Okej, det är kanske inte ens tillåtet att citera Lili&Susie längre. Om det ens någonsin varit det. Men oj oj oj, ikväll fick man verkligen bekänna färg. Under ett skidpass i mellandagarna tänkte jag för mig själv att jag verkligen saknat känslan av att köra så hårt att det bara tjuter i luftrören, tänk Marcus Hellner. Jag vill att det ska svartna för ögonen, jag vill fullständigt försvinna för ett ögonblick. Jag minns när jag var i fjortonårsåldern och spelade hockey och hade haft ett mastodontbyte, somliga tyckte nog att jag hade det för jämnan, och inte ens kunde sitta upp utan fick lägga mig på golvet eller om man säger marken. Minns jag inte fel var det under en turnering i Vännäs eller Lycksele. Den känslan vill jag åt. Oj, nu svävade jag visst iväg en aning. Hursomhelst så var det lite av den känslan under dagens pass, även om det inte var i närheten av svartna-för-ögonen-känsla. Tufft som tusan var det i alla fall. Hur passet såg ut kan ni se i mitt förra inlägg.
Hoppas att ni andra också fått er en rejäl genomkörare ikväll och om inte hoppas jag att ni ändå är nöjda.
(tänk mammas nya kille)
SvaraRaderaNu sänder ju inte vi radioreklam i vanliga fall, men eftersom det finns ett ömmande behov i botten så gör vi ett undantag: "vill du träna MIG så att jag blir en trött liten hög som det svartnat framför ögonen på? Maila på villdutranamigsadetsvartnarframforogonen@litentrotthog.nu"