fredag 31 december 2010

Året som gick - Q1 2010

Nu är det dags att summera året som gått. 2010 har i mångt och mycket varit ett riktigt bra år, jag har träffat många nya trevliga och inspirerande människor, varit med om mycket äventyr, deltagit i många roliga tävlingar och träningen har gått hur bra som helst. Dessutom så har jag ju börjat blogga, vilket jag för ett år sedan definitivt inte trodde att jag någonsin skulle göra. Men, jag tror att vi tar det för början och jag delar upp året i fyra block för att det inte ska bli för utdraget.

Januari:

Årets första pass var ett 21-kilometers skidpass på Skyttis. Under hösten hade jag lovat en kompis att göra En Svensk Klassiker tillsammans, huvudorsaken till att vi skulle göra det var att han bröt lårbenet sist vi gjorde detta. Jag hade någon vecka tidigare anmält mig till Stockholm Marathon och jag minns att jag tyckte att det verkade väldigt tufft att både göra klassikern och samtidigt klämma in maran, med all träning det innebär. Från slutet av december 2009 och fram till Vasaloppet första söndagen i mars blev det att alternera löpning och skidåkning, så helgerna bestod oftast av skidåkning på lördag och löpning med TSM på söndag. För att orka med all träning, det var minsann en rejäl ökning enligt mina mått, så kände jag att jag var tvungen att göra något radikalt. Under sommaren 2009 hade jag läst en bok av Jonas Colting där han menade att en kost bestående av mindre kolhydrater och mera fett skulle vara överlägset den traditionella högkolhydratkost som annars rekommenderas. Så, varför inte pröva tänkte jag. Måndagen den 11:e januari var min första dag på LCHF eller stenålderskost, jag visste nog inte vid den tiden vart jag var påväg. Jag vägde in på 84,1kg och midjemåttet var 87cm.

Februari:

Träningen under februari gick vidare i samma spår som i januari, dvs ömsom löpning och ömsom skidåkning. För ovanlighetens skull så var snötillgången god i Stockholmsområdet vilket var väl tillpass för alla oss som drömde om en fin färd mellan Sälen och Mora. Kostexperimentet flöt på bra, både vad gällde själva maten men även hur den påverkade träningen. Och för att inte tala om viktnedgången, efter fyra veckor vägde jag in under 80kg på väldigt länge och även midjemåttet hade minskat några centimetrar till 84.

Mars:

Söndagen den 7:e mars var det så dags för årets första rejäla utmaning, Vasaloppet, nio mil skidor mellan Sälen och Mora, i fädernes spår. Framförallt skulle mitt lilla kostexperiment få visa om det var kanon eller kalkon. Hur många var det inte som hade kolhydratladdat som tokar dagarna innan? Jag skulle gissa att säkert 90-95% av alla som stod på startlinjen var fullproppade med kolhydrater, säkert även med vissa magproblem. Själv så hade jag andra problem. Roger och jag åkte nattåg upp till Mora från Stockholm, väl framme bjöds det på frukost. Av frukosten var det inte mycket som funkade för mig, endast lite ost, skinka, ägg och kaffe. Men, det var jag såklart beredd på så jag hade med mig egen frukost i kylväska. Tyvärr var kylväskan mer frysväska än något annat, kycklingomelettrullen var alldeles isig. Ajaj! Dessutom spillde jag ut kaffet när jag kom tillbaka till kupén. Ajajaj!

Problemen fortsatte i bussen på vägen upp. När vi närmade oss starten i Berga by så var det trafikstockning, så starten fick vi följa via radio. Cirka 45 minuter sena kom vi så iväg mot Mora, men tävlingsledningen hade i alla fall tagit sitt förnuft till fånga så våra tider började inte räknas förrän vi gav oss iväg. Smågan, som är första kontrollen, var verkligen skön att komma fram till för då skulle jag få dagens första kaffekopp. Alldeles för sent, men ack så välkommet. Resten av loppet gick verkligen bra och sista biten från Eldris och in till Mora så måste jag ha passerat ett tusental åkare, så kändes det i alla fall. Jag hade en euforisk känsla i kroppen, jag hade grejat Vasaloppet på en helt okej tid och framförallt hade kroppen fungerat på den nya kosten. Projektet fick helt enkelt fortsätta.

Resten av månaden gick jag helt över till löpning med Premiärmilen som avslutning där jag satt nytt personbästa. Mitt nya pers var nu 43.52, en tid som jag var mycket nöjd med, speciellt med tanke på att jag mestadels ägnat mig åt skidåkning och distanslöpning.

Första kvartalets sista vägning gjordes 22:a mars och vågen stod då på 75,4kg och midjemåttet var 81cm.

Så var mina första tre månader 2010. Fortsättning med de övriga nio följer och förhoppningsvis kommer de följande tre redan under dagen. Men, nu är det frukost som gäller och sedan nyårshockey.

Om vi inte hörs innan tolvslaget igen så önskar jag alla ett riktigt gott nytt träningsår! 

torsdag 30 december 2010

Back from the Red Water District

Då är vi så tillbaka i Bonäset igen efter några dagar i Rödvattnet. Rödvattnet är en liten by, som eventuellt inte ens kan kallas by, i Västernorrlands nordvästra hörn på gränsen till Västerbotten cirka 10 mil från Övik. Det mest livliga i byn numera, medelåldern är väl i runda slängar 100 år, är en stugby och camping varav campingen är nerlagd. Min äldsta brors familj har dock hyrt in sig i en av stugorna för detta och nästa år, så påsken och sommaren är räddad, även utan husvagn.

För mig som gillar, eller rättare sagt inte kan leva utan, träning är detta nästan ett mecka. På vintrarna finns ett kortare skidspår som är riktigt kuperat, spåret är 2km varav ca en kilometer är utför och den andra, såklart, uppför. Inget konstigt i det, om det inte vore för att det i stort sett är en uppförs- och en nerförsbacke. Precis som sommartid funkar det även bra att springa på skogsbilvägarna i trakten, men man måste vara förberedd på att inte stöta på en enda människa även om man springer i timmar. Dock så får man sig alltid några hejarop från hundarna i byn. I tisdags morse när jag var ute i ottan så var det enda livet, förutom hundarna då, en bjällra inne från skogen. Det är inte sällan man blir lite nojig när man är ute i ödemarken, men i detta fallet var det nog inte mer exotiskt än att det var en ren eller kanske en renskötare.

Sommartid så kan man såklart också springa längs skogsbilvägar, men då vet man att alla vägar är springbara. Dock så bör man vara medveten om att det finns både älg och björn i området, vilket kanske inte alltid är så trevligt. Dessutom finns det tjäder och liknande fåglar som kan skrämma livet ur en när de flaxar iväg från något buskage. Förutom springa kan man såklart även cykla om man har en cykel med lämpliga däck. Dessutom ligger campingen, eller endast stugbyn numera, vid Rödvattensjön och där kan man såklart simma. Från bryggan till fiskekojan raktöver och tillbaka är det cirka 1,5km, ett lämpligt simpass alltså. Så till sommaren ska det nog gå att få ihop ett triathlonläger i Rödvattnet.

Sedan någon timme är vi alltså tillbaka och Stefan och jag spillde minsann inte någon tid, utan vi gav oss direkt av upp mot skidspåret för att få ihop dagens skidpass. Vore det inte för att vi skall iväg på kalas ikväll, och alltså har en tid att passa, hade jag lätt kunnat åka en sväng till men fick nu nöja mig med 14km. Jämfört med i söndags så kapade jag tiden med lite drygt fyra minuter, skönt med framsteg. En rolig grej med GPS-klocka när man åker skidor är när man kollar topphastigheten. På min runda så finns det en rejäl utförslöpa efter 12km och där noterade jag idag 42km/h, det gäller alltså att ha tungan rätt i mun. Eller bara att stå på benen, kort och gott.

Imorgon är det nyårsafton och traditionen bjuder nyårshockey på anrika Getinghov. Nu gäller det bara att få ihop skridskor, hjälm och klubba så att man får vara med. Hockey är verkligen en materialsport, inget snack om den saken. Dessutom skulle jag vilja få ihop ett träningspass imorgon också, tro hur det ska gå ihop. Ställa klockan på 07.00?

onsdag 29 december 2010

Blivande stjärna?



Tummen upp från Emma som precis skidat 2,5km i Rödvattnet.

Stadig frukost efter ett bra förmiddagsskidpass




Mums!

söndag 26 december 2010

Säsongens första skidpass

Efter en träningsfri juldag så körde Stefan och jag säsongens första skidpass i förmiddags. Efter några koppar kaffe så var man redo att slänga på skidkläderna och sedan springa upp till spåret vid Alneskolan. Jag var lite tveksam till ifall de verkligen spårat ända ner, men det visade sig inte vara något problem.


I vanlig ordning var Stefan het på gröten, medans jag var tvungen att få igång Garmin samt ta lite bilder. Eller behövde han månne försprånget? Som ni ser på bilden var spåren på Skyttis kanonfina, eller räls som man brukar säga, endast på några få ställen hade de blåst igen. Innan passet var jag lite tveksam till min skidform, men den var inte alls så dålig. Totalt fick vi ihop 14km på dryga timmen.


Tummen upp för annandagsskidåkning.

lördag 25 december 2010

Julaftonslöpningen - The extended version

Nu är det juldagsmorgon och jag sitter med en kopp kaffe och reflekterar lite över gårdagen. Jag gillar verkligen julen, med all mat, att umgås med familjen och att se barnen bli överlyckliga över en sjal, en tröja eller en hockeyhjälm. Själv fick jag bland annat en rejäl mössa och ett pimpelspö, så nu får vi hoppas att det blir bra pimpelväder till veckan.


En väl påklädd julaftonslöpare.

Julaftonsmorgonen började med att jag gick upp strax efter sju för att hinna med ett löppass innan allt drog igång. Jag möttes av en termometer som visade på -27,5 grader. Kallt! Temperaturen kan vi ju dock inte göra något åt, och att ställa in passet kändes inte så aktuellt heller. Så, vad göra? Jo, det är bara att klä sig rätt. Jag tänker såhär; lager på lager samt att fötter, händer, öron och hals måste hållas varma. När det kommer till lager på lager så brukar jag använda en Craftkalsong med windstopper, underställ och en polotröja. Ovanpå detta så hade jag igår ett skidställ, eftersom att det är varmare än mina vanliga löparjackor och -tights. På huvudet hade jag en lite tjockare mössa samt en buff för att kunna täcka hals och öron, på fötterna hade jag ett par vinterlöparstrumpor och på händerna ett par lånade arbetshandskar. Handskarna var riktigt varma och sköna, jag har ju lite dåliga erfarenheter av kalla handskar nyligt. Vidare så är det viktigt att man inte tvättar ansiktet eller rakar sig innan man ger sig ut i kylan, eftersom det tar bort det naturliga skyddet som natten bjudit på. Huruvida man skall använda feta krämer eller inte har jag varken erfarenhet eller kunskap om, men min vän Susanne har behandlat ämnet här och har säkert några tips. Detta utlägg kommer framförallt av att jag fick frågan tidigare av Cattis hur man klär sig för -25 grader.



Stefan och jag åkte med till ICA Kvantum och sprang sedan hem till Bonäset. När vi klev ur bilen var det 26,5 grader kallt, så det var till att vara snabb med kameran eftersom det inte går att ha handskar på när man knäpper. Som den ovane GPS-löpare som min bror är, eller så ville han bara komma iväg, så började han springa innan min Garmin hittat satelliterna. När de gjort de, hade jag några hundra meter att ta igen. Härligt att börja med en fartökning innan luftrör och annat hunnit bli varma, haha. Efter en bit kom jag ikapp och trodde att vi sedan skulle ta det lite lugnt, men trots att Stefan förvarnat om att vi skulle springa långsamt hölls farten kring 5.15-5.30 min/km. Den något för höga farten ledde dock till att han blev trött redan efter cirka 5km och de sista 3km blev lite tuffa. Efter 8km släppte jag av Stefan och fortsatte bort till Bodum för att hälsa på hos Hörnfeldts, eller väcka dom som det tydligen blev. Efter en kort visit bar det av hemåt igen.

Efter passet var det dags för frukost, och i det Arnebrantska hemmet så bjuds det punsch till julgröten. Detta är en tradition som vi haft sedan 12-13 år tillbaka, och jag undrar ofta hur många fler som har denna tradition. Är det ens någon? Är det någon av er läsare som provat? Om inte, och ni har en liten flaska punsch hemma av någon anledning, så vill jag slå ett slag för detta. Detta handlar verkligen inte om att börja julsupandet redan vid frukost, utan man tar kanske bara en centiliter eller två som man häller i en grop i mitten av gröten och sedan doppar man gröten i den.

En lite annorlunda tradition hemma hos oss.

fredag 24 december 2010

Julmorgonslöpning




Imorse fick jag med storebror Stefan på en rejält kallt
julmorgonslöpning, 26,5 grader vid starten. 10km gick vi ihop,
alldeles tillräckligt i denna kyla.

torsdag 23 december 2010

Dan före dopparedopp


Idag är det resdag för julfirande med familjen i Ö-vik. Om ni frågar mig vilken min favoritjullåt är så svarar jag garanterat Driving home for Christmas med Chris Rea, den är så starkt förknippad med de dryga 50 milen bilåkande som flytten till Stockholm för tio år sedan resulterat i. Men det är oftast de bästa 50 milen på året.

Vilken är din favoritjullåt?

Före resan upp så har jag lyckats klämma in ett simpass i Sundbyberg, jag körde klubbens morgonpass på egen hand. Såhär såg passet ut:

200 insim

16x25 Teknik:

2x25 enarms
2x25 catch-up
2x25 kick på sidan
2x25 skovel
2x25 isättning
2x25 grepp
2x25 drag
2x25 återföring


32x25 Teknik - start 45:

(4x)
4x25 knutna
4x25 Taglängdsfokus - Första längden vanligt, därefter 1 armtag färre per längd.

8x25 Aerob Tröskel start 40

200 Avbad

Nu får vi se vad julafton bjuder på för pass, för enkelhetens skull blir det kanske löpning men det vore skoj att få till ett längdskidpass.

Bye bye Sundbybergs simhall, vi ses igen 2011.

onsdag 22 december 2010

Säsongskallast

Nån som tyckte att det var kallt idag? När jag åkte från jobbet visade kvicksilvret på -23 grader och jag hade bokat ett pass med Miranda. Det skall till extrem kyla för att man inte skall kunna springa, så det var ju bara att klä på sig. All klädsel var rätt, utom handskarna. Jag hade nog överskattat dom rejält. Istället för mina vanliga löparhandskar tog jag mina skidhandskar eftersom jag inbillade mig att de skulle vara varmare. Men inte då.

Jag mötte upp Miranda på VI-butiken i Sundbyberg, -ish. Vi satte fart bort mot sjöarna, varför ändra på ett vinnande koncept? Mina fingrar var ganska kalla hela vägen och redan innan Råstasjön erbjöd sig Miranda att låna ut sina vantar tills fingrarna tinat. Jag måste verkligen köpa ett par liknande, för fingrarna blev snabbt varma igen. Eller tinade i alla fall. Lite prat om huruvida det är farligt att springa när det är kallt, julklappar och julgodis senare var vi där vi möttes upp och dagens pass var över. Lite snabba bilder och sedan skildes våra vägar. Nästa gemensamma pass blir inte förrän nästa år. Skönt att avsluta med säsongskallast. Tack för alla härliga pass i år Miranda!

Passet i siffror:

20 minusgrader, 10km, 62min och medelpuls på 119 slag/min (65% av max). Jag har nog aldrig varit med om lägre medelpuls vid ett löppass, det liknar mer promenad :-)

Tummen upp för ett iskallt pass.

tisdag 21 december 2010

Runner´s Five - The blogg

Runners five



Äntligen är den här! Gissa om den kommer att läggas som startsida. Nu kan ni verkligen, och vi med, hålla reda på vårt sköna gäng och vad som är på gång. När är nästa event, när kommer någon av oss tävla nästa gång etc? Detta och mycket mer kommer ni att hitta på denna sida.

Någon som är med på pre-jullöpning imorgon kväll? Samling utanför VI-butiken i Sundbyberg kl.18.

Vi ses på bloggen!

Veckan som gick (v.50)




Det börjar nästan bli tjatigt, men vilken härlig avslutning på veckan som gick. Jag gillar verkligen helgerna skarpt, man är ledig och kan träna så mycket man bara orkar. Den här helgen tränade jag nog lite mer än så. Jag var ganska sliten när jag hoppade ner i poolen i söndags kväll, jag hade 26km i benen när det var dags för 60min testlopp. Men eftersom jag gjorde en rejäl förbättring från förra testet så är det kanske modellen. Eller inte. Söndagens löpning, 7Eleven-racet, var helgens höjdare. Tack Miranda och Alex för att ni är så totalt knasiga!

Löpning - 6h25min / 63km över 3 pass
Simning - 5h över 4 pass

Reflektion: Det går tydligen att springa långpass två dagar i rad, jag har inte riktigt tänkt så tidigare. Bra att förbereda redan nu, eftersom det kommer att bli en hel del av det under vinter och vår. Men då kommer det att handla om cykling på lördag och löpning på söndag, jag skall försöka komma igång med det så snart som möjligt bara det nya året tar sin början. Att övning ger färdighet är kanske en sliten klyscha, men den stämmer verkligen. Med stort fokus på simträning, och kanske ett gynnsamt startläge, så har min progress i poolen lett till 2700m (ev.2800m) på 60min att jämföra med 2400m som jag gjorde för fyra veckor sedan. Och bättre ska det såklart bli, det finns mycket kvar att göra.

Tusen tack v50 och varmt välkommen julveckan, det skall bli oerhört spännande att se vad du har att erbjuda i form att väder och vind och lite annat.

söndag 19 december 2010

7Eleven-racet, loppet som äntligen blev av

Söndagen 19/12 2010 är inte bara fjärde advent, utan även dagen då min önskan gick igenom. Drömmen, ok lite stora ord kanske, tog form när vi planerade ett löparevent tidigare i höstas. Inte många, om någon, förstod storheten i ett 7Elevenlopp den sjunde november. Jag tror inte alla förstått än. Istället blev det Vintermaran 6/11 istället, vilket var väldigt trevligt också.

Igår efter långpasset med Miranda så bokade vi in ett "litet" 7Eleven-race till idag. Sagt och gjort, vi startade vid 7Eleven på Sturegatan i Sundbyberg och fortsatte sedan mot St Eriksplan där vi plockade upp Alex. Sedan plockade vi den ena 7Eleven efter den andra. Först tänkte vi 7, sedan tänkte vi om och bestämde oss för 7+11. Miranda agerade fotograf och visade stor känsla, som objekt gjorde vi bra ifrån oss alla tre. Nedan får ni ett axplock ur de 18 etapperna, sista bilden är nog min favorit :-)










Hoppas att ni andra kryddat till denna dag på ert bästa sätt. Som avslutning på helgen skall jag nu se hur långt jag kan simma på 60min, vågar ni gissa?

p.s
Jag vill å det starkaste dementera alla misstankar om sponsring från den kedja som nämnts otaliga gånger idag.

Hemma igen efter 7 Eleven-racet


26km 7 Eleven-race är över. 18 (7+11)st lyckades vi hitta innan vi var nöjda. Längre berättelse och mer bilder, lite naket kan jag utlova också, kommer senare.




Runners Five goes 7Eleven




Fullfartslördag, igen

Lördagar har verkligen blivit riktiga fullfartsdagar. Efter en smoothie och en kopp kaffe, att det bara blev en kopp tyder på full fart från start, mötte jag upp Miranda i Sumpan för ett långpass. Vi skulle mötas upp utanför SATS, men eftersom jag i vanlig ordning var sen så missade vi varandra. Lessons learned, vi måste byta mötesplats. När vi väl hittat varandra så gav vi oss iväg längs Solna strand bort mot Huvudsta och via Tomteboda till Ankdammsrondellen i Solna. Där hämtade vi upp Maria för att sedan ge oss av mot Ursvik för lite snöterränglöpning. När vi kom fram till sjöarna bytte vi strategi och gjorde två svängar runt dem istället.

Fotopaus utanför Gröna stugan.
Efter våra två varv vände vi tillbaka till Solna för att lämna av Maria. Tack för sällskapet Maria, det var mycket trevligt att träffas. Igen, tydligen :-)

Miranda och jag fortsatte sedan sladda tillbaka till Sundbyberg. Trots lite trötta ben, vinterlöpning är verkligen påfrestande för muskler och leder, började vi planera nästa pass vilket inte är långt borta.

Efter 26km var vi nöjda och drog åt varsitt håll.
Väl hemma igen efter 26 kilometers snölöpning så blev det lite mat, en lång varm dusch och lite kallt kaffe och sedan direkt iväg till sista lektionen på crawlkursen på Kronobergsbadet. Hemläxan från förra lördagen var att komma med vad vi själva ville träna på. Själv var jag mest intresserad av voltvändning, men det kunde jag inte säga. Istället för egna önskemål blev det istället personlig feedback, vilket jag gillade. För mig så gäller tydligen att min högra arm är mer aktiv och att jag därför måste träna på att dra mer aktivt med vänster. Efter att alla fått sin beskärda del av kritik så blev det lite vändningar ändå. Jippie! Jag körde nog mest och hårdast av oss alla, men det beror nog på att jag är så jävla tjurig. Jag vill verkligen lära mig. Träna, träna, träna!

Efter simningen bar det av till Kista för julshopping och efter det kom Micke över på lite fika och catch-up, för att tala simspråk.

lördag 18 december 2010

Återhämtning mitt i julruschen




Fredagsvånda

Igår led jag en del vånda. Eftersom vi hade julfest i torsdags så missade jag simträningen med klubben, men det var ju egentligen inte svårare än att jag tog ikapp det på fredagen. Problemet var bara att jag var ganska trött, det började på morgonen och blev aldrig riktigt bra. Nä, för hur skulle det gått till? Sovit på jobbet? Jaja, jag hoppade passet hursomhelst. Vad ger ett pass om man inte är på topp, speciellt eftersom det handlade om test på 200m.

Apropå julfesten så la jag ju ut en bild på min, första, tallrik på bloggen igår. Jag har ju inte riktigt kommit igång med mobilbloggandet, men det lär det nog bli ändring på. Bilden blev inget vidare, dåligt ljus etc, men det gick ju inte att trolla. Fick en kommentar om att det inte såg så gott ut, en helt riktig iaktagelse. En reflektion bara, att äta julbord för en LCHF:are är inga problem. I vårt fall var potatisen ständigt slut och Janssons Frestelse var tydligen ingen frestelse alls. I övrigt så är ju det mesta på bordet helt i linje med LCHF.

Temat för festen var "Skrattfest", och då behövdes ingen större fantasi att det skulle handla om stå-upp. Även om vi vid vårt bord önskade Staffan och Bengt, Magnus och Brasse och dyligt. Nja, kanske inte ändå. Men det var roligt att spåna. Det visade sig vara Hasse Brontén och Thomas Järvheden, i nämnd ordning. Hasse Brontén är kanske inte min favorit, men några skämt var väl småroliga. Thomas Järvheden tycker jag är dessto roligare, hans sämre skämt som är på kiss och bajs-nivå håller väl hög Bronténklass. Bäst är han dock när han sjunger och spelar, han började och avslutade med sång. Första sången handlade om kronprinsessan Victorias ursprung och hette väl typ Kungpung, vilken visst var anledningen till att han inte fick spela på Victoriadagen. Den avslutande sången var en julsång som gick ut på att, även om det är tanken som gäller, det är bra att spara kvitton när man ger bort saker.

Kvällens höjdpunkt var dock när vår servitör kom till mig och frågade vad jag ville ha att dricka, det lät ungefär såhär:

Servitör: Rött eller vitt?
Jag: Alkoholfritt
S: Jag kommer tillbaka
J: Ok
S: Jag vill bara dubbelkolla, visst ville du ha alkoholfritt?
J: Jajamän!
S: Tyvärr kostar det extra, det ingår inte.
J: Skojar du? Det kan inte stämma. (Samt lite småskratt)
S Jag ska se vad jag kan göra
J: Ja, gör det du
S: Hej igen, det löser sig. (Varpå han börjar hälla upp)
J: Nu hade jag i och för sig tänkt mig rött
S: Ojdå, jag kommer tillbaka

Sedan kom han tillbaka och jag fick mitt röda alkoholfria vin och han fick tillbaka det vita. Förövrigt så var det ingen höjdare, det är ju alltid en chansning.

Efter maten var det dans för hela slanten, tvärtemot vad alla säger så kan man visst dansa nykter. Trots önskemål från min sida så blev det ingen Wacka wacka, DJ:n föredrog ett lamt Abbamedley.

onsdag 15 december 2010

Onsdagspacer

Ice bugsen rastades ikväll.

Ikväll hade jag styrt ett lättare pass med Miranda. Dels för att jag tyckte att det var dags för henne att komma igång efter lördagen, men mest för att jag var så sugen på att höra hur om utmaningen såhär i efterhand. Det jag fick höra i lördagskväll var väl inte den mest sammanhängande och objektiva analysen jag hört någon gång, även om det såklart var spännande att höra om det då också. Det var inte en helt fräsch tjej som jag hämtade upp för en runda runt sjöarna. Gång på gång glömde jag bort mig och drev upp tempot, Miranda var inte alls redo att springa i ett NORMALT lugnt tempo. Men allteftersom så tror jag att hennes ben blev piggare och piggare. Hennes verbala förmåga var dock inte ett dugg nersatt , tvärtom. Jag tror att lördagens utmaning gett någon form av fördröjd/förlängd runner´s high.

Utöver lördagens utmaning så diskuterade vi de framtida evenemang som ligger framför oss. Närmast så är det Januarijoggen som skall styras upp och vi diskuterade upplägget och de förberedelser som återstår. Det ska bli hur kul som helst att se slutresultatet. För ni hänger väl med?

Kvällens pass:
10km/1h7min
Snittempo 6.41min/km
Medelpuls 121slag/min (66% av max)

Imorgon kväll vankas julfest med jobbet och bloggandet lär bli drabbat, men kanske kommer det något litet inlägg.

Ser man på!


Lördagen den 4:e december körde vi som bekant Tomtetåget 2010. Susanne skrev en artikel och skickade in till Runner´s World som idag publicerat den här. Och ser man på, lyckades det inte bli en bild där jag är framme och kör? Jodå. Visst känner ni igen mig till höger? ;-)

tisdag 14 december 2010

Poolaren P


Jag måste säga att jag allt blivit en riktig baddare, eller poolare om ni så vill. Jag trivs, som ni säkert märkt, bättre och bättre i poolen. Efter gårdagens badpass så var det ikväll återigen dags för ett "riktigt" pass med SCT. Passets huvudserie var testlopp över 800m, i övrigt ser ni nedan vad vi sysslade med. Som den ovane simmare jag trots allt är så visste jag inte riktigt hur jag skulle lägga upp loppet, utan gick helt på känsla. Jag öppnade så hårt jag vågade och höll dett tempot i 600m ungefär, sedan kände jag att jag ville öka lite. Troligen så gick det långsammare av det, men pumpen fick jobba i alla fall. Jag vet inte riktigt hur man skall översätta 800m simning till löpning. Någon som vet? Jag tog i alla fall inte ut mig som under ett 5km snabbdistanspass, men det är kanske inte att jämföra heller? Testloppet gick på 18.20 i alla fall, tyvärr har jag inget att jämföra med men det skall bli intressant att se nästa testperiod hur utvecklingen går.

Passet:

200 insim

Teknik
2x50 isättning – Isättning i axelbredd med handflatan nedåt. Sträck ut i färdriktningen.
2x50 grepp
2x50 drag
2x50 återföring

Igångsättning
4-6x50 1500m fart vila 20-30

100 Bad

800m testlopp

Avbad

måndag 13 december 2010

Veckan började i poolen

Jag vet inte vad jag planerade eller hade tänkt, troligen ett lätt löppass runt sjöarna, men det blev ett simpass i alla fall. I sällskap av Karin så intog vi Sundbybergs simhall den värsta av dagar, normalt i alla fall. Det är ett tag sedan jag simmade i Sumpan, men jag vill bestämt minnas att det är sämsta dagen eftersom det är både simträning och vattenjympa samtidigt. Visst det var lite trångt, men inte värre än att det gick att simma hyggligt. Jag försökte fokusera på att dra med mer vinklad arm, återföring och isättning. Sista halvtimmen ägnade jag åt att träna på vändningar, bihålorna fick sig en rejäl genomsköljning. Tro om man kommer att kunna sova något inatt.

Veckan som gick (v.49)

Runner´s Five, favoritgänget som jag hängde en hel del med i helgen.

Ännu en vecka till ända, och ännu en vecka med en kanonhelg. Okej, avslutet blev inte riktigt som jag tänkt mig. Måndag och tisdag körde jag lätt löpning repektive simning och lördagens Tomtetåg satt definitivt kvar i kroppen. Onsdag hade vi julfest med jobbet och torsdag var det återigen simning och kroppen hade hunnit återhämta sig ytterligare men inte till 100%. Fredagen ägnades åt socialt umgänge med Runner´s Five med hårt fokus på Alex och Mirandas galna 12h-utmaning. I lördags var det fullt upp med först Gemensam Träningsdag som Janne initierat, direkt efteråt körde jag crawlkurs del VII  och på kvällen en lättare "bankett" för 12h-galningarna. Söndagen började med ett lättare distanspass i übervackert väder och på kvällen var det simpass med klubben. Trodde jag. När jag kom till Eriksdalsbadet så var det tävling och vår bassäng var upptagen, måste missat någon info på vår hemsida. Typiskt!

Summering:

Löpning - Tre pass, totalt 39,5km och 3h50min
Simning - Tre pass, totalt 3hmin

Reflektion: Ett ultralopp, som Tomtetåget, kräver sin återhämtning. Definitivt. Men nu är jag nog tillbaka på banan, så nu är det bara att köra på igen. Enda "störningen" denna vecka är julfest med jobbet på torsdag. Jag får se hur jag löser det, veckan får nog bli lite day-to-day. Kanske vila idag och dubbelpass imorgon, jag får se.

Tack v49 och välkommen v50, nu kör vi.

söndag 12 december 2010

Dagenefterlöpning

Igår var det som sagt full rulle hela dagen, så lite vila hade kanske varit på sin plats. Men vad gör man när vädret är så förbaskat fint? Jo, man svidar såklart om till finaste vinterstassen och joggar bort mot sjöarna. Sagt och gjort, minutrarna senare så står jag utanför porten och är redo att njuta.


Som den mästerfotograf jag är, eller inte, så ville jag passa på att ta så mycket bilder jag kunde. Men sanning att säga så sprang jag förbi alldeles för många fina "objekt". Ett "objekt" som jag sprang förbi och som jag ångrar att jag missade var när en herre med ett jätteobjektiv stod och zoomade in ett litet litet träd. Tro vad han såg där? Så ni får hålla tillgodo med det som blev istället, i vanlig ordning.

Självklart fanns det tid att posera utanför Gröna Stugan.
Hoppas att jag kunnat förmedla det fina vädret. Känslan att bara kunna ge sig ut och njuta i lugnt tempo är svår att beskriva och att dessutom få göra det när det är så fint väder som det var idag gör det ännu svårare, man måste nog uppleva det själv. Ja, det är en uppmaning till alla att prova på.

För er som undrar så är det denna runda som gällde för dagen:



9km på 51 minuter och en puls på 130 slag/min, dvs 70% av max.

Nu blir det soffvila och Vinterstudion fram till femrycket då det är dags för simpass med SCT.

Hoppas att vi är fler som varit ute i det fina vädret idag.

Lördag i full fart

Igår var det i alla högsta grad en hektisk dag. Det började med att Susanne, som hade planer på att ett rejält långpass, "hämtade upp" mig vid halv elva för avfärd mot Sundbybergs Curlinghall där vi skulle möta upp gänget på bilden nedan.

Tobias, Paula, Susanne, Janne, Thomas jag och Ingela
Tobias, Paula, Susanne, Janne, jag, Ingmari och Ingela.
Anledningen till att just vi träffades var att Janne dragit ihop en Gemensam Träningsdag för att minnas och ära årsdagen då han drabbades av en stroke efter ett 20km-pass runt sjöarna och att han bjudit in via blogg och Facebook. Jag har säkert varit inne på det tidigare, men den största vinsten med dessa sociala medier är att jag träffat folk som jag aldrig annars skulle träffat. Gå gärna in och läs om Jannes historia här.

Löpningen då? Jo, vi träffades som sagt vid Sundbybergs Curlinghall. Det var jätteroligt att se Tobias och Paula igen, det var alldeles för länge sedan. Men jag är helt säker på att de kommer att dyka upp på något löparevent framöver, närmast har vi ju planer på att dra ihop ett långpass 22/1 då vi tänker oss lite vintrig löpning på Järvafälten. Men, mer detaljer kommer senare. Janne, Ingmari och Ingela känner jag inte sedan tidigare, även om jag tror att jag morsat på Janne tidigare via gemensamma bekanta.

Vi rullade ner från curlinghallen till Gröna Stugan ifall någon ytterligare skulle dyka upp där. Sedan gav vi oss så iväg och jag började ganska direkt prata med Ingmarie, det visade sig att hon kände till min blogg. Jag blev löjligt glad inombords. Vi pratade lite om min simträning och mitt mål för nästa säsong, dvs Järnmannen i Kalmar. Ingmarie tränar också en hel del i vatten, mest vattenlöpning om jag inte missminner mig men även en del simning. Nästa gång vi träffas ska hon få lite fler tips. Hoppas att jag kommit längre i min simning tills dess...

Första och andra varvet gick relativt fort, tredje varvet började det bli lite jobbigare. Egentligen kunde jag kännt mig nöjd där, men jag kände att jag lika gärna kunde fullfölja passet. På fjärde varvet kom Ingmarie och jag ihop igen och tempot smyghöjdes en aning. Ingmarie är ju en storlöpare och fd svensk mästarinna i marathon, hon vann Stockholm Marathon 1995. Vi drog iväg och fortsatte vårt prat om löpning och löpträning men även om vikten av att variera sin träning. En av anledningarna till min triathlonsatsning är ju att jag skall få mer variation i min träning. Det är så inspirerande att prata träning med en person som har sådan erfarenhet och kunskap.

Väl tillbaka vid Gröna Stugan så väntade vi in de andra. De övriga fortsatte träningsdagen med att äta och dricka något gott på någon av Sundbybergs alla restauranger, medans jag själv var tvungen att snabba mig hem för att göra mig i ordning för crawlkurs.

Pass ett för dagen summeras i 23,6km och 2h18min. Pulsmässigt låg jag på 133 slag/min, dvs 72% av max.


Efter löpningen var det som sagts bara att snabbt få mig något att äta och ta en snabbdusch. Det kändes lite stressigt, men väl framme vid Kronobergsbadet så hade jag ändå några minuter till godo.

Innan passet så körde jag lite insim på egen hand för att få igång kroppen igen, den var lite trött efter löpningen. Jag överdrev tekniken, om man nu kan göra det, för att säga åt kroppen att det var dags för simning och aktivera rätt muskler. Inför passet hade jag ställt in mig på att vi skulle öva vändningar, så när läraren frågade om vi ville det så högg jag direkt. De andra verkade mer skeptiska, men jag fick min vilja igenom. Jag kan i alla fall grunderna nu, men det krävs en del träning för att det verkligen skall sitta. Men det skall bara bli roligt.

Efter passet så åkte jag hemmåt via affären för lite inköp inför kvällen. Mina galna kompisar Alex och Miranda var mitt uppe i sin utmaning om vem som kunde springa längst under tolv timmar. Helt crazy! Efter en sådan utmaning så är man såklart helt trasig som människa, så ifredags lovade jag dem att fixa med bankett hemma hos mig. Jag röjde upp hemma och förberedde för lite mat till dessa krigare. Hur det gick följde jag såklart på deras bloggar, eller pga tekniska problem kunde jag endast följa Miranda. Strax innan nio kom Susanne förbi, hon ville ju såklart inte missa chansen att ta emot våra vänner, för att följa slutspurten. Strax efter nio kom denna bild upp på Mirandas blogg:


Efter tolv timmars löpning skilde alltså ynka 400m och skillnaden var till Alex fördel. Jag trodde inte mina ögon när jag såg resultatet, helt sjukt egentligen. Efter dusch och ombyte så var det två mycket tagna löpare som slog sig ner vid köksbordet för att få i sig lite mat. Tro om de överhuvudtaget kände någon smak? Både Susanne och jag var väldigt ivriga att få höra hur de upplevt dagen, hur de lagt upp planen etc etc. Även om Alex kom lite längre så måste jag säga att bägges prestationer är helt fantastiska.

lördag 11 december 2010

Tomtetåget 2010 - På mitt sätt sett


Ett ganska samlat gäng Tomtetågsarrangörer.

Men, vi vore ju inte Runner´s Five om vi inte spårade ur lite också.
Ja, såhär såg vi alltså ut innan när vi köade till färjan över till Gränna och fastlandet. Vi var rejält taggade redan här, vilket jag tror lyser igenom. Om ni inte redan visste det så är det jag till vänster på bägge bilderna. Det kan vara bra att veta redan såhär i början av inlägget, för det kommer att handla om mig i ganska stor utsträckning. Inte för att jag är egenkär på något vis, utan för att ni säkert redan läst mina vänners bloggar. Jag är ju lite av tänkande August i gänget och behöver lite extra tid på mig att leverera.


Tomtetåget uppställt utanför Jönköpings C. Jag har intagit en plats långt fram i tåget.

Jodå, vi fick de andra att gå bananer också.
Snabbt intog jag en plats långt bak i tåget.
Inför loppet hade vi pratat om att sprida ut oss, Runner´s Five alltså, från lok till sista vagn. Jag tog på mig att springa längst bak för att ha koll framåt och kunna hålla ordning på både fart och lite annat. Om jag lyckades? Häng med så får ni se.

Jodå, jag håller fortfarande positionen.


Likt tonårsgrabbar i skolbussen intog Alex, Daniel och jag den bakersta raden.




Efter cirka tio kilometer tog vi ett kort stopp för lite vätskepåfyllning.

En "tummen upp" satt på sin plats.


Ajajaj, här har jag tydligen gått framåt en aning. Tyckte jag månne att tempot var för lågt?

Efter bra precis 18km så var det dags för vårt första längre stopp, café Kaffe&Kackel hade öppet speciellt för oss. Kaffe&Kackel är ett jättemysigt café som ligger vackert vid Landsjön, det förstår man ju bara av att se skylten.



Ett hungrigt gäng tomtetågare har intagit Kaffe&Kackel, bl a bjöds kaffe och fralla.


Efter fikat så var vi fulla av energi igen, nåja. Alex hade i alla fall energi nog att spåra ur lite.

Ser man på, jag har lämnat baksätet och intagit förarplatsen. I efterhand känns det som att jag förstod att här kommer det bli bra bilder och då är det ju bra att ligga längst fram.

Vad tror ni hästen tänker? Bilden är hur som helst superfin.

På bilden ovan så ser ni Helena, Daniel, Alex och jag, det är jag som inte syns bakom Helena. När bilden tas har vi några kilometer kvar till Ölmstad, uppskattningsvis hade vi sprungit 23km. Helena hade tidigare sprungit som längst 17km och hade tänkt hoppa av efter fikat på Kaffe&Kackel, men troligen blev hon medryckt av atmosfären. Vem blir inte det? Efter några kilometer så började hon få det kämpigt av naturliga skäl. Alex och Daniel såg dock till att hon hade det så bra hon kunde, jag anslöt också efter ett tag och försökte dra mitt strå till stacken för att hon skulle orka slita hela vägen fram till Ölmstad. Jag tror aldrig att jag upplevt en sådan kämpaanda, hon ömsom skrattade och ömsom grinade men det var aldrig tal om några negativa ord. Starkt jobbat!



Efter Ölmstad hade vi 12km kvar upp till Gränna, vilket betydde att vi skulle hinna med en färja tidigare än beräknat. Humöret var fortfarande på topp även fast vi gått från solsken och vinterskön omgivning till mörker. Stundtals kändes det som att man var mitt ute i ingenstans. Men när vi närmade oss Gränna som lyste Brahe Hus upp omgivningen och det var verkligen på sin plats att ta en bild av gänget.


Tomtetåget intar färjan över till Visingsö.

Tomtetågare ute på Visingsö.
Efter ca 20 minuter på färjan över till Visingsö var vi redo att avverka de sista tio kilometrarna. Några hade bytt de innersta lagren kläder för att få på sig lite torra och varma kläder. En del energi hade nog intagits också. Den sista biten ner mot Gränna hade mitt högra knä börjat ömma, underlaget den biten var ganska moddigt så det var nog orsaken. Denna ömhet fick jag dras med ute på Visingsö, men försökte mildra det med att springa lite baklänges och byta tempo.

Tyvärr hade jag vid något eller några tillfällen missat att slå på GPS:en, så när de andra nått 50km hade jag en kvar. Men tillslut så var även jag klar, mitt nya distansrekord är alltså 50km. Egentligen skulle jag kunna säga 51km, men det som inte finns i min Garmin det finns inte.


Efter en snabbdusch var vi så redo att inta det julbord som Wisingsö Hotell & Konferens dukat upp. Efter ett långlopp kan det ibland vara svårt att äta, hur konstigt det än kan låta. Men, några sådana problem hade inte jag i alla fall. Jag gick några vändor och smakade också av efterrättsbordet, mums. En julöl slank ner också, mums. Och ett glas rött, mums.

Stämningen var hög även fast vi svidat om från löpar-outfit till julbords-outfit. Skönt att veta att man fortfarande fungerar i "vanliga" miljöer.

Efter julbordet så bjöds det upp till karaoke och dans. Ingen av oss vågade greppa micken, även fast Miranda och Erica var riktigt sugna. Dock så visade dom takter på dansgolvet som fick en att misstänka att de inte alls sprungit under dagen. Själv så tycker jag att jag också gjorde bra ifrån mig, även om det figurerar uppgifter i andra bloggar att jag inte alls gjorde någon vidare insats.

Så där ja, nu vet ni hur jag upplevde Tomtetåget. Om det inte framgått så hade jag en helt fantastisk dag, det tog några dagar innan det lagt sig. Nu ser vi fram emot framtida evenemang, för jag kan lova att det kommer mera.

Tack alla ni som deltog på detta evenemang, ingen nämnd och ingen glömd, alla har vi bidragit på vårt vis.