Vansbrosimningen 2010

Såhär två dagar efter Vansbrosimningen så är det väl inte mer än rätt att det kommer en liten rapport.

Uppladdningen;

Dagen innan Vansbro så hade vi lite lägligt planerat in Ursvik All In, Miranda, Susanne, Lina och Paula har skrivit så mycket fint och intressant om detta så kolla gärna dom länkarna. När vi bestämde det datumet så tänkte jag att "Jaja, jag är väl med ett tag i alla fall", men när det började närma sig lördag så lutade allt mer och mer åt att jag skulle hänga med hela dagen. Vem vill egentligen missa detta evenemang? Väl på plats var det inget snack, jag ville verkligen gå All In. Sagt och gjort och vi fick en fantastisk dag, med mycket intressant prat och nya intressanta människor med spännande liv och mål att få ta del av. När vi dagen var över så infann sig en viss tomhet, vi som varit så många och haft så trevligt och helt plötsligt stod jag där ensam med min cykel på väg hem. Å andra sidan var jag så trött och nöjd att mitt "sociala konto" nog var helt tömt. Efter att ha cyklat hem, ätit och vilat var det dags att åka till brorsan. Väl där så fick jag en jordgubbe och ett glas vin, det satt riktigt fint.

Dagen för Vansbrosimningen ringde klockan 07.00. Ingen anmärkningsvärt tidig morgon, men jag hade nog gärna legat kvar ett tag med tanke på gårdagen. Jag hade sett fram emot att få sova vidare i bilen, men tyvärr visade det sig att min sambo hade sovit minimalt under natten så jag fick ta på mig styrningen. Kvart över nio kom Roger, som jag gör klassikern med, och en kvart senare var vi på väg. Allt gick bra de första timmarna, men framförallt sista timmen var en mindre plåga. Baksida lår, baken och magen började påkalla sin uppmärksamhet. Lår och bak var väldigt ömma efter lördagens löpning, normalt tycker jag att det är jobbigt att köra tre-fyra timmar i ett streck men med 37,5km terränglöpning i benen så var det resor värre. Väl framme var det bara att snabbt besöka toaletten och sedan försöka få i sig något att äta. Min mage skrek så mycket att jag inte orkade stå i kö, utan jag gick till hamburgerståndet och tryckte i mig burgaren i några få tuggor. Nu lugnade magen ner sig lite och jag blev lite piggare.

Simningen

Efter ett snabbt ombyte vid bilen började vi vandra upp mot starten, skönt att få hålla igång benen efter bilkörningen. Uppe vid starten hann vi med ett snabbt toabesök, sedan var det dags att gå in i startfållan. Roger tyckte att jag såg laddad ut, själv så kände jag mig bara nervös och osäker på om jag verkligen skulle fixa detta eller om jag skulle få panik i vattnet och drunkna. Ingen speciellt skön känsla alltså. Efter att ha känt på vattnet lite och lyssnat på lite uppmuntrande ord från speakern och från grundaren så var det då dags för start. Jag tog det, planerat, lugnt ut i vattnet för att komma in i simningen. Det tog väl cirka hundra meter eller så innan andning och teknik kommit igång, innan dess var känslan ungefär som den jag var rädd skulle infinna sig. Väl inne i flytet gick det hur fint som helst, av olika anledningar så såg jag inga markeringar före 1800m. En av anledningarna var att simglasögonen hade immat igen en aning. Vid 2000m vände jag mig på rygg för att kolla på klockan hur jag låg till, det kändes ju bra så jag hade mina förhoppningar. Klockan var 16:02 när jag passerade bojen, vilket betydde att första 2000m hade tagit 47min. Jag började snabbt räkna på vad det skulle kunna göra för sluttid och kom fram till att 1:30 var helt hemma, sedan började jag tänka att 1:20 inte borde vara omöjligt heller. Sista 1000m, när man svänger upp i Västerdalälven, är ju motströms så det skall gå långsammare. Dock så var det inte så strömt i vattnet vilket gjorde att det inte blev så trångt in mot sidobryggan och inte var det så mycket jobbigare att simma en bit ut heller. Känslan när jag började se målportalen var riktigt skön, och ännu bättre blev det när jag började se klockan eftersom 1:20 var inom räckhåll. Dock så började det bli trångt och de som låg precis utanför mig tog det lugnt och pratade på, så jag fick buffla lite. När jag klev upp på målgångsbryggan och la handen på plattan som läser av armbandet så visste jag att jag låg på 1:20 plus minus 30sek.

Efter att ha hämtat klädpåsen gick jag till duschen och där satt Roger nyduschad, han hade alltså än en gång spöat mig i simning :-) När jag stod i duschen så började det hällregna, en aningen absurd känsla att inte känna duschstrålarna för regnet.

Efter mat och kaffe, vilket smakade fantastiskt bra, var det dags att hämta ut diplomen. Nu skulle vi få våra tider svart på vitt. Min tid visade sig tillslut bli 1:19:20, vilket är en putsning av förra simningen med ca 18min. Än "viktigare" var att jag härmed klarat min andra "klassiker". Roger får vänta till Lidingöloppet i höst innan han har bärgat sin första. Jag skall göra vad jag kan i form att tips och stöd för att det skall lyckas.

Nu återstår att se om jag någonsin kommer att simma Vansbro igen. Blir det en satsning på Triathlon så är det inte omöjligt, annars blir det knappast fler gånger.