Blå linjen blues

Idag var det alltså dags att beta av den blå tunnelbanelinjen. Med trevligt sällskap och kanonfint väder kunde det inte bli annat än sjukt deppigt. Och det blev det, helt sjukt deppigt. Det började med att jag mötte upp Miranda, som var skyldig till detta deppiga event, på perrongen på Sundbybergs t-banestation för avfärd in mot Kungsträdgården. Sedan mötte vi upp ett glatt gäng löpare på nämnda station, det som verkade bekymra folk mest varhur man skulle få kontakt med satelliter. Men det löste sig såklart till slut. 

Som vanligt när kör dessa löparevent så ingår spurt när man ser T:et, och jag lyckades ta de två första i sann Northugstil, men sedan gjorde jag inte så mycket väsen av mig på resten av turen.

Sundbyberg var en lite het station att vinna då det är hemmastationen för både Piotr, Miranda och jag. Dock så drog Alex längsta strået här med mig tätt därefter. Hur gick det för Miranda då?

Jo, hon drog med sig hela det här glada gänget åt fel håll. Dåligt lokalsinne t o m i sin hemstad...

I Hjulsta hade vi avverkat ena "benet" av den blå linjen. Nu var det bara att springa över till Akalla och beta av det andra.

Men först stannade vi till på Akalla By Café och laddade in lite energi och snackade lite strunt. Själv fick jag ett tips om att mitt glansiga hår nog beror på att jag simmar så mycket i klorerat vatten. Ett tips till er andra som önskar blankt och fint hår. Andra kommentarer jag fick under turen angående mitt hår var att jag hade "ananasfrisyr", mycket roligt. En blond Dr Alban alltså, haha.

I Husby så tog Mattias, som jag förövrigt "lurade" att börja springa för två år sedan, en fin skalp och fick såklart vara med på bild. Jag är en maker alltså. Vi pratade lite om hur osannolikt det egentligen var, han var allt annat än löpare då, men nu är han verkligen biten och riktigt duktig och stark dessutom. Kul!

Mellan Kista och Hallonbergen var vi lite tveksamma till hur vi skulle springa, några av oss valde att gena genom Ursvik via elljusspåret. Det var så otroligt vackert att jag var tvungen att ta en bild. Närmast en stilstudie av den rutinerade Bernt, som nu när han sprungit så långt man kan skall göra en satsning på Iron Man 2012. Han skulle visst bara korsa USA eller nåt sånt.

I Hallonbergen blev vi bjudna på kaffe av ett gäng predikanter, trevligt initiativ. Tyvärr är det lite långt att åka tillbaka till Hallonbergen 16/3 för att delta på deras diskussionsforum, som skulle behandla existensiella frågor. Tack för kaffet! Under en period av mitt tidiga stockholmsliv bodde jag inneboende hos min kompis Michael som även han är en kaffedrickare av rang, så det kändes helt rätt att ta en kopp där.

Efter cirka 35km var vi vid Västra Skogen igen där vi knöt igen säcken. Nöjda splittrades kvarstoden av gruppen åt olika håll, en del tog tuben hem, en del sprang hem och andra tog en rejäl omväg hem. Jag tror att jag talar för alla när jag säger att detta var den deppigaste dagen på länge. Jag lyckades missa, förutom här vid slutstationen, att ta en bild vid minst en station. Kan ni lista ut vilken?

Tack alla kompanjoner för idag, ni har varit helt fantastiska!