Året som gick - Q1 2010

Nu är det dags att summera året som gått. 2010 har i mångt och mycket varit ett riktigt bra år, jag har träffat många nya trevliga och inspirerande människor, varit med om mycket äventyr, deltagit i många roliga tävlingar och träningen har gått hur bra som helst. Dessutom så har jag ju börjat blogga, vilket jag för ett år sedan definitivt inte trodde att jag någonsin skulle göra. Men, jag tror att vi tar det för början och jag delar upp året i fyra block för att det inte ska bli för utdraget.

Januari:

Årets första pass var ett 21-kilometers skidpass på Skyttis. Under hösten hade jag lovat en kompis att göra En Svensk Klassiker tillsammans, huvudorsaken till att vi skulle göra det var att han bröt lårbenet sist vi gjorde detta. Jag hade någon vecka tidigare anmält mig till Stockholm Marathon och jag minns att jag tyckte att det verkade väldigt tufft att både göra klassikern och samtidigt klämma in maran, med all träning det innebär. Från slutet av december 2009 och fram till Vasaloppet första söndagen i mars blev det att alternera löpning och skidåkning, så helgerna bestod oftast av skidåkning på lördag och löpning med TSM på söndag. För att orka med all träning, det var minsann en rejäl ökning enligt mina mått, så kände jag att jag var tvungen att göra något radikalt. Under sommaren 2009 hade jag läst en bok av Jonas Colting där han menade att en kost bestående av mindre kolhydrater och mera fett skulle vara överlägset den traditionella högkolhydratkost som annars rekommenderas. Så, varför inte pröva tänkte jag. Måndagen den 11:e januari var min första dag på LCHF eller stenålderskost, jag visste nog inte vid den tiden vart jag var påväg. Jag vägde in på 84,1kg och midjemåttet var 87cm.

Februari:

Träningen under februari gick vidare i samma spår som i januari, dvs ömsom löpning och ömsom skidåkning. För ovanlighetens skull så var snötillgången god i Stockholmsområdet vilket var väl tillpass för alla oss som drömde om en fin färd mellan Sälen och Mora. Kostexperimentet flöt på bra, både vad gällde själva maten men även hur den påverkade träningen. Och för att inte tala om viktnedgången, efter fyra veckor vägde jag in under 80kg på väldigt länge och även midjemåttet hade minskat några centimetrar till 84.

Mars:

Söndagen den 7:e mars var det så dags för årets första rejäla utmaning, Vasaloppet, nio mil skidor mellan Sälen och Mora, i fädernes spår. Framförallt skulle mitt lilla kostexperiment få visa om det var kanon eller kalkon. Hur många var det inte som hade kolhydratladdat som tokar dagarna innan? Jag skulle gissa att säkert 90-95% av alla som stod på startlinjen var fullproppade med kolhydrater, säkert även med vissa magproblem. Själv så hade jag andra problem. Roger och jag åkte nattåg upp till Mora från Stockholm, väl framme bjöds det på frukost. Av frukosten var det inte mycket som funkade för mig, endast lite ost, skinka, ägg och kaffe. Men, det var jag såklart beredd på så jag hade med mig egen frukost i kylväska. Tyvärr var kylväskan mer frysväska än något annat, kycklingomelettrullen var alldeles isig. Ajaj! Dessutom spillde jag ut kaffet när jag kom tillbaka till kupén. Ajajaj!

Problemen fortsatte i bussen på vägen upp. När vi närmade oss starten i Berga by så var det trafikstockning, så starten fick vi följa via radio. Cirka 45 minuter sena kom vi så iväg mot Mora, men tävlingsledningen hade i alla fall tagit sitt förnuft till fånga så våra tider började inte räknas förrän vi gav oss iväg. Smågan, som är första kontrollen, var verkligen skön att komma fram till för då skulle jag få dagens första kaffekopp. Alldeles för sent, men ack så välkommet. Resten av loppet gick verkligen bra och sista biten från Eldris och in till Mora så måste jag ha passerat ett tusental åkare, så kändes det i alla fall. Jag hade en euforisk känsla i kroppen, jag hade grejat Vasaloppet på en helt okej tid och framförallt hade kroppen fungerat på den nya kosten. Projektet fick helt enkelt fortsätta.

Resten av månaden gick jag helt över till löpning med Premiärmilen som avslutning där jag satt nytt personbästa. Mitt nya pers var nu 43.52, en tid som jag var mycket nöjd med, speciellt med tanke på att jag mestadels ägnat mig åt skidåkning och distanslöpning.

Första kvartalets sista vägning gjordes 22:a mars och vågen stod då på 75,4kg och midjemåttet var 81cm.

Så var mina första tre månader 2010. Fortsättning med de övriga nio följer och förhoppningsvis kommer de följande tre redan under dagen. Men, nu är det frukost som gäller och sedan nyårshockey.

Om vi inte hörs innan tolvslaget igen så önskar jag alla ett riktigt gott nytt träningsår!