Nästa år!

Jag är mästare på att INTE leva i nuet. Normalt anses det väl vara en bra sak att leva just i nuet, men nu är jag inte sån. Eller, jag kanske är bra på att leva i nuet men mina tankar fladdrar gärna ett år framåt eller så.

Som igår när jag satt och följde alla grymma vänner som rockade på Ironman Kalmar , jag kunde inte tänka på annat än att jag bara måste dit nästa år. Jag börjar direkt tänka på hur jag ska lägga upp träningen, jag funderar redan på att sätta upp trainern, jag funderar på om jag behöver ny utrustning, jag funderar på om jag ska lägga mer krut på simningen, jag funderar på om jag skall åka träningsläger, etc. Ja, ni fattar va?

Eller som när jag prompt måste åka rullskidor som en besatt bara för att jag ska åka Öppet Spår i februari, trots att jag har Ö till Ö, Stockholm Halvmarathon, Lidingöloppet och eventuellt Amsterdam Marathon innan dess. Missförstå mig rätt, det är inte så att jag inte springer, det är inte så att jag inte simmar, det är bara det att tankarna är någon helt annanstans.

Och mitt uppe i allt det här ska jag hitta balans och träna, äta och leva hållbart, vilket är en utmaning i sig.

Men nu ska jag fåra in tankarna på Ö till Ö och åka och simma i Hellas.