Året som gick - Q2 2010

Jaha, då är det väl hög tid att fortsätta min lilla "årskrönika". I ett svagt ögonblick trodde jag att jag skulle hinna med del två redan på nyårsaftonen, men det kom visst ett träningspass emellan. Så kan livet visst också vara. Mer om det kommer kanske i del fyra.

April:

April månad var en rejäl mix av löpning och cykling, det gällde ju att förbereda mig för först Stockholm Marathon och sedan Vätternrundan under juni med endast två veckors mellanrum. Aprilvädret kan ju vara lite nyckfullt och från denna månad minns jag speciellt två pass. Det ena jag tänker på är mitt livs första duathlonpass, även om det var ett omvänt sådant. Jag cyklade en omväg på tre mil in till city för att springa ett välgörenhetslopp som heter Stockholm Run for Water och sedan cyklade en liten omväg hem på två mil, även om det inte handlade om några jättedistanser så var det en riktigt rolig grej att göra. Och jag minns att vädret var jättefint.

Det andra passet jag tänker på var ett inte fullt så angenämt och såhär skrev jag i min träningsdagbok:

"Ibland frågar man sig vad man håller på med. När jag gav mig ut så var det 3-4 grader varmt och lite duggregn, men det ska väl inte stoppa mig tänkte jag. Men, ju längre ut mot Ekerö jag kommer dessto sämre och kallare blev vädret. När jag vände ute vid Troxhammars GK (Färingsö) så blåste det snöblandat regn rejält i ansiktet, men jag var ändå vid ganska gott mod trots att jag beslutade mig för att korta ner passet en mil. Till min förvåning så växlade inte motvinden till medvind i samband med att jag vände, det kändes faan som att vinden också vände. Men men, det är ju bara att trampa på. Med en halvtimma kvar så börjar jag känna att fingrarna börjar domna och att fötterna är alldeles blöta, trots "damasker". Meter för meter blir fingrarna allt stelare och känseln försvinner mer och mer. Med 500m kvar lyckas jag med bedriften att bara falla ihop i en 180-gradare, jag orkade bara få ur mig ett litet ynkligt "Faan!". Väl hemma fick jag sitta i trappen någon minut för att överhuvudtaget få fram nycklarna och kunna låsa upp dörren, för att sedan gå raka vägen in i duschen för att duscha av all grus och annan skit. Men, det är sällan så skönt att duscha som när man varit ute på ett sådant äventyr."


Mellan dessa två pass löpte endast två dagar och vädret var så fantastiskt olika, men fy vad jag minns det andra passet med obehag. Men, som sagt, det som inte dödar det härdar. Vilken tur att jag inte dog den dagen.

Maj:

Under maj handlade den mesta träningen om distanspass, både då det handlade om löpning och om cykling. Återigen minns jag två saker bäst från denna månad. Det första var Milspåret den 25:e, en tävling som jag egentligen hade tänkt hoppa över eftersom jag inte riktigt kände att jag var i stöten. Hade det inte varit för att Janne på jobbet snackat om det eftersom han skulle hjälpa sin sons fotbollslag att dela ut dricka under loppet samt ett peppande SMS från Lina så hade jag nog hoppat över detta lopp. Men, vilken tur att jag föll för grupptrycket. Från tävlingen gick jag med ett nytt prydligt personbästa på 42.31.

Det andra jag kommer att tänka på är från lördagen innan Stockholm Marathon, dvs den 29:e. Vi var ett glatt gäng som sprang några varv runt Ursvik i olika spår, totalt fick vi ihop dryga 17km. Efter passet satt vi i gräset och spånade om roliga alternativt knasiga uppslag för löppass. Jag vill minnas att det var Lina som sa att det vore häftigt att springa alla spåren i Ursvik under en och samma dag, efter lite snabb huvudräkning kom vi fram till att det borde innebära 37,5km terränglöpning varav 15km är väldigt tuffa. Minns jag också rätt så var det jag som kläckte namnet på detta eventuella evenemang, Ursvik All In. Direkt började vi planera när och hur detta evenemang skulle ta form. Mer om detta kommer ni få läsa i del III.

Juni:


Juni månad startade starkt med Stockholm Marathon första lördagen, dagen efter gav även jag mig in i bloggvärlden. Mitt första inlägg kan ni lägga här. Men, Stockholm Marathon måste jag nog orda en aning om. 2009 sprang jag mitt första marathon och 2010 var det dags för mitt andra. Detta lopp var också säsongens största mål, även om genomförandet av En Svensk Klassiker inte kom så långt efter. Träningen hade gått bra under vinter och vår, men jag skall ärligt erkänna att jag vid några tillfällen varit riktigt sliten av att dubblera med löpning och cykling. Men med en väl avvägd avtrappning veckorna innan så var formen toppad inför loppet. Jag fick en riktigt skön resa genom loppet och kapade 2009 års tid med 43 minuter och gick i mål på 3.32, en tid som jag var mer än nöjd med.

Två veckor efter maran, med mestadels återhämtningsträning, var det dags för Vätternrundan. Om detta lopp skrev jag ett riktigt långt inlägg men inte dessto mindre populärt inlägg, läs gärna det här. Det finns mycket att säga om detta lopp, men kaffe dracks det i mängder.

Sommarens höjdpunkt är för många svenskar Midsommarafton, så också för mig. Det blir ju inte sämre av att denna dag ibland sammanfaller med min födelsedag, så var fallet i år. Jag firande detta med att springa i stekande het sol sista 15 kilometrarna upp till den stuga utanför Norrtälje som vi hyrde. Jag måste bara avslutningsvis få bjuda en härligt somrig bild från min ankomst denna dag.

Hoppas att ni gillat det ni läst och att ni ser fram emot del III om mitt träningsår 2010.
 
Lev och må!