Att träna starter

 

Bra starter är många gånger a och o. Säg den som inte hellre tar en bra start på dagen än en dålig för att ta ett exempel. Att göra ett gott första intryck på ett viktigt möte är en annan. I sportens värld pratar man också ofta om att få en bra start.

Gårdagen började riktigt bra med simning i Hellasgården tillsammans med Hanna. Innan vi gav oss ut så tränade vi starter, vilket som sagt är viktigt även i simning. Hanna körde lite mer avancerade varianter, kanske får de lära sig sånt hos Human Ambition . Vi hade inte tid att lära mig dessa, så jag körde bomben som vanligt.

 

 

Vi körde "rundan" och turades om att dra varandra, men ska sanningen fram så turades Hanna om mer än jag. Innan passet klippte jag till benen på våtdräkten till den längd jag tänkt mig köra Ö till Ö på, jag tror att det blev bra. Jag tyckte inte att flytkraften blev så mycket sämre som jag trodde att den skulle bli. Mellan varven tränade jag på att dricka sportdryck och äta energikaka också, jag är normalt sett rent usel på att äta när jag tränar. När det kommer till uthållighetssporter är det absolut nödvändigt att man hela tiden tillför energi då det är omöjligt att proppa i sig tillräckligt innan.

 

Efter simningen åkte jag hem och laddade för ett eftermiddagslöppass. Tyvärr var laddningen inte den bästa, en dubbel espresso och en chokladbit är klart under rekommendationerna. Vilket skulle visa sig. Jag liftade till Ursvik med Karin som också skulle springa där. Jag började med ett varv på Extremebanan, 15km, och följde upp med Milen. Orken var det inget fel på, även om jag blev lite trött mot slutet av milen. Men magen var ingen rolig historia. Under stora delar hade jag rejält ont i magen, vilket säger mig att jag behöver få i mig mer fast föda.

 

Samtidigt som jag levt livet med sådant som jag älskar att göra så är jag helt ovetande om att en barndomsvän ligger och kämpar för sitt liv efter en båtolycka med tragisk utgång utanför Ö-vik. Medans jag simmade hade han redan legat flera timmar utan att någon visste något om olyckan. Det känns helt overkligt att någon man haft så mycket roligt med kanske aldrig mer kommer att få ha roligt. Livet är så skört. Det påminner oss om att det bästa vi kan göra är att leva våra liv på det sätt som vi vill och som gör oss lyckliga, på vilket sätt kan vi bara själva bestämma.

 

Kämpa Gabbe, du ska ut på sjön igen!