The Persuaders - Redo för Ö till Ö

 

The Persuaders

Det börjar verkligen närma sig nu, om mindre än 72 timmar är vi igång. Då ska vi ha avverkat de första löp- och simsträckorna, förhoppningsvis är vi inne på första längre löpningen som går på Runmarö / Storön. Ni kan följa våra eskapader här . Vi är lag 39.

Mina saker och Mattias hand.

I onsdags slipade vi på de sista detaljerna hemma hos Mattias nere på Värmdö. Vi packade våra midjebälten, vi testade vattenflaskor, vi kollade längd på linan mellan oss etc. Vi fick till och med lite glada tillrop från en okänd man på en brygga, han tyckte att det såg häftigt ut när vi simmade fram och tillbaka i viken. Det är inte utan att man kan förstå honom, det är väl inte det vanligaste inslaget där. Allt var inte på plats, men de sista grejerna är nu fixade såsom första förband, silvertejp, kompass och lite andra smågrejer.

Mattias och Gaston skalar potatis medans Caroline fixar kycklingen. Swimrundräkten går att använda i många situationer.

Dagen till ära var det dessutom Mattias och Carolines bröllopsdag, så finmiddag skulle också fixas. Mitt strå till stacken blev efterrätten, såklart. Efter strålande samarbete med dotter Alva, som förövrigt hade dopdag, blev resultatet en kladdkaka.

Kladdkaka a´la Alva och Thomas.

I vanlig ordning blev det en mycket trevlig kväll, med en hel del träningssnack och massor av skratt. Det är ju så det brukar bli hemma hos Weinesons.

 

Thomasdieten, funkar den?

Ni känner till bakgrunden. Under min semester upptäckte jag att jag gått ner i vikt och att jag trots en veckas intensivt ätande gick ner ytterligare ett halvt kilo. Min spontana reaktion var att jag måste äta mer, så jag tänkte att efterrätt vore något att addera kosten med. Samtidigt såg jag en utmaning på Twitter om diverse streakar som folk lovade att göra under augusti. Tillfällighet? Det tror jag inte! Jag gick igång på den och min streak skulle vara att äta efterrätt varje jävla dag, det finns till och med en hashtag på Twitter och Instagram där man kan följa min streak. Den heter #efterrättvarjedagrestenavsommaren . Nu är augusti snart över, vilket betyder att min utmaning också snart är över. Jag ska villigt erkänna att det ska bli skönt att slippa äta efterrätt varenda jävla dag, för det har jag faktiskt gjort. Ibland har det blivit efterrätt till både lunch och middag.

Hur har det då gått? Jag har fått frågan ett flertal gånger, i alla fall så har mamma undrat. Jag har ingen egen våg, så jag har inte kunnat fuskmäta mig under den här tiden. Men i morse, jag sov över hemma hos Mattias och Caroline eftersom vi körde en sista check innan Ö till Ö, så vägde jag mig. Jag var lite orolig att jag skulle ha gått upp lite för mycket, den sista tiden har jag känt mig lite småplufsig. Men när vågen tänkt färdigt och kände sig mogen att avge svaret, så visar den 68.3kg. Vad i helvete! Hur är det möjligt? Jag har alltså gått ner ytterligare ett drygt kilo. Det är ju inte bara efterrätterna, jag har ju ätit större portioner i övrigt också.

Så, nu har jag helt klart något jag kan sälja till kvällstidningarna. Funkar inte 5:2-dieten, tallriksmodellen eller någon av alla andra dieter så tveka inte att testa Thomasdieten. Men var beredd på att ni kanske aldrig mer vill äta efterrätt, eller att era magar kanske inte kommer att hålla sig kolugna.

Nedan kommer några exempel på vad man får äta med Thomasdieten.

Rabarberkaka med vaniljglass

Chokladcheesecake

Kladdkaka med grädde och hallon

Hellnerklass!

Det börjar bli tjatigt nu.

Det här med fantastiska starter på tisdagar, alltså. Men det är bara att konstatera att vädret den här sommaren har varit grymt bra, och det speciellt på tisdagar. Vad jag minns så är det en tisdag då det inte varit klarblå himmel. Självklart kan jag ha förträngt någon mindre bra tisdag, men jag tror inte det. Sedan hjälper det såklart till att jag allt som oftast haft grymt trevligt sällskap.

Idag, som så många gånger tidigare, fick jag sällskap av Linnea. Dagen till ära hade hon nya skor, ett par Adidas Adios Boost. Sjukt snygga om du frågar mig.

Och sjukt snabba skulle det visa sig också. Efter uppvärmning och löpskolning stod norska fyror på programmet, fyra intervaller a´ fyra minuter med två min vila alltså. Redan innan passet kände jag att benen var med i matchen, till skillnad från i fredags då de var allt annat än pigga. Jag lät Linnea veta detta också då jag vet att hon taggar igång lite extra då hon blir utmanad. Kan det ha med syskonordningen att göra?

Det blev bra fart redan på första intervallen, jag hann 1,13km på de fyra minuterna vilket motsvarar 3.32min/km. Pulsen lyckades jag trycka upp till 91% av max. Vi körde vändpunkt efter 2min, så det försprång jag fick dit blev hastigt och lustigt en efterkälke som jag var tvungen att ta in. Perfekt att ha en hare som man måste komma ikapp. De övriga intervallerna gick på 3:36 / 3:40 / 3:39 och pulsen upp till 90% av max. Vi körde båda stenhårt under intervallerna, inte många meningar byttes under vilan. Dock så hann jag notera hur jävla fint det är runt Djurgårdsbrunnskanalen på morgonen. Linnea hade inte sett något alls, det var något om tunnelseende. Hellnerklass!

Härlig start på dagen alltså.

Nu ska jag vara ledig några dagar och bara ladda för måndagens stora äventyr. Det börjar verkligen bli nära nu.

 Jag var tvungen att ta en sån där töntig skobild som alla bloggare envisas med att göra också, men jag gömmer den här nere så att ingen ser den :-)

Stockholm Triathlon 2013 - Race report

Som för så många andra så började allt för mig med Stockholm Triathlon, året var 2010 om jag inte minns fel. Jag minns det som en jätterolig grej, även om jag inte hade många rätt. Inte vad gällde simningen i alla fall, cykeln minns jag gick okej och löpningen bra till och med. Men simningen, jag rodnar när jag tänker på det. Jag bröstsimmade i surfdräkt och var tredje sist upp ur vattnet. Sedan dess har det hänt en del. Om man säger.

Men idag, vad hade jag förväntat mig? Jag vet inte, om jag ska vara ärlig. Hade jag verkligen tänkt raka benen? Skulle en grillad kyckling på ramen hjälpt mig till framgång? Hur skulle de andra i laget ta emot mig?

En sak hade jag i alla fall bestämt mig för, jag skulle köra på tempohojen. Eller? Jo, det skulle jag nog. Eller? Jo, när jag vaknade tidigt i morse så kände jag verkligen att jag skulle göra det. Så jag bytte däck på tyskan, tänk vad pinsamt det vore om jag punkade under loppet. Riktigt pinsamt! Jag som blivit presenterad som "well experienced triathlete" för de övriga lagmedlemmarna.

Vi hade ju till och med lagkläder, med företagets namn på.

Men hur hamnade jag nu i det här laget? Jo, min kompis Karins företag hade anmält tre stafettlag till tävlingen och ett lag hade fått ett sent återbud. Och då ställde jag såklart upp, speciellt eftersom det var för en god sak. En större summa pengar går till välgörande ändamål.

Jag mötte upp mitt lag utanför Sheraton, en liten bit från tävlingsområdet. Vi har aldrig setts förut, men vi hade ju likadana kläder så det gick bra att känna igen varandra. Efter lite bonding, ja de var ju vanliga människor de också, rörde vi oss ner mot starten för att checka in. Tävlingen hade varit igång sedan tidig förmiddag, så det var ganska livat i området. Jag stötte på min klubbkompis Aaron och hann byta några ord med honom, mycket trevligt.

Delar av de tre Celgene-lagen samlade runt min fina lilla tyska.

Karin och Odd-Jan, simmare i de två sprintstafettlagen, taggar igång.

 

Efter lite trix och fix och pep talk var det dags för simmarna att bege sig mot starten, och för oss övriga att hålla koll på klockan. För det skulle gå fort. Bara några minuter efter starten var Karin uppe ur vattnet och lämnade över stafettpinnen, eller chipet i alla fall, till mig. Sedan gav jag mig av med cykeln. Springandes. Det var säkert 300-400m tills att man fick hoppa på hojen. Men sen så. Efter lite små missöden så kom jag iväg. Jag öppnade på låga växlar för att få spinn på benen. När jag kommer bort till första skarpa svängen smäller det till i motsatta körfältet. Ajajaj, en tjej hade tagit kurvan för brant och åkte in i stängslet. Cyklingen går riktigt bra och jag kommer upp riktigt bra i puls. Underbart att få köra på hårt, det kändes som Hellnerklass. Bitvis flåsar jag så att folk runt mig måste undrat.

Snabbare än vad jag trott kom jag sedan i mål. Jag växlade till Helena för löpningen och sedan fick jag andas ut. Men jag var snabbt tillbaka i matchen igen, så att jag kunde meddela Sofie , som tillsammans med syster Lisa skötte speakermikrofonen med den äran, att jag missat att hon spelat min önskelåt. Hon hade spelat den, men spelade den igen. Och igen. Och igen faktiskt.

När båda lagen gått i mål avslutade vi dagen med att äta sen lunch tillsammans i Gamla Stan. Jag föll för en renstek och en öl. Det satt fint.

 

 

Tack som tusan alla inblandade för att jag fick vara med idag! Självklart ställer jag upp igen nästa år ifall det blir en sträcka över :-)

"Får jag ta en till?"

Jag log stort inombords. Efter femton korta intervaller kommer frågan.

"Får jag ta en till?"

Vi var både lite sega när vi joggade igång uppvärmningen, Linnea hade kört ett tufft benpass kvällen innan och jag var nog bara lite allmänt seg. Troligen på grund av nedtrappningen av träning inför Ö till Ö. Man blir ju så konstig i kroppen när det är något stort på gång.

Jag fick aldrig riktigt igång kroppen, benen var lite stela så jag fick aldrig upp någon vidare fart. Linnea däremot körde på grymt bra, det är kanske bättre att vara slut i benen än seg i kroppen. Hon ville inte veta hur många intervaller vi kört, så när vi kört våra planerade femton så kom frågan. Självklart fick hon köra en till, jag är ju en snäll coach. Så hon körde en avslutande all-out-intervall. Och jag log stort när jag traskade efter.

Gemensamma morgonpass är verkligen bästa starten på dagen. Testa vettja!

Heldag med jobbet

Idag har jag hängt med kollegor hela dagen, lite drygt.

Det började med att jag mötte upp Linnea och Anna innan jobbet för att träna tillsammans, intervalltisdag ni vet. Vi joggade ner till Djurgårdsbrunnsviken och sprang 3x5min med 3min vila. För att vara samlade så körde vi vändpunkt efter ca 2,5min. Jag fick några sekunders lucka på de andra vilket gjorde att jag fick jaga dom från vändpunkten och in, det passade mig jättebra. Tempona på mina intervaller var 3:52 / 3:43 / 3:44min/km och pulsen gick upp till 88 / 90 / 92% av max. Vi tog alla ut oss maximalt på sista intervallen, så jag undrar vad de andra hade för puls. Troligen högre än jag.

Efter jobbet firade vi av Anna som idag gjorde sista dagen på Löplabbet. Mycket trevligt och mycket gott. Förhoppningsvis ganska wellness också, eller vad tror du Lina?

Av någon anledning så passade jag inte på att äta efterrätt ute, så för att hålla i streaken så blev det kladdkaka när jag kom hem. Inte det sämsta det inte.

Att träna starter

 

Bra starter är många gånger a och o. Säg den som inte hellre tar en bra start på dagen än en dålig för att ta ett exempel. Att göra ett gott första intryck på ett viktigt möte är en annan. I sportens värld pratar man också ofta om att få en bra start.

Gårdagen började riktigt bra med simning i Hellasgården tillsammans med Hanna. Innan vi gav oss ut så tränade vi starter, vilket som sagt är viktigt även i simning. Hanna körde lite mer avancerade varianter, kanske får de lära sig sånt hos Human Ambition . Vi hade inte tid att lära mig dessa, så jag körde bomben som vanligt.

 

 

Vi körde "rundan" och turades om att dra varandra, men ska sanningen fram så turades Hanna om mer än jag. Innan passet klippte jag till benen på våtdräkten till den längd jag tänkt mig köra Ö till Ö på, jag tror att det blev bra. Jag tyckte inte att flytkraften blev så mycket sämre som jag trodde att den skulle bli. Mellan varven tränade jag på att dricka sportdryck och äta energikaka också, jag är normalt sett rent usel på att äta när jag tränar. När det kommer till uthållighetssporter är det absolut nödvändigt att man hela tiden tillför energi då det är omöjligt att proppa i sig tillräckligt innan.

 

Efter simningen åkte jag hem och laddade för ett eftermiddagslöppass. Tyvärr var laddningen inte den bästa, en dubbel espresso och en chokladbit är klart under rekommendationerna. Vilket skulle visa sig. Jag liftade till Ursvik med Karin som också skulle springa där. Jag började med ett varv på Extremebanan, 15km, och följde upp med Milen. Orken var det inget fel på, även om jag blev lite trött mot slutet av milen. Men magen var ingen rolig historia. Under stora delar hade jag rejält ont i magen, vilket säger mig att jag behöver få i mig mer fast föda.

 

Samtidigt som jag levt livet med sådant som jag älskar att göra så är jag helt ovetande om att en barndomsvän ligger och kämpar för sitt liv efter en båtolycka med tragisk utgång utanför Ö-vik. Medans jag simmade hade han redan legat flera timmar utan att någon visste något om olyckan. Det känns helt overkligt att någon man haft så mycket roligt med kanske aldrig mer kommer att få ha roligt. Livet är så skört. Det påminner oss om att det bästa vi kan göra är att leva våra liv på det sätt som vi vill och som gör oss lyckliga, på vilket sätt kan vi bara själva bestämma.

 

Kämpa Gabbe, du ska ut på sjön igen!



Nästa år!

Jag är mästare på att INTE leva i nuet. Normalt anses det väl vara en bra sak att leva just i nuet, men nu är jag inte sån. Eller, jag kanske är bra på att leva i nuet men mina tankar fladdrar gärna ett år framåt eller så.

Som igår när jag satt och följde alla grymma vänner som rockade på Ironman Kalmar , jag kunde inte tänka på annat än att jag bara måste dit nästa år. Jag börjar direkt tänka på hur jag ska lägga upp träningen, jag funderar redan på att sätta upp trainern, jag funderar på om jag behöver ny utrustning, jag funderar på om jag ska lägga mer krut på simningen, jag funderar på om jag skall åka träningsläger, etc. Ja, ni fattar va?

Eller som när jag prompt måste åka rullskidor som en besatt bara för att jag ska åka Öppet Spår i februari, trots att jag har Ö till Ö, Stockholm Halvmarathon, Lidingöloppet och eventuellt Amsterdam Marathon innan dess. Missförstå mig rätt, det är inte så att jag inte springer, det är inte så att jag inte simmar, det är bara det att tankarna är någon helt annanstans.

Och mitt uppe i allt det här ska jag hitta balans och träna, äta och leva hållbart, vilket är en utmaning i sig.

Men nu ska jag fåra in tankarna på Ö till Ö och åka och simma i Hellas.

Trösklar och fotomodeller

Igår stod det snabbdistans på schemat. Med ganska slitna ben, efter två tuffa träningsdagar i rad, mötte jag upp Linnea för träning innan jobbet. Hennes ben var inte i bättre skick dom heller. Men vi kom iväg i alla fall och värmde upp som vanligt med att jogga ner mot Djurgårdsbrunnskanalen, vilket är lite drygt fyra kilometer. Vi tog några korta andetag och laddade för tre vändor runt broarna, vilket blir lite knappt sex kilometer. Som vanligt körde jag på känn och igår kändes fyraminutersfart bra, snittet slutade till sist på 4:04min/km med en puls på 85% av max.

På vår bana pågick fotografering av en tjej i löparmundering, måste varit någon fitnesstidning el dyl. I ärlighetens namn kändes det inte som att hon kände sig helt bekväm, om det var löparmunderingen eller modellandet ska jag låta vara osagt. De skulle ju passat på att använda Linnea eller mig, så att de fick lite riktiga bilder. Första varvet stod de ute på grusgången och där fanns det gott om plats, men till sista varvet hade de förflyttat sig till bron och där är det klart mindre plats. Fokuserad som jag var på mitt pass sprang jag bara rakt genom fotograferingen. Tror inte att det var helt uppskattat, men vad skulle jag göra.

Om vi var slitna innan passet så var vi helt slut efter, t o m lite spyfärdiga faktiskt. Fram till lunch var man som ett töcken, det gick ner mycket vatten och mycket kaffe. I alla fall i min kropp.

Idag blir det totalvila, jag tror verkligen att kroppen behöver det. För det kommer ju en helg med allt vad det innebär.

Ha nu världens bästa fredag!


- Posted using BlogPress from my iPad

Det fina med rullskidor

Idag var jag ledig från jobbet och då passade jag såklart på att köra ett långpass. Tanken var egentligen att jag skulle springa i Ursvik, men då benen var duktigt stela efter gårdagens både långa och tuffa pass fick jag tänka om. Jag tänkte rullskidor. Anledningen att jag kör så, relativt, mycket rullskidor är att jag ska köra Öppet Spår sista söndagen i februari nästa år. I söndags åkte jag 20km och idag nästan 26km, men idag gick det klart segare. Inget konstigt egentligen då jag var lite trött efter gårdagens totalt 30km löpning varav 20min backintervaller.

Vädret var helt perfekt idag, 20 grader och nästintill molnfritt ute på Lovön/Drottningholm. Så verkar inte fallet varit i hela Stockholm. Inom rullskidåkning finns inga regler för hur man skall vara klädd, inga jag känner till i alla fall. När jag springer tar det verkligen emot att ha bar överkropp, men inte på rullskidor. Så körde jag idag. Kanske fick jag lite färg idag, isåfall fick jag en två cm brett "band" också.

Något jag inte riktigt fått koll på är hur jag ska undvika blåsor, störst är problemet i höger flata.

När jag kom hem från skidåkningen var det strömavbrott. Och då är det ju svårt att laga mat. Så min lunch blev den chokladcheesecake som jag tog med till Mia som jag bjudit in mig på kaffe hos. När jag kom dit så meddelade Malte att han hade en liten överraskning åt mig. Jag kände på mig vad det handlade om, eftersom sist vi sågs tog han sina första stapplande steg. Mycket riktigt, när han lunchat klart gick han runt helt utan assistans. Och med den energi som den killen har så blir det en hel del spring.

Omväxling förnöjer

Det börjar bli en liten vana. Det här med att köra ett litet längre morgonpass på tisdagar, alltså. Precis som förra veckan sprang jag in till jobbet där jag mötte upp Anna och Linnea för ett gemensamt pass. Och den här tisdagen blev det intervaller. Ordningen återställd.

I vanlig ordning så värmde vi upp med att vi lufsade ner till Djurgårdsbrunnskanalen där vi hittat en backe som funkar bra för lite längre backlöpningar. Vi sprang upp och ner för backen i 20min så hårt vi bara orkade/vågade. Vi hjälptes åt att peppa varandra och tjejerna körde på riktigt hårt, båda klagade på "döda" ben efteråt i alla fall. Mission accomplished! :-)

Efter passet smakade frukosten suveränt, precis som det brukar. Anna tipsade om att jag kunde knäcka ner ägget i gröten, jävlar vad krämigt och gott det blev! Jag brukar bara äta det kokt, och det kan bli lite tråkigt i längden. Testa vettja!

Springer man till jobbet får man allt springa hem också. Idag fick jag sällskap av Erica. Hennes träningsprogram sa egentligen att hon skulle springa ett ganska avancerat pass med en blandning av tusingar, backintervaller och tröskellöpningar, inget man får ihop på vägen hem från jobbet kanske. Istället kompromissade vi så vi tog i lite mer i de backar som fanns och sedan så låg vi långa avsnitt uppe på tröskelfart. Att det regnade i stort sett hela vägen hem gjorde inte ett dugg, det var faktiskt ett ganska skönt regn.

Saknade ben

Imorse tänkte jag på det. På väg till jobbet låg jag på rulle efter en riktig cyklist, en sådan som rakar benen menar jag. För ett år hade jag också det, benen var tillsnyggade inför IM Kalmar. Jag saknar mina rakade ben. Och jag saknar att inte ha Kalmar att se fram emot.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hur gör Kalla?

Ja, hur gör dom egentligen? De riktiga skidåkarna alltså. För att inte få blåsor alltså. Jag tänkte att det skulle gå tillbaka, men blåsan i min högra hand består. Dagens i-landsproblem kan tyckas, men det vore klart skönare att inte få blåsor.

Annars så är jag klart nöjd med dagens pass, som jag körde ute på Lovön. Två friska stakmil i hygglig fart fick jag till, sista biten körde jag på FRA-slingan som är riktigt jobbig. Det var mycket annat folk ute också, många cyklister bland annat och några av dom hejade till och med. Precis om förra söndagen mötte jag en herre, samma herre som förra söndagen för övrigt, på rullskridskor och i skjorta. Han hejade så glatt också. Roligt.

Testdag inför Ö till Ö

Igår åkte jag ned till Mattias och Caroline på Värmdö, Mattias och jag skulle testa lite grejer inför Ö till Ö. När jag kom ner satt de sig precis till bords för att äta frukost, jag var inte sen att tacka ja till en andra frukost. Nybryggt kaffe, nybakat bröd och smarrig smoothie. Bra start på dagen!

Efter frukost och uppsnack åkte vi ned till stranden för att börja testa.


Vi testade utrustning, vi testade att drafta varandra, vi testade att kliva upp på berghällar etc.

 

Vi kommer att köra med våtdräkt där vi klippt av benen, som Mattias har på bilderna. Vi kommer att köra med små gula paddlar, för att få bättre drag. Vi kommer att köra i gröna kompressionsstrumpor, för att skydda benen vid löpning i snår och för att se varandra bättre under vattnet. Vi kommer att köra i Inov8 X-Talon 212, för låg våtvikt och för bra grepp i sulan. Vi kommer att köra med lina mellan oss, för att dra och för att hålla reda på varandra. Sedan kommer vi att ha en gel pack från Nathan för att ha lite prylar i, Mattias funderar dock på att ha en Camelback. Har jag glömt något så är det väl bättre att jag gör det nu än på race day som är 2:a september.

 

Efter simningen åkte vi tillbaka till Weinesons resort där vi testade att grilla korv på sju stycken briketter, mer fanns inte att tillgå. Vi insåg dock snart att det inte skulle gå, så vi drygade ut med några små vedbitar. Det gick bättre så.

 

När vi ätit gav sig Caroline ut för att testa av Ironmanformen inför nästa lördag, Caroline ska debutera på Ironman Kalmar. Det ska bli så otroligt spännande att se vad hon kan göra där, jag är helt övertygad om att det kommer att gå hur bra som helst. Hursomhelst kommer hon vara en av de absolut snyggaste.

 

 

Något säger mig att ett brickpass stod på schemat.

 

På kvällen, efter att solen tillslut försvunnit bakom grannhuset, testade jag att göra en chokladcheesecake. Snygg va?

 

 

Valfrihet

"Du får välja mellan 5x4min och 15x40s. Vilket blir det?"

Så löd gårdagens erbjudande till min kollega Linnea inför dagens träning. Linnea valde 15x40s.

Medans vi bytte om körde jag igång lite musik för att tagga igång lite inför träningen. De senaste veckorna har jag återupptäckt Bad Religion, orsaken till det får jag faktiskt tacka Storsjöyran för. "Fuck you" var en av låtarna som vi hörde innan vi gav oss av. Inget illa menat, bara en jävligt bra låt.

I vanlig ordning joggade vi ner mot Djurgårdsbrunnsviken. I vanlig ordning var det grymt fint väder. I vanlig ordning körde vi stenhårt.

15x40s med 20s vila stod alltså på schemat. Klockan visar att vi körde på hårt, jag höll mina intervaller mellan 3:28 och 3:46min/km och Linnea var precis hack i häl. Klockan visade också en pulskurva som berättade att pulsen låg mellan 88-92% av max under löpningarna. Under vilan sjönk den till som mest 82% och som minst till 86%. Bra kört, tycker jag!

Efter den femtonde och sista intervallen kände jag mig som en urvriden trasa.

Linnea såg dock lite piggare ut.

Jag piggnade också till efter en liten stund, så att vi kunde jogga tillbaka till jobbet. Konstigt nog kändes faktiskt benen ganska spänstiga på vägen tillbaka.

Och som jag säkert sagt alldeles för många gånger denna sommar; Vilken grymt bra start på dagen!

Snobbar som jobbar

 

 

Här har ni oss!

Vilka då?

Jo, The Persuaders!

Eller Mattias och Thomas som vi också heter när vi inte simmar och springer mellan Sandhamn och Utö, mer känt som Ö till Ö. Det känns fortfarande overkligt att vi ska anta denna fantastiskt utmanande utmaning. Ska jag vara ärlig så är det med skräckblandad förtjusning, men jag är helt övertygad om att vi kommer att få en grym dag i skärgården. Tänk att första gången jag besöker Sandhamn så är det för att hoppa i en grodmansdräkt och simspringa därifrån. Inte helt normalt kanske, men så är vi kanske lite speciella också. Kanske.

Om mindre än fyra veckor vet vi hur det gick för oss. Fågel eller fisk, eller kanske någonstans mittemellan.

Bilden ovan är den officiella bilden av The Persuaders

To be continued...

Att kompromissa...

Eller borde jag kanske säga "att kombinera"?

På tisdagar brukar vi vara ett litet, men ack så starkt, gäng som kör intervaller, eller annan kvalitetsträning. Idag körde vi sociallöpning istället, prattempo passar ju bra efter semestern.

Då jag ändå var sugen på att köra ett lite hårdare morgonpass blev kompromissen att jag sprang till jobbet, som uppvärmning. Jag värmde upp i 3k innan jag ökade på tempot lite de sista 6k, jag snittade 4:23 de sista 6k. Pulsbandet hade jag lite olägligt lämnat hemma så jag vet inte pulsen såg ut, men det var ganska jobbigt så jag låg nog ganska rätt för att vara tröskelpass.

Dryga 19k innan frukost kändes riktigt bra, 9 tuffa och 10 trevliga. Vad är det jag brukar säga? Just det, "bästa start på dagen". Eller något i den stilen i alla fall.

Springer man till jobbet måste man ju springa hem också. Tur att vi har tvättmaskin på jobbet, linnet var rätt fuktigt efter dubbelpasset. Hemjoggen gick bra också, benen kändes bra och 4:45min/km kändes bra. Linnet behöver tvättas igen.

Totalt fick jag ihop drygt 28k löpning idag, det känns ju inte så tokigt för att vara tisdag.

Dåligt rull!

Det är ett välkänt faktum att mina rullskidor har dåligt rull. För någon vecka sedan blev jag uppmärksammad om det av ett par herrar som lätt rullade om mig. Idag fick jag ytterligare bevis på det.

Hittills har jag harvat på ensam på mina rullskidpass, men idag fick jag sällskap av Hanna. Eller om det var hon som fick med mig. Lite oklart. Hur som så fick jag kämpa på rejält för att hålla samma fart som henne, och då ska man ha i åtanke att hon i stort sett åkte med en stav. Men jag fick mig i alla fall ett riktigt bra pass, 12km stakning. Passet avslutades med lite bad innan vi teamade ihop med Krister och c/o på Äppelfabriken, de cyklade ut dit.

På eftermiddagen satt jag mig i Marabouparken och läste boken nedan. Tanken var att jag skulle ge mig ut och springa, men jag fastnade i boken. Nu är väl den stora frågan om jag kommer att bli vegan, jag med.

Till slut så...

Gårdagen började på bästa sätt. Ett gäng glada simmare på en brygga vid Hellasgården. Ett gäng glada simmare och en arg boxare, eller så var hon kanske också glad. Men hon ser lite arg ut. Ett tag stod jag inom en snabb jabbs avstånd, men bara ett litet tag. Å andra sidan har jag ju tagit en boxningslektion av Åsa Sandell, så jag skulle nog kunnat försvara mig på ett nobelt sätt. Vem hon var? Mikaela Laurén

När simningen väl kom igång så började vi med att simma på varandras fötter, eller drafta som det heter. Det ska vara sjukt effektivt, men det vill till att man lär sig tekniken. Och att man hittar bra fötter. Sedan körde vi lite överfartssimning och blindsimning, avslutade gjorde vi med att simma medley.

Gårdagen avslutades också på bästa sätt, nämligen grillpicknick med Hanna, Hanna och Krister. Krister hade snott ihop en äppelkaka, så min dagliga ranson av efterrätt blev tillgodosedd.

Nu ska jag iväg och åka lite rullskidor, får se om något finns kvar från Jämtlandsveckan.

FFF

"Dä ä la inte intervalltisdag idag?!"

Den frågan fick jag när jag klev in genom dörren till jobbet igår morse. Frågan var kanske berättigad då jag oftast springer intervaller på tisdagar, men jag är inte mer märkvärdig än att jag kan springa dom på en torsdag. Eller vilken annan dag som helst. Hoppas jag.

Hursomhelst så sprang jag i alla fall fyra fantastiska fyraminutare nere vid Djurgårdsbrunnsviken. Att köra intervaller på morgonen är dels klart jobbigare än om man hunnit vara igång ett tag och dels lite vanskliga att veta hur de ska gå. Därför kör jag bara på känn och försöker köra så hårt som jag orkar för just den dagen, annars kan jag köra mer på klockan. Just igår gick intervallerna i följande tempo 3:54 / 3:55 /3:49 och 3:59min/km. Känslan var att jag rent flåsmässigt skulle kunna sprungit snabbare, men jag fick ändå inte mer fart i benen. Det tåls att tänka på framöver, jag bör nog kanske lägga in mer teknikträning. Eller så var det bara tillfälligt.

Annars så kickade jag igång en efterrättsstreak igår, det går ut på att jag skall försöka äta efterrätt varje dag under augusti. Det blev en stark början också, det blev både efterrätt till lunchen och till middagen. Att jag blev bjuden på båda gjorde definitivt inte saken sämre. Tvärtom. Mycket trevligt!