Sitter i soffan och kollar igenom alla bilder från New York, och det blev en del. Jag tänkte att jag skulle ta och sammanfatta veckan lite genom några av dem.
Första dagen gick mest ut på att sträcka ut benen lite efter flygresan genom att strosa runt på gatorna. Dag två, fredag, var det sedan dags att besöka mässan för att hämta ut nummerlapparna. Mässan var enorm och jag hade hur lätt som helst kunnat bränna hela reskassan där. Men som tur var gjorde jag inte det.
På eftermiddagen blev det en sväng ner till nedre Manhattan, Wall Street var man ju lite sugen på att se.
Lördagen började med banvisning, efter en rejäl frukost på Guy&Gallard förstås.
Kvällen spenderades i Madison Square Garden och match mellan New York Rangers och Montreal Canadiens. Matchen, mellan två av Original Six-lagen, var innan resan något jag såg fram emot mest, nästan mer än själva loppet.
Matchen var en riktig höjdare, precis som jag hoppats. Efter knappa fyra minuter drabbades lagen samman i ett råkurr av hygglig NHL-klass, vilket resulterade i välfyllda utvisningsbås. Och tokig stämning på läktarna. Att sedan Rangers vann matchen efter en rafflande avslutning gjorde ju inte saken sämre. Let´s go Rangers!
Sedan kom Dagen D, den jag väntat på sedan jag anmälde mig till loppet för dryga året sedan. Inte nog med den nervositet som normalt infinner sig dagen och dagen innan de stora loppen, Race Day var också lika med slutet på "Daylight Saving Time". Hur skulle iPhonen hantera detta? Svaret var att den såklart hade koll även på amerikansk vintertid. Hursomhelst kom jag upp tidigt i ottan, och det var fortfarande svart ute när bussen lämnade hotellet 05.15.
Det var en kall morgon, men vädret såg ändå ut att bli fint. Mycket fint till och med. Vi var tidigt ute vid starten, så det gick ner ett antal koppar kaffe. Stämningen ute på Staten Island var hög och utsikten över Verrazzanobron var vacker och inspirerande.
9.40 släpptes vi iväg. Vilken känsla det var att släppa loss benen, och vilken känsla det var att höra alla från de senare startgrupperna heja när vi gav oss iväg.
Efter bara några hundra meter kom första tillfället att filma, en helikopter smyger upp och kollar läget. Med Manhattan som bakgrund, kändes coolt på något sätt.
Sedan avverkades stadsdel för stadsdel, somliga två gånger.
Vid 35km fick jag dessutom en lite fanclub, tre tokiga tjejer från Kanada visade lite uppskattning. Tack för det tjejer!
Shit vad lätt det var att springa efter den uppbackningen, hade biten dit varit en njutning så vet jag inte hur jag skall beskriva sista sju kilometrarna. Magiska!
Målgången skulle förstås också förevigas.
Passade på att posera med fina damen som jag fick godispåsen av. Tack snälla!
Vi var många som ville komma åt våra väskor med torra kläder. Överdragen som vi fick var verkligen bra att ha då det var en bra bit bort till väskorna.
Mer om hur jag upplevde loppet kan ni läsa
här.
På kvällen var det sedan middag under ledning av Jalle, en superskön snubbe från Skellefteå med många anekdoter i bakfickan.
Dagen efter blev verkligen lite av "dagen efter". Jag gjorde verkligen inte många knop, inte mycket mer än ett besök på Apple Store på Femte Avenyn. Det blev lite shopping.
Resten av resan gick helt i turistens linje, om nu inte början gjort så.
Just det, jag hann ju med en liten joggingsväng också. Det var ju trots allt semester.
Jag skulle verkligen kunna vänja mig vid att ha Central Park som "hemmabana". Inga problem.
Där fick ni se lite av mina bilder från veckan i världens häftigaste stad, en stad som jag gärna återvänder till då jag känner att jag inte alls hann med allt jag skulle velat hinna med.
