Peace & Love?

Är det inte lite märkligt att det som rapporterats hittills från Borlänge är fylla, fulla häkten och våldtäkter? Det rimmar ju väldigt illa med namnet Peace & Love, eller det är ju raka motsatsen om man skall vara sån. Jag hade ingen koll på att det inte bara är en musikfestival utan att det även är debatter och föreläsningar i ämnet. Jag har varit väldigt sugen på att åka på festivalen, men det passar inte så bra in i min uppladdning för Järnmannen i Kalmar första helgen i augusti. Suget har ju inte blivit mindre av att en kollega åker upp i morgon bitti och de senaste dagarna har det varit en hel del prat, mer än vanligt faktiskt. Ett annat år kanske.

För en halvtimma sedan drog Fotrally igång, hoppas alla klarar sig med livet i behöll. Må bäste man eller kvinna vinna!

Själv så har jag kört ett kort men intensivt pass ikväll. Jag rullade bort mot Drottningholm och vid avfarten mot FRA så ökade jag tempot i lite drygt åtta minuter, vilket motsvarar 34km/h, då jag var tillbaka ute på cykelbanan igen. Sedan rullvilade jag tillbaka och körde samma sväng igen två gånger. Skönt att få trycka på lite, jag behöver definitivt köra dessa intervaller oftare.

 

Bytta element

Jag var inne på det igår, triathletens dilemma eller triathletens fördel. Igår fick jag byta ut simning mot löpning då det var för packat i poolen, idag fick jag istället byta ut ett löpning mot simning. Meningen var att jag skulle köra intervaller med Alex och Miranda på Sundbybergs IP, men eftersom min vänstra hälsena ömmat de senaste dagarna, troligen lite överansträngt, så valde jag helt enkelt att köra det skonsammare alternativet.

Huvudserierna idag bestod av 6x100m och 12x50m där första 6 skulle köras 25m hårt och 25m lätt och de 6 sista tvärtom. Jag gillade verkligen dagens pass, tufft och koncentrerat.

Dessutom så dök ju även Alex upp på träningen, inte för att vi simmar på samma bana eller så men det var roligt att se honom där. Roligt att se någon som faktiskt kan simma.

En triathlets dilemma, eller...

Tänk om...

Då jag hoppade över gårdagens simpass i förmån för vila, eller cykeltvätt och dammsugning, så tog jag mig istället i sällskap av Karin till Eriksdalsbadet för att ta igen nämnda pass. Det var helt galet varmt i eftermiddags, termometern i bilen visade 30 grader. Vi startade igång med 200m insim och gick sedan över till fyrhundringar, men det blev bara två stycken då trängseln i snabbsimbanan var allt för stor. Det var bara att bryta passet och åka hem. Jag kände mig såklart långt ifrån nöjd så jag snörade på mina DS Trainers och gav mig ut på en sväng runt sjöarna. Nu var det inte lika varmt längre, tempen hade sjunkigt till 28 grader. Att andas är minsann inte lätt när det är så här varmt, tur att jag höll mig till ett lugnt tempo. Det blev 10km i 5min-tempo.

Många gånger säger man att en triathlet hela tiden måste kompromissa mellan de tre grenarna, ett dilemma helt klart. Men tillfällen som idag, då jag lätt kunde ta ett alternativt pass, så är det snarare en fördel än ett dilemma.

Slutligen kan jag bara inte hålla mig från att berätta en rolig kommentar jag fick på jobbet idag. En kollega, vi kan kalla henne Tina eftersom hon heter det, frågade lite nyfiket hur man orkar köra sådär långa pass som vi gjorde i söndags. Men det roliga var inte hennes fråga utan hennes anledning. Anledningen var att hon inte kunde somna och att hon då kommit på att hon kunde ju läsa min blogg. Schyssta klubben!

God natt!

Måndag återigen vilodag

Jag orkade bara inte. Jag ville, men kroppen protesterade. Numera är det simning med klubben på måndagar istället för vila som jag ju vant kroppen med. Efter en grymt tuff helg, på mer än ett sätt, så tog jag beslutet att vila från träningen. Jag tror att jag gjorde rätt, för när jag väl tagit beslutet och det var för sent att hinna iväg så fick jag en massa energi helt plötsligt. Den grymt skitiga cykeln fick sig en rejäl omgång och dammsugaren åkte till och med fram. Tänk vad lite vila kan göra.

Cykeln på bilden är inte i närheten så skitig som efter gårdagen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vem kan man lita på?

Alex och jag hade stämt träff vid brofästet vid Nockebybron idag för att ta ett lugnt distanspass tillsammans. Allt började lugnt och fint, vi snackade igång och tempot var inte så märkvärdigt. Vi snackade såklart en hel del om Järnmannen Kalmar som inte är så långt borta. Alex körde redan förra året, så han är ju i mina ögon rutinerad. Naturligtvis dryftade vi en hel del annat träningsrelaterat, men även bostadsmarknaden i Stockholm och ränteläget.

Hux flux var vi framme vid avfarten mot Kumla by och innan vi visste ordet av så låg vi i tempoställning och trummade på. Vi passerade Svartsjö Café och kom överens om att återvända efter ytterligare 3-4 mil. Snart var vi framme vid avfarten till Kungsberga och Björkvik, eftersom jag aldrig kört Björkvik så gjorde vi så. Vi gnuggade på i bra tempo, men inte för hårt. Efter fem kilometer kommer man till en vändpunkt och när vi kom fram vände en "riktig" cyklist. Alex högg direkt och sa åt mig att vi skulle jaga ikapp honom. Visst, sa jag. Vi drog och drog om vart annat, men vi tog inte in en endaste meter. Efter fyra kilometer gav vi upp, vi var båda helt slutkörda. Vi tog svängen över Kungsberga och Sånga Säby tillbaka till Svartsjö Café.

Fika extra allt

Efter 65km tog vi oss en välförtjänt fika. Vi hade hållit ett tempo som jag aldrig varit i närheten av tidigare, någon mil klockade vi på 16.35. Efter en lång fika bestämde vi oss för att vända tillbaka mot stan, men nu skulle vi verkligen ta det lugnt. Vi bestämde att vi skulle köra ett brickpass, dvs bike-run, ett pass som triathleter skall köra ofta så att benen vänjer sig att springa efter cykling. 10km kom vi överens om. Vi kom väl 200-300m, sedan låg vi båda i tempoställning och tryckte på. Okej, vi kör väl på fram till brofästet så att vi håller rullsnittet på 32km/h. På väg in mot Drottningholm tornade sig molnen upp, det var ganska mörkt. När vi svängde in på FRA-slingan började det vräka ner, både regn och hagel. Skönt! Det gick väl över på 5-10min, men vi hann bli rejält blöta och skitiga.

Vid Brommaplan åkte vi åt varsitt håll, vi skulle bara hem och byta om för att sedan mötas upp för löpningen. Just det, vi hade kommit på att vi kanske skulle avsluta med en timme simning också. När jag kommit till Bromma flygplats kom jag ikapp Miranda, som varit ute på en långtur löpning med Therese. Jag slängde ur mig Alex och min plan och efter viss tvekan så var hon ändå på.

Hyggligt skitiga cykelben.

Efter att ha bytt skitiga cykelkläder till rena löpardito mötte jag upp Miranda för att jogga bort mot Huvudstabadet där vi beräknades möta upp Alex. Vi hade väl cirka 7km kvar att springa så vi fortsatte mot Karlberg, där vände vi. Tempot höjdes gradvis från 5.30 till 4.30, rejält jobbigt efter dryga 3h på sadeln. Alltså, 10km på 49min efter 3h på sadeln. Det trodde jag verkligen inte, inte idag i alla fall. Men med två hårdingar som Alex och Miranda dras man lätt med.

Alex och jag efter ett långt och tufft brickpass

Mirre efter ett långt löppass avslutat med att agerat pacer åt brickkillarna

 Just ja, det skulle ju simmas också. Tyvärr så vek jag ned mig efter att vi suttit på marken en halvtimme. Tråkigt, men det gick inte. Nästa gång.

Tack för idag Alex och Miranda, ni är grymma!

Rapport från Svartsjö

Gillar vi inte varandra, Alex och jag?

Något får mig att undra eftersom vårt lugna fina distanspass har förvandlats till ett tempopass med hårda intervaller. Men nu har vi lovat varandra att hålla igen lite. Vi får väl se.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tuff midsommar

Det började väl inte så tufft, jag tog med mig min FOCUS ut till Färingsö på en knappa två timmars pass i behagligt tempo i torsdags kväll. Vädret hade inte varit så värst bra under dagen, ganska uselt om jag skall vara ärlig. Dock så sprack det ju upp och blev jättefint.

Midsommaraftonsmorgonen däremot var riktigt tuff. Petra hade dragit ihop en gemensam träning och lockat coach Ingmar att hålla i trådarna.

Coach Ingemar håller i trådarna.

Tappra midsommartränande lyssnar på Coach Ingemar med stort intresse.

Det var ett taggad gäng som tog sig till Karlbergs IP för att starta upp midsommarafton med ett tufft pass. Jag är väldigt ovan vid cirkelträning men tänkte att det kan väl inte vara så jobbigt. Misstag.

Vi började med att köra lite löpskolning som uppvärmning, sedan drog vi igång. Det började med att vi sprang 400m i hög fart, ca 95% av max, sedan gick vi direkt över till att köra situps, burpees, armhävningar och ben böj. Pust. Sedan ut på en ny fyrhundring, följt av knäböj, armhävningar, ryggresningar och utfallssteg. Pust. Ingen rast och ingen ro, utan direkt ut på en ny runda. Vi upprepade sedan de föregående cirklarna för att sedan avsluta med 800m. Jag har svårt att minnas när jag tog ut mig så totalt senast, det var verkligen ett spypass. Härligt!

Nöjda tränande som precis skall få en överraskning.

Det var inte riktigt nog med detta. Coach Ingmar utmanade oss på Plankan i tre minuter. Alla taggade igång såklart. Men efter 90sek så kommer nya instruktioner, vänster arm skall upp och sträckas rakt fram. 15sek senare skall höger arm upp och ut, sedan vänster ben följt av höger ben. Jag gav upp tidigt och endast coachen mäktade hela vägen. Tuff man!

På vägen hem kunde jag inte hålla mig från att ta ett dopp vid kanotbryggan vid Pampas. Skönt!

Midsommardoppad

Efter det var jag helt klart redo för lite mer traditionellt firande, det är ju trots allt mycket lättare. Inte lika tufft men minst lika trevligt.

Idag är benen inte rikitigt med mig, så då passar det ypperligt med en vilodag i soffan.

Hoppas att alla ni andra också haft en fin midsommar!

Åter på Stadion

Ikväll utan löparskor dock, ej heller med ömmande ben och fötter.

Ikväll är det Fooooooooo Fighteeeeeeers!!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Återfall

Okej, återfall är kanske att ta i. Men tillbaka i sadeln var jag ikväll i alla fall. På vägen hem från jobbet var vädret hur fint som helst och jag började planera vad jag skulle ha på mig, skulle nog ta med sleeves och benvärmare ifall det skulle bli lite kyligt. Just innan jag kom hem drog det förbi lite fula regnmoln, men de skulle ju bara förbi. Jaja, jag tar på mig sleeves och benvärmare och stoppar regnjackan i fickan ifall att. Medans jag bytte om så tilltog regnandet. Damn! Jaja, jag tar väl på mig regnjackan så kan jag ta av den när regnet dragit förbi tänkte jag. Några tankar på att ställa in fanns definitivt inte, jag var bara så sugen på att cykla.

Jag hoppade på cykeln och gav mig av bort mot Drottningholm med regnet strilandes, men det gjorde inget utan jag bara log. När jag kom till Brommaplan möttes jag av en helt otroligt vacker syn då solen lyste upp regnet från nordväst. Episkt!

Precis innan Drottningholm fick jag mig en rejäl dusch av en bil som körde i en vattenpöl modell större, den tog jag med ett leende. Jag satt ju på cykeln.

Planen var att köra intervaller på FRA-slingan, och då hela slingan. Det blev bara en sådan intervall då det visade sig bli en niominutersintervall, vilket kändes väl drygt. Jag rullade tillbaka till utgångsläget och startade sedan ny intervall med skillnaden att jag vände uppe vid FRA, den här cyklingen tog fyra minuter och kändes bättre. Nästa cykling kortade jag av ytterligare en aning, den tog dryga tre minuter och kändes helt klart bättre. Därför körde jag även den avslutande på samma "bana".

Summerat kan jag säga att det blev ett riktigt skönt pass, hur nöjd jag var efteråt syns kanske av bilden ovan.

Har jag legat på latsidan?

Vad har hänt med mina träningslediga måndagar? Tidigare var det ju nästan heligt att vila på måndagar. Det passade så bra att veckohandla och fixa lite andra småsaker på måndagar. Men nu så har vi bytt träningsdagar för simning till måndagar och onsdagar, så då är det bara att anpassa sig efter det.

Annars så ville kroppen cykla idag, det var ju perfekt cykelväder ikväll. Men måndagar har ju blivit simdagar, så det fick avgöra. Av någon anledning så såg jag massor av cyklister på väg till träningen, och jag såg på dom med aningen avundsjuka ögon. Imorgon är det dock min tur och då skall Mr Focus fram igen.

Men åter till kvällens pass. Vi började med 200m insim följt av lite teknikövningar. Sedan var det dags för kvällens första huvudserie, 800m distansfart med dolme. Dagsformen var tydligen inte den bästa då Philip, som jag kamperat med i simbanan mest hela vintern, frågar om jag legat på latsidan den senaste tiden. Schyssta klubben! Okej, han har ju rätt i sak. Om man enbart tänker på simningen. Efter distanssimningen körde vi samma teknikövningar som tidigare. Sedan var det dags för kvällens andra huvudserie, 4x200m där första 50m skulle gå i högsta fart för att sedan gå över till distansfart. De andra killarna hängde ständigt av mig, men jag kämpade i alla fall så det får jag vara nöjd med.

Vätternrundan 2011

Årets Vätternrundan började inte direkt lysande. Eller, om jag ska vara ärlig så var det resan till Motala som inte började direkt lysande. Jag fick köa ut från Bromma för att komma iväg, det tog nästan två timmar att komma ut till Essingeleden. Sedan var det ju ordinarie köer ner till Södertälje innan man kunde "lägga i femman". Men därifrån rullade det på helt ok.

Väl nere i Motala hämtade jag ut nummerlapp och fixade boende åt mig och Miranda. Mirre kom iväg en timme senare då hon skulle ha planeringsmöte med Susanne inför deras coola äventyr senare i sommar då dom skall springa mellan Södertälje och Gränna under sex dagar. När de väl kom till Motala var det lite snabba puckar med besök i mässan, lite smaklös Pasta Carbonara och sedan installera oss i förläggningen.

Efter fyra timmar sämre sömn ringde väckarklockan nollfyranollnoll. På med cykelmundering, nummerlapp etc. och sedan iväg ner mot starten.

Laddad inför start?

Starx efter fem var vi vid starten och tolv över var vi iväg. Som ni ser av bilden ovan så var vädret det allra bästa. Det kom det att vara under hela dagen. Vår taktik, eller överenskommelse, var att hålla ihop så länge som möjligt och att stanna vid varje depå och dricka så mycket kaffe vi bara mäktade med. Dessutom skulle vi försöka slå oss in i något gäng som kändes lämpligt. Vi kom iväg bra och ganska snabbt hittade vi ett gäng som höll bra fart. Vi hängde på och jag försökte ha koll bakom så att även Miranda hängde på, vilket hon gjorde. Vid ett tillfälle fick jag till och med tummen upp och tänkte då att det var lugnt. Några minuter senare vänder jag mig om och hon är borta. Crap! Jag sänkte tempot och höll ögonen öppna ifall hon låg i några av grupperna som åkte förbi. "Hej kompis!" hör jag plötsligt, det var Miranda som hade hittat en grupp som kändes bra och där hon kände en av ledarna, officiell eller inofficiell vet jag ej. Jag hakade på och vi körde lite belgisk kedje, dvs man åker i två led där den vänstra hela tiden fyller på den högra framifrån och på så sätt håller man uppe tempot utan att ta ut sig allt för mycket. Då jag hoppade över frukosten såg jag fram emot kaffet i Hästholmen efter 44km, men jag förstod aldrig riktigt om övriga gruppen skulle göra ett stopp eller ej. När vi närmade oss avfarten låg jag lämpligt nog först i ledet och upptäckte sedan i depån att de inte tänkte stanna. Jag var dock så jäkla kissnödig och kaffesugen att det inte spelade någon roll. Dock fick jag kämpa på ganska bra för att komma ikapp efter mitt stopp.

Det tog väl en mil eller så innan jag var ikapp, men det berodde på att de tagit en bensträckare. Så jag hann alltså med både kaffe och hann ikapp gruppen under deras stopp. Efter stoppet tog vi sikte på Gränna kaffe, blåbärssoppa och bullar. Innan Gränna kom vi till en backe och då skriker Anders, killen i gruppen som Miranda kände, "Bergspris!" och jag reagerade direkt som vore jag beredd på det och hör sedan Anders ropa "Nej, nej, nej!", men jag lyssnade inte på det örat utan fortsatte upp på toppen. Vafan, nu var det ju bara 24mil kvar så lite kunde man väl slösa.

En god kopp kaffe i Gränna.

De åtta mil vi nu avverkat hade vi haft ganska hygglig motvind, men de tre milen ner mot Jönköping skulle nu åkas genom mer skyddat landskap vilket betydde att vi inte skulle behöva slita lika mycket. Dessutom blev det lite mer utförsåkning vilket alltid är lika roligt, även om man ibland blir lite skraj då man ofta behöver ligga på bromsen.

Jönköping passerade vi utan ett köttbullarochpotatismosstopp. Nästa stopp blev därför Fagerhult efter 14mil för lite kaffe och annan energi. Efter ytterligare 4mil så var vi framme vid dagens lunchstopp, och Dagens i Hjo betyder lasagne.

Halvt uppäten portion lasagne.

Delar av gruppen.

Andra delar.

Mätt och nöjd.

Taggar igång med Anders innan det var dags att lämna Hjo för den här gången.

Hjo lämnade vi utan att fylla på med vätska, i alla fall jag. Då vi skulle hoppa över depån i Karlsborg skulle det betyda att jag skulle åka 9mil på en flaska honungsvatten, förutom att vi precis ätit lasagne förstås. Den enda lilla svacka jag fick under dagen fick jag förstås mellan Hjo och Karlsborg, men det löste sig snabbt med en liten bensträckare efter att vi passerat Karlsborg just.

Efter Karlsborg börjar ett litet backigt parti, däribland Hallelujabacken där man blir välsignad av pastorn från Tiveden, och där blev det lite slitningar i vår grupp. Som tur var så hade mina ben vaknat till rejält efter power breaket, så jag klättrade på bra uppför.

Med 23mil cyklade kom vi till Boviken och där var stämningen på topp, både bland funktionärer och bland cyklister. Speciellt banankillen var på bra humör.

Glada cyklister.

Med 7mil kvar skulle vi sedan bara ta ett stopp till och det var vid Hammarsundet. Vädret var, som jag tidigare nämnt riktigt bra, men när vi kom till Hammarsundet fick vi information om att det spöregnade i Motala. Det var också kolsvart på himlen när man kikade söderut och man började förbereda sig på att få riktigt tunga sista 4mil. Men vi hade tur och regnmolnet drog västerut, så det enda vi fick på oss var några få droppar.

Vid Medevi gjorde vi en sista uppsamling och la sedan planerna för de avslutande två milen. Den information jag fick var att vi skulle dela upp oss i två grupper där de med krafter kvar skulle köra på och de som hade lite mindre krafter skulle ta det lite lugnare. Jag kände mig pigg och fräsch så jag körde såklart på, dock så visade det sig att av den grupp som skulle köra på var vi tre stycken som körde lite hårdare än de andra så vi beslutade oss för att bryta oss ur. När vi närmade oss målet så satt jag mig nere i bocken och öste på, tack vare trängseln höll jag de andra två bakom mig. Lite barnsligt kanske, men det är ju så förbaskat kul med spurter.

Fortfarande en timme efter målgång var vi några som satt kvar och njöt.

Sammanfattningsvis kan jag inte annat säga än att jag hade en kanondag och en kanonhelg, detta mycket tack vare "gänget" som tog hand om oss och såklart Miranda som höll mig sällskap hela helgen och faktiskt var den som "lurade" mig att köra Vätternrundan i år.

Tack "gänget", tack Miranda och tack alla ni andra som hejat och peppat!

Segermåltid i Motala

Eller? Jaja, gott ska det bli i alla fall. Tur med vädret och grymt trevligt sällskap har vi haft.


- Posted using BlogPress from my iPhone

I love Hjo

Eller, lasagnen i alla fall. Belgiska kedjan funkar bättre och bättre. Kaffet har också smakat bra såhär långt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Depå Gränna

Morgonens andra stopp och andra kopp. Sammanhållningen mellan mig och Miranda är dock inte den bästa, men det kompenserar jag med extra stopp och lite intervaller.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Klart för start!

Nu kör vi!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Laddad för Vättern?

Jaha, hur känns det nu då? Är jag laddad för Vätternrundan? Jag vet inte, det rätta pirret pirret finns inte där. Men, det ska ändå bli skitskoj. Eller rättare sagt, det ska VERKLIGEN bli roligt den här gången. De andra gångerna har det ju mer varit under en viss press, då det handlat om en del av En Svensk Klassiker. Den här gången kommer jag mer se det som ett härligt långpass, ett ganska rejält långpass måhända. För ett år sedan var jag ju purfärsk bloggare, även om jag fortfarande känner mig som en nybörjare. Men gå gärna in och kolla in Uppladdningen och hur sedan själva Vätternrundan gick. Jag minns att jag hade skitkul när jag skrev inlägget om loppet i alla fall.

I år kommer det nog bli en del "livebloggande", med lite korta kommentarer om hur kaffet smakar, hur korven och moset i Jönköping smakar och hur lasagnen i Hjo smakar. Hoppas att jag kan hålla detta och att batteriet också kommer att hålla.

See you in Motala, eller?

Det finns inga dåliga väder...

Visst kan man uppskatta regn? I alla fall om det bara är lätt strilande och temperaturen är okej. Det såg inte så roligt ut när jag tittade ut genom fönstret, men när jag väl kommit iväg så var det hur skönt som helst. De senaste löppassen har man ju blivit genomblöt pga värmen, så det var skönt att bli det av regnet som omväxling.

Passet gick runt sjöarna, nähä, och första kilometern gick på 5.30 sedan la jag mig runt 5min och softade. Benen var dock lite instabila, men det skyller jag på gårdagens simning.

Annars har jag varit lite kulturell ikväll, guidad tur i Marabouparken stod på programmet. Jag kan verkligen rekommendera det, intressant även för en kulturell analfabet som mig själv. Kom på mig själv hur jag stod som ett levande frågetecken när guiden name droppade än den ena och än den andra "kända" konstnären. Något jag dock snappade upp var att samme landskapsarkitekt ligger bakom Sjöarna, Lötsjön och Råstasjön ni vet, som Marabouparken nämligen Sven Hermelin. Sven la tillräckligt mycket krut kring sjöarna för att man inte skulle dra E18 där, så alla vi som älskar att springa där har mycket att tacka Sven för.

Comeback i poolen

När jag kom till Eriksdalsbadet ikväll så trånade jag åt höger och utomhusbassängen, tänk om man hade fått simma där ikväll. Okej, inte för att det var übervarmt ikväll men det är ju ändå sommar. Istället fick jag ta vänster och inomhusbassängen.

När jag så kommer in itill bassängen så visar det sig att det var introduktionsdag för eventuellt blivande medlemmar, och jag som hade hoppats att det skulle vara lugnt och inte så mycket folk i bassängen. Istället var det proppfullt och snudd på kaos i banorna. Passet bjöd på en massa teknik och avslutades sedan med 5x400m aerob tröskel. Men, om det var packat med folk till en början så var det i stort sett tomt när passet var över. Ska man sammanfatta min insats idag så måste jag erkänna att, föga otippat, tekniken inte var med mig det minsta. Inte på något sätt alls faktiskt, även om det blev aningens bättre mot slutet.

Helt klart bör jag ta upp simningen igen ifall jag skall överleva Järnmannen.

Nervöst nervöst!

För första gången på länge, hur länge vet jag inte, ska jag simma med klubben ikväll. Kommer jag att komma ihåg hur man gör? Eller är det bara som att cykla, jag menar att har man en gång lärt sig så...

Förhoppningsvis får ni svar på det senare ikväll.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Åter i långpasstagen

Sedan en tid tillbaka har Sara och jag pratat om att köra ett långpass tillsammans, men på grund av diverse lopp har det inte blivit av. Inte förrän idag. Vi möttes upp vid Sundbybergs station och sprang sedan bort mot Ursvik där vi tog en sväng runt milspåret. Vädret var klart gynnsamt för löpning idag jämfört med igår, även om luftfuktigheten nog var relativt hög. Det var riktigt skönt att springa i terräng igen efter allt asfaltsnötande under våren. Vi höll ett bra tempo, ibland såpass bra att vi bara hörde vårt flåsande, men mestadels inte hårdare än att vi kunde diskutera än det ena och än det andra. Efter Ursvik tog vi en sväng förbi Råstasjön och Lötsjön för att sedan återvända till Sundbybergs station.

Dagens pass blev 22km i 5:15-tempo och 75% av maxpuls.

Tack Sara för ett jättetrevligt långpass!

Livskvalitet

Igår var en sån där riktig kanondag. Efter en lugn morgon med en lång och skön frukost rullade jag iväg med Meridan strax efter tio, jag styrde kosan ut mot Drottningholm och Färingsö. Efter transportcyklingen ut till Drottningholm fick jag upp farten ganska bra och hade snittat cirka 30km/h när jag efter 5mil stannade till vid Svartsjö Café. När jag klev av cykeln kände jag direkt igen cykeln bredvid i cykelstället och när jag lyfter blicken ser jag Alex med sällskap. De hade precis fikat färdigt, men vi hann i alla fall byta några ord innan de skulle ge sig iväg igen. Just som de skall ge sig av så kommer en större klunga cyklister och jag fick bråttom att springa in på caféet och köpa min glass och kaffe, den klungan ville jag inte hamna efter. Medans jag njuter av min glass och kaffe så roar jag mig med att lyssna på nämnda grupp cyklister. Jag hade lite svårt att lista ut vilken klass de höll, men jag trodde nog att de var relativt "fräscha".

När de skulle ge sig av passade jag på att lite ödmjukt fråga ifall jag fick hänga på dem in mot stan. Det var inga problem bara jag höll mig längst bak, även om någon tyckte att jag skulle sitta längst fram. Inga problem, tänkte jag, längst bak blir bra. De turades om att dra, men när de föll tillbaka i klungan så släppte jag in den som dragit framför mig. Perfekt, så skulle man alltid ha det. Jag passade på att glida upp och prata lite med den som föll ner och det visade sig att gruppen jag hamnat i skulle köra Vätternrundan nästa lördag och att deras måltid var Sub12 och att de flesta var förstagångsåkare. När jag släppte dem vid Nockebybron så hade jag bara kört 75km, så för att få ihop 10mil så svängde jag höger in mot stan vid Brommaplan och körde via Västerbron och Söder Mälarstrand bort mot Kastellholmen och sedan hem igen. "Extrarundan" blev ungefär densamma som min vanliga långpassrunda som jag sprungit under våren.

Väl i Sundbyberg igen mötte jag upp Karin för att luncha på Café Parkliv i Marabouparken. Det blev en supergod surdegspizza med lite grillade grönsaker och Fetaost och en liten gazpacho i solen och med en helskön utsikt. Hoppas att bilden nedan lyckas beskriva den något i alla fall.

Kvällen avslutades sedan med jordgubbar och glass, svensk sommar när den är som bäst.

Upp- och nervända världen

Vilken värmebölja vi haft den senaste tiden. På jobbet har vi fönstren öppna för att få lite fläkt, men det hjälper inte mycket då det är 27-28 grader ute. Igår eftermiddag tror jag att kulmen nåddes, vid fyratiden trodde jag att jag skulle krevera. Åkte till Stinsen efter jobbet och köpte skor, det blev säkert en storlek för stora då fötterna garanterat var toksvullna.

Jag ska snart ut och cykla, kan ju bara inte sitta inne längre i denna hetta. Jag har förstått att hela norrlandskusten också haft kanonväder i veckan, men när jag kollade vädret på Nyhetsmorgon och ser att man i Norrbotten kommer att få 32 grader i eftermiddag så börjar man ju undra. Men är det inte såhär vi vill ha det, kalla vintrar och varma somrar? Det vill jag i alla fall.

Så, vi ses väl på Svartsjö Cafe vid tolvtiden?

Just det, det är väl Tjejvättern idag? Hoppas att småspiksmarodörerna lyser med sin frånvaro och att alla tjejer får en bra dag på sadeln.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Parloppet - en smula spontant

Igår kväll hölls Parloppet i Hagaparken. I förrgår hade jag inte en aning om detta förrän Alex frågade mig ifall jag var sugen att ställa upp ifall hans ordinarie partner inte kunde ställa upp. Såklart var jag sugen på det. Vid lunchtid igår stod det klart att jag skulle springa och det var bara att ställa in sig på detta.

Med andan i halsen anlände jag till Hagaparken och Koppartälten 30 minuter innan start då jag blev varse att starten var 1,5km därifrån. Okej, spring spring spring. 10 minuter senare kom jag fram till nummerlappsutdelningen, där jag skulle möta Alex. Miranda och hennes partner Christina stod där redo för start, men ingen Alex. Några minuter senare kom även han, så brådskande gick vi och efteranmälde vi oss. Vi hade väl en 7 minuter på oss sådär till start när vi fått på oss nummerlappar och lämnat in väskor.

Aningen långt bak i startfållan hamnade jag, men efter att ha knutit om skorna så hade ytterligare löpare hamnat framför mig. Pang! Startskottet gick och jag fick kryssa mig framåt. Första kilometern gick trots trängseln ganska snabbt, även andra gick hyggligt snabbt. Sedan kom uppförslöpningarna. Det började gå allt trögare och jag började tänka att hur fan hamnade jag här. Att springa 5km, eller 4,6 som i det här fallet, är klart jobbigare än att springa en mara. Hjärtat får jobba på en smärtsam nivå. Efter 18:49 var jag så i mål och där stod redan Alex och väntade, han hade kommit in halvminuten tidigare. Vad vi inte visste då var att vår tid skulle räcka till en elfteplats. Inte dåligt för ett spontananmält lag.

Efter målgång satt vi i gräset och drack kaffe och åt bulle, Miranda, Christina, Alex och jag. Pga det fina vädret satt vi länge och väl kvar i gräset, med några förflyttningar för att sitta i solen. Kort och gott så var det en riktigt lyckad spontanitet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Återhämtning i Hagaparken

Ett längre cykelpass blev till ett Parlopp i Hagaparken med Alex. Skönt att ta det lite lugnt i gräset efteråt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vilken tajming!

Igår var det vila inplanerat, och väldigt passande hade Susanne och Miranda föreläsning på Alewalds. Susanne är sedan länge en etablerad föreläsare så henne hade jag förväntat mig mycket av, vilket hon såklart infriade. Miranda däremot var debutant, men det märktes det inte mycket av. Alla som någon gång träffat henne vet att hon gärna pratar, troligen den person jag känner som kan hålla igång flest samtal samtidigt. Miranda har helt klart förutsättningarna att bli en riktigt bra och uppskattad föreläsare.

Efter föreläsningarna gick de supernöjda tjejerna, Alex och jag till Bolero för en rejält sen middag. Men den var inte dessto mindre uppskattade och välbehövlig. Jag var i alla fall extremt hungrig. Som vanligt blev det en hel del skratt mellan tuggorna.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En gång är ingen gång

Trots söndagens återhämtningspass så har benen fortfarande inte riktigt hittat tillbaka. Det känns lite som att benen fortfarande tror att de är ute på andra varvet på maran. Okej, det är inte så att det gör ont eller så men det känns så otroligt onaturligt att springa. Bambi på hal is, typ. Av tio steg så är säkert inte många likt det föregående. Men det är väl bara att ha tålamod och invänta dagen då steget är tillbaka. En sak som jag dock är lite förundrad över är att benen trots allt är ganska rappa, att löpa lätt i 5min-fart känns lite overkligt. Till råga på allt så chockade jag kroppen genom att ta en sväng förbi utegymmet vid Råstasjön. I vintras lovade, eller hotade, jag mig själv att köra styrka en gång i veckan. Hur gick det med det egentligen? Fiasko, skulle jag vilja säga.

Ett stenkast, eller en full drive kanske, från Råstasjön ligger Råsunda och där spelar just nu Sverige mot Finland EM-kvalmatch i fotboll och jag kan inte undgå att tänka på hur varmt det lär vara för dom med tanke på hur varmt jag tyckte det var. Okej att de går eller står mestadels.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nationaldagsfirande

Dagen började med att jag satt mig på cykeln och åkte ut mot Drottningholm/Ekerö. Vid Brommaplan cyklade jag om en herre i full cykelmundering, långbyxor och jacka. Oops, tänkte jag, någon måste missat kollat väderleksrapporten. Vid ett trafikljus kom han ikapp mig och frågade ifall han fick cykla en bit med mig. Absolut, sa jag såklart. Det visade sig att han varit ute sedan kvart över sex och att han genrepade inför Vätternrundan, vilket förklarade klädseln. Efter en liten bit hade mannen i fråga nått tio mil och hans pass var all. Jag cyklade vidare via Drottningholm mot Tappström, där jag tog vänster istället för höger som jag brukar. Höger hade betytt Färingsö, men mitt val betydde Ekerö och i förlängningen Adelsö. Jag hade fått tips av det trevliga paret ifrån Umeå från torsdagspasset och fikabrejket på Svartsjö Café.

Jag höll ett, med mina mått mätt, ett bra tempo ut mot Munsö där jag skulle ta färjan över till Adelsö. Adelsö var fantastiskt vackert, dock var vägen bitvis väl grov för min smak. Det kändes som att jag misshandlade cykeln plus att händer och armar skakades oskönt mycket. På vägen hem så fick jag svar på tal varför det gått så bra ut, vinden låg ganska rakt upp i ansiktet. Dessutom började mina 7dl vatten ta slut. Märkligt, skall inte 7dl räcka för tre timmar cykel i 25 grader? Nä, det måste bli skärpning på drickandet. Det gick så långt att jag kände mig tvingad att sätta mig några minuter när jag kom tillbaka på fastlandet igen.

Eftermiddagen tillbringades på en filt på Golfängarna med lite senlunch och kaffe med bl a Sara Varga och Thomas Di Leva som underhållning. Sundbybergs kommun anordnar sedan några år tillbaka Nationaldagsfirande på just Golfängarna, mycket trevligt initiativ.

På benen igen

Efter en dryg vecka gjorde jag igår mitt första löppass efter Stockholm Marathon. Jag skall verkligen inte sticka under stolen att det var lite smånervöst, skulle verkligen benen bära. På lördagkväll bestämde jag med Lina att vi skulle ta ett litet lätt pass dagen efter. Vi möttes upp klockan fem vid golfbanan för att springa runt sjöarna. Lina hade sprungit med sin träningsgrupp i Hässelby dagen innan, men tyckte att det ändå var lite stelt. Själv var jag tvungen att erkänna att jag hade varit ute och fusksprungit lite på förmiddan, då jag följde med Karin på en femma. Lina, som är en mycket klok löpare, kom på den briljanta idén att vi skulle ta en lite stretchpaus mitt på hållet. Vid golfängarna var det tivoli med lite musik och liv och rörelse, så där stannade vi till några minuter. Samtalsämnen under turen var såklart hur vi hade upplevt maran förra lördagen, men även kost och kommande mål. Lina skall springa Berlin Marathon i september och har satt upp ett ganska tufft mål, ett mål som jag är säker på att hon kommer att klara ifall hon får vara hel och frisk. Förhoppningsvis kommer vi att kunna köra många pass tillsammans under sommaren så att jag får följa hennes uppladdning och utveckling.

Passet blev knappa 12km i 5.35-tempo och snittpulsen låg på 126slag/min (68%)

Norrländskt möte i Svartsjö

Som jag nämnt vid upprepade tillfällen så har Svartsjö Cafe blivit mitt nya favoritkafe' den här sommaren. I vanlig ordning stannade jag till där idag och tog en glass till kaffet, vilket satt fint då det var grymt varmt ute. Om nu någon missat det.

När jag suttit en liten stund så rullade det in ett par iklädda Gimonäs CK:s klubbkläder. För er som inte kan den västerbottniska geografin så ligger Gimonäs strax utanför Umeå. De slog sig ner vid mitt bord och det visade sig att de mycket riktigt var bosatta i trakterna kring Umeå, men att de hade sommarstuga ute på Ekerö. Det var ett riktigt trevligt par och vi pratade en massa cykel, men även marathon, triathlon, Vasalopp, party crashers på ungdomsfester och lite annat smått och gott. Sällskapet var så trevligt att kaffebrejket blev snudd på en timme. Så kan det också gå.

Tanken med dagens pass var att få ett rejält distanspass, men det blev nog mer träning i att klara värme, sol och en hel massa vind. Okej, nu ska inte ett tretimmarspass förringas.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Kropp & Själ

Jag har alldeles nyligen upptäckt programmet Kropp & Själ i P1. Redaktionen beskriver själva programmet såhär:

"Kropp & Själ är programmet för dig som vill veta hur du ska göra för att må bra och leva länge. Vi vänder oss till dig som har hälsa som hobby, men också till dig som inte alls känner dig som en sportig typ. Vi står för en helhetssyn där kroppen och själen intimt hänger samman, med frågor om träning, mat, sex, psykologi och medicin."

Så dagens tips från mig är, förutom att själv ge sig ut och röra på sig, att gå in på Sveriges Radio och lyssna av några avsnitt. I avsnittet i detta inlägg beskriver Jonas Colting, sveriges kanske bästa och mest kände triathlet, sin syn på träning och träning som livsstil. I ett annat avsnitt tar man upp barfotalöpning, det tänker jag lyssna på idag. Tipsa gärna om ert favoritavsnitt!

Annars hoppas jag att alla får en kanondag ute i det fantastiska vädret. Själv kommer jag inte kunna sitta inne länge till, 28 grader i lägenheten får kaffet att verka svalkande.

Kristi flygarpass

Igår kväll var det After Mara på Mosebacke med ett gäng glada löparvänner, både de som sprang maran i lördags och de som inte gjorde det men som ville ta del av glädjen. Det är så roligt att få höra hur andra upplevde loppet, speciellt de som sprang för första gången. Det är ju inte så länge sedan jag själv var förstagångsmaralöpare, så jag kunde så väl sätta mig in i deras situation. Tack alla för en jättetrevlig kväll!

På grund av den trevliga kvällen så lyxade jag till det och tog en rejäl sovmorgon. Efter frukost så gled jag i cykelmunderingen och gav mig iväg på ett lättare pass ut mot Färingsö. Målet var en fika på Svartsjö Cafe', det stället kommer definitivt behöva bygga ut i sommar. Många cyklister, men även speed skaters och andra, har upptäckt detta trevliga fik. Efter två koppar och en chokladboll så vände jag hemåt igen. Jag försökte att cykla i tempoställning så mycket som möjligt och jag tycker att det går bättre och bättre för vart pass.

På vägen hem hade jag vinden mer på min sida och solen var inte lika molntäckt som på vägen ut. Passet varade i dryga två timmar och snittfarten låg på strax under 27km/h.

Imorgon är det jobb igen, men sedan blir det långledigt och då ska jag nog testa att tuffa till träningen en aning.


- Posted using BlogPress from my iPhone