Backlog på bloggen

Ibland kommer man efter, helt enkelt. Alla har väl upplevt lite backlog på jobbet till exempel? Vad gör man då, struntar i det eller tar igen det? Förhoppningsvis tar man igen det och det tänkte jag göra med lite av veckans träning. Nej, jag ska inte träna ikapp missade pass utan ta igen missade inlägg.

I torsdags var det i vanlig ordning, numera, träning med Stockholm City Triathlon. Jag gillar att gå in i simhallen när det är vintrigt och mycket snö ute. Eftersom det är återhämtningsvecka så var passet mycket inriktad på teknik. Har jag nämnt tidigare att det är det jag behöver?

Såhär såg passet ut:

200m insim
2x50m enarms, catch-up, skovel och återföring.
3x(4x50m) Taglängdsfokus
100m bad
Xx100m 25 knutna - 25 vanligt
Avbad

Fredagens strapats har ni väl redan läst om, annars tycker jag att ni gör det. Det var en helskön kväll :-)

Igår var mina ben lite ömma, tydligen så tar terränglöpning på vintern mer på benen än man kan tro. Därför var det skönt och helt riktigt att bara köra crawlkursen. Eftersom vi tränar lite olika i gruppen så har vi också fått lite olika behov av övningar. Några tycker att andningen är det svåra medans jag och Cecilia, tror jag att hon heter, ville öva att sträcka ut och glida. Efter insimmet blev Karin flyttad till vår bana, instruktören tyckte tydligen inte att hon hade problem med andningen. Sedan fick vi köra diverse armövningar för att få en känsla över hur det skall kännas, sedan skall man få ihop alla pusselbitar. Det jag tar med mig från passet är att jag behöver fokusera på att sträcka ut, det visste jag ju men att det var så illa visste jag inte, att sticka in närmare axlarna samt att fullfölja hela draget och inte släppa de sista decimetrarna. Det sista kan jämföras med golfsvingen, dvs att svinga igenom helt och inte bara slå till bollen. Kan säkert jämföras med ett tennisslag också, men där har jag ingen som helst färdighet.

Lördagen avslutades annars med Cornelis, filmen om Cornelis Vreeswijk. Gillar man biografier, som jag gör, så är den helt klart värd att ses. Jag är för ung för att ha sett honom live, hans sista spelning var på Roskilde 1987, men många av hans låtar är ju odödliga. Mycket kan man säga om Cornelis, men han var definitivt en spännande och speciell människa. Ett extra plus i kanten att Norpan och Josef Zackrisson från Hovet var med som musikanter.

Nu när jag hunnit ikapp ska jag nog ut och adventslöpa lite, en sväng runt sjöarna kan väl passa.