...är inte så ofta man hinner. Idag skedde det dock. Precis innan jag åkte från jobbet fick jag en fråga om jag skulle hinna till halv sex. Nja, troligare kvart i sex. Men ändå, innan solnedgången i alla fall.
 |
| Den minst dåliga bilden, men den skall i alla fall visa att jag hann ut innan solnedgången. |
Minutrarna efter att bilden ovan togs så mötte jag upp
Miranda, som jag stämt träff med för lite lätt jogging. Miranda är ju prattempolöparnas prattempolöpare, alltså det perfekta sällskapet för ett lätt pass. Egentligen ska betoningen vara mer på prat än på tempo, för hon kan verkligen prata en timme i streck. Ämnen som avhandlades var bl a löparkläder inför vintern och lite galna uppslag för
Susannes framtidsplaner med
Persgården. Suss, du ska bara veta ;-)
Nedan ser ni vår sväng, ingen av oss hade sprungit där förut men jag hade åkt delar av den på rullskidor förra vintern. Passet i siffror ser ut såhär:
11.94km på 1h12min
Medelpuls 125 slag/min (68% av maxpuls)
Åh, vad nyfiken jag blir nu. Hur hade livet sett ut utan Runners five? Garanterat MYCKET tråkigare :-)
SvaraRaderaDefinitivt MYCKET tråkigare :-)
SvaraRadera