Reflektioner från testdagen

Såhär dagarna efter vår testdag med Stockholm City Triathlon så är det väl inte mer än rätt att man tar lärdom av resultaten. Hur ska jag använda dom för att fortsätta utvecklas?

Pushups (28st) - Jag tror att antalet är helt okej, men en stark överkropp gör mig nog till en bättre simmare även om det såklart är tekniken som är den största framgångsnyckeln.

Chins (4st) - Bakläxa! Det här var ju inte ett roligt resultat. Hur gör jag för att bli bättre här? Det skall tydligen finnas lite "redskap" vid en tennisbana vid Råstasjön, så jag får väl helt enkelt ta mig dit när jag springer sjöarna.

Dips (11st) - Resultatet bättre än ovan, men det behövs nog förbättras ytterligare. Även om jag tror att det är enklare att träna detta så skall jag nog passa på att köra dips när jag springer runt sjöarna.

Situps (21st) - 21st i brutalbänk är inget att skämmas över, men core måste jag ändå träna en del framöver. Ingen panik dock.

Coopers test (11.02/3000m) - Jag är klart nöjd med detta resultat, speciellt eftersom jag inte visste vad jag hade att vänta mig. Vid nästa testtillfälle så skall jag dock ha hunnit köra betydligt mer kvalitetsträning i form av intervaller och snabbdistans så jag har förhoppningar om att kunna kapa 15-20 sekunder, kanske mer.

Det jag behöver göra är alltså att träna mer styrka rent generellt, speciellt armar men även core. Styrketräning är dock det jag har svårast att få in i min träning, förutom streching, så det måste jag verkligen få rutin på. Kvalitetsträning för löpningen är jag inte orolig för, bara det blir lite mer bart ute så kommer sjöarna att dra intervaller och snabbdistans ur mig.

Vad säger ni, är jag ute och cyklar? Kom gärna med tips och idéer på hur jag får in mer styrka i min träning.

Söndagkväll i poolen

Ikväll var det hårt i poolen. Kanske något påverkad av gårdagens styrke- och Coopers test så fick jag verkligen slita. Huvudserien bestod av 20x100m med start på 2.30, vilket i mitt fall betyder att jag fick ca 30 sekunders vila i början men allt eftersom serien gick kom jag närmare och närmare 20 sekunder. Annars var träningen helt i min smak, dvs hjärtat fick jobba hårt och luftrören pep som aldrig förr. Dock så simmar jag hela tiden med en viss oro att en kallsup skall göra att jag kastar upp, men peppar peppar så har det inte hänt. Än. 

Kvällens pass:

200m insim

Teknik
2x50m vardera av Enarms, Catch-Up, Grepp, Drag och Återföring

Huvudserie
20x100m med start på 2.30

200m avbad

Coopers test & Jag

Idag var det alltså dags för diverse styrketester och Coopers test med klubben. Kvart i nio samlades ett tiotal taggade triathleter ute på Bosön, som är Riksidrottsförbundets utvecklingscentrum och ligger ute på Lidingö. Hälsans ö, alltså. Under ledning av Ludde så startade vi igång med att springa några varv runt för att värma upp kroppen.

Första testet var pushups, vilket aldrig riktigt varit min paradgren. Efter bra peppning av Alex så lyckades jag få ihop 28 stycken, jag vet inte riktigt ifall det är bra eller dåligt men jag är ganska nöjd.

Nästa test var situps, men tyvärr var det inte vanliga situps som man kunde tro utan de var i Brutalbänk. Bara att ta sig i och ur var tufft nog. Som tur var visade Ludde hur det skulle gå till.

Något över förväntan så fick jag ihop 21 stycken, det var jag mer än nöjd med. Efter situpsen var det dags för dips. Ara Abrahamian gör visst 60st på en minut vilket är helt otroligt starkt, men han tränar nog också en del.

11 stycken blev mitt antal, inte i närheten av 60, men så höll jag nog inte på i en minut heller. Hur som helst så var jag nöjd även med detta.

Sist ut bland styrketesterna var chins, ni vet när man hänger som en apa i en stång. Mina 4st är inte mycket att skryta med, speciellt inte fotografen inte ens hängde med. Här finns en del att göra, frågan är bara hur. Om någon av er som läser detta har tips på hur man blir bättre på chins utan att man har tillgång till ett gym eller annan utrustning så emottages de allra ödmjukast.

I ett tidigare inlägg skrev jag att man tidigare hade haft Plankan som ett av testerna, men att man tagit bort den. Anledningen till detta var att man tog ut sig så till den grad att den påverkade Coopers test i allt för hög grad. För skojs skull så körde jag plankan hemma och fick ihop två minuter.

Så, efter att styrketesterna var avklarade så var det så dags för Coopers test. För er som inte hängt med tidigare handlar det alltså om att springa 3000m på tid och utifrån det resultatet får man ut vilken ens maximala syreupptagningsförmåga är, dvs muskulaturens syrekonsumtion vid maximalt aerobiskt kroppsutövande. Maximal syreupptagningsförmåga, eller VO2max, uttrycks ml/kg/min vilket på ren svenska är antalet millilter syre per minut konsumerat per kilo kroppsvikt.

Alex och jag startade i samma grupp eftersom vi anser oss vara ganska jämngoda löpare. Vi drog iväg i ett bra tempo och första varvet gick på 41 sekunder, dock så hojtades det från sidan att vi gått ut för hårt. Vi drog ner på tempot en aning, jag drog ner mer än Alex och hamnade snabbt 10-20 meter bakom. Första kilometern klockade jag in på 3:40, troligen min snabbaste kilometer någonsin. Men det kändes så bra att jag fortsatte i samma tempo. Planen var att dela upp loppet i tre delar och klocka var femte varv, men tyvärr tappade jag räkningen vid åtta varv ungefär så jag struntade i att stämma av andra kilometern. Som tur var hade de koll på sidan våra varv, så när två varv återstod så ökade jag tempot. I mål klockades jag för 11.02, vilket ger ett snitt på 3:40min/km. Ett resultat som jag är mer än nöjd med. När man läser av tabellen så skall man avrunda uppåt, och i mitt fall betyder det att jag skall räkna på att jag sprang 11.15, vilket ger ett VO2max på 60ml/kg/min. Jag är inte helt säker vad det betyder, men jag tror att det är ett ganska bra resultat. Dock så måste jag undersöka detta vidare. Om inte annat så har jag i alla fall ett värde att jämföra med vid nästa testtillfälle som är 26/4.

Avslutningsvis slänger jag in lite actionbilder också.

Eftertestslöpning runt sjöarna

Efter dagens tester ute på Bosön så var jag så fylld av energi att jag bara var tvungen att köra en sväng runt sjöarna.

På väg ut.

"Open water" i Lötsjön, fåglarna måste trivas.

Hockeyhjältar i vardande.

Gröna stugan, såklart.

Det var verkligen skönt att komma ut en sväng, roligt också att se så mycket folk ute. Som vanligt. Mycket roligare än att vara ut helt ensam och bara vilja komma hem så snabbt som möjligt.

Full fart!

Tummen upp för testdag på Bosön.

Nyss hemkommen från en riktigt kul förmiddag på Bosön med styrketest och Coopers test med SCT, så kan jag inte hålla mig från att ge mig ut och jogga runt sjöarna. Jag lovar att inte komma tillbaka och gnälla över blåsten.

Testvärdena återkommer jag med, men jag kan avslöja att kombatant IronmanAlex och jag körde hårt.

Seså, är ni inte redan ute och rör på er så gör det genast. Det är en order!

Imorgon ska det testas

Imorgon är det dags för årets, och säsongens, första testdag med klubben. Det kommer två till, innan tävlingssäsongen drar igång och efter säsongen. Det vi skall testa är diverse styrketester samt maximal syreupptagningsförmåga, dvs VO2-max. Den sistnämnda görs genom ett sk Coopers test där man springer så långt man kan på 12 minuter, eller som i vårt fall springer 3000m så fort man kan. Styrketesterna vet jag inte så mycket om, men det lär handla om armhävningar, sit ups etc.

Efter gårdagens simpass så diskuterade vi dessa tester och då berättade en kille om dessa tester och han berättade även att man tidigare körde plankan som test, men det gör man inte längre. Anledningen vet jag inte om vi gick in på, men jag kan gissa att det beror på att klubbrekordet på 15 minuter kan leda till väl utdragna tester.

Fattar ni, 15 minuter. Det är helt sanslöst! Jag tror bara att jag maxat en gång och då gjort tre minuter.
Men 15 minuter!!!

Hur många har du gjort?

Tjohooo!!!!

Fan, det är ju så det känns. Eller det var i alla fall så det kändes efter passet idag. Jag kan ibland känna att jag "fastnar" i träningen, att jag hamnar i ett läge där jag inte får ut så mycket av träningen. Då, har jag lärt mig, ska man chocka kroppen och köra riktigt hårt ett pass eller så. Precis som jag gjort den här veckan. I tisdags körde vi 5x200m på simpasset med klubben och då fick hjärta och lungor bekänna färg. Igår under, det i övrigt snabba passet, klämdes två rejäla fartökningar in. Ikväll körde vi 20x50m i högsta fart. Och nu sitter jag här med en endorfinkick som heter duga, kommer jag att kunna somna ikväll?

Såhär såg passet ut i alla fall:

200m insim

Teknik
2x50m vardera av Catch-Up, Grepp, Skovel och Återföring

Huvudserie
20x50m Högsta fart med start på 1.30

200m avbad

Imorgon är det fredag. Tjohooo!!!!

Onsdagkvällshalvmaramedfartökningar

Efter några om och men så kom jag idag iväg på lite sällskapslöpning. Först mötte jag upp Miranda, mest logiskt eftersom vi trots allt bor närmast varandra, och vi gav oss bort mot Alvik där vi plockade upp Therese för att sedan fortsätta färden mot Fridhemsplan där vi plockade upp Alex. Vi hade stämt träff vid ett visst 7 Eleven som väckte en del minnen till livs.



Ja, ni minns väl 7Eleven-racet?

Tillsammans gav vi oss av runt Kungsholmen och Alex och jag snackade en del om det Coopers test vi skall göra med SCT på lördag. Hur lägger man upp det, vilken tid skall man sikta på etc. 11.28, ska det vara några problem? Efter någon kilometer utmanade Alex mig på en 500m fartökning, som jag antog. Vi tryckte på i ett högt men ändå kontrollerat tempo. Skönt att få blåsa ur lite, det har ju inte skett så ofta på slutet.

Vid Kristineberg började vi fundera på att avrunda, men vi behövde ju några kilometer till för att få ihop en halvmara så vi sprang med Alex ned till Rålambshovsparken. På vägen ner mot Rålis så kom utmaning nummer två i en uppförsbacke. Den här gången var det inte tala om någon fartökning, utan ett regelrätt race. Miranda hängde också med och efter lite närkamp med Alex tog hon täten, men sedan tog Norrlandståget kommandot och släckte allt hopp för de övriga.

Kvällens löpsällskap, Miranda, Therese och Alex.

Efter att ha släppt av Alex vände vi andra hemåt och i Alvik släppte vi av Therese, sedan fortsatte Miranda och jag bort mot Sundbyberg. När vi skiljdes vid Bällstabron så hade vi knåpat ihop en halvmara på knappa 2h. Det kändes riktigt skönt att få springa på "riktigt" efter vinterns kvasilöpning, det var ett tag sedan man kunde springa snabbare än 6min-tempo.

Tack för ikväll vänner!

Blå veckor

I och med gårdagens simpass med klubben har vi nu gått in i "Aerob period II", som sträcker sig över åtta veckor, med tanken att succesivt bygga upp längd och fart. Första passet ser ni nedan. Kanske har någon noterat att jag har en liten "sak" för träning där jag får ta ut mig så att lungorna svider och luftrören piper. Det gjorde dom igår. Efter att ha varit lite "nere" några dagar så var det skönt att vara tillbaka, även om det var lite tungt.

200m insim

Teknik
2x50m vardera av Enarm, Catch-Up, Grepp, Drag och Återföring

Huvudserie
5x200m aerob med start på 4.45

200m avbad

Ikväll blir det löpning, under vilka former återstår att se.

Ha en bra dag!

Halv åtta hos mig

Tisdag och hyggligt med energi i kroppen. Då passar jag på att köra dubbelt i köket. Jag tänkte på det under tiden att varför inte göra två rätter när man ändå håller på, tidseffektivt. Så ikväll brände jag av Pytt på renskav och Lättlagad kycklinggryta i ett huj. Stavas det så? Som ni säkert redan gissat så är recepten från Ferry Food LCHF. Hur jag gjorde? Det återkommer jag med.

Kvällens middag blev i alla fall pytten och den var riktigt bra och jag kommer garanterat att göra den igen. Troligen kommer jag att variera den med korv och/eller annat kött.

Ikväll vankas simträning med klubben. Dock har de inte lagt upp passet på hemsidan så det är lite spännande att se vad det blir. Vad jag vet så går vi in i en åtta veckor lång period av aerob träning vilket torde betyda att det blir ganska tuff träning. We´ll see.

Veckan som gick (v.03)

Veckan som gick skulle ju avslutas med rejält med löpning. Det vankades ju Januarijoggen. Men av det blev det intet. Det sket sig skulle man kunna säga. Men jag får väl göra som vår käre monark och dra ett streck och vända blad.

Summering:

Löpning: 3h14min och 32km fördelat på två pass.
Simning: 2h fördelat på två pass.

Reflektion:

Jag drar ett streck och vänder blad. Punkt. Och hoppas på att kommande vecka blir bättre. Punkt.

Starkt jobbat, eller bara dumt?

Efter att ha vilat hela gårdagen efter fredagens magåkomma så kände jag idag att det var dags att ge sig ut och känna efter hur kroppen egentligen mår. Tanken var att ta en kortare sväng för att känna efter ifall jag är mogen för att köra kvällens simpass med klubben. Efter en snabb avstämning med Miranda så bestämde vi oss för att köra en sväng runt sjöarna, hon behövde köra ett kortare återhämtningspass efter gårdagens ultra. De första stegen var inte riktigt stabila, benen hade endast gått mellan sovrum, soffa och badrum de senaste 36 timmarna. Men ganska omgående så kändes allt normalt igen, kanske till och med lite bättre. Jag plockade upp Miranda och vi gav oss av bort mot sjöarna och konstaterade att vädret var helt fantastiskt och att alla som var ute och sprang, promenerade eller fågelskådade gjorde helt rätt. Miranda har en fabless för snygga jämna siffror när det kommer till träning och undrade snart ifall jag var intresserad av att springa 17km och jag sa att så länge jag inte kroknar är jag med.

En snabb fotosession vid Råstasjön. Vem ser piggast ut egentligen?

Vi sprang förbi hemma hos Miranda för att hämta upp lite vatten, vi ville inte riskera att gå lågt på vätska. Sedan gav vi oss iväg utefter vattnet bort mot Pampas Marina där vi vände. Under passet fick jag mig en bra genomgång av den missade Januarijoggen, jag ville ju veta att de tagit hand om min kollega Mattias på bästa sätt. Det lovade Miranda att de gjort.

Nu återstår att se ifall beslutet att ge sig ut idag och att springa 18km så här tätt inpå. Än så länge känns allt bra och jag funderar fortfarande på att köra simning ikväll. Om två timmar måste jag ha bestämt mig.

Hoppas att ni som läser detta också har varit ute och njutit av det fina vädret på ett eller annat sätt.

Året som gick - Q4 2010

Efter vissa påtryckningar så inser jag att det är dags att göra bokslut för träningsåret 2010. Sista kvartalet innehöll mycket roligt, bl a nytt pers på milen och nytt distanspers.

Oktober:

Oktobers höjdpunkt var Hässelbyloppet på det snygga datumet 101010. Eftersom det gick så bra på Kistaloppet när vi värmde upp med att springa till starten, så bestämde Miranda och jag oss för att även springa till Hässelby. När vi kom fram visade det sig att det var 10km till Hässelby, coolt tänkte vi att värma upp i 10km. Kanske lite udda. Innan loppet mötte vi upp Mirandas mamma, Alex och Lina för att tagga igång innan start. Alex ställde sig långt fram i starten, tror att han tänkte ta rygg på Musse. Miranda, Lina och jag ställde oss lite längre bak. Eftersom Kistaloppet gick så bra, så satsade jag denna gång på att klara sub40. Okej, det var kanske inte rimligt men hade jag flyt och en riktigt bra dag så. I cirka 5km höll jag tempot, men sedan gick det allt trögre. När jag kom in på stadion så var jag ganska säker på att slå personbästa och i mål visade klockan på 40.35. Riktigt bra avslutning på säsongen. Även Lina och Alex slog pers, så det var en riktigt bra dag Runner´s Five. Efter loppet bestämde Miranda och jag oss för att även springa hem, ett bra långpass med fartökning i mitten. 3x10km den 10/10-2010 alltså.

Utöver Hässelbyloppet så körde vi även några långpass med Runner´s Five samt att jag skrev in mig på crawlkurs på Kronobergsbadet. Simträningen inför min triathlonsatsning hade kommit igång.

November:

Första lördagen i november styrde Runner´s Five upp Vintermaran. Vintermaran var en lite vintrigare version av Stockholm Marathon, dvs vi körde samma bana men temperaturen var en helt annan. Stämningen var dock minst lika hög som under originalet, kanske inte från allmänheten men absolut bland löparna. Under dagen slog många sina distansrekord och för varje rekord blev det en rejäl stämningshöjning. Det är så jäkla roligt att få uppleva när andra löpare slår sina rekord. Förutom detta så hade vi ett fantastiskt väder under dagen.

Dagen efter Vintermaran åkte 4/5 av Runner´s Five ner till Jönköping för att träffa den femte, Susanne alltså, för att göra kroppsfettsmätning och lite andra tester. Det var en riktigt mysig heldag med mycket skratt och en hel del intressanta resultat. Det skall bli väldigt intressant att göra en uppföljning på dessa tester och se om något har hänt under vintern.

Vidare under november så gick jag med i Stockholm City Triathlon Club och första passet genomfördes 14/11. Passet var ett 90-minuterspass i 50-metersbassäng och jag upplevde det som ganska jobbigt eftersom jag inte var van vid den längden. Och då var det ända "bara" teknik. Men, det har hänt lite sedan dess kan jag lova.

December:

För många brukar december vara svårplanerad när det kommer till träning. Det är så mycket som skall hinnas med i planeringsväg inför jul och så. Själv så lyckades jag klämma in 25 träningspass, inte illa.

Mycket var roligt under december, men Tomtetåget var såklart det absolut roligaste. Återigen var det ett evenemang som Runner´s Five med Susanne i spetsen arrangerade. Återigen var det ett evenemang där många slog sina distansrekord, däribland jag själv. Vi utgick från Jönköpings C och sprang längs Vätterns östra sida upp till Gränna där vi färjade över för att fortsätta vår tur ute på vackra Visingsö. Vi som höll ut längst samlade ihop 50km. Kvällen avslutades med julbord och lite dans.

En annan höjdare under december var Gemensam träningsdag som Löparjanne initierade. Bakgrunden var att Janne denna dag för ett år sedan drabbades av en stroke efter ett träningspass runt sjöarna och därför ville ta "revansch" i sällskap av löparvänner. Vilket fantastiskt fint initiativ. I vanlig ordning mötte jag nya trevliga människor. Speciellt roligt var det att få springa med en tidigare vinnare av Stockholm Marathon, Ingmarie Nilsson, som hade mycket att dela med sig av.

Träningsåret avslutades hemma i Övik där jag firande jul och nyår. Eftersom jag har en äldre bror som också gillar att träna så brukar det inte dröja länge innan första passet är avverkat. Efter att kommit upp på kvällen den 23:e så dröjde det inte längre än till julaftonsmorgonen innan vi körde första passet. När jag klev upp på morgonen var det 27,5 grader kallt ute och när vi började springa hade temperaturen stigit till 26,5 grader. Vi klädde på oss allt vi hade för att inte frysa, och framförallt gällde det att täcka så mycket hud som möjligt.

Under dagarna i Övik fick jag även ihop fyra skidpass. Sista passet klämde jag in på nyårsaftonen och jag hade bra precis en timmas slottid innan det var gemensam bastu hos värdfamiljen för nyårsfesten. Den chansen missade jag inte, men jag fick ta i lite extra för att hinna i tid.

Summa summarum så har jag haft ett helt fantastiskt tränings- och tävlingsår. Många nya trevliga människor har dykt upp i mitt liv och erfarenheterna har blivit många.

Nu är 2010 summerat och nu ser jag mycket fram emot 2011 och jag hoppas att ni följer med mig.

Tröstäter istället för långlöper

Idag var det ju tänkt att jag skulle hänga med mina löparvänner och springa Januarijoggen. Planerna var att avverka en marathon i lugnt tempo och med lite kaffe på vägen. Tyvärr så grusades dessa planer igår kväll när jag åkte på en otrevlig magåkomma. När jag tänker efter så har jag nog haft något på känn de senaste dagarna, kanske längre. Men inget har hänt så jag har "levt på" som vanligt. Efter lunchen igår kändes det lite konstigare än tidigare, men inte mer än lite "oro". Väl hemma igår kväll så lagade jag sjukt god mat, men eftersom det gick som det gick så vill jag inte lägga upp någon bild. Ja, ni kan ju gissa varför.

Det var med stor besvikelse som jag meddelade de andra att jag inte kunde hänga med. Dock så var jag glad för deras skull att det var så fint väder, det ska bli så kul att höra hur de haft det och se bilder.

Istället för att springa så har jag tröstat mig med att kolla in Vinterstudion och ätit naturgodis. Alltid något.

Hoppas att alla ni som kunnat springa idag verkligen har njutit, för ni ska veta att det är en plåga att inte kunna.

Januarijoggen

Löparvänner!


På lördag drar vi, Runner´s Five, ihop ett långlopp som kan bli hur långt som helst, eller så långt som man själv vill. Vi utgår från Sundbybergs station (Hemköpsidan) kl 11.00 och ger oss sedan av mot Lötsjön/Råstasjön för att via Hagaparken springa ut mot Djurgården. Efter ca 2h stannar vi till på lämpligt kaffehål och tar en kopp. Sedan tar vi oss tillbaka mot Sundbyberg med målet att få ihop en mara.

Tempo? Alla ska med, såklart, men 6min-tempo lär det nog bli.
Vilka får vara med? Ett glatt humör är enda kravet.

Välkomna!

Att spränga gränser!

Visst är det härligt när man flyttar gränser och bevisar för sig själv att man klarar saker?

Vad har jag nu gjort för fantastiskt? Jo, jag har med ett enda pass ikväll sprungit längre än vad jag gjorde på hela förra veckan.

Wow!

Men, tänker den uppmärksamme, det var väl ingenting!

Hehe, nä verkligen inte!

Ni minns väl att jag sprang 9km och 20min löpband förra veckan?

Hela dagen har jag varit så otroligt trött, satt väl upp och bloggade lite väl länge igår. Eftermiddagen gick otroligt segt och jag kände mig mer eller mindre medvetslös. Visste inte riktigt hur jag skulle klara av att köra bilen hem. Som en räddande ängel frågade en kollega om hon kunde åka med mig hem. Absolut! Idag var det mer än välkommet. På vägen hem piggnade jag till lite grann. Jag hade bokat löpdejt med Miranda, vilket faktiskt var ett tag sedan. När jag väl kom hem och bytte om så var jag som förbytt. Med det underlag som var idag så kändes det jäkligt bra att komma ut och springa.

Vi sprang förbi en cykelaffär på Råsundavägen i Solna och jag var tvungen att stanna till. I skyltfönstret stod en sådan skönhet att jag bara stod och dreglade. Vill ha!

Efter passet väntade Björns laxlåda som jag värmde upp i micron. Jag blev glatt förvånad när lådan inte alls blev så "lös" som i måndags. Därför vill jag dela med mig av en bild på den.

Nu blir det sängen för mig, måste bara vara piggare imorgon än vad jag var idag. Dessutom är det ju simning på kvällen.

Viltgryta med skogssvamp

Ikväll var jag i farten igen. På min resa genom Ferry Food LCHF alltså. När jag bläddrade i boken första gången så fastnade jag för Viltgryta med skogssvamp direkt. Det var ingen lågoddsare att den skulle gå ut som en av de första rätterna som jag skulle testa. Grytor står verkligen högt på min lista, det spelar inte så stor roll vilken typ. Denna gryta tog kanske lite längre tid att göra än de flesta, ett knappt dygn faktiskt. Det berodde i och för sig på att köttet skulle ligga i marinad över natten, men sedan gick det ganska fort. För att inte tappa tempo så ger vi oss in i matlagningen direkt.

Förberedelser:
Igår skar jag alltså upp köttet i "grytbitar", jag tog ½kg fransyska av älg, men det går naturligtvis bra med vilket viltkött som helst. Ja, man kan t o m använda "vanligt" nötkött. Marinaden som jag la köttet i bestod av en gul lök, 4dl rödvin, 1msk olivolja, 6 krossade enbär, 1 lagerblad och lite timjan. Kött och marinad fick stå i en försluten bunke över natten.

Idag så började jag med att sila av marinaden och brynte köttet i en stor gryta. Även löken från marinaden gick i grytan för att brynas. Efter några minuter så hällde jag på marinaden och klämde i en par matskedar tomatpuré och sedan fick det sjuda i 10 minuter.

Under tiden hackade jag två gula lökar, två gula paprikor och två morötter. Dessa brynte jag i en stekpanna tillsammans med en burk hela champinjoner. Enligt receptet skulle det vara skogsvamp typ kantarell eller karljohansvamp, men det hade jag inte tillgång till. När detta brynts ett tag la jag det i grytan, hällde på 2dl grädde och lät det småkoka i 20 minuter. Salta och peppra gör man efter eget huvud när man känner för det.

Grytan smakade riktigt bra och jag kom verkligen laddad till kvällens simpass. Denna tycker jag verkligen att ni skall prova att göra, det funkar alltså till och med att göra mitt i veckan om man har tid att förbereda lite.

Mums!

Kvällens simpass

Denna vecka är en teknik-/återhämtningsvecka, när det kommer till klubbens upplägg. Som de tidigare teknik-/återhämtningsveckorna så har vi på tisdagspasset koncenterat oss på taglängd och grepp. Dvs, fokusera på att komma så långt som möjligt på varje simtag. Innan passet blev vi uppmanade/utmanade att göra bomben och samtidigt avge ett tjut. Självklart nappade jag på det :)

Såhär såg passet ut:

200 insim

Teknik
2x50 enarms
2x50 catch-up
2x50 skovel
2x50 återföring

3x(4x50) Taglängdsfokus - vila 15-20
- Räkna armtagen. Första längden vanligt, därefter 1-2 armtag färre per längd.
- Försök att ha samma tryck på frånskjut och benspark hela tiden.
- Fokusera på grepp och drag. Försök att få med så mycket vatten som möjligt under armen. Tänk på "badbollen under armen" och sträck ut/bak ordentligt.

100 Bad/Ej frisim

X x100 25 knutna - 25 vanligt start 2.40 eller vila 30
- Knutna: Försök att hålla LÅG frekvens. Avslappnad simning.
- Vanligt: Fokus på grepp, känn skillnaden på trycket mot armen. Fortfarande lägre frekvens än normalt, men öka farten och tryck på lite mer.
- Gör så många ni hinner fram till avbad.

Avbad

I motsats till förra veckan kände jag mig ganska pigg i vattnet, vilket torde tyda på att jag var sliten förra veckan men även att jag återhämtat mig bra.

Operation i köket

Idag vankas Viltgryta med skogssvamp.

Björns laxlåda

Björns laxlåda

Resan går vidare. Resan genom kokboken Ferry Food LCHF. Idag kom turen till Björns laxlåda.Tanken var att jag skulle göra något lätt och snabbt. Okej, det var inte någon stor kockprestation men det tog allt lite längre tid än jag tänkt mig. Såhär gjorde jag:

Jag vispade ihop fyra ägg, tre dl grädde och 1dl riven ost. Björn skulle såklart tagit Västerbottenost, jag valde ett annat alternativ. Sedan placerade jag 200 gram rökt lax i en smord form, täckte med 500 gram frysta grönsaker och hällde sedan på äggvispet. Formen ställde jag sedan in i ugnen som var uppvärmd till 200 grader i 20 minuter. Okej, jag tyckte inte riktigt att den var klar efter 20 minuter så den fick säkert stå 15-20 minuter till.

Jag tyckte inte riktigt att jag fick lådan att stanna trots att jag nästan fördubblade tiden i ugnen, kanske berodde det på valet av grönsaker. Kanske berodde det på storleken på formen. Jag får nog pröva mig fram. Smaken var det absolut inget fel på, men jag hade önskat mig en fastare konsistens.

Aningens lös låda.

Renskav med kantareller och lingon

Renskav med kantareller och lingon.

Då så, nu har jag testat första rätten ur Ferry Food LCHF, boken som jag köpte i fredags och gav en kortare recension av igår. Först ut var Renskav med kantareller och lingon, en väldigt enkel men samtidigt mycket god rätt. Såhär gjorde jag:

Jag började med att skala och hacka en gul lök och en vitlök och fräste dom tills de blev mjuka och fick en lätt färg. När löken var redo klippte jag ner ett paket bacon och lät fräsa en stund. Innan jag åkte och handlade övriga ingredienser så la jag torkade kantareller i blöt, vilka jag lät rinna av och tillsatte lök- och baconblandningen. Det går naturligtvis lika bra med färska kantareller. Sedan i med ett paket renskav, som fick fräsa med några minuter. När de fräst klart så hällde jag i 2-3 dl grädde, allt efter tycke och smak, och det hela fick koka lätt några minuter. Salta och peppra gör man efter egen smak. Under tiden hade jag kokat upp fryst blomkål samt tinat lite lingon, till servering. Resultatet ser ni ovan och nedan ser ni kocken in action.

Kock i aktion.

Veckan som gick (v.02)

Okej, veckan som gick fick jag ihop fem pass och det är inte så dåligt. Däremot är det för dåligt att jag endast fick ihop 9km och 20 minuter löpband löpning, totalt cirka 13km. Det är verkligen inte bra, men så blir det när det inte blir något långpass. Men men, förra veckan var å andra sidan väldigt tuff med totalt 12h träning. Återhämtningsvecka?

Summering:
Simning: 3h30 minuter fördelat på tre pass.
Spinning: 2h, ett pass (+20min löpband)
Löpning: 48min/9km

Reflektion:
Jag har nog ändå känt mig lite sliten efter förra veckan som var rejält tuff. Speciellt simningen har jag upplevt som jobbig. Men, nu ser vi fram emot en ny vecka som förhoppningsvis skall kännas kanon och som skall innehålla betydligt mer löpning. Dessutom hoppas jag få tid att operera en hel del i köket, jag har ju en ny kokbok som skall gås igenom.

Vi hörs igen nästa vecka, så lev och må!

Blå linje blev till distanssimpass

Dagens löppass längs den blå tunnelbanelinjen blev istället ett distanssimpass. När det blev klart att det inte skulle bli någon löpning, och inget testlopp med klubben heller för den delen, så styrde jag istället upp ett eget pass inspirerat av hur passen med klubben brukar se ut.

200m insim
Teknik - 2x50m vardera av Catch-Up, Grepp, Drag och Återföring
60min strecksim, fick nog ihop 2500m. Svårt att hålla räkningen :-)
200m avbad

Inställd avgång på Blå linjen!

På grund av sjukdom så ställs dagens avgång på blå linjen in!

Notera att detta endast gäller trafikanter till fots. För övrig trafikinformation hänvisar jag till SL.

Okej, vad yrar han om?

Jo, tanken var att den blå tunnelbanelinjen skulle avverkas idag men på grund av att konduktör Miranda är krasslig så skjuter vi upp denna erövring på framtiden. Krya på dig Mirre!

Utöver detta inställda pass så är även kvällens simpass med klubben inställd, vilket ställer till problem. Hur gör jag nu? Jo, jag utnyttjar dagen till att planera nästa lördags runda, kollar in öppettider på lämpliga fikastopp, bloggar, funderar på löpning eller simning, kollar in Ferry Food för att planera dagens och veckans matsedel, funderar på lite smått och gott och allt detta med Vinterstudion i bakgrunden.

Vad gör alla ni andra idag?

Vare sig du gillar det eller ej!

För andra lördagen i rad så dök jag upp på klubbens tvåtimmars spinningpass. Idag höll Aaron i passet, och jag måste säga att det blir en annan nivå när man kör ett pass på engelska och mannen i fråga är amerikan. Det har så att säga en annan självklarhet i sina uttryck, inte så mycket "undrar om jag hörs" om man säger så. Man rycks liksom med, man avger lite coola amerikanska uttryck som man inte visste att man kunde. Passet var hur som helst riktigt bra och rejält tufft. Snart är jag dock redo för tretimmarspass. Så de så!

Dagens uttryck; Whether you like it or you don´t like it, you´ll ride it!

Passet avslutades med 20 minuter bandlöpning. Det funkar.

Nu är det snart dags att ge sig av mot årets första 40-årsfest.

För att citera Katla; "Vi ses i marschallens skugga!"

Ferry Food - recensionen

God morgon!

I vanlig ordning sitter jag med en kopp kaffe såhär på lördagmorgonen. Men idag tänkte jag starta dagen med att recensera den bok jag köpte igår kväll. Det hör inte till vanligheterna.




Titel: Ferry Food LCHF
Författare: Björn Ferry och Cathrine Schück
Förlag: Norstedts

Boken är uppbyggd i två delar, där vi i den första får lära känna Björn en aning, hur hans intresse för LCHF väcktes, hur han la om sin kost under sommaren 2009 och följa hans utveckling fram till Vancouver-OS i februari 2010. Den andra delen är i formen kokbok där Cathrin Schück presenterar ett flertal maträtter som är influerade av den mat som Björn numera äter.

"Björndelen" av boken är mycket intressant för den som vill förstå bakgrunden till att Björn valde att lägga om sin kost från kolhydratrik till kolhydratfattig. Björn för ett resonemang som är lätt att förstå och hänga med i samtidigt som det är ganska underhållande skrivet. Precis som författaren själv kan vara när tv-kamera och mikrofon sticks under näsan på honom. Inte för inte blir han ofta kallad åsiktsmaskin, vilket inte är så vanligt i idrottsvärlden numera.

"Kokboksdelen" är skriven på ett lättbegripligt sätt med inriktningen "...kokbok tänkt för dig som är mer intresserad av vad du äter och hur det påverkar din kropp än av hur lång tid det tar att laga den.". Denna inriktning tilltalar mig i hög grad. Recepten bygger på den mat som vanligtvis serveras i den del av landet som Björn kommer ifrån, han är uppvuxen i Storuman i Västerbottens inland, dvs mycket viltkött, fisk, bär och naturligtvis Västerbottenost. Bland recepten hittar man både snabba lättlagade rätter för vardagen och lite mer avancerade för fest, dessutom finns ett antal recept på godis och efterrätter. Det finns alltså något för alla tillfällen och jag är övertygad om att jag kommer att testa de allra flesta. Frågan är bara var jag skall börja. Eftersom jag har ynnesten att ha en del älgkött i frysen ligger någon av viltgrytorna bra till, eller så kan det bli någon av renskavsrätterna. Jag har redan nu en känsla av att jag kommer att rapportera av här på bloggen vilka jag provar, hur det går och hur resultatet ser ut.

Ha nu en strålande och aktiv lördag!

Ferry Food - boktips

Efter jobbet idag åkte jag till Bromma Blocks för att ta en kaffe med kokostopp, vilket händer titt som tätt. I planen låg även lite shopping, även om resultatet blev något annat än vad jag tänkt mig. Efter att ha ryckt lite i några skjortor och klämt på lite skor, så gled jag förbi Akademibokhandeln. Min uppmärksamhet drogs direkt till ett ställ där de placerat böcker i ämnet LCHF, såklart. Till min glädje såg jag boken på bilden ovan, vilken jag läst om för ett bra tag sedan. För den oinvigde är författaren åsiktsmaskinen och OS-guldmedaljören Björn Ferry, som endast 7 månader innan vinter-OS i Vancouver la om sin kost från traditionell kolhydratrik till LCHF. Nu måste jag bara slänga mig över denna bok, men jag lovar att återkomma med en recension så snart jag kommit igenom den.

Björn är även han en flitig bloggare, så ni kan väl kolla in den så länge. Kanske har han någon tävling på gång.

Socker = knark?

Jag vet att jag varit inne på ämnet tidigare, men jag måste bara skriva av mig lite. Idag har det varit lite undantagstillstånd i mitt liv, eller åtminstone när det kommer till kosten. Om någon missat det så ligger inte kolhydrater, och då speciellt socker, högst på min lista. Så, vad gjorde jag då idag? Jo, eftersom en kollega gjorde sin sista dag hos oss idag så hängde jag med ut på lunch. Vi åt på en indisk restaurant och ris är ett naturligt tillbehör. Okej, det kan jag ta nån gång då och då. Men, hon hade även den goda smaken att bjuda på semlor som avskedsfika. Semlor är ju vansinnigt gott och jag varken ville eller kunde motstå. Vad gjorde då dessa semlor med mig? Jo, jag åkte på en sådan sockerkick. Jag hade knappt kommit ner på jorden innan det var dags att åka hem. På något sätt så fick jag idag en viss förståelse för folk som säger att de är sockerberoende, det måste vara fruktansvärt. Man måste ju ständigt vilja komma åt den kick som jag fick idag.

Någon fler som upplevt detta?

Veckan som gick (v.01)

Okej, lite sent kanske att sammanfatta föregående vecka. Men jag vill göra det ändå. Veckans höjdpunkter var erövringen av de röda tunnelbanelinjerna. Utöver det så är jag glad att jag fick in första spinningpasset för säsongen.

Summering:

Löpning: 6h50min och 65km över 2 pass.
Simning: 2h30min över 2 pass.
Spinning: 2h(+20min löpning för att få ihop ett brickpass)

Reflektion:

Ska man springa långt underlättar det om man gör en kul grej av det, typ följa en t-banelinje. Till helgen lutar det åt att den blå linjen skall erövras, sedan återstår "bara" den gröna. 2011 har helt klart börjat bra. Fortsätt så!

Partnerbyte? Jajamän!

Sedan 1½ år tillbaka har jag haft Garmin Forerunner 305 som sällskap när jag sprungit, cyklat och åkt skidor. Men sedan förra veckan så har jag en ny lekkamrat som jag hoppas ska ge mig lika mycket glädje som min gamla. Min nya kamrat heter Garmin Forerunner 310XT och ny ska vi ut på runda två tillsammans, dock den första runt sjöarna.

Uppdatering!

Nu är det några dagar sedan jag skrev något inlägg. Och det beror inte på att det inte funnits något att skriva om, verkligen inte. Anledningen är nämligen att jag inte hunnit med, även om jag vet att somliga inte förstår att jag inte hinner.

Senaste inlägget var årskrönikan del III och det innan dess handlade om hur vi kämpade oss fram mellan Norsborg och Ropsten. Sedan dess har jag hunnit köra mitt första spinningpass på över ett år då jag körde ett tvåtimmarspass med Stockholm City Triathlon i lördags. Eftersom jag tränar för att bli triathlet så avslutade jag spinningen med 20 minuter löpband, jag gillar ju inte löpband men vad gör man.

I söndags var det så dags att fortsätta erövringen av röda linjen, så vi tog oss ned till Fruängen Susanne, Miranda, Alex och jag för att sedan springa upp till Mörby Centrum i ett kalasfint väder. Att vi hade trevligt behöver jag knappast nämna, det har vi ju alltid när vi ses. Efter att ha avverkat de 22 kilometrarna så hann jag precis bara hem för att duscha, ta en sen lunch och sedan ge mig av mot Eriksdalsbadet för 90 minuter simning med klubben. Man kan lugnt säga att det var full fart hela dagen.

Igår var det träningsledigt, vilket passade bra då jag var hembjuden till Paula och Tobias eftersom Paula fyllde år. Av någon märklig anledning blev det en hel del löparsnack, men även en del gott att både äta och dricka.

Ikväll var jag så tillbaka i Eriksdalsbadet för simpass, 800m testlopp stod på menyn. Tyvärr var det lite trångt och osynkat i bassängen, så jag tog inte så noga notis på vilken tiden blev.

Hoppas att ni andra också varit flitiga på träningsfronten på sistone.

Året som gick - Q3 2010

Bild från Visingsö Warriors, en av Q3:s absoluta höjdpunkter.

Då så, nu är det dags att gå vidare på vandringen genom 2010. Q3 innehöll bland annat årets sommarsemester, vilket borgade för mycket träning och spännande upptåg. Bland annat så innehöll första veckan hela nio pass, men mer om det nedan. Nu kör vi!

Juli:

Q3 började fantastiskt bra, jag hade klämt in mina sommarsemesterveckor mellan v27-30, vilket visade sig vara ett riktigt lyckokast. Dels var vädret kanonbra och dels var en hel del spännande evenemang inplanerade. Vecka 27 innehöll inte mindre än nio träningspass varav ett var Ursvik All In och ett var Vansbrosimningen. Ursvik All In var ett evenemang som vi drog ihop efter att vi fått en lite knasig idé efter sista långpasset innan Stockholm Marathon, men detta har ni förhoppningsvis redan läst om i rapporten från Q2. Vi sprang i alla fall Ursviks alla spår under en och samma dag vilket blev totalt 37,5km terränglöpning. Tack vare att vi lagt ut information på våra bloggar, på facebook och på funbeat så var vi totalt 42 pers som kom till start. Detta evenemang var väldigt populärt och vi hoppas naturligtvis på att det återkommer under 2011.

Dagen efter Ursvik All In så var det dags för Vansbrosimningen. Jag hade förhandlat till mig att slippa köra till Vansbro, eftersom UAI hade slitit rejält på kroppen. Rumpa och baksida lår var totalt färdiga, och gissa vad som blir mest utsatt när man sitter och kör bil. Just det, rumpa och baksida lår. Tyvärr visade det sig att min sambo Karin, som också skulle simma, inte hade sovit många blundar under natten så hon drog "Trafikfara-pga-ej-utsövd-kortet" vilket har företräde mot "Ont-som-faan-i-hela-kroppen-kortet". Okej, det var bara att bita ihop och hitta på sätt att sitta för att det skulle göra så lite ont som möjligt. Efter 3-4 timmar var vi så framme och hungrig som tusan så var vi tvugna att hitta något att äta, jag var så hungrig att kön till det lite finare käket var så mycket längre än kön till hamburgergrillen att jag valde burgaren. Efter maten var det dags att byta om och gå upp till starten. På väg upp till starten tyckte jag att det var något som inte kändes som det skulle, pinsamt nog upptäckte jag att jag satt på mig våtdräkten bak och fram. Huvudet var helt klart inte riktigt med upp till Vansbro. UAI hade kanske tagit mer must än vad jag trodde?

Simningen då? Jodå, jag gled in på 1.19.20 vilket var nytt personbästa. Tiden räckte till en tredje plats, dvs både Karin och Roger var före mig i mål. I nämnd ordning. Men, det jag gjort som de inte var att ha avklarat En Svensk Klassiker. Min andra dessutom. Dock skulle Roger ansluta sig till sällskapet senare under hösten.

Vecka 28 började med att jag skulle köra ett litet återhämtningspass på cykel, men det blev av någon anledning dryga sju mil ute på Färingsö. Det måste varit det fina vädret som lurade mig. På onsdagen var det sedan dags att provspringa Jubileumsmarathonbanan, dvs samma bana som sprangs under sommarolympiaden i Stockholm 1912. Banan utgick från Stockholms Stadion och gick sedan upp till Sollentuna Kyrka där man vänder tillbaka, men vi nöjde oss med att springa halva loppet. I slutet av veckan åkte vi ett gäng från Stockholm ner till Gränna för att möta upp Susanne för att genomföra en av sommarens riktiga höjdpunkter, Visingsö Warriors. Jag vet inte riktigt var namnet kom ifrån, men det vi gjorde var att springa från Jönköping och upp till Gränna för att sedan fortsätta löpningen ute på vackra Visingsö. Totalt sprang vi 45km vilket var mitt nya distansrekord och min första ULTRA-löpning. Klicka gärna på länken ovan så får ni en mer utförlig beskrivning av hur vi hade det.

Vecka 29 var det dags för en Norrlandsturné, på fredagen satt vi oss i bilen för att åka upp till Ö-vik. Efter ca 50 mil bestämde jag mig för att hoppa av och springa de sista milen hem. Det blev betydligt värre än vad jag tänkt mig, hela spektaklet kan ni läsa om här. Resten av vistelsen var dock angenäm.

Augusti:

Augusti innehöll långt ifrån lika mycket skoj som Juli, men två saker stack ut och det var Midnattsloppet och Stockholm Triathlon. Det var debut i båda, även om jag inte sprang Midnattsloppet i eget namn, och två skilda upplevelser. Midnattsloppet var grymt varmt och sjukt jobbigt, bra mycket jobbigare än vad jag trott att den skulle vara. Stockholm Triathlon var grymt skoj, jag fick verkligen mersmak efter den. Från tävlingen fick jag med mig ett kvitto på att det är simningen som är min överlägset sämsta gren av de tre. Jag ställde upp i motionsklassen och var tredje sist upp ur vattnet, men sedan började jag plocka platser. Läs gärna om hur jag blev triathlet i detta inlägg.

September:

September månad var en riktigt tävlingsintensiv månad med tävling tre lördagar i rad, och då pratar vi inte vilka tävlingar som helst. Så här i efterhand kan jag kanske tycka att det var lite väl intensivt, men jag minns att jag tog det vecka för vecka och verkligen skulle känna efter att jag faktiskt var redo. Först ut av tävlingarna var Stockholm Halvmarathon, ett lopp som jag sprang 2009 också och som jag hade riktigt positiva minnen av. 2009 sprang jag på 1.43 och som jag minns det var jag riktigt nöjd med det, det var ju lite marginal till mitt mål som var 1.45. Till 2010 visade det sig att jag hade utvecklat min löpning en hel del, vilket jag i och för sig redan visste. Jag hade tidigare i år satt personbästa i alla lopp jag ställt upp i förutom Midnattsloppet, men det är ju en annan historia. Jag var lite osäker på formen innan loppet, som vanligt, men när väl startskottet gått så flöt det på riktigt bra, minns att jag tänkte att jag kör på så länge jag orkar. Med en kilometer kvar, eller så, visste jag att jag skulle kapa 2009 års tid ganska rejält och känslan var så jäkla skön. I mål visade klockan på 1.31 vilket alltså var en fin putsning på 12 minuter.

Andra tävlingen denna månad var Kistaloppet, ett lopp som jag halkade in på på ett bananskal. Typ. Jag mötte upp Miranda innan och vi joggade bort till Kista som uppvärmning, en uppvärmning som var nästan lika lång som själva loppet. Jag hade inga planer på att maxa och slå personbästa, men när starten väl gått så flöt det på något alldeles fantastiskt. Jag låg länge bra till för att gå sub40, men tillslut räckte insatsen till 40.53 vilket var en kapning av mitt tidigare personbästa med 1.39. Helt otroligt egentligen. Behöver jag säga att jag var nöjd efteråt?

Sista helgen i September är det av tradition Lidingöloppet, ja det börjar nästan bli tradition för mig med. För tredje året i rad så stod jag på startlinjen och för tredje lördagen i rad var det tävling. Lidingöloppet är ju inte vilket lopp som helst, det handlar trots allt om 30km terräng och det handlar om ett lopp som bara blir tuffare ju längre man springer. Mina tidigare resultat hade varit 3.15 och 2.53 och jag hade förhoppningar om att komma in under 2.30. Någonstans hade jag lite galna förhoppningar om 2.15, men då skulle allt verkligen gå min väg. Tidigt i loppet visade det sig inte bli så, det gick allt för långsamt och det framförallt eftersom det var trångt till en början. Jag hade nog behövt starta i en grupp tidigare för att komma iväg bra, men det hade såklart inte varit någon garanti ändå. Eventuellt hade jag bara sprängt mig. Nåväl, tack vare att det inte gick så snabbt i början så blev det en riktigt angenäm resa fram till 20-25km. Först de sista kilometrarna började det bli slitigt, men då visste jag att om jag bara höll i så skulle jag i alla fall klara 2.30 med lite marginal. Marginalen visade sig bli 5 minuter och utvecklingen sedan mitt första lidingölopp var inte mindre än 50 minuter. Kan man vara annat än nöjd?

Så, nu har vi gått igenom 3/4 av 2010. Den sista fjärdedelen hoppas jag inte dröjer för länge, men jag kan redan nu hinta om att det kommer ett nytt pb, nya äventyr och lite annat smått och gott.

The Red Line Race - Korta versionen

Halv elva möttes vi upp på perongen på T-Centralen, jag och ett litet gäng sköna löpare. Vi satt oss på tricken till Norsborg, vilket chauffören lovade att ta oss till. Efter tusen, ungefär, stationer var vi till slut framme.

Redo att ge sig av efter sjukt många stationer.

Målet med dagens löpning var att passera samtliga stationer längs den röda linjen från Norsborg till Ropsten. De första stationerna var lite trixiga att hitta, till och med med karta. För att krydda till tillställningen så la vi in en tävling om vem som kom fram till stationerna först, lite spurtpris så att säga. Alex tog dom flesta, men jag fick några också och jag blev lika glad för alla. Men jag ska villigt erkänna att det slet lite extra att spurta, speciellt eftersom det var moddigt som tusan också.

 Efter 38km var vi så framme vid målet, Ropsten. Jag var så sjukt trött i kropp och knopp att jag totalt inställd på att detta var slutet på dagens löpning, vilket det ju vore om det var för att det endast återstod 4km till ett marathon. Efter lite vatten och lite godis kom jag på bättre tankar, visst skulle också jag springa den lilla snutt som saknades. Så vi gav oss tillbaka mot city och vid Rådmansgatan hade vi nått den klassiska distansen.

Till sist vill jag bara lägga upp en karta över vår färd, som inte alls har något med de tre vise männens färd att göra.



Tack Tobias, Paula, Miranda och Alex för en alldeles fantastisk dag! Dagens bästa måste varit Paulas kommentar som lät ungefär såhär; "Tobias, tänk vad bra att vi känner såhär knasiga människor så att vi kommer ut på roligheter som detta". Jag kan bara hålla med, tänk vad roligt man har bara man har tillräckligt knasiga idéer.

The Red Line Race

Vad gör man en trettondedag egentligen? I vissa delar av världen får barnen sina julklappar denna dag, men vi andra då? En sak vet jag dock och det är att några av oss skall ta oss ner till Norsborg för att sedan följa röda linjen upp till Ropsten, så om ni ser ett gäng småtokiga löpare längs denna linje från kl 11 så får ni gärna tuta eller hojta till.

Så, idag springer vi för att hedra Kasper, Baltsar och Melker. Vad gör du?

What´s the color of love?

Okej, det är kanske inte ens tillåtet att citera Lili&Susie längre. Om det ens någonsin varit det. Men oj oj oj, ikväll fick man verkligen bekänna färg. Under ett skidpass i mellandagarna tänkte jag för mig själv att jag verkligen saknat känslan av att köra så hårt att det bara tjuter i luftrören, tänk Marcus Hellner. Jag vill att det ska svartna för ögonen, jag vill fullständigt försvinna för ett ögonblick. Jag minns när jag var i fjortonårsåldern och spelade hockey och hade haft ett mastodontbyte, somliga tyckte nog att jag hade det för jämnan, och inte ens kunde sitta upp utan fick lägga mig på golvet eller om man säger marken. Minns jag inte fel var det under en turnering i Vännäs eller Lycksele. Den känslan vill jag åt. Oj, nu svävade jag visst iväg en aning. Hursomhelst så var det lite av den känslan under dagens pass, även om det inte var i närheten av svartna-för-ögonen-känsla. Tufft som tusan var det i alla fall. Hur passet såg ut kan ni se i mitt förra inlägg.

Hoppas att ni andra också fått er en rejäl genomkörare ikväll och om inte hoppas jag att ni ändå är nöjda.

Årets första simpass

Är man nybörjare månne när man sitter på jobbet och tittar på kvällens träningspass och blir nervös? För en riktig gröngäling som jag själv så låter detta pass fantastiskt jobbigt:

200 insim

Teknik
8x50 50 catch-up/50 återföring

Huvudserie [31 min]
18x50 start 1.45 - 50 löst + 8 armhävn/50 hårt + 12 dips
Syfte: Träna på att behålla teknik och fart vid muskulär trötthet/utmattning.
Starta två och två - en per bana - med 5 s lucka.

200 Avbad

Alltså armhävningar och dips i all ära, men man skall upp ur och ner i bassängen också. Om jag överlever får ni höra mer om hur jag upplevde passet senare.

Året som gick - Q2 2010

Jaha, då är det väl hög tid att fortsätta min lilla "årskrönika". I ett svagt ögonblick trodde jag att jag skulle hinna med del två redan på nyårsaftonen, men det kom visst ett träningspass emellan. Så kan livet visst också vara. Mer om det kommer kanske i del fyra.

April:

April månad var en rejäl mix av löpning och cykling, det gällde ju att förbereda mig för först Stockholm Marathon och sedan Vätternrundan under juni med endast två veckors mellanrum. Aprilvädret kan ju vara lite nyckfullt och från denna månad minns jag speciellt två pass. Det ena jag tänker på är mitt livs första duathlonpass, även om det var ett omvänt sådant. Jag cyklade en omväg på tre mil in till city för att springa ett välgörenhetslopp som heter Stockholm Run for Water och sedan cyklade en liten omväg hem på två mil, även om det inte handlade om några jättedistanser så var det en riktigt rolig grej att göra. Och jag minns att vädret var jättefint.

Det andra passet jag tänker på var ett inte fullt så angenämt och såhär skrev jag i min träningsdagbok:

"Ibland frågar man sig vad man håller på med. När jag gav mig ut så var det 3-4 grader varmt och lite duggregn, men det ska väl inte stoppa mig tänkte jag. Men, ju längre ut mot Ekerö jag kommer dessto sämre och kallare blev vädret. När jag vände ute vid Troxhammars GK (Färingsö) så blåste det snöblandat regn rejält i ansiktet, men jag var ändå vid ganska gott mod trots att jag beslutade mig för att korta ner passet en mil. Till min förvåning så växlade inte motvinden till medvind i samband med att jag vände, det kändes faan som att vinden också vände. Men men, det är ju bara att trampa på. Med en halvtimma kvar så börjar jag känna att fingrarna börjar domna och att fötterna är alldeles blöta, trots "damasker". Meter för meter blir fingrarna allt stelare och känseln försvinner mer och mer. Med 500m kvar lyckas jag med bedriften att bara falla ihop i en 180-gradare, jag orkade bara få ur mig ett litet ynkligt "Faan!". Väl hemma fick jag sitta i trappen någon minut för att överhuvudtaget få fram nycklarna och kunna låsa upp dörren, för att sedan gå raka vägen in i duschen för att duscha av all grus och annan skit. Men, det är sällan så skönt att duscha som när man varit ute på ett sådant äventyr."


Mellan dessa två pass löpte endast två dagar och vädret var så fantastiskt olika, men fy vad jag minns det andra passet med obehag. Men, som sagt, det som inte dödar det härdar. Vilken tur att jag inte dog den dagen.

Maj:

Under maj handlade den mesta träningen om distanspass, både då det handlade om löpning och om cykling. Återigen minns jag två saker bäst från denna månad. Det första var Milspåret den 25:e, en tävling som jag egentligen hade tänkt hoppa över eftersom jag inte riktigt kände att jag var i stöten. Hade det inte varit för att Janne på jobbet snackat om det eftersom han skulle hjälpa sin sons fotbollslag att dela ut dricka under loppet samt ett peppande SMS från Lina så hade jag nog hoppat över detta lopp. Men, vilken tur att jag föll för grupptrycket. Från tävlingen gick jag med ett nytt prydligt personbästa på 42.31.

Det andra jag kommer att tänka på är från lördagen innan Stockholm Marathon, dvs den 29:e. Vi var ett glatt gäng som sprang några varv runt Ursvik i olika spår, totalt fick vi ihop dryga 17km. Efter passet satt vi i gräset och spånade om roliga alternativt knasiga uppslag för löppass. Jag vill minnas att det var Lina som sa att det vore häftigt att springa alla spåren i Ursvik under en och samma dag, efter lite snabb huvudräkning kom vi fram till att det borde innebära 37,5km terränglöpning varav 15km är väldigt tuffa. Minns jag också rätt så var det jag som kläckte namnet på detta eventuella evenemang, Ursvik All In. Direkt började vi planera när och hur detta evenemang skulle ta form. Mer om detta kommer ni få läsa i del III.

Juni:


Juni månad startade starkt med Stockholm Marathon första lördagen, dagen efter gav även jag mig in i bloggvärlden. Mitt första inlägg kan ni lägga här. Men, Stockholm Marathon måste jag nog orda en aning om. 2009 sprang jag mitt första marathon och 2010 var det dags för mitt andra. Detta lopp var också säsongens största mål, även om genomförandet av En Svensk Klassiker inte kom så långt efter. Träningen hade gått bra under vinter och vår, men jag skall ärligt erkänna att jag vid några tillfällen varit riktigt sliten av att dubblera med löpning och cykling. Men med en väl avvägd avtrappning veckorna innan så var formen toppad inför loppet. Jag fick en riktigt skön resa genom loppet och kapade 2009 års tid med 43 minuter och gick i mål på 3.32, en tid som jag var mer än nöjd med.

Två veckor efter maran, med mestadels återhämtningsträning, var det dags för Vätternrundan. Om detta lopp skrev jag ett riktigt långt inlägg men inte dessto mindre populärt inlägg, läs gärna det här. Det finns mycket att säga om detta lopp, men kaffe dracks det i mängder.

Sommarens höjdpunkt är för många svenskar Midsommarafton, så också för mig. Det blir ju inte sämre av att denna dag ibland sammanfaller med min födelsedag, så var fallet i år. Jag firande detta med att springa i stekande het sol sista 15 kilometrarna upp till den stuga utanför Norrtälje som vi hyrde. Jag måste bara avslutningsvis få bjuda en härligt somrig bild från min ankomst denna dag.

Hoppas att ni gillat det ni läst och att ni ser fram emot del III om mitt träningsår 2010.
 
Lev och må!

Veckan som gick (v.52)

Veckan som gick avslutade 2010. För min del innehöll avslutningen en hel del skidåkning uppe i Norrland, dels för att det enklare och dels för att det gick. Jag gillar, numera skall jag säga, verkligen skidåkning och det är ett riktigt bra alternativ till löpningen. Hoppas att jag kan klämma in några pass till denna vinter, men det är så mycket annan träning som skall göras också. Lyxproblem kan tyckas.

Summering:
Längdskidor - 3 pass på 39km och 2h50min
Löpning - 2 pass på 41km och 3h57min

Reflektion: Nu är det slut på semesterträning och dags att börja fokusera mera på den träning som kommer att krävas för att klara målen under 2011. Bland annat måste jag få in cykling i träningen och planen är att börja med spinning redan nu på lördag, men även att fortsätta köra på med löpning där fokus får ligga på mängd ett tag till samt simning där jag behöver både mer teknik och mer mängd.

Årets första pass

Årets första pass blev verkligen inte ett pass vilket som helst. Jag klev på nattbussen strax efter tio igår kväll och hade nästan slumrat till när jag fick en fråga från Miranda ifall jag var sugen på lite löpning. Såkart var jag det och vi bestämde att höras på förmiddan. Efter ca sex timmar sporadisk sömn på bussen var jag hemma och i säng vid sextiden och sov ytterligare fyra timmar för att sedan ladda igång med ett par koppar kaffe innan vårt pass. Vid tolv sågs vi på VI i Sundbyberg för vidare färd, vi bestämde oss för att ge oss av in mot city. Slutresultatet ser ni ovan. Mina ben var oväntat fräscha, men mot slutet blev det ganska jobbigt då vi kom in på lite mindre väl plogade vägar. Typ Tranebergsbron.

Anyway, hur trevligt som helst att ses igen och surra bort en par timmar på allt från träning, nyårslöften till vad vet jag.

Vid Kastellholmen var vi fortfarande tillräckligt pigga för att ta en respektabel bild.

Om fem minuter börjar årets första simpass med SCT, men det är jag inte tillräckligt upplagd och förberedd för så det får vara. Jag hann ju med årets första blogginlägg istället. Bra va?

Hoppas att ni andra också fått en bra start på året och att det fortlöper som ni tänker er.

God fortsättning!