Superskön snölöpning i Ursvik

Midsommaraftonlöpning och jordgubbe.

Rysskylan, var tog den vägen? Väderleksrapporterna under eftermiddagen hade lovat 17 minusgrader och jag hade börjat ladda för snölöpning i sträng, nåja, kyla i Ursvik. Men av detta blev det intet, 10 minusgrader kändes absolut mer lätthanterligt.

Miranda och jag hade bestämt träff för att lufta våra Icebugs i Ursvik. Vi hade pratat om att köra femman, vilket passade mig bra eftersom benen var hade fått sig en riktig duvning igår kväll i poolen. Väl framme i Ursvik så växte suget efter att göra om fredagens pass, dvs köra milspåret, istället. Vi bestämde oss för att känna oss för och ta ett beslut när vi kom fram till "vägskälet" där milspåret drar rakt ut i mörkret. Jag tror egentligen aldrig att det var aktuellt att inte köra milen, det är ju så jäkla skoj att bara dra rakt ut i mörkret endast med hjälp av en liten pannlampa. Nä precis, det var aldrig aktuellt. Vi körde milen.

Såhär snygga är vi när vi kör snölöpning.

Passet ser ni nedan. Tempot var definitivt inte det högsta, men det var inte att vänta sig heller. Pulsen var dock överraskande låg, medelpulsen var 124 slag/min vilket är 67% av max.


Så, årets sista månads första dag började alltså med 18km snölöpning i 10 minusgrader.

Vad har då översta bilden med saken att göra? Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, men den bilden får väl symbolisera motsatsen till dagens pass och dagens väder. Bilden är tagen på midsommarafton, vilket förövrigt var min födelsedag, och jag vill minnas att det var någonstans mellan 25 och 30 grader varmt och stekande sol.

Jag konstateade igår att jag endast fick ihop sju, säger sju, löppass under November. Naturligtvis beror det på att simningen tagit en allt större plats i min träning. Men jag lovar att December skall bli en bättre löpmånad.

Hoppas att alla ni andra får till en riktigt bra träningsmånad, för det tänker jag ha.