet om inte söndagen var snäppet roligare. Fast på lite olika sätt, kanske. Juan och Daniele från Bosön gick igenom några testmetoder samt lite om hur man bäst kombinerar styrketräning och löpning. Mycket intressant och mycket roligt, framförallt Daniele gick bananas under hans del. Sedan tog David Felhendler över och pratade skador och skadeförebyggande på ett underfundigt och underhållande sätt. Efter David tog Sirpa över pinnen och pratade om hur man gör för att komma tillbaka efter skada samt gick igenom löpstyrka och stabilitet. Dagen, och helgen, avslutades med att vi gick igenom löpstyrka och stabilitet praktiskt också.

Nu återstår bara att spika provet som skall vara gjort inom två veckor. Men jag säger som Rubin, "Piece of cake!".

Summa summarum så har det varit en kanonhelg, helt klart. Utbildningen har varit kanon, föreläsarna har varit kanon och alla deltagare har varit kanon.

Helgen var inte riktigt över bara för att kursen var slut, nej jag åkte ned till Eriksdalsbadet och simmade med klubben. Uthållighet stod på schemat, vi körde massor av 400-ingar, 200-ingar och 100-ingar.

Sedan somnade jag ganska ovaggad när jag kom hem. Som tur var hann jag äta middag innan.

Löpcoachutbildning steg 2, dag 2

Andra dagen av löpcoachutbildningen stod programupplägg och programskrivning på schemat. Oavsett vad som sker idag så tror jag att det var det intressantaste avsnittet. Både Claes, som är andra halvan av min grupp, konstaterade att detaljplaneringen är den roligaste biten, att få nörda ner sig i detaljer och få räkna på progress och så vidare. Sedan är ju uppföljning också en intressant del, förstås.

Vi avslutade dagen med plyometrisk träning, och det ser nog mycket enklare ut än vad det är. Något för mig helt enkelt.

Vad vi ska göra idag har jag helt glömt bort, men jag tror att vi kommer att gå igenom lite om skador i alla fall. Och löpstyrka, kanske. De hänger ju ihop, så att säga.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Löpcoachutbildning steg 2, dag 1

Igår avklarades dag ett av tre på löpcoachutbildningens steg 2. Rörigt med så mycket siffror, jag vet.

Dagen var över innan man ens hunnit, ja jag vet inte vad. Roligt och intressant var det alltså. Vi gick igenom lite mer om själva coachingen, men även skillnaderna i träning för kvinnor, barn, äldre, nybörjare, elit etc.

Dagen avslutades med att vi delades upp två och två och fick hålla varsitt pass för varandra. Jag körde med en kille som heter Claes och som visade sig vara urstark. Så när jag coachade honom så hängde jag inte ens med i backintervallerna, när sedan han skulle coacha mig så var jag redan rejält trött. Men det lärde jag mig också något av. Coacha med insidan!

På kursen är det blandat med folk, dels ny bekantskaper men även folk från steg ett och folk jag känner sedan tidigare. Grymt bra so far!

Idag ska vi vara inne hela dagen. Synd på det fina vädret, men det är ju för en god sak.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Go West!

Idag har jag varit på utflykt i västerort. Det är en del betongdjungel i västerort, frågan är om det är betongdjungel som drömmar är gjorda av om man får dra en långsökt parallell till Alicia Keys? Det dom har dock är ett naturreservat. Helt klart ett besök tycker jag.

I öronen idag hade jag lite sommar-/vinterpratare i form av Lotta Lundgren, Leif GW Persson och Petter Stordalen. Tre totalt olika personligheter, men helt klart värda att lyssna till. Lotta är väl mest känd för att ha tråkat ut en hel publik på Idrottsgalan avslutat med att skända Foppa genom att kalla honom för Patrik Forsberg, om man inte sett Historieätarna förstås där hon är alldeles lysande tillsammans med Erik Haag. Vad gäller GW så är väl kommentarer överflödiga, men jag gillar hans intellekt och lågmälda humor starkt. Petter Stordalen är säkert totalt okänd för de flesta, men han är en norsk hotellmagnat som äger ca 170 hotell runt om i Norden. Dessutom är han något så udda som, inom affärsvärlden i alla fall, miljöaktivist.

Passet då? Jo, benen fick helt klart en del att fundera över. Förra lördagen var de ju så kraftfulla att de orkade med en fartökning på slutet, men idag bjöd de på en fartsänkning. Må så vara att jag utmanade dem med en distansökning på dryga två kilometrar, men de kommer nog tillbaka starkare till nästa gång.

Torsdagsdopp

Imorse var jag uppe med tuppen för morgonsimning med klubben. Det blev en riktigt bra start på dagen. Både Linn och Mattias dök upp också, kul att få lite känt sällskap i banan. Vi körde fyrhundringar från start till mål och jag fick ett rejält kvitto på att jag verkligen behöver komma igång med simningen. Basta! Men Linn och Mattias såg starka ut, så jag får glädjas för deras skull.

Frukosten på jobbet sedan satt dock hur fint som helst. Sällan sitter den så fint som efter ett morgonpass.


- Posted using BlogPress from my iPad

Kenyansk morgon

Jag funderade lite på hur kenyanerna har det om morgnarna, tycker dom också att det är kallt och jävligt?

Vad jag i alla fall vet är att det finns något som heter kenyansk distans eller kenyanska intervaller. De går ut på att man går ut lugnt och sedan ökar kilometer för kilometer. Det passar nog min morgontrötta kropp bra, i alla fall jämfört med klassiska intervaller typ tusingar. Så det körde jag imorse, med ganska lyckat resultat. Jag började på 5:10 och avslutade på 4:06.

I slutet av rundan mötte jag en kvinna som blängde på mig, hon var nog lite avundsjuk på att jag kom joggandes och att hon precis avslutat dagens andra cigg. Jag missade att ge henne ett leende, tror hon hade behövt det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Omväxling förnöjer?

Om nu någon undgått att notera det så har vädret idag, i Stockholm i alla fall, var mer än lovligt omväxlande. När jag vaknade imorse var det full snöstorm ute, men två timmar senare var det samma fina väder som igår. Och tur var väl det, för just då hade Mia, Jenny och jag stämt träff för en runda runt sjöarna. Det är verkligen inte varje dag vi springer ihop, så det blev en riktigt trevlig runda som dessutom blev grymt skön tack vare solskenet.

Under eftermiddagen kom snöovädret tillbaka, men det gick över lagom till att jag skulle gå till tåget för att åka in till Eriksdalsbadet. Jo, det är sant, jag åkte in och simmade med klubben och blev så där jobbigt påmind om att det inte går att vila sig i form. Om jag nu nånsin trott det.

Rolig solig start

Starten på den här helgen har varit riktigt bra. Först var jag ute och tog någon öl med några triathlonvänner, både nya och gamla, igår. Mycket trevligt, det är ju inte ofta man träffas i civila kläder.

Sedan passade jag på att köra veckans långpass idag, eftersom de hotat med snöoväder imorgon. Dessutom var det ju ett helt grymt väder idag. I vanlig ordning så tog jag svängen runt Kastellholmen. På vägen hem mötte jag glada Hanna på Västerbron, vi stannade till och snackade lite och det gav en bra boost inför mina sista 10km. Passet gick i 4:45-tempo och de sista 6km ökade jag tempot ner mot tävlingsfart, sista gick till och med på 4:06. På en vecka har jag alltså gått från november- till januariform. Alltid något.

Nu ska jag hem till Mia och Mårten på middag, det har utlovats grillpremiär. Gott! Dessutom ska det såklart bli roligt att höra vad Malte tyckte om Playitas, misstänker att han gillade det.

Skilda vägar!

Efter lite korta empiriska studier kan jag konstatera att...

Det är klart skönare att springa till jobbet än från. Den stora skillnaden är att benen är klart piggare. Eller, de är kanske inte piggare men de är alls inte lika ömma som efter en dag på jobbet där jag står och går hela tiden. Kanske en vanesak, men testet utfördes i alla fall igår och idag och borde vara statistiskt säkerställt.

En annan sak som är till morgonträningens fördel är att tjejerna man möter är snyggare och gladare. De springer ju också.

Sedan smakar ju frukosten dubbelt så gott, minst. Och man känner sig mycket piggare under dagen.


- Posted using BlogPress from my iPhone