Inte försvunnen!

Ni kan andas ut, jag har inte försvunnit. Jag har bara haft en liten bloggdipp, som är den riktiga psykologiska termen för detta tillstånd :-)

Hursomhelst så har min träningsvecka såhär långt bestått av drygt 10k lätt distanslöpning runt sjöarna. För er som inte är familjära med Sundbyberg så betyder det att man springer runt Råstasjön, som i och för sig ligger i Solna, och Lötsjön. Råstasjön är grusbelagd medans Lötsjön är asfalterad, Råstasjön är den avgjort bästa delen. Och det trots att den ligger i Solna :-)

Igår tisdag så simmade jag i Nälstabadet med min sambo, som också ska simma Vansbro. Hon är en klart bättre simmare än mig. Tyvärr så gjorde det otroligt fina vädret att fler än vi var badsugna, trist bara att alla inte respekterar motionssimbanorna. Men men, som de sa på jobbet idag, det kommer att bli trångt i Vansbro också.

Vidare så anmälde jag mig till Lidingöloppet igår. Jag noterade att organisationen kring Lidingöloppet gått Pressbyråns "merförsäljningskurs", man kan inte bara beställa en t-shirt i förväg man kan också beställa någon typ av sportdryck från Enervit. Måste komma ihåg att fråga efter loppet hur många dom sålde :-) Idag såg jag att jag blivit placerad i startgrupp 3 vilket jag tycker är lite konstigt. Jag hade räknat med grupp 2, jag trodde verkligen att 3:32 på Stockholm Marathon skulle räcka till det. Jaja, får väl springa om fler bara.

Idag mötte jag upp mina fantastiska löparvänner Lina och Michel i Ursvik. På agendan stod backlöpning, men vi värmde upp med ett varv runt Femman i lugnt tempo. Vi hade en hel del att prata om, eller Lina och Michel hade en massa att prata om. Jag är ju inte lika berest som dom så när det vankas ressnack så försvinner jag en aning :-) Mina resor brukar ju mest handla om att åka norrut, och det brukar ingen känna igen sig i.

Efter uppvärmningen körde vi 10st backlöpningar á ca 60sek, det var verkligen länge sedan jag körde sådan kvalitetsträning. Helt klart måste det bli mer av det och även kortare och brantare löpningar. Passet avslutades med 2,5k nedvärmning.

Efter träningen satt vi i gräset och stretchade och småpratade. Just som vi sitter där så ser jag en person med en löpstil som jag känner igen sedan lång tid tillbaka, dock inte lika spänstig som jag kom ihåg den. Det var min bror som kom springandes, han bor precis i närheten av Ursvik. Jag tror att området kallas Järvastaden. Även om han försöker förneka det så tror jag att han håller på att tjyvträna inför Ursvik All In. Jag jobbar hårt för att få med honom, får se hur det går.

I morgon är en annan dag, som Christer Björkman brukar säga, och då är det troligen simning som gäller. Hoppas på dåligt väder, lokalt i Nälsta alltså, och minimalt med folk i poolen.

Good night, where ever you are!

Flashback Midsommar I

Väl framme vid stugan i Järsö så smakade det riktigt bra med en jordgubbe och lite vatten.

Då är jag, äntligen?, tillbaka i blogg mode och därför tänker jag återge lite av min midsommarhelg 2010.

För att överhuvudtaget få in någon träning under midsommarhelgen så bestämde jag mig för att hoppa av i Norrtälje och springa sista biten upp till Jersö Gård, där vi hyrt en stuga. Innan resan valde jag att hoppa över att ta med vatten eftersom jag inte tycker att det är nödvändigt när man bara skall springa 1,5h. Dock så blev jag ganska snart varse om att i 25 graders värme så är det faktiskt ingen dum idé, att ta med vatten alltså :)

Ännu en bra dag!

Idag har det varit ännu en bra dag. Först, den numera obligatoriska, lunchpromenaden på 45-50min, sedan direkt till Nälstabadet för en timmes simning och efter det så åkte jag direkt till min bror i Ursvik för middag med mamma, syster och systerson. Det vankades grillade hamburgare, vilka smakade utmärkt efter ett simpass. Eftersom jag inte träffar mamma speciellt ofta så blev det en del prat om Stockholm Marathon, Vätternrundan etc. Dessutom så pratade vi om Stenålderskost, som hon blev intresserad av sist vi träffades och som hon försökt hålla sig till. Hon behövde lite coachning eftersom det inte riktigt gått så bra som hon hoppats, och det bangar man ju inte på att ställa upp med. Vad gör man inte för sin gamla mor?

Nu blir det laddning för morgondagens stora begivenheter. För mig är det ju inte bara Midsommar :-)

Vilken härlig dag!

Idag har det varit en helt otroligt skön dag. På jobbet har vi skaffat oss en riktigt bra vana, vi har börjat ta lunchpromenader. Av olika anledningar, vädret bl a, så blev det en ganska lång promenad idag. Säkert uppemot 40min, troligen inte inom lagstadgad paus.

Efter jobbet åkte jag med min kollega Peter hem, men eftersom hans bil saaknar AC så blev det väldigt varmt. Därför beslutade jag mig för att hoppa av hemma hos honom, då fick jag en skön promenad på 25min till. Väl hemma så körde jag lite styrketest följt av styrketräning.

Sedan tog jag en liten paus för lite för-midsommaraktivitet, läs diverse inköp från Bolaget.

Den härliga dagen avslutades med en timmes lätt distans Sjöarna Runt.

Tro vad morgondagen har att erbjuda? Planen är simning, men något mer borde jag hinna med.

Mat för en simmare?

Bacongratäng med tomater

Idag tog jag upp simningen igen för att komma i form inför Vansbrosimningen. Pga tidsbrist blev dagens pass bara 30min, längre pass måste definitivt till för att det skall kännas bra inför de 3km som skall simmas 11 juli. Jag har läst någon rekomendation någonstans att man i alla fall bör komma upp i timmespass, samt att man måste prova något pass i öppet vatten. Jag är dock övertygad om att det inte ska vara några problem, det är bara det att jag har så dålig teknik.

Ovan ser ni dagens middag, Bacongratäng. Bacon, lök, köttfärs och lök bryns och får sedan stå och puttra i tio min. Formen täcks med champinjoner och sedan lägger man baconköttfärsen i formen varvat med riven ost och ovanpå det zucchini samt äggstanning som du häller över det hela. Efter 20min i 225 grader så är det bara att hugg i. Smaklig spis!

Efterfest i Motala

Såhär kan en efterfest i Motala se ut en lördag i juni. Hasse, ni känner kanske igen honom från förra bloggen, föreslog att vi skulle gå ut och ta en öl efter målgång. Som tur var behövde vi inte gå långt för att få lite mat och, framförallt, en kall och god öl. Måhända var ölen en aning blaskig, vad vet jag? Ner gick den i alla fall och maten smakade också, men framförallt fortsatte vårt trevliga umgänge en knapp timme till. Sedan började vi känna oss frusna och bröt upp. Tack grabbar för en fantastisk dag tillsammans!

Förövrigt så lyste kaffet med sin frånvaro efter målgång :)

Next stop Vansbro.

Rapport från Vättern

På bilden ovan ser ni John, Hasse, undertecknad och Roger, vilka denna blogg kommer att handla om.

En gång om året, tror jag, lever Motala upp och det är helgen innan midsommar. Då samlas ca 20000 cyklister med ytterst varierande bakgrund och mål för att cykla de trettio milen runt Vättern. Anledningarna till att göra det är säkert fler än jag kan komma på, men det kan röra sig om att man vill slå både officiella och inofficiella rekord, man vill kunna stoltsera med att man kört sub8, man vill helt enkelt bara testa om man klarar av det eller så kan det vara för att det är en del av En Svensk Klassiker. För mig är det det senare.

Killarna på bilden ovan känner inte varandra innan deras runda startar, med undantag för undertecknad och Roger. När bilden togs hade vi dock lärt känna varandra mer än vad man kanske känner många av sina arbetskollegor eller, ännu troligare, sina grannar. Ett kan jag lova er och det är att det är fyra ytterst trevliga och glada motionärer, denna gång med cykel som redskap.

Dagen började i mitt och Rogers fall med att väckarklockan ringde 05.00 i den lånade lägenheten i det centrala Motala. Lägenhetsinnehavare är konstnären Seved, som förövrigt har sitt galleri i samma byggnad, och för andra gången lånar ut lägenheten till oss. Det uppskattas enormt. Duschen fick agera cykelförvaring, funkade suveränt. Trots att vi, i mitt tycke, hade god tid på oss så blev det ändå stressigt när vi skulle ge oss av till starten. Det behövs egentligen inte mycket för att störa den timma vi ansett oss behöva. Efter lite stress så kom vi till starten precis i tid för start. Jag hann inte ens fylla vatten, men det är ju bara 43km till första vätskedepå.

John, fick vi reda på senare, hade haft en mycket sämre natt än oss övriga. Han hade kommit sent till Motala, efter 10 kvällen innan, i tron om att det bara var att smälla upp tältet och sedan somna. Så var inte fallet. Trafiken gjorde det omöjligt att somna, så han la sig i bakluckan på bilen. Där gick det bättre.

Hasses natt vet jag inte så mycket om, men i och med att han sov på hotell i Linköping så misstänker jag att den var god.

Nåväl, 06.06 så släpptes vi iväg på vår långa färd runt Vättern.

Första etappen, 43km till Hästholmen, gick relativt lugnt. Roger och jag fick en väldigt bra rygg att ligga bakom till en början, bakom oss hade vi, ovetande, Hasse. Han tyckte tydligen också att tempot var det rätta. Jag har ingen värmeuppgift, men troligen var det 7-8 grader och med lite regn i luften kändes det bra att ha relativt mycket kläder på. Speciellt skoöverdrag. Ett litet stopp kostade vi på oss innan Hästholmen, och det var för att justera Rogers skoöverdrag samt att han tog på sig de handskar han inte fick på innan start. Det mest spännande som hände var "Slängkappan", en herre i oknäppt regnjacka och glipa mellan tröja och byxa som flängde mellan olika grupper, det spelade ingen roll hur snabba dom var. I vilket fall så verkade det som att ingen av de snabbare grupperna passade honom, vi kom ikapp honom ett flertal gånger. Väl i depå så "presenterade" sig Hasse som vår "förföljare" och vi började prata allmänt om klassikern och andra utmaningar. Från och med nu så var Hasse medlem i Rogers och min grupp. Kaffet i Hästholmen smakade förövrigt fantastiskt gott!

Nästa etapp, den till Gränna, kändes ganska lång men som tur var så var Roger stark här och drog en hel del, samt att vi fick hjälp av några till som låg med i vår grupp. Mest noterbart var att vädret inte alls var så fint när vi passerade Visingsö som Susanne stoltserat med några dagar tidigare, samt att kullerstenarna i Gränna var mer oskönt än jag minns dom senast. I depån precis efter Gränna träffade vi på John, som åkt med oss den sista biten efter Hästholmen. Från och med nu så var han medlem i vår grupp. Kaffet i Gränna smakade förövrigt också fantastiskt gott!

Det sista jag sa när vi lämnade Gränna var att jag inte kände mig speciellt stark och att jag inte skulle kunna dra speciellt mycket, som tur var så hade vi "Ardennern" Roger. Dock så vaknade jag till halvvägs till Jönköping och gick upp och drog en del, speciellt minns jag kommentarerna om att de övriga haft problem att hänga på uppför sista backen innan Huskvarna. Den är ingen lek för oss glada motionärer. Utförslöpan efter är inte heller att leka med, tyvärr har jag ingen uppgift om hur fort det gått men 60-65 km/h kanske. I Jönköping är det matdepå, det bjuds på köttbullar och potatismos toppat med lite saltgurka och ketchup. Det smakade mums även för en stenålderskille som mig. Här och nu presenterar vi oss för varandra på riktigt, och är oskiljaktig ända till Motala. Kaffet på maten smakade förövrigt också gott!

Efter Jönköping är nästa stopp Fagerhult, en sträcka på 31km. Jag kände mig fortfarande riktigt pigg, kanske är pulvermos raketbränsle. Jag var med och drog bra, men fick av någon anledning inte dra uppför. Killarna boostade verkligen mitt självförtroende. Denna etapp fick vi till och med en del publik, men det är ju inte som Vasaloppet, Stockholm Marathon eller Lidingöloppet. I depån pratade vi om hur vi skulle köra till nästa depå och vi var överensom att alla skulle med och att vi skulle hålla farten efter det. Kaffet smakadeförövrigt, om jag inte minns fel, gott!

Mellan Fagerhult och Hjo, där det vankas lasagne, är det 38km. Denna sträcka höll vi ganska bra fart, men inte tillräcklig tydligen eftersom jag bröt överenskommelsen om att inte köra på för hårt. Som tur var blev jag påminnd och tog det lite lugnare. Vår grupp fick sällskap av några andra cyklister som verkade vara minst lika goda cyklister som oss så efter en körning så åkte jag längst bak i kön för att se ifall de var sugen på att jobba eller bara åka med. Tyvärr visade det sig att de bara var fripassagerare. Men, med några kilometer kvar till Hjo så bröt de sig ur gruppen och drog iväg. Jag ville inte missa chansen att få hjälp av dessa så vi bestämde oss för att hänga med, vilket vi gjorde. Dock så vann vi inte så mycket på detta eftersom körningen kom så sent. Under denna etapp så hade Hasses bakväxel slutat fungera så han var tvungen att lämna in cykeln på reparation. Under tiden gick vi övriga för att inta dagens andra större mål mat. Cykelreparatörerna som hjälper till under Vätternrundan är naturligtvis tillräckligt skickliga för att fixa ett enkelt växelfel på några minuter, så Hasse mötte snart upp oss i "matsalen". Skönt att vi fick fortsätta åka tillsammans. Kaffet på maten smakade minst lika bra som i Jönköping!

Sträckan mellan Hjo och Karlsborg, 32km, bjöd inte på några överraskningar. Jag kunde dock inte undgå att tänka på min kusin som bor där och på när hon med familj bjöd på kaffe och bullar på min första runda för fem år sedan. Då hade jag hållit på betydligt längre när jag kom hit. Nu började vädret bli bättre och vi började prata om att ta av något ytterlager, men det fick vänta. Kaffet i Karlsborg smakade förövrigt gott!

De 22 kilometrarna mellan Karlsborg och Boviken är relativt backiga och mitt i en av dom hoppade Hasses kedja, så han fick fixa det och vi väntade högst upp backen. Annars är det mest humoristiska på denna sträcka pastorn från Tiveden som år ut och år in står och messar, inte SMS:ar alltså, i en av backarna. Det börjar faktiskt bli lite uppskattat, även om jag inte är troende. I Boviken åkte yttertröjan och skoöverdragen av, nu skulle det bli åka av. Jag hann med en god kopp kaffe också. Gott!

Efter Boviken kände vi att vi hade chans att komma in under 12h. Men säg den lycka som består, halvvägs till nästa depå, Hammarsundet, börjar mitt framdäck bete sig konstigt. Typiskt, PUNKA! Som tur var hade jag slang och utrustning i sadelväskan, och inte minst hade vi John i gruppen. När jag började visa min okunniga reparatörssida så högg han i och visade hur man skulle göra. Tack John! Resterande knappa 20km cyklade jag med lite luft i framdäcket och med en viss oro att det skulle punktera igen, men väl framme i Hammarsundet fick jag låna en high tech-pump och med några snabba pump så hade jag fått upp ett lagom tryck på ca 8bar. Nu hade hunger och energisuget börjat bli ganska påtagligt så det blev lite extra intag. Kaffemuggen åkte halvfull i papperskorgen.

Nu är det nära. Efter Hammarsundet är det bara 41km kvar till Motala, med andra ord MÅL. Men först är det ett depåstopp i Medevi halvvägs. Precis när vi lämnat Hammarsundet så börjar mörka moln torna upp sig på himlen, vädret som hade blivit så bra. Och jag som bara hade kortärmad tröja, och inga handskar tillråga på allt. Regnet kom inte oväntat, men därmed inte ovälkommet. Övriga gruppen hade inte lämnat in sina överdragskläder, så de fick på sig dem illa kvickt. Och jag, jag fick bara avundsjukt titta på kortärmat. Vidare så hade vi en incident med en tanklös bilist, men det orkar jag inte ta upp. I Medevi depå så laddade vi på ytterligare med energi, honungsvatten, släta bullar med honung och kaffe. Såklart.

Tankar började nu komma om hur man skulle komma upp på cykeln och om man nu kom upp på den, hur skulle man kunna hålla sig upprätt. På något sätt kom jag upp på cykeln och det kändes bättre direkt. För varje tramp kändes det på riktigt att man kom närmare målet. 21km, det är väl en kakbit? Stämningen i gruppen var naturligtvis hög och skyltarna som visar avståndet till mål blev bara snyggare och snyggare, först 20km och sedan 10km. Ojojoj, nu är det nära. Vi börjar prata om finishen och bestämmer oss för att åka tillsammans över mållinjen. Sista kurvan. Nu är det bara att sitta upp, och formera oss. Jag tror att vi lyckades. Äntligen var vi framme! Motala är aldrig så vackert som efter en runda runt Vättern. Ta en titt på bilden ovan och säg om vi inte ser nöjda ut.

Så var min tredje Vätternrunda. Nu återstår Vansbrosimningen, sen är min andra Svenska Klassiker i hamn. Men men, det skall göras också.

Uppladdning inför Vätternrundan

Ikväll händer inte mycket. Eller är det bara som det känns? Jag tvättar för fullt för att ha kläder att ha med till Motala i morgon, väderleksrapporten skvallrar om att det behövs en hel del kläder. Men det kan säkert fortfarande vända. Sedan så skall det ju fyllas på med energi också, förutom mat så blir det lite frukt och choklad. Sedan läser jag lite inspirerande bloggar och ögnat igenom Aktiv Träning samt kollar in fotbollen på tv.

I morgon blir det sovmorgon och sedan så packar jag kläder och sovgrejer, åker och tankar och tvättar bilen.

Är det någon mer därute som skall åka Vätternrundan i helgen?

Dålig start, men sen blev det bara bättre...

Min start på dagen var allt annat än bra. Jag var ovanligt trött när jag vaknade, självklart ett resultat av att jag gick och la mig alldeles för sent. Varför är tv:n intressant över huvudtaget? Men, det skulle bli värre. När jag skulle sätta i kontaktlinserna så brände det till i ögonen något så djävulskt, visst ja, det var visst chilipeppar i middagen igår. Ajajaj, men det går över tänkte jag. Skölj ögonen med kallvatten en stund så ska det väl bli bra. Sedan, på med solglasögon så att det inte syns så väl. Tur att det inte var min tur att köra, det hade ju inte gått. Väl på jobbet så konstaterade jag att det inte gått över, skiten måste ha satt sig på linserna. Så av med dom och på med glasögonen som jag varit tillräckligt vaken att ta med. Jag hatar att använda dom! Men lyckligvis har jag snälla kollegor, ingen har sett mig i glasögon förut, som tyckte att dom var snygga och att jag såg sofistikerad ut. Hur ser jag ut annars? :-)

Nu till det bättre. Av någon, outgrundlig, anledning så har jag fått rollen som "bollplank" när det gäller träning och kost på jobbet. Alla håller dock inte med mig i allt när det gäller kost, och det har jag full respekt för. Dock så tycker jag att det är roligt att vi har lite olika syn på just kost, det finns ju inga klara rätt eller fel. Det som passar mig behöver inte nödvändigtvis passa någon annan. Träning däremot är lättare att diskutera, eftersom min filosofi är ganska enkel. Det är ju inte lika kontroversiellt att säga att "All träning är bra, bäst är den som blir av". Därför blir jag glad när någon kommer fram och säger "Jag har börjat träna si" eller "Jag har börjat träna så".

Idag diskuterade vi Vasaloppet vid en kafferast och en kollega började fråga ut mig lite om det och det fortsatte med att vi kom överens om att jag skulle sätta ihop ett enkelt träningsprogram för någon som har åkt väldigt begränsat med skidor. Det visade sig att hon bar på en dröm om att göra en Svensk Klassiker, vilket jag inte var sen att uppmuntra henne att göra :-) Så vi kom fram till att hon genast skulle börja simträna och anmäla sig till Vansbrosimningen, det är ju lika bra att ta tjuren vid hornen direkt. Det ska bli riktigt intressant att se hur detta (ur)artar sig.

Min egen träning då? Jo, idag kom jag så tillslut iväg på ett sista pass inför Vätternrundan. Det blev ett kortare pass ut till Drottningholm på en timme. Skönt att hålla igång benen.

Blåst på cykling!

Idag var tanken att jag skulle ta mitt sista cykelpass inför Vätternrundan, men mina okunskaper i cykelreparationer satte käppar i hjulen. Förlåt! :-) Bakgrunden är denna att mitt bakdäck är helt utslitet och jag vågade inte cykla ett pass till på det. Igår förberedde jag däckbytet med att köpa hem ett nytt och fräscht och idag skulle jag bara fixa bytet lite snabbt. Trodde jag. Efter diverse bekymmer så gav jag upp, jag fick helt enkelt inte däcket att passa. Så jag fick gå ner till cykelhandlarn med svansen mellan benen och förklara läget. Efter en stund så kom han tillbaka och tyckte sig ha lyckats fixa mitt lilla problem. Nyfiken som jag är så frågade jag vad hemligheten är, och han förklarade hur jag skulle få det att funka. Väl hemma igen så pumpade jag upp däcket igen, och döm om min förvåning så återkom samma problem som tidigare. Men, denna gång så fixade jag till det själv tack vare att jag numera kunde tricket.

Hursomhelst så var det nu i alla fall väl sent att ge sig ut, så jag tar passet i morgon istället. Som tröst så skulle Brasilien precis gå in i VM och dessutom så hade Runner´s World kommit idag. Dagens middag tog lite tid att göra dessutom, så jag kan nog leva utan träning idag.

Och vad blev det då för middag idag? Jo, det blev tacofyllda paprikahalvor med tomat och lökgratinering. Tummen upp på det!

Laddar batterierna!

Efter gårdagens långpass så blev det återhämtning och batteriladdning idag. Lite "aktiv" vila blev det dock via promenad till affären, jag handlade lite extra för att få lite tyngd i kassarna :-) Jag hann dessutom med att gå förbi cykelhandlarn för att köpa nytt däck till cykeln, bakdäcket har lite lämpligt visat sig vara utnött. Så i morgon får jag meka lite hoj.

Dagens middag blev en supergod omelett med bacon och champinjoner samt lite grönsallad.

Genrep inför Vätternrundan

Efter två timmars cykling såg jag fortfarande hyffsat fräsch ut, eller vad tycker ni? Svårt att säga kanske :-) Hursomhelst, så lämnade jag Roger här för ett extravarv mot Kungsberga och Sånga-Säby. 45min senare så började jag tycka att det kändes jobbigt, så jag stannade till på en grill/fik och tog en kopp kaffe och lite russin och jordnötter i hopp om att jag skulle piggna till. Och visst piggnade jag till, en aning, men det höll nog bara en halvtimme sedan fick jag slita ont sista 45min. En liter vatten på 4h är nog i minsta laget. Till råga på allt så började de mörka molnen torna upp just som jag passerade Drottningholms slott, man kan nästan tro att Hans Majestät hade ett finger med i spelet. Eller inte :-) Anyway så klarade jag mig från regnet, nästan. Sista 500m så började det spöregna, men då var jag ju nästan hemma så det gjorde inte så mycket.

Nu återstår nog bara två kortare "tempopass" i veckan, troligen tisdag och torsdag, för att hålla igång benen och sedan leverera på lördag. Jag har inget direkt mål, men hoppas på 13h, mycket beror på väder och vind och om man lyckas komma med i någon klunga som håller bra fart.

BTW, Roger såg riktigt stark ut så han kommer att få jobba :-)

Laddning för långpass på sadeln

Idag vankas det långpass med min klassikerkompis Roger, ja han är ju kompis på andra plan också :) Vi har gjort mycket knasigt ihop genom åren, men nu umgås vi mest i samband med träning inför klassikergrenarna och naturligvis under själva loppen. Det sista med blandade resultat, men det är en annan historia.

Dagens frukost bestod av Turkisk Youghurt utblndad med lite grädde för att tona ner syrligheten en aning, björnbär, rostade kokosflingor och paranötter. Till det blev det två koppar java.

Nä, nu måste jag nog sätta lite fart. Jag skall vara på plats vid första busskuren ute på Drottningholm. Tro om Kungen brukar cykla ute på Ekerö/Färingsö? :)

Tyck om! Part II

Dagens lunch blev smarrigt stekta kasslerskivor med broccoli- och spenatlåda. Det skulle varit en ren broccolilåda, men det var saldodiff i frysen. Eller rättare sagt, jag hade inte kollat läget innan ;)

Tyck om!

Om det fanns en "Tyck om"-knapp för Hässelby SK Långlöpare så skulle jag trycka på den. Jag var som sagt på Prova-på-träning med ovannämnda träningsgrupp idag och mina intryck därifrån är utan undantag positiva. Jag har tidigare tränat med Team Stockholm Marathon i tre omgångar och tyvärr så måste jag säga att det varit med fallande belåtenhet. Första gången var inför Stockholm Marathon 2009, visst knorrade jag då vid något tillfälle om någon skitsak som att någon ledare betett sig på något sätt som inte stämde med min världsbild men jag var i det stora hela riktigt nöjd. Jag tror definitivt att TSM fick mig att komma in i löpningen på allvar. Andra omgången var inför Stockholm Halvmarathon och det var helt ok som kom-i-gång efter maran, men det var inte alls samma känsla som i första omgången även om jag tyckte att träningen och ledarna var riktigt bra. Senaste, och kanske sista, omgången jag tränade med TSM var inför årets mara och tyvärr så måste jag säga att det varit långt ifrån med samma positiva känsla som jag tänker tillbaka på den. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det beror på, men gruppstorleken har säkert varit den störst bidragande faktorn. Det har många gånger kännts som att man klivit på en buss, bytt några artighetsfraser, och någon timme senare så är man framme. Det är kanske lite ödets ironi eller framgångens baksida, det har blivit för populärt så alla blir mer eller mindre anonyma.

För att sammanfatta det hela, till hösten så blir det med allra största sannolikhet träning med Hässelby SK Långlöpare som gäller. Jag har ju lite tankar på att satsa på Triathlon, men det borde nog passa bra ändå. Löpning är ju trots allt en ganska viktig del av Triathlon, om man säger ;-)

Favoritfrukost!

En frukost som jag äter väldigt ofta, men utan att tröttna på, är Hallonsmoothie. Jag tror att jag äter den varje vardag eftersom den är så enkel att göra, men då blir det inte kaffe till utan den får vänta tills jag kommer på jobbet. På helgerna så brukar jag försöka något annat, typ äggröra och bacon eller någon smarrig omelett.

Idag skall jag som sagt iväg och provträna med Hässelby SK Långlöpare så då blev det en Hallonsmoothie, just eftersom tiden är lite knapp. Eller rättare sagt så skulle jag behövt kliva upp ännu tidigare så att frukosten hinner "smälta".

Jag hoppas att jag har ett kanonpass att rapportera från senare idag.

Sen vill jag bara säga; Äntligen helg!

Träningsfri Fredag

För en vecka sedan satt jag i soffan och laddade inför Stockholm Marathon med film och godis. Men nu då? Vad gör man en fredag när man inte har något så stort att se fram emot? Jo, jag bestämde med Lina att göra ett studiebesök hos Hässelby SK Långlöpare imorgon. Det ska bli intressant att se om de skiljer sig från TSM.

På vägarna igen!

Idag så var det dags att sätta sig på sadeln igen efter ca fyra veckors uppehåll pga fokus på Stockholm Marathon. Nu är det alltså snyggingen ovan som kommer att få full uppmärksamhet i en dryg vecka, beräknad målgång är 19.00 lördagen den 19/6. Efter det så blir det att gå över till simning, men en del löpning lär det också hinnas med. Man får ju inte tappa formen helt, det kommer ju lite lopp senare i sommar/höst.

Passet blev en ganska lugn styrning ut mot Drottningholm i ett härligt cykelväder.

Fast!

Ikväll skulle jag möta upp Lina för att lunka runt sjöarna, inget dramatiskt i det kan man tycka. Ja, om man inte bor i ett hus som precis fyllt två år vill säga. Hissen har inte riktigt varit sig lik den senaste tiden. Skillnaden idag mot hissens andra dåliga dagar var att jag stod I hissen och inte utanför, den glömde tydligen att bromsa in när vi kom ner till entréplan. Tur att man inte har cellskräck. Tur i oturen tog jag med mig mobilen den här gången. Dock så brukar det aldrig vara någon täckning i hissen, men av någon anledning så hade jag en halv plupp ungefär, precis så att det gick att ringa. Hur länge hade man suttit där annars? Efter tio minuter kom hisskillen och släppte ut mig. De hade tydligen varit här och gått igenom hela hissen i måndags, vilket kanske var anledningen till att killen på supporten inte lät helt förvånad när jag berättade adressen och inte heller att han kom så snabbt.

Men men, en aning stressad och 20min sen så mötte jag tillslut upp med Lina vid Lötsjöparken. Vi hade pratat om att powerwalka, men det höll inte många steg utan det blev jogg omgående. Samtalsämnet var rätt givet, lördagens fantastiska upplevelse, och det fanns en hel del att prata om. Allt i från hur loppet kändes till kvällen efter loppet till hur snacket gått på jobbet. Det var inte tyst många sekunder, om man säger.

Passet då? Jo, det blev ett varv runt sjöarna i 6min-tempo och det kändes alldeles utmärkt. Ett varv kan låta lite, men det är nog bra att komma igång lagomt lätt.

Nu vankas det Enkel falsk lasagne. Jodå, mat eller kanske snarare suget efter mat de senaste dagarna var ett av samtalsämnena.

Vilket flyt!

Eller, vilket flyt?

Idag kom jag så då iväg till simhallen. Inte för att jag är någon direkt baddare, men när det till och med är problem att få på simglasögonen så är det lite kämpigt. Men å andra sidan så vore det väl lite konstigt om man bara kunde dyka i och köra på som om man inte haft något uppehåll. 1000m fick jag ihop innan det var dags att sluta, dvs när bröstsimmet gått över till hundsim.

Mot nya mål

Tanken var att jag skulle börja röra på kroppen igen idag, simning tänkte jag lät som lagomt återhämtande och förberedande. Med mindre än två veckor kvar till Vätternrundan och sex veckor kvar till Vansbrosimningen så måste jag nog så snabbt som möjligt komma igång med träningen igen, men utan att för den sakens skull äventyra någon som helst överträning.

Men, till skillnad från löpning så måste man tydligen passa halltider :( Simhallen hade bara öppet till 16.30, så det får alltså bli något annat. Kanske en långpromenad till affären för att bunkra upp kylskåpet så att man inte behöver tänka på det i veckan?

Dagen efter

På en aning ostadiga ben så promenerade jag till Golfängarna för att fira Sveriges nationaldag, det blev alltså kombinerat nöje och återhämtningspass. Det var riktigt skönt att sitta på en filt i gräset med tidningar och underhållning av varierad art.

Nu blir det dock soffan för resten av kvällen i sällskap av jordgubbar och grädde ;)

There is a new bloggare in town!

Då var det då dags för ännu en bloggare. Efter att ha följt ett antal bloggar en, kortare och längre, tid så tar även jag steget in i bloggvärlden. Inriktningen kommer, precis som mitt liv, vara träning, träning och lite tävling emellanåt.

Timingen för min bloggstart känns både bra och dålig, nämligen dagen efter Stockholm Marathon. Bra för att jag känner mig så otroligt nöjd över min andra mara och dålig eftersom jag är totalt tömd både fysiskt och psykiskt. Det är alltså med blandade känslor jag sitter och slickar mina sår.

Min bakgrund och mina framtida mål kommer jag säkert att återkomma till, men i korta drag kan man säga att efter ha varit en väldigt aktiv, men lat, hockey-, fotboll-, och innebandyspelare fram till 27 års ålder och sedan ett antal dekadenta år med total avsaknad av fysisk aktivitet så rullade jag för ca fyra år sedan igång resan mot min första Svenska Klassiker, dvs Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet. Då kändes det som att bestiga ett berg, jag trodde att det bara var riktiga järnmän och kvinnor som klarade detta. Nu vet jag bättre. Alla kan, det är bara tiderna som varierar.

Fyra år senare sitter jag nu här med en genomförd Klassiker, en halvvägs genomförd Klassiker och två Stockholm Marathon. Nästa mål är att stå på startlinjen i Motala för min tredje Vätternrundan 19/6 06.04, så nu blir det en dags vila eller två och sedan återuppta cykelträningen. Den har ju fått stå tillbaka för maraträningen de senaste veckorna.

Så, nu är jag i alla fall igång med bloggeriet med förhoppning om att det ska bli en vansinnigt populär och välbesökt blogg. Nja, kanske inte. Men om jag lyckas inspirera en endaste människa att börja träna eller att jag själv skall bli ännu mer inspirerad i min träning så är jag mer än nöjd.

Hoppas att vi ses snart!
Thomas