Lördag i full fart

Igår var det i alla högsta grad en hektisk dag. Det började med att Susanne, som hade planer på att ett rejält långpass, "hämtade upp" mig vid halv elva för avfärd mot Sundbybergs Curlinghall där vi skulle möta upp gänget på bilden nedan.

Tobias, Paula, Susanne, Janne, jag, Ingmari och Ingela.

Anledningen till att just vi träffades var att Janne dragit ihop en Gemensam Träningsdag för att minnas och ära årsdagen då han drabbades av en stroke efter ett 20km-pass runt sjöarna och att han bjudit in via blogg och Facebook. Jag har säkert varit inne på det tidigare, men den största vinsten med dessa sociala medier är att jag träffat folk som jag aldrig annars skulle träffat. Gå gärna in och läs om Jannes historia här.

Löpningen då? Jo, vi träffades som sagt vid Sundbybergs Curlinghall. Det var jätteroligt att se Tobias och Paula igen, det var alldeles för länge sedan. Men jag är helt säker på att de kommer att dyka upp på något löparevent framöver, närmast har vi ju planer på att dra ihop ett långpass 22/1 då vi tänker oss lite vintrig löpning på Järvafälten. Men, mer detaljer kommer senare. Janne, Ingmari och Ingela känner jag inte sedan tidigare, även om jag tror att jag morsat på Janne tidigare via gemensamma bekanta.

Vi rullade ner från curlinghallen till Gröna Stugan ifall någon ytterligare skulle dyka upp där. Sedan gav vi oss så iväg och jag började ganska direkt prata med Ingmarie, det visade sig att hon kände till min blogg. Jag blev löjligt glad inombords. Vi pratade lite om min simträning och mitt mål för nästa säsong, dvs Järnmannen i Kalmar. Ingmarie tränar också en hel del i vatten, mest vattenlöpning om jag inte missminner mig men även en del simning. Nästa gång vi träffas ska hon få lite fler tips. Hoppas att jag kommit längre i min simning tills dess...

Första och andra varvet gick relativt fort, tredje varvet började det bli lite jobbigare. Egentligen kunde jag kännt mig nöjd där, men jag kände att jag lika gärna kunde fullfölja passet. På fjärde varvet kom Ingmarie och jag ihop igen och tempot smyghöjdes en aning. Ingmarie är ju en storlöpare och fd svensk mästarinna i marathon, hon vann Stockholm Marathon 1995. Vi drog iväg och fortsatte vårt prat om löpning och löpträning men även om vikten av att variera sin träning. En av anledningarna till min triathlonsatsning är ju att jag skall få mer variation i min träning. Det är så inspirerande att prata träning med en person som har sådan erfarenhet och kunskap.

Väl tillbaka vid Gröna Stugan så väntade vi in de andra. De övriga fortsatte träningsdagen med att äta och dricka något gott på någon av Sundbybergs alla restauranger, medans jag själv var tvungen att snabba mig hem för att göra mig i ordning för crawlkurs.

Pass ett för dagen summeras i 23,6km och 2h18min. Pulsmässigt låg jag på 133 slag/min, dvs 72% av max.

Efter löpningen var det som sagts bara att snabbt få mig något att äta och ta en snabbdusch. Det kändes lite stressigt, men väl framme vid Kronobergsbadet så hade jag ändå några minuter till godo.

Innan passet så körde jag lite insim på egen hand för att få igång kroppen igen, den var lite trött efter löpningen. Jag överdrev tekniken, om man nu kan göra det, för att säga åt kroppen att det var dags för simning och aktivera rätt muskler. Inför passet hade jag ställt in mig på att vi skulle öva vändningar, så när läraren frågade om vi ville det så högg jag direkt. De andra verkade mer skeptiska, men jag fick min vilja igenom. Jag kan i alla fall grunderna nu, men det krävs en del träning för att det verkligen skall sitta. Men det skall bara bli roligt.

Efter passet så åkte jag hemmåt via affären för lite inköp inför kvällen. Mina galna kompisar Alex och Miranda var mitt uppe i sin utmaning om vem som kunde springa längst under tolv timmar. Helt crazy! Efter en sådan utmaning så är man såklart helt trasig som människa, så ifredags lovade jag dem att fixa med bankett hemma hos mig. Jag röjde upp hemma och förberedde för lite mat till dessa krigare. Hur det gick följde jag såklart på deras bloggar, eller pga tekniska problem kunde jag endast följa Miranda. Strax innan nio kom Susanne förbi, hon ville ju såklart inte missa chansen att ta emot våra vänner, för att följa slutspurten. Strax efter nio kom denna bild upp på Mirandas blogg:

Efter tolv timmars löpning skilde alltså ynka 400m och skillnaden var till Alex fördel. Jag trodde inte mina ögon när jag såg resultatet, helt sjukt egentligen. Efter dusch och ombyte så var det två mycket tagna löpare som slog sig ner vid köksbordet för att få i sig lite mat. Tro om de överhuvudtaget kände någon smak? Både Susanne och jag var väldigt ivriga att få höra hur de upplevt dagen, hur de lagt upp planen etc etc. Även om Alex kom lite längre så måste jag säga att bägges prestationer är helt fantastiska.