fredag 30 november 2012

Även idag...




... var det vintrigt runt sjöarna och Golfängarna. Det blev t o m premiär i mina Icebugs, men det var kanske att ta i lite. Men hursomhelst så är det en speciell känsla att springa och ha snöflingor som yr omkring en.

Nästan som hemma!


- Posted using BlogPress from my iPad

torsdag 29 november 2012

Smak av vintern




Okej, jag känner att jag också bara måste lägga upp ett vinterinlägg. Det gäller verkligen att passa på att njuta nu när det är lite ljust ute. Sjöarna och Golfängarna fick ett helt annat utseende efter gårdagens snöfall. Nu håller vi alla tummar som bara går att temperaturen håller sig på rätt sida nollstrecket och att vi får en massa påfyllning av snön. Allt skulle kännas så mycket bättre då.


- Posted using BlogPress from my iPad

tisdag 27 november 2012

Tråkig och rolig

Men vilken tråkig dag. Eller, vilket tråkigt väder det varit idag. Skittråkigt faktiskt. Så tråkigt att jag hoppade över att köra kvalitetspasset med klubben ikväll, jag nöjde mig med simningen. Simningen var dock riktigt rolig, vi simmade progressiva hundringar och femtior. För att kalibrera farter, tydligen. Hoppas att vi gjorde det också.

Men rolig också. Jag hälsade på Mia, Mårten och Malte i eftermiddags och där bjöds det på både nybakat och tricks. Mycket trevligt! Jag fick med mig nybakat hem också, det satt finfint som kvällsfika.

lördag 24 november 2012

Spontanitet

När jag skulle ge mig ut på dagens långpass så fick jag ett infall.

Tänk om jag INTE skulle springa till höger och INTE springa in mot city.

Kan man göra så?

Vafan, jag testar att springa mot Rissne och sedan får vi se. Sedan tänkte jag att jag kanske skulle springa mot Kista. Varför inte? Sedan Helenelund. Sedan Silverdal. Sedan Ursvik. Ja, varför inte? Huxflux hade jag fått ihop en tvåtimmarsrunda. Det är så jäkla lätt att falla in i gamla mönster, men idag gick jag emot dom och det gick ju hur bra som helst.



Men nu börjar det snart bli dags att stryka skjortan, knyta slipsen och dra på sig kostymen, för ikväll skall en 40-åring firas en gnutta. Hoppas att det bjuds på lite persiskt :-)

Vintern invigd

Det är få saker som jag gillar så mycket att se på TV som skidåkning. Och när det är presenterat av Vinterstudion så är det svårslaget. En positiv bieffekt av detta tv-tittande är att man blir så jäkla sugen att ge sig ut att springa, så nu blir det en par timmar distans.

Det är lite småregn, men som någon sagt så är det bara inne som det är dåligt väder ute. Efter några minuter brukar man glömma av det.


- Posted using BlogPress from my iPad

onsdag 21 november 2012

Förnedrad




Idag mötte jag upp Mattias, Björn och Alex för lite backlöpning i Hagaparken. Efter en halvlång uppvärmning så gav vi oss av mot backen och väl där så bestämde vi oss för att köra korta varianten. My ass! Denna "korta" variant var dels längre och dels brantare, definitivt, än de jag brukar köra. Första och eventuellt andra hängde jag på hyggligt, men sen så blev jag bara mer och mer förnedrad. Sista löpningen sprang jag med Mattias till en början, men sen försvann han och jag var mest nöjd över att jag överlevde. Efteråt sa han att han lämnade mig när jag började gå, fartmässigt kanske jag gick men tekniskt sett sprang jag faktiskt. Tufft!

Annars har inte mycket hänt på surdegsfronten, det har inte börjat bubbla än. Jag satte till lite rågmjöl i hopp om att det skall komma igång, imorgon bitti kollar jag igen. Skam den som ger sig!


- Posted using BlogPress from my iPad

Utmaningar

Utmaningar kan komma i stort och i smått. I stort och i smått både idrottsligt och i det "vanliga" livet. Juste uppdelning va?

Ikväll utmanade Micke oss på fart och teknik. Vår loop innehöll 2x200m transportfart följt av 6x50m, upplägget med femtiorna var 50m lugnt, 10m hårt/40m lugnt, 20m/30m osv till 50m max. Utmanande, helt klart.

Efter träningen slängde Mattias ut en utmaning för morgondagen, får se ifall jag nappar på den.

Just det, imorse drog jag igång en liten surdeg. Får se imorgon bitti ifall den börjat jäsa något. Ganska spännande faktiskt.

Mest smått idag alltså.

måndag 19 november 2012

Thomas, en kenyan?

Jag har ett problem med min träning.

Minst.

Mitt problem kan i och för sig även vara min styrka. Jag är så fruktansvärt nyfiken, jag är kanske till och med en sökare. Vill du sälja en tidning till mig så ska det finnas en fet rubrik där det står "Så blir du en bättre löpare", typ. Lyckligtvis står det nu bara "Så blir du av med 20kg fett" eller "Så gör du bästa fredagsmyset" eller "Vårens/Sommarens/Höstens/Vinterns bästa lådviner" på löpsedlarna. Dom hoppar jag gärna över.

Den senaste tiden har jag funderat en hel del kring det här med distanspass. Vad är det egentligen? Man pratar ofta om att man skall kunna prata obehindrat under dessa pass. Visst kan det vara så. Men är det verkligen det enda sättet? I helgen snappade jag upp att skidåkaren Anna Haag bytt tränare för att köra sina distanspass hårdare, går inte det emot den verdertagna sanningen om att distanspass skall köras lugnt?

I senaste, tror jag, Runner´s World skriver man om hur kenyanerna springer sina distanspass. De börjar jättelugnt, sedan trappas farten upp succesivt  och avslutas sedan med lugn nedvarvning. Värt att testa tänker jag. Föga förvånande hade jag mest problem med att hålla nere farten i början och i slutet. Första kilometern gick på 5:22, andra gick på 5:11 och det skulle vara uppvärmningen, "bättre" vore kanske att ligga på 5:30-6:00. Sedan betade jag mig ner mot 4:30 som jag höll sista kilometrarna innan jag slog ner på takten lite och avslutade på 5:00. Jag gillade verkligen detta sättet att springa distans jämfört med att hålla ett jämnt tempo över hela passet, så det kommer jag nog att köra en tid framöver. Åtminstone tills jag läser om ett annat sätt.

Jag brukar aldrig ha musik i öronen när jag springer, har aldrig fattat vitsen. Däremot brukar jag lyssnar jag emellanåt på olika pod-sändingar, typ Kropp & Själ och Sommarpratarna. Idag lyssnade jag på Sébastien Boudet, bland annat känd från Nyhetsmorgon, som pratade om sin kärlek till surdegsbrödet. Kul, säger ni! Faktiskt, säger jag! Jag blev faktiskt riktigt sugen på att testa att göra surdegsbröd ikväll. We´ll see!

Tro om kenyaner äter surdegsbröd?

fredag 16 november 2012

Skörda frukter?



Det var ju idag som jag skulle skörda frukterna, frukterna från gårdagens slit med källarfranskedegen. Slitet som gjorde att mina underarmar kändes som om de skulle gå av, vilket de fortfarande gör. Resultatet ser ni ovan. Föga imponerande :-)

När jag insåg vartåt det barkade så gjorde jag en plan B, jag slevade ihop en vanlig enkel limpa istället. Den blev ju lite snyggare i alla fall.


Det ser ut som att det kommer att bli en god frukost imorgon.

torsdag 15 november 2012

Knåda deg?

Kvällens simpass kallade Micke för Man of Steel. Vår loop började med att vi simmade 400m negativ split, sedan körde vi 4x50m hård konditionsfart med fyra ryggsimtag följt av 200m femtakt och avslutades med 100m all out. Man fick verkligen känna att man levde.

Under andra loopen började jag känna att vänster underarm ömmade. Vad var nu detta? Axlarna har man ju fått ont i, men underarmarna?

Just det, jag hade ju tidigare idag kommit på den brillianta idén att baka källarfranska. Och det var ju ingen lek att knåda den degen, verkligen inte. Degen ska stå i kylen över natten, sedan får vi se hur bullarna blir imorgon. Spännande! Och hoppas att de är värda allt knådande.

Träffade Caroline ikväll som var på sin första träning med klubben, kul och trevligt. Om bara några månader kommer hon att vara en Iron Woman och det kommer att vara jätteintressant att följa hennes väg mot målet.

Imorgon är det fredag!

onsdag 14 november 2012

Hela havet stormar!

Jag var lite orolig för vilket typ av pass som vi skulle köra ikväll eftersom inget hade lagts ut på chatten. Det brukar betyda att Micke är på plats och kör med oss, så också idag.

Att det inte låg några linor i bassängen gjorde mig aningen förvirrad. Vi började med att köra några varv insim i total oordning. Sedan fortsatte vi med att vi delade in oss i fyra grupper för att leka lite open water-starter där vi tävlade om att komma först till de bollar som Micke kastade ut. Det blev en hel del tumlare över det hela. Efter det körde vi lite fler open water-övningar, vilket var grymt kul. Istället för tuff träning blev det mest bara fun fun fun. Och det passade mig perfekt!

tisdag 13 november 2012

En sjuk värld!

Det är verkligen en sjuk värld vi lever i!

Eller, den friska världen har blivit sjuk i alla fall. Det har väl knappast undgått någon alla motionslopp som ploppar upp som svampar ur jorden. Än mindre har det väl undgått speciellt många hur snabbt alla dessa lopp blir fulltecknade. Vasaloppet blev väl fullt innan midsommar och Vätternrundan gick väl på några timmar, men det är ju gamla institutioner i svensk motionsidrott med lång historia. Personligen har jag ju följt Vasaloppet på tv sedan jag var jätteliten, det har liksom legat i familjen. Så för mig har det alltid varit den ultimata utmaningen. Det har det säkert varit för många andra också.

Men, tillbaka till ämnet. Alla dessa nya lopp som vuxit fram. Vi har Ironman i Kalmar, även om loppet har en längre historia än många vet, vi har Ö till Ö, Fjällmaraton etc. För bara några år sedan var Stockholm Marathon, Vasaloppet och Vätternrundan utmaningar som många inte vågade sig på, men nu verkar folk helt tappat respekten för uthållighetsidrott. IM Kalmar 2013 blev fullbokat på några få dagar och när de lyckades vaska fram 350 ytterligare tog de slut på EN minut. Och det är såklart avrundat, det vore ju intressant att höra hur många sekunder det tog. Bara att fylla i formuläret tog mig ca fem minuter förra året. Hmm.

Fjällmaran tog slut på några minuter, så för att mjölka lite så har de en halvmara och Öppet Fjäll också. Öppet Fjäll tycker jag förövrigt är riktigt fyndigt.

Ö till Ö tog ett annat grepp, där kan man dels anmäla sig på diverse meriter och dels anmäla sig via ett lotteri. På något sätt kan jag tycka att det är mer rättvist än att först till kvarn skall gälla. Pelle i kassan på ICA eller Lisa på Posten hade nog inte en chans att få någon av IM-platserna tidigare idag.

Svårigheterna har helt klart förflyttats från prestationerna att genomföra loppen till prestationerna att vara snabb som attan att anmäla sig.

En annan sak som är sjuk är att samtidigt som allt fler rör på sig allt mer så säger man på nyheterna att allt fler sjukskriver sig. Men det har kanske mer med sjuka arbetsförhållanden än sjuka fritidsintressen att göra.

lördag 10 november 2012

Jag kan cykla...

Nja, imorse kändes det inte så jäkla självklart. Men väl uppe på spinningcykeln så kom jag igång. Aaron körde ett grymt bra pass med en hel del bra musik, både egenvald och på begäran. En låt som jag fastnade för och som jag aldrig hört förut kan jag inte undanhålla er. Behöver jag säga att det drogs ett antal stora leenden i salen när den kom igång?

Nu bär det av ut mot Värmdö för lite häng och middag med Mattias och Caroline, eventuellt kommer ämnet triathlon upp också. Men bara kanske.

Trevlig helg!

torsdag 8 november 2012

Fartlek och tankar

Innan lunchen drog jag iväg på ett löppass. Jag joggade ner till Råstasjön där jag stretchade lite och gjorde några koordinationslopp innan jag körde tre varv fartlek. Fartlek kan man göra på lite olika sätt, men jag körde fartökning mellan fyra lampor och jogg mellan lika många. Det är verkligen ingenting som jag gör ofta, vilket är synd eftersom det både är grymt skoj och grymt bra träning. Framförallt grymt bra träning. Just nu är min form inte på topp, vilket passet verkligen visade. Jag blev tröttare och tröttare ju längre leken led.

Jag var långt ifrån ensam runt sjöarna, och vi var både smala och tjocka som var ute och rörde på oss. Gemensamt för oss alla var att vi gjorde något sunt. Japp, jag har inte släppt det. Tanken slog mig mig att jag kanske skulle höra av mig till KZ för att kolla ifall hon skulle vara sugen att följa med på lite lunchlöpning för att se hur sund hennes kropp är.

Nä, jag tror att jag skiter i det. Vad skulle hon ha att ge mig?

Bland det värsta jag vet är när folk säger att de inte vågar springa bland folk för att de är rädd att folk ska titta på dom och tänka på hur tjocka de är, exempelvis. Det är verkligen inte något som jag själv tänker när jag ser överviktiga ute och springer eller promenerar och inget som jag heller hört mina träningskompisar säga. Snarare tvärtom, jag skiter fullständigt ifall någon med min fysik springer en mil eller två eller tre. Fullständigt! Däremot blir jag glad när jag ser folk som är ute och rör på sig trots att de har betydligt sämre fysiska förutsättningar. Speciellt när jag ser folk som går från promenader till power walks till jogg, exempelvis.

Som vi lever idag så behöver vi röra på oss minst 30min varje dag, ska man vara ärlig så bör man nog ligga på 90min per dag. Hur man hinner med det är såklart bara en prioriteringssak, säg den som inte hinner se på tv eller surfa eller läsa 90min varje dag. Ärligt!

Hur man skapar publicitet

Jag har aldrig läst Katrin Zytomierskas blogg, har nog aldrig ens tänkt tanken. Jag vet inte så mycket om henne egentligen, inte mer än att hon har ett jävligt störigt sätt. Ja just ja, hon var visst gift med Alex Schulman också.

Nåväl, nu har jag faktiskt tittat in på hennes blogg tack vare att hon hamnat i blåsväder, eller om hon frivilligt satt sig där. Troligen. Det hon gjort är att hon har kommenterat gymkedjan SATS senaste reklamkampanj på hennes nästan oefterhärmligt osköna sätt. Dels kritiserar hon själva reklamen, vilket jag inte har några kommentarer till, och dels så kritiserar hon personen på reklamen. Eller, framförallt kritiserar hon personen. Katrin kan inte förstå hur man kan vara så överviktig efter 13 år av träning på SATS.

Imorse fick hon även några minuter i rutan, via TV4, där hon diskuterar ämnet "Sund kropp" med fettforskare Claude Marcus. Ämnet i sig är kanske inte så lättdiskuterat då det finns en hel mängd parametrar och kanske ännu fler grader på skalan, speciellt om man även räknar in de psykologiska effekterna. Diskussionen gav väl inte så jäkla mycket, men ett litet skratt fick jag mig när Steffo konstaterade anledningen till att SATS VD inte ville vara med i programmet. "Han gillar nog inte dig bara".

För att citera min bror, "Hellre lite rund om magen än tjock i huvet"

tisdag 6 november 2012

Saknar kicken!

Jag erkänner, jag är en kicksökare. Och just nu saknar jag kickar. Efter spinningen i lördags så sa ledare Emma att hon hade fått sån kick av att leda passet, jag kände inget. Igår var jag ute och sprang, kände inget. Idag var jag också ute och sprang, kände inget. Okej, under passet nickade någon igenkännande, eller mer troligt var han bara en sån där skön typ som springer runt och hejar på folk, vilket gjorde mig lite glad.

Ikväll gjorde jag laxpudding enligt Lisas inspirationskasse, ingen kick även om det var gott.



Snart ska jag åka iväg på simpass, kommer det att ge mig en kick?

söndag 4 november 2012

Mitt NYCM

I fredags tog man beslutet att ställa in årets New York City Marathon. Ett ganska självklart beslut, som eventuellt togs lite väl sent. Hur skulle det gått till egentligen? Hur många av de tusentals volotärerna hade blivit drabbade och hade viktigare saker för sig? Fanns det ens lediga resurser i form av poliser och annat att avvara för detta evenemang? Nä, viktigast är såklart att man fokuserar på att ta hand om alla drabbade och att man kan återställa staden så snart som möjligt.

Sedan är det såklart tråkigt för alla som åkt till New York för att få sitt livs häftigaste upplevelse, självklart. Men att springa genom en spökstad hade nog inte varit en häftig upplevelse.

Utan att strö något salt i några sår så kan ni läsa om hur jag upplevde mitt lopp förra året. Sedan skrev jag ett inlägg där jag återblickade lite också, med både bilder och filmer från loppet och annat.

Nu får vi hålla tummarna för att newyorkarna återfår sin stad och att amerikanarna tar sin demokratiska rättighet och röstar på tisdag, för det påverkar inte bara dem utan alla oss.

lördag 3 november 2012

Sex veckor kvar

15 december smäller det!

Då går årets Tomtetåg av stapeln och jag vet att många ligger i hårdträning för att komma väl förberedda, även om jag vet att en och annan också är orolig över att inte hinna komma i form.

Själv är jag mest orolig över att inte hinna komma i dansgolvsform. Kanske är jag också lite orolig över att tågens "signaturmelodi" Waka waka ska bytas ut mot Gangnam Style. Eller är det kanske dags för lite förnyelse?

 

fredag 2 november 2012

För ett år sedan

I dessa dagar är det omöjligt att inte drömma sig tillbaka ett år i tiden. Jag minns att den stora snackisen förra året var ifall det stora snöovädret som då drabbade NYC skulle sätta stopp för loppet, nyheterna visade bilder på en stad i kaos. När vi kom över så berättade man att kaoset varat i några timmar, typ. I år drabbades USA och New York av stormen Sandy, men där verkar det verkligen vara kaos på riktigt. Dock så har jag en känsla av att allt kommer att vara i sin ordning på söndag då världens häftigaste marathon går av stapeln.

Det har varit en hel del aktivitet på Facebook och andra medier den senaste veckan om huruvida man skall/kan åka eller inte. Några har ställt in medans andra har åkt. Lyckligtvis verkar de som inte åker få en ny chans nästa år. För New York City Marathon är verkligen ett lopp man bara måste uppleva en gång i livet, i alla fall om man är löpare.

Nu på morgonen har jag suttit och tittat igenom lite bilder från min resa förra året, och här kan ni läsa lite om mina första dagar.

torsdag 1 november 2012

Reflektion

I mitt avgångsvederlag från min förre arbetsgivare ingick bland annat åtta träffar med en karriärcoach hos Wise Consulting och min första träff var igår. Första steget i coachningen är att reflektera över nuläget, men framförallt min historia. Vi gick igenom dels min uppväxt, mina studier och vad jag arbetat med fram tills nu och dels vad jag drömmer om att göra i framtiden. I mina drömmar jobbar jag med något som har med träning eller hälsa att göra, föga överraskande kanske.

Att prata om sig själv i två timmar tar verkligen på krafterna, det är ju inget jag är van vid direkt. Vilket kanske också är en reflektion. Så när jag kom hem så la jag mig bara raklång i soffan i väntan på kvällens spinning, jag kom mig inte ens för att äta något innan passet. Fail!

Så, föga förvånande fick jag det riktigt kämpigt på passet. Men jag var inte ensam om det. Ledaren Eva hade det också tufft, hon var inte riktigt återställd från en förkylning så hon kraxade och tappade rösten under stora delar av passet. Starkt ändå att inte bara kliva av och ge upp. Dessutom hade hon satt ihop en riktigt bra låtlista, med bl a Killer´s, Alicia Keys och Stiftelsen.

Avslutningsvis, coach Lotta gav mig hemläxa till nästa gång vi ses. Shit vad kul!