Rapport från Norrland

Förhoppningsvis har ni märkt att mina inlägg lyst med sin frånvaro de senaste dagarna. Anledningen är att jag befinner mig i min hemstad Örnsköldsvik för att hälsa på min familj och därför har jag prioriterat ner bloggandet, men här kommer lite sammanfattning av vad som hänt sedan sist.

Torsdag kväll så var jag på Kentkonsert på Långholmen. Det har inget med träning att göra, men eftersom jag ännu inte kommit över att det var den minst braiga Kentspelning jag varit på så känner jag att jag måste skriva lite om det. Jag har sedan jag började lyssna på Kent för ca 15 år sedan varit ett hängivet fan som sällan missat ett tillfälle att se dom live och jag har aldrig gått från en spelning missnöjd. Min bästa upplevelse var Globenspelningen på "Vapen & Ammunition"-turnén. Men, som sagt, denna spelning var ingen höjdare, speciellt första timmen var seg och ljudet var allt annat än bra. Nog om det.

I fredags så åkte vi norrut strax innan lunchtid. I Birsta, norr om Sundsvall, så svängde vi in på IKEA för att köra lite budgetlunch, jag åt Viltfärsbiffar med svampsås och potatis. Kaffe tog vi sedan vid brofästet vid Höga Kusten-bron. Dryga 2 mil kvar, motorvägen, så hoppade jag av vid en restaurang som heter Näske Krog.

Eftersom jag skulle springa en annan väg än den väg man normalt kör med bil, så kollade jag bilatlasen för att uppskatta hur långt det skulle bli. Jag uppskattade att det skulle vara 20-25km, vilket skulle visa sig vara långt ifrån sanningen.

Redan när jag hoppade av så började jag nog att ana att det skulle vara längre än vad jag trodde, men jag körde strutstaktiken. Den storslagna omgivningen med berg, vatten och gårdar utefter grusvägen gjorde att första 5km gick lätt. Vid 5km kom jag till ett vägskäl som sa att det var 3km till Köpmanholmen, som jag visste skulle vara en omväg, och 5km till Bjästa. Jag valde den senare. När jag kom fram till Bjästa, efter 10km alltså, såg jag en skylt som sa att det var 6km till Köpmanholmen vilket betydde att det varit en omväg på 4km om jag valt den vägen. Dock så började jag bli än mer varse om att det skulle bli en bra bit längre än 20-25km, eftersom jag redan avverkat 10km. Väl genom Bjästa skulle jag ta höger över Bergom, skylten sa att det var 6km dit och 16km till Domsjö. Hm, 16km till Domsjö och det är inte ens nära hem därifrån. Troligen skulle det vara ytterligare 10km. Bergom passerades och jag började känna mig mer och mer trött, men jag sköt upp stoppet för att äta de energikakor jag hade med mig. Slutsats, när man blir trött blir man dum i huvet. Efter 26km kom jag så äntligen fram till civilisationen, vid en busskur satt jag mig ner för att äta energikaka och dricka vatten. När jag sitter där så ringer Karin och undrar hur det går och om jag kan köpa en rödlök och om jag behöver hämtning. Jag går med på att köpa en rödlök, men tackar nej till skjuts. I kassan visar det sig dock att jag inte hade några pengar med mig, så jag fick ringa upp och meddela att jag inte kunde fullfölja mitt löfte. Och nej, jag behövde ingen skjuts. Jag återupptog löpningen och hann till Statt när det ringde igen, det var Gunilla som var i närheten eftersom hon åkt och köpt rödlök. Hon erbjöd skjuts och jag tittade på klockan som visade 30km. Snabbt beslut, skall jag springa sista 5km eller acceptera skjuts? Jag valde att åka med, 30km är ju också ett träningspass. Eller hur? Väl hemma hos Stefan och Gunilla, min bror och hans sambo alltså, så svepte jag två råa ägg och ett halvt glas vispgrädde. Mums, not. Stefan skulle upp och åka rullskidor på morgonen efter och jag tvekade inte att följa med, men jag skulle springa.

Tidigt på lördagmorgon ringde klockan, vi skulle ge oss av till Skyttis för träning. Stefan körde rullskidor och jag tog ett lugnt återhämtningspass på knappt 5km. Det var tungt, men samtidigt skönt att komma ut och skaka igång benen lite.

Lördagkväll var det 80-årskalas, vilket kanske inte låter så farligt om det inte vore för att det var 40+40 som skulle firas. Den mycket trevliga kvällen ledde till en träningsfri söndag.

Efter en återhämtningsdag så var jag laddad för träning igen. Återigen så åkte Stefan rullskidor och jag körde snabbdistans i 10km-spåret. 47min och snittpuls på 85% var ett tufft och skönt morgonpass innan frukost.

Nästa steg II

29:e augusti tänker jag göra triathlondebut, det tänker jag göra på Stockholm Triathlon och på olympisk distans. Okej, jag är inte anmäld än men det är ju bara en formsak. Av den anledningen så körde jag idag mitt första brickpass, det blev 25km cykel och 7km löpning i lugnt tempo. Jag ville köra lugnt för att känna hur det känns, men även eftersom jag körde ett ganska så tungt löpskole- och löpstyrkepass igår. Cyklingen gick bra, vilket i och för sig inte känns konstigt, men löpningen var aningens stel vilket nog berodde på gårdagens träning. Även ovanan av de nya skorna bidrog nog också till den något stela löpningen, men om jag inte springer i dom så kommer jag aldrig lära mig dom heller.

Nästa steg!

Mina nya fina Asics DS Trainer.

Igår hade jag lite ärenden på stan och då passade jag på att köpa mig ett par nya skor, som löpare duger det ju inte att bara ha ett par skor. Expediten på Löplabbet tog fram dessa och ett par Nike, men de senare sållades bort så fort foten gled i skon.

På kvällen mötte jag upp Lina, Michel och Miranda på Sundbybergs IP för löpskolning och löpstyrka. Såklart snörade jag på mig de nya fina skorna och gav mig iväg, 2,5km är lagom uppvärmning. Döm om min förvåning, när jag kommer fram så ska vi tydligen springa barfota. Typiskt, nya fina skor och så får man inte använda dom :-)

Löpskolning och löpstyrka tränar man allt för sällan, och när man har så roligt och så trevlig sällskap så undrar man ju varför. Tack vänner!

Persa på Persgården!

Hönsmamman Susanne drar tåget uppför backen

 och undertecknad håller ordning från baksätet.

Lördagen den 17:e juli är datumet för när jag slog mitt nuvarande längdpersonbästa i löpning. Min Garmin visade 45,2km när vi avslutade löpningen för dagen. Jag har tidigare sagt att Ultra inte är för mig, men nu är jag där och med det här fantastiska gänget skulle jag kunna springa hur långt som helst. Utmana mig! För att ni skall förstå så tar vi det från början.

Efter en långt ifrån optimal uppladdning, dubbla burgare kvällen innan och otroligt dålig sömn, så ringde väckarklockan 06.00 och jag hoppade upp och in i duschen för en snabb dusch. Man vill ju vara fräsch när man skall springa Ultra, eller hur? Hallonsmoothie till frukost, snabb koll att allt är med och sedan iväg till Årstaberg där jag skulle möta upp Magnus, Alex och Kalle. Även om jag hade en konstig känsla i kroppen, troligen beroende på den mindre goda uppladdningen, så gick resan fort. Magnus, som gammal triathlet, och Alex, som ganska färsk, pratade mycket triathlon och jag var idel öra eftersom jag bestämt mig för att göra ett försök på Olympisk distans i Stockholm Triathlon i slutet på augusti.

När vi närmade oss Gränna, där vi skulle möta upp resten av gänget, så började det regna på ordentligt. Väl framme i Gränna, en knapp timme för tidiga, så smet vi in på ett fik nere vid hamnen. Normalt brukar jag ha druckit ett antal koppar vid tiotiden, men idag hade jag inte ens fått min första. Behovet var stort alltså. Innan vi hunnit beställa så dök Lina, Miranda, Paula och Tobias upp på samma fik. Hela gänget exklusive "värdinnan" Susanne var alltså samlade. Stämningen var väldigt uppsluppen även om alla samtidigt verkade väldigt fokuserade på uppgiften. Jag hade tidigare i veckan "avslöjat" att jag gjort egna energikakor och Miranda, som aldrig missar en minsta utmaning, hade inspirerats och också gjort egna. I hopp om att spöa mig hade hon bjudit de övriga i bilen på hennes kakor, ganska lamt att försöka storma marknaden på det viset. Trots detta billiga knep verkade det som att Paula, som fått testa mina några dagar tidigare, höll mina aningen högre. All heder till henne att hon inte kapade Miranda totalt :-)

Vid utsatt tid kom Susanne och mötte upp oss på fiket och vi började röra oss mot Jönköping. Efter en snabb diskussion i bilen valde vi att ta samma väg ner som vi skulle springa upp. Jag har cyklat Vätternrundan tre gånger så jag kände till vägen, men tidigare har jag ju inte behövt springa den tillbaka. Av den anledningen kändes det nog som att det var ännu brantare. Puh!

 

En halvtimme efter utsatt tid kom vi så iväg, humöret är på topp på alla precis som det kom att vara hela resan.

Inte ens regnet rubbade vårt humör.

Lunchstopp i Kaxholmen.

Vårt första stopp gjorde vi i Kaxholmen. Nu skulle det avgöras, vilka energikakor var godast? Tyvärr för Mirandas del så hade hon hasselnötter i och jag får lite allergireaktion på det. Så, jag vann! Hennes hade dock snyggare omslag, så vi borde kanske samarbeta :-)

Kaffe och glass i Önnestad efter ca 25km. Glada miner förstås.

Efter 38km och framme i Gränna är vi fortfarande lika starka och glada.

I Gränna blev det ett kortare stopp för att sedan ta färjan över till Visingsö. På ön väntade sedan några kilometers löpning till Persgården, den gård Susanne gått och köpt. Äppelmust och diverse snacks satt hur bra som helst.

Även jag drog mitt strå till stacken.

Susanne visar sin PR-talang.

Efter must och snacks var det så dags att ta tjuren vid hornen och bli Ultra, det återstod knappa kilometern.

Klara för avfärd, några av oss var endast en kilometer från att persa. Persa på Persgården, hur låter det?

Efter att vi "gått i mål" så tog vi hyrcyklar bort till Susannes tillfälliga boende, de flyttar till Persgården först i höst. Efter en lång dag så skulle det bli skönt att bada, tyckte åtminstone några av oss. Efter en del förvirring så hoppade en efter en av och tillslut var det endast Paula och jag som orkkade med att leta badstranden. Helt fantastiskt skönt att ta ett dopp i Vättern. Efter bad och dusch så var det dags för grillning på stranden.

En Ultra måste såklart firas!

Humöret var fortfarande på topp trots att vi alla var rejält trötta, eller kanske tack vare.

Hoppas att ni som kommit ända hit känner vilken fantastisk dag vi fick.

Alla bilder i detta inlägg är tagna av vår, för dagen, egna superfotograf tillika superserviceman Tobias Eklund.

Visingsö Warriors

I morgon är det dags för en av sommarens höjdare, Visingsö Warriors. Vi är ett glatt gäng som blivit inbjudna av fantastiska Susanne på Ultralöpning mellan Jönköping och hennes gård på Visingsö. På ön kommer det sedan, om vädret tillåter, bli trevlig grillning på lördagkväll och cykelsightseeing efter en brakfrukost på söndag. Susanne har ett mål och en dröm om att hennes gård i en ganska snar framtid skall komma att bli ett riktigt träningsmecka dit man skall vallfärda för att få inspiration till ett sunt och aktivt liv, det skall bli så intressant att få vara med från start och se hur det utvecklas. Vem vet, kanske kan man få vara en liten del av detta i framtiden om så bara vara guide på färjan mellan Gränna och Visingsö.

För att komma väl förberedd till detta evenemang så ägnar jag denna dag åt vila och energiladdning, men också en del praktiska göromål. Tvättmaskinen har gått i ett sedan jag klev upp, lägenheten kan behöva få lite uppfräschning efter att ha fått agera träningslägerslogement i snart två veckor, kläder och annat skall packas inför helgen, mina hemgjorda energikakor skall viras in i gladpack etc etc.

Har ni vägarna förbi Jönköping-Gränna så är ni välkomna att hänga med valfri sträcka, eller om ni åker bil denna sträcka så får ni gärna tuta och heja på oss. Kanske kan ni ordna godisregn efter vägen, jag kan lova att det skulle vara uppskattat :-)

Återhämtningsdag

Återhämtningsfrukost

Idag tänker jag ta en riktig återhämtningsdag. Sedan förra måndagen har jag tränat en hel del, bl a så innehöll förra veckan dubbla Ursvik All In och denna veckan har jag cyklat ett knappt tretimmarspass, sprungit en mil i Ursvik samt provsprungit marathonbanan från OS 1912, dock bara första halvan. Med tanke på att vi skall springa Jönköping-Gränna samt en bit på Visingsö på lördag så är det inte mer än rätt att benen nu får vila två dagar.

Rundningsmärke för marathonloppet 1912.

Igår deltog jag alltså i provloppet för Stockholm Jubileumsmarathon 1912-2012 som går av stapeln 14 juli 2012, på dagen 100 år efter marathonloppet i sommar-OS 1912 som arrangerades av Sverige i Stockholm. Provloppet, som gick från Stockholms Stadion till Sollentuna kyrka, var riktigt bra arrangerat med vätskekontroller och bra ledning samt en del historieberättande. Bl a fick vi berättat om en deltagare som dog under loppet pga överhettning, han hade smörjt in kroppen i olja vilket kanske inte var helt rätt med tanke på det varma väder som rådde. Jag sällskapade med Kalle och Paula lite om vartannat och vi pratade om både ditten och datten, bl a om lördagens aktivitet som vi alla ser fram emot så mycket. Jag provåt mina egengjorda energikakor som jag tänkte ha med mig på lördag, kan ju vara bra att ha testat dom innan. Paula gick också med på att agera försökskanin, och hon åt t o m upp hela kakan vilket måste varit ett bra tecken. Vem vet, kanske tar jag med någon extra om det är någon fler som vågar :-)

Nu tänkte jag packa ihop lite badgrejer och åka ner till Huvudstabadet och köra några längder och efter det lägga mig i solen och läsa lite bok. Eftersom jag bestämt mig för att delta i Stockholm Triathlon i slutet av augusti så måste jag lägga på en rem för att bättra på simningen, tänker faktiskt försöka mig på att crawla någon eller några längder. Rapport på det kommer, hoppas jag :-)

CSI Ursvik

Tillbaka på brottsplatsen.

Idag var jag återigen i Ursvik, denna gång för att undersöka om jag kunde hitta några spår efter de förövare som tog Ursviks alla spår i lördags. Efter en grundlig undersökning, milen i lugnt tempo, kan jag inte rapportera det minsta spår av dessa förövare. Dock så kunde jag heller se att de fått med sig något från brottsplatsen heller, möjligen att de sopat igen alla spår efter sig.

Jobbet var både smutsigt och varmt. Men hey, någon var ju tvungen att göra det.

Vansbrosimningen 2010

Såhär två dagar efter Vansbrosimningen så är det väl inte mer än rätt att det kommer en liten rapport.

Uppladdningen;

Dagen innan Vansbro så hade vi lite lägligt planerat in Ursvik All In, Miranda, Susanne, Lina och Paula har skrivit så mycket fint och intressant om detta så kolla gärna dom länkarna. När vi bestämde det datumet så tänkte jag att "Jaja, jag är väl med ett tag i alla fall", men när det började närma sig lördag så lutade allt mer och mer åt att jag skulle hänga med hela dagen. Vem vill egentligen missa detta evenemang? Väl på plats var det inget snack, jag ville verkligen gå All In. Sagt och gjort och vi fick en fantastisk dag, med mycket intressant prat och nya intressanta människor med spännande liv och mål att få ta del av. När vi dagen var över så infann sig en viss tomhet, vi som varit så många och haft så trevligt och helt plötsligt stod jag där ensam med min cykel på väg hem. Å andra sidan var jag så trött och nöjd att mitt "sociala konto" nog var helt tömt. Efter att ha cyklat hem, ätit och vilat var det dags att åka till brorsan. Väl där så fick jag en jordgubbe och ett glas vin, det satt riktigt fint.

Dagen för Vansbrosimningen ringde klockan 07.00. Ingen anmärkningsvärt tidig morgon, men jag hade nog gärna legat kvar ett tag med tanke på gårdagen. Jag hade sett fram emot att få sova vidare i bilen, men tyvärr visade det sig att min sambo hade sovit minimalt under natten så jag fick ta på mig styrningen. Kvart över nio kom Roger, som jag gör klassikern med, och en kvart senare var vi på väg. Allt gick bra de första timmarna, men framförallt sista timmen var en mindre plåga. Baksida lår, baken och magen började påkalla sin uppmärksamhet. Lår och bak var väldigt ömma efter lördagens löpning, normalt tycker jag att det är jobbigt att köra tre-fyra timmar i ett streck men med 37,5km terränglöpning i benen så var det resor värre. Väl framme var det bara att snabbt besöka toaletten och sedan försöka få i sig något att äta. Min mage skrek så mycket att jag inte orkade stå i kö, utan jag gick till hamburgerståndet och tryckte i mig burgaren i några få tuggor. Nu lugnade magen ner sig lite och jag blev lite piggare.

Simningen

Efter ett snabbt ombyte vid bilen började vi vandra upp mot starten, skönt att få hålla igång benen efter bilkörningen. Uppe vid starten hann vi med ett snabbt toabesök, sedan var det dags att gå in i startfållan. Roger tyckte att jag såg laddad ut, själv så kände jag mig bara nervös och osäker på om jag verkligen skulle fixa detta eller om jag skulle få panik i vattnet och drunkna. Ingen speciellt skön känsla alltså. Efter att ha känt på vattnet lite och lyssnat på lite uppmuntrande ord från speakern och från grundaren så var det då dags för start. Jag tog det, planerat, lugnt ut i vattnet för att komma in i simningen. Det tog väl cirka hundra meter eller så innan andning och teknik kommit igång, innan dess var känslan ungefär som den jag var rädd skulle infinna sig. Väl inne i flytet gick det hur fint som helst, av olika anledningar så såg jag inga markeringar före 1800m. En av anledningarna var att simglasögonen hade immat igen en aning. Vid 2000m vände jag mig på rygg för att kolla på klockan hur jag låg till, det kändes ju bra så jag hade mina förhoppningar. Klockan var 16:02 när jag passerade bojen, vilket betydde att första 2000m hade tagit 47min. Jag började snabbt räkna på vad det skulle kunna göra för sluttid och kom fram till att 1:30 var helt hemma, sedan började jag tänka att 1:20 inte borde vara omöjligt heller. Sista 1000m, när man svänger upp i Västerdalälven, är ju motströms så det skall gå långsammare. Dock så var det inte så strömt i vattnet vilket gjorde att det inte blev så trångt in mot sidobryggan och inte var det så mycket jobbigare att simma en bit ut heller. Känslan när jag började se målportalen var riktigt skön, och ännu bättre blev det när jag började se klockan eftersom 1:20 var inom räckhåll. Dock så började det bli trångt och de som låg precis utanför mig tog det lugnt och pratade på, så jag fick buffla lite. När jag klev upp på målgångsbryggan och la handen på plattan som läser av armbandet så visste jag att jag låg på 1:20 plus minus 30sek.

Efter att ha hämtat klädpåsen gick jag till duschen och där satt Roger nyduschad, han hade alltså än en gång spöat mig i simning :-) När jag stod i duschen så började det hällregna, en aningen absurd känsla att inte känna duschstrålarna för regnet.

Efter mat och kaffe, vilket smakade fantastiskt bra, var det dags att hämta ut diplomen. Nu skulle vi få våra tider svart på vitt. Min tid visade sig tillslut bli 1:19:20, vilket är en putsning av förra simningen med ca 18min. Än "viktigare" var att jag härmed klarat min andra "klassiker". Roger får vänta till Lidingöloppet i höst innan han har bärgat sin första. Jag skall göra vad jag kan i form att tips och stöd för att det skall lyckas.

Nu återstår att se om jag någonsin kommer att simma Vansbro igen. Blir det en satsning på Triathlon så är det inte omöjligt, annars blir det knappast fler gånger.

Veckans träning!

Veckan som gick var full av träning och andra spännande aktiviteter. Så, här kommer en sammanställning;

Löpning
Måndag - Ursvik Extreme, 15km hård terräng i lugnt tempo.
Tisdag - Ursvik "Lätta" 5km + 2,5km, återhämtningspass.
Onsdag - Ursvik 10km + 5km, 10x1000m terrängintervaller + upp- och nedvärmning.
Torsdag - Ursvik MTB-spår, lugnt tempo i utforskningssyfte. Slutsats - Bör ej springas.
Lördag - Ursvik All In, samtliga ovanstående spår exkl. MTB. Totalt 37,5km i varierande fart.
Totalt för veckan - 75km

Simning
Måndag - 30min i bassäng
Torsdag - 30min öppet vatten
Söndag - 1:19:20 öppet vatten, Vansbrosimningen 3km.

Summa sumarum, en helt suverän vecka :-)

Vilken fantastisk dag...

...det blev! Ursvik All In är nu avklarad. 42 kom till starten 9.30 och några fler anslöt under dagen, uppskattningsvis blev vi totalt 50 löpare som gjorde delar eller hela Ursvik. Vilka delar och vilken fart man än gjorde detta i så hade vi, vågar jag lova, en fantastisk dag. Vädret var fantastiskt, sol och ca 27 grader, och spåren var fantastiska. Jag tror inte att vi hade någon skada på någon heller. Helt underbart också att få höra allt positivt som folk hade att säga om vårat lilla projekt.

Jag måste också nämna Mirandas fantastiska överraskning, klockan 13 kom ett bud med två "byttor" fyllda med Gatoradeflaskor och is. Mycket uppskattat och hjälpte helt säkert några på traven att klara de 37,5km som Ursvik All In bjöd på.

Nu blir det mycket vila och mat i uppladdningen för morgondagens Vansbrosimning.

Funderar och funderar och funderar...

...på vad jag skall ha med mig att äta idag på Ursvik All In. Det blev så här, jag tar inte med mig något alls och bloggar istället. Jag har varit inne på att steka pannkakor, bre på sylt och sedan rullar ihop. Men det blev inte så. Jag får helt enkelt gå/cykla upp på PrisExtra och köpa något, det är ju så vi gör i vårt samhälle idag.

Sedan funderar jag på vad jag skall bära vatten i, och om jag överhuvudtaget skall ta med mig vatten. Jag brukar aldrig ha vatten med  mig på pass under 90min, men idag är det kanske bra eftersom vi börjar med 15km-spåret som kommer att ta drygt 90min.

Om en timme måste jag åka hemifrån och då måste alla frågor vara lösta :-)

Hoppas att vi ses i Ursvik idag!

Thomas Dementerar!

Jag dementerar härmed att jag hade någon som helst inblandning i brytningen mellan Prinsessan Madeleine och Jonas Bergström, jag är heller inte inblandad i Sven-Otto Littorins affärer, inte heller min dödsannons ligger jag bakom. Okej, det sista är inte bara falskt det är även lånat. Tack Katla!

Än viktigare att dementera är mitt utlägg i en tidigare blogg om att vi borde springa MTB-spåret under Ursvik All In. Efter att idag ha provsprungit detta spår så är min ståndpunkt att vi DEFINITIVT INTE skall springa det. Den som vill kan prova det, men på egen risk. Det var definitivt en skräckupplevelse, och då var det inte ens en cykel i närheten. Vad hade kunnat hända om så varit?

"Jag är ingen stålman. Jag är jag. Med mina fel och brister, och utan övermänskliga krafter, men med gränser och här sätter jag min gräns."

Med hopp om er odelade förlåtelse

Thomas

Jubileumsmarathon Stockholm 1912-2012

Om 737 dagar så går Jubileumsmarathon Stockholm av stapeln, det är då exakt 100år sedan solskensolympiadens marathon gick av stapeln. Jag har lagt in en intresseanmälan till det loppet, har du? Jag tror att det kan bli riktigt häftigt att springa detta lopp som kommer att gå till ca 80% i den ursprungliga banan.

14 juli 2010, dvs nästa vecka, kommer ett testlopp av denna bana att göras. Idag är sista anmälningsdag om man är intresserad, gå in och kolla detaljerna på denna sida;

 http://www.jubileumsmarathon.se/start/content.cfm?Sec_ID=2686&Rac_ID=169&Lan_ID=1

Jag har anmält mig, har du?

Mission accomplished

Gårdagen bjöd på tuff intervallträning i terräng. Jag började med att värma upp i 3km för att sedan sträcka ut lite inför de intervaller som jag i förväg listat ut skulle bli tuffa. Jag har långt ifrån lärt mig alla funktioner på min Garmin Forerunner 305, en av dessafunktioner är att ställa in intervallträning. Detta har jag nu lärt mig. Klockan var inställd på 10st intervaller a´ 1000m med 90sek vila mellan. Första löpningen började med ett bra motlut och pulsen drog iväg till 90% av max direkt, dessa 1000m tog 4.41. De 7 första löpningarna kändes ganska bra och jag kände mig stark, jag höll mig mellen 4.12 och  4.47. Tiderna berodde helt av vilket parti av banan jag var i. Men i slutet på sjunde löpningen så började det bli riktigt jobbigt, knäna fick vara mer och mer stöd under viloperioderna. Till råga på allt så började åttonde löpningen mitt i en backe vilket sög rejält, nionde löpningen var rejält jobbig också och var den långsammaste på hela passet. Känslan var att den var mycket långsammare än de andra, men den gick faktiskt bara på 4.54. Sista löpningen gick på ren vilja, dessutom var det mycket flacklöpning vilket hjälpte till. Efter dessa intervaller joggade jag ner i 2km för att avsluta med lite skön stretching.

När jag började passet vid 10.30 så var det 22 grader varmt och när jag avslutade 1,5h senare så var det 25 grader. Det var varmt nog som det var och jag kan bara gissa hur det varit om jag börjat vid 12-tiden. Puh!

Ett mål med denna vecka var att "springa in mig" på Ursviks samtliga spår innan Ursvik All In. Detta är nu avklarat i och med att jag sprang intervallerna i 10km-spåret och Elljus-femman.

Ursviks "Lätta" 5:a och 2,5:a

Idag så kände jag att det var läge att köra "återhämtningspass" efter gårdagens relativt tuffa pass via det 15km långa Extremespår som Ursvik har att bjuda på. Vad kan då passa bättre än att springa "Lätta" 5:an? Hursom så kommer man fram till denna skylt efter ca 400m på elljusspåret, bilden skall illustrera att man skall springa höger in i skogen.

Efter ca 3km kommer man fram till denna skylt, som vi kommer att se inte mindre än tre gånger på lördag. Extremespåret fortsätter rakt fram och upp i en rejält brant backa, likt Aborrbacken i Lidingö så är den knappt löpbar utan man kan med fördel gå. Men idag var det som sagt "Lätta" 5:an som gällde :-)

Efter fem km avverkade så fortsatte jag på 2,5:an för att få ihop lite kilometrar, men även för att springa igenom alla spår innan lördag.

Vidare så passade jag på att kolla läget på Motionsgården inför lördagen eftersom vi sagt, och trott, att den skulle vara öppen så att vi kunde fylla på vatten där och eventuellt även duscha. Det var märkbart dött runt Motionsgården, men i ett litet kontor satt en man som presenterade sig ansvarig för området och informerade mig om att gården hade tagit semester och således inte är öppen på lördag. Jobbigt! Dessutom så frågade han mig om vi även skulle springa MTB-spåret på lördag, apropå att jag berättat att vi skall köra Ursvik All In. JOBBIGT!!! Vi har alltså helt förbisett detta faktum, men det får väl bli en annan gång. Kanske ett frö till Ursvik All In Ultra är sått?

I morgon har jag planerat att springa intervaller i milspåret, går det att köra intervaller i ett så pass kuperat spår? Jag får väl prova helt enkelt. Dessutom blir det stekhet golf på Arlandastad i morgon eftermiddag. Premiär för denna säsong. Spännande!?

Trängsel i Nälsta!

Ikväll simmade jag med min sambo Karin i Nälstabadet. Tyvärr, och det borde vi kunnat räkna ut, så var det trångt i poolen. Efter 30 minuter var det så trångt att vi gav upp, det blev för mycket med alla simsätt, förutom de traditionella så siktades även hundsim och annat, i alltför många olika farter.

Veckans första...

...pass blev alltså 15km kuperad terräng a´la Ursvik Extreme. Det är nog cirka ett år sedan jag sprang där, men minns det inte som sååå jobbigt. Men men, jag kommer i alla fall väl förberedd inför lördagens evenemang :-)

Lördagens evenemang är alltså Ursvik All In, och för att förklara närmare vad det handlar om så skall vi alltså springa alla spår i Ursvik. Vilka det handlar om ser ni på bilden nedan.

 

Äntligen!

Efter en träningsfri helg så startar jag nu ÄNTLIGEN semesterträningsvecka 1 2010. Efter en smarrig Björnbärssmoothie och en rejäl kopp kaffe så ska jag nu ge mig av till Ursvik med cykeln för att ge mig på Extreme-spåret, dvs 15km väl kuperad terräng. Detta spår är förövrigt det som inleder kommande lördags Ursvik All In.

Förutom frukost har jag startat dagen med inspirerande bloggläsning av bl a Miranda som sprang Hornstull-Järna igår i 30 graders hetta. Stark jobbat alla som deltog, vilken sträcka det än blev!

Är det fler därute som startar sina semestrar idag och planerar massor av träning?

SEMESTER!!!!

...är det om mindre än en halvtimme! Tjohoo!

Troligen blir upplägget ungefär såhär, till att börja med i alla fall;

Fre-Sön, lugnt på träningsfronten. Har blivit beordrad att vara tillgänglig från lördag morgon, vilket bara kan tolkas som att det blir allt annat än träning. Troligen kan jag nog för min hälsas bästa även glömma träning på söndag.

v27;
Mycket träning och mycket fokus på bra mat måndag till fredag.

Lördag viker jag helt åt Ursvik All In, hur länge jag hänger med beror på mitt förnuft. Troligen hela vägen alltså :-)

Söndag vankas det Vansbrosimning. Vår starttid är 15.15 vilket betyder att vi måste åka vid tiotiden, inte okristligt tidigt alltså.

v28;
Måndag till torsdag blir det återigen mycket träning och mycket fokus på bra mat.

Fredag blir det återhämtning.

Lördag blir det en rejäl utmaning, långpass mellan Jönköping och Visingsö. Mer info om denna strapats kommer senare.

Söndag blir det att skrapa upp de rester av kroppen som är kvar, antar jag :-)

Följ gärna med mig genom dessa veckor, fysiskt eller via bloggen! Jag lovar att ta den till en ny nivå. Så ja, lite press kan jag behöva.

Inget ont som inte...

... har något gott med sig, brukar man ju säga. Igår var det inte kanonväder direkt, okej det var drygt 20 grader och det regnade inte men vi människor blir snabbt kräsna. Detta faktum gjorde inte mig ett dugg igår, tvärtom. I tisdags när det var kanonväder så var det packat med folk i Nälstabadet, vilket kan vara positivt i andra sammanhang men inte när man vill motionssimma. Igår däremot så var det betydligt färre besökare vilket gjorde att man kunde simma mer ostört. Nu är det bara en vecka kvar att träna simning, egentligen handlar det nog mer om vattenvana än träning. Jag är ju så funtad att jag hela tiden vill bli bättre på det jag håller på med, men när det gäller simning så vet jag inte riktigt hur man tränar vilket är en aning frustrerande. Dock så har jag i alla fall lärt mig att simma lugnare, dvs ta längre simtag, samt andas ut under vatten vilket är klart mer effektivt. Nästa steg blir att lära mig crawla, men det får bli ett annat år eller kanske senare i år. Eller, det kanske blir mitt mål med semestern...