Ett härligt snöpass i nya skor

Igår kväll styrde Miranda och jag upp ett löppass för idag, vi pratade löst om Ursvik. Under dagen så har det verkligen snöat ymnigt, speciellt under några timmar på förmiddan. Jag satt i möte hela förmiddagen fram till klockan halv ett och blickade allt som oftast ut genom fönstret och drömde om att få ge mig ut och springa, eller kanske rent av få åka skidor. Jaja, skidorna är nog ändå en bit bort men drömma kan man alltid. Några sms och något samtal senare så var Ursvik bestämt.

I onsdags köpte jag ju ett par PYTHO2 BUGrip®, en sko som jag gått och sneglat på något år men aldrig riktigt "vågat" köpa.

Mina PYTHO2 BUGrip®

 Ikväll var det så dags att provspringa dom för första gången, med tanke på underlaget var det inget att fundera på.

Icebugs på.

Något sen, var ju tvungen att ta lite bilder, så kom jag så iväg mot Sumpan. Jag mötte upp Miranda och Alex, som inte heller kunde låta bli att träna denna fantastiska fredagkväll. Vi sprang via Lötsjön bort mot Ursviks motionsområde, vi bestämde oss på vägen att köra Extremespåret. Tänk vad häftigt att få springa detta favoritspår i ganska djup snö.

Tre tappra äventyrare på g.

Vi gav oss iväg utefter spåret, som dagen till ära hade dragna skidspår. För att undvika pekpinnar så vill jag påpeka att vi gjorde vårt allra bästa att inte förstöra spåren. Efter cirka tre kilometer så kom vi till den punkt där Extremespåret viker av från milspåret. Vi tittade ut över ängen och konstaterade att det skulle bli välrdigt svårt, speciellt eftersom vi endast hade en pannlampa. Vi diskuterade fram och tillbaka och efter stor vånda så kom vi fram till att det nog var bäst att låta det äventyret få vara kvar till ett senare tillfälle. Eventuellt kommer vi kanske att ångra oss, men beslutet var taget. Vi fortsatte alltså längst milen och konstaterade snart att även det skulle bli tufft, snittiden på detta pass vittnar om inte annat om detta. Alex såg hur pigg ut som helst, bland annat körde han extra hårt i backarna, medans jag själv inte kunde ligga på i närheten så hårt. Även Miranda tog det ganska lugnt. Mellan kilometer två och sju så var det mjukt och härlig snö under och runt fötterna, vid något tillfälle trängde snön in i skon ovanifrån. När vi kom tillbaka på elljusspåret så var det först och främst skönt att se var man satte fötterna igen, men även skönt att höra knarret från den packade snön.

Såhär glada och nöjda var vi när vi kom tillbaka till start- och målområdet efter att ha avverkat milen.

Efter att ha avverkat Ursviksmilen så återvände vi mot Sundbyberg, Alex hoppade något frusen av i Hallonbergen. Miranda som har någon slags ticks att hon inte kan sluta springa på udda kilometertal följde mig en bit för att få ihop en jämn och fin siffra. En dag kanske jag kommer att fatta detta :-)

Då vi köpte skorna samtidigt så känns det naturligt att ta en gemensam bild.

Hoppas att ni andra fått en smakstart på helgen, för det har verkligen jag.

18km, 1h53min, medelpuls 131 slag/min (71% av max)