Coopers test & Jag

Idag var det alltså dags för diverse styrketester och Coopers test med klubben. Kvart i nio samlades ett tiotal taggade triathleter ute på Bosön, som är Riksidrottsförbundets utvecklingscentrum och ligger ute på Lidingö. Hälsans ö, alltså. Under ledning av Ludde så startade vi igång med att springa några varv runt för att värma upp kroppen.

Första testet var pushups, vilket aldrig riktigt varit min paradgren. Efter bra peppning av Alex så lyckades jag få ihop 28 stycken, jag vet inte riktigt ifall det är bra eller dåligt men jag är ganska nöjd.

Nästa test var situps, men tyvärr var det inte vanliga situps som man kunde tro utan de var i Brutalbänk. Bara att ta sig i och ur var tufft nog. Som tur var visade Ludde hur det skulle gå till.

Något över förväntan så fick jag ihop 21 stycken, det var jag mer än nöjd med. Efter situpsen var det dags för dips. Ara Abrahamian gör visst 60st på en minut vilket är helt otroligt starkt, men han tränar nog också en del.

11 stycken blev mitt antal, inte i närheten av 60, men så höll jag nog inte på i en minut heller. Hur som helst så var jag nöjd även med detta.

Sist ut bland styrketesterna var chins, ni vet när man hänger som en apa i en stång. Mina 4st är inte mycket att skryta med, speciellt inte fotografen inte ens hängde med. Här finns en del att göra, frågan är bara hur. Om någon av er som läser detta har tips på hur man blir bättre på chins utan att man har tillgång till ett gym eller annan utrustning så emottages de allra ödmjukast.

I ett tidigare inlägg skrev jag att man tidigare hade haft Plankan som ett av testerna, men att man tagit bort den. Anledningen till detta var att man tog ut sig så till den grad att den påverkade Coopers test i allt för hög grad. För skojs skull så körde jag plankan hemma och fick ihop två minuter.

Så, efter att styrketesterna var avklarade så var det så dags för Coopers test. För er som inte hängt med tidigare handlar det alltså om att springa 3000m på tid och utifrån det resultatet får man ut vilken ens maximala syreupptagningsförmåga är, dvs muskulaturens syrekonsumtion vid maximalt aerobiskt kroppsutövande. Maximal syreupptagningsförmåga, eller VO2max, uttrycks ml/kg/min vilket på ren svenska är antalet millilter syre per minut konsumerat per kilo kroppsvikt.

Alex och jag startade i samma grupp eftersom vi anser oss vara ganska jämngoda löpare. Vi drog iväg i ett bra tempo och första varvet gick på 41 sekunder, dock så hojtades det från sidan att vi gått ut för hårt. Vi drog ner på tempot en aning, jag drog ner mer än Alex och hamnade snabbt 10-20 meter bakom. Första kilometern klockade jag in på 3:40, troligen min snabbaste kilometer någonsin. Men det kändes så bra att jag fortsatte i samma tempo. Planen var att dela upp loppet i tre delar och klocka var femte varv, men tyvärr tappade jag räkningen vid åtta varv ungefär så jag struntade i att stämma av andra kilometern. Som tur var hade de koll på sidan våra varv, så när två varv återstod så ökade jag tempot. I mål klockades jag för 11.02, vilket ger ett snitt på 3:40min/km. Ett resultat som jag är mer än nöjd med. När man läser av tabellen så skall man avrunda uppåt, och i mitt fall betyder det att jag skall räkna på att jag sprang 11.15, vilket ger ett VO2max på 60ml/kg/min. Jag är inte helt säker vad det betyder, men jag tror att det är ett ganska bra resultat. Dock så måste jag undersöka detta vidare. Om inte annat så har jag i alla fall ett värde att jämföra med vid nästa testtillfälle som är 26/4.

Avslutningsvis slänger jag in lite actionbilder också.