Okej, jag kom inte till start till Järnmannen Kalmar igår. Det var inget jag kunde förutse och heller inget jag kunde göra något åt utan bara acceptera och gå vidare.
Första steget, om man nu kan säga så, var i alla fall att ge sig ut och cykla av lite överskottsenergi som ackumulerats inför tävlingen. Jag tog cykeln och åkte bort mot Färingsö, men redan efter dryga två mil så åkte jag på en punktering. I en 90-graderssväng i ganska hög fart dessutom, jag hann bli hyggligt rädd. Jag såg en riktig Tour de France-vurpa framför mig, fast en solovurpa. Jaha, det här började ju bra. Jag var ganska uppgiven, men kom snart på bättre tankar. Nu fick jag ju chans att testa kolsyrepumpen som jag precis köpt. Det funkade ju bra. Jag fortsatte sedan färden bort mot Svartsjö, jag hade precis bestämt mig för att det skulle bli ett litet fikastopp där. Det blev det inte. Några kilometer senare så var det ny punktering på framhjulet. Perfekt, sista slangen gick ju precis. Hur långt hade jag kommit? 25km. Hur lång tid tar det att gå 25km? Fyra timmar? När går nästa buss? Om två timmar, jag är ju på Svartsjölandet. Jag börjar gå hemåt, det många minuter på FunBeat det här. Cykelskorna börjar bli osköna att gå i. Jag tar av mig och går barfota. 4 timmar! Okej, solen skiner i alla fall. Jag kontrar med cykelbränna efter veckans badstrandsbränna. Då händer det. En vänlig cyklist, med en skitsnygg Bianchi såklart, stannar till och undrar om jag har problem. Nja, slut på slang och en fyratimmarspromenad framför mig bara. Han hade bytt till nya slangar och däck innan han gav sig ut och hade en gammal slang med sig som jag kunde få. Hoppas att jag tackade tillräckligt, det var verkligen dagens räddning. Nu vågade jag inte använda kolsyran om det var så att jag pumpade för hårt förra gången, så jag cyklade hemåt med de två bar som jag orkade pumpa för hand.
Annars så är det hög tid att planera hösten, finns det några fler Iron Man inom räckhåll? Eller ska jag gå stenhårt på löpning och jaga silvermedaljen på Lidingö och Sub40 på Hässelby? Det senare ligger väl närmast till hand, men vi får se.
Idag blir det långpass i Ursvik med Sara till att börja med. Kanske kan hon lura på mig nya skor...
Oj vilken helg...men helt rätt nya mål....och visst är det härligt med hjälpsamma personer bara dyker upp så där och han var nog dessutom lika glad att kunna bistå.
SvaraRaderaHjälpsamma cyklister är guld värt! Challenge Barcelona går väl i oktober-november nånting, det kanske vore nåt? Om det inte är fullt dvs, har ingen riktig koll där. Karin körde det förra året och det verkade vara ett bra lopp.
SvaraRaderaJa, visst är det fantastiskt att folk inte bara åker förbi. Jag kommer såklart ha massor med slang med mig hädanefter så att det räcker åt både mig själv och bröder och systrar som hamnar i min situation.
SvaraRaderaZandra, jag kollar upp CB i 190. Det är inte långt ifrån att jag trycker på "Skicka". Ojojoj vad sugen jag är :)