Starkt jobbat, eller bara dumt?

Efter att ha vilat hela gårdagen efter fredagens magåkomma så kände jag idag att det var dags att ge sig ut och känna efter hur kroppen egentligen mår. Tanken var att ta en kortare sväng för att känna efter ifall jag är mogen för att köra kvällens simpass med klubben. Efter en snabb avstämning med Miranda så bestämde vi oss för att köra en sväng runt sjöarna, hon behövde köra ett kortare återhämtningspass efter gårdagens ultra. De första stegen var inte riktigt stabila, benen hade endast gått mellan sovrum, soffa och badrum de senaste 36 timmarna. Men ganska omgående så kändes allt normalt igen, kanske till och med lite bättre. Jag plockade upp Miranda och vi gav oss av bort mot sjöarna och konstaterade att vädret var helt fantastiskt och att alla som var ute och sprang, promenerade eller fågelskådade gjorde helt rätt. Miranda har en fabless för snygga jämna siffror när det kommer till träning och undrade snart ifall jag var intresserad av att springa 17km och jag sa att så länge jag inte kroknar är jag med.

En snabb fotosession vid Råstasjön. Vem ser piggast ut egentligen?

Vi sprang förbi hemma hos Miranda för att hämta upp lite vatten, vi ville inte riskera att gå lågt på vätska. Sedan gav vi oss iväg utefter vattnet bort mot Pampas Marina där vi vände. Under passet fick jag mig en bra genomgång av den missade Januarijoggen, jag ville ju veta att de tagit hand om min kollega Mattias på bästa sätt. Det lovade Miranda att de gjort.

Nu återstår att se ifall beslutet att ge sig ut idag och att springa 18km så här tätt inpå. Än så länge känns allt bra och jag funderar fortfarande på att köra simning ikväll. Om två timmar måste jag ha bestämt mig.

Hoppas att ni som läser detta också har varit ute och njutit av det fina vädret på ett eller annat sätt.