Vilken vändning!

Det blir inte alltid som man tänkt sig, som en god vän till mig skulle sagt. Tanken med dagen var ju att köra spinning med klubben, som jag brukar på lördagar. Men idag blev det inte så pga att vi har en fantastiskt opolitlig hiss i vårt hus, man kunde ju tro att en tre år gammal hiss skulle fungera skapligt men så är inte fallet. I 45 minuter blev jag sittandes i hissen, det var väl för tidigt på morgonen för jourkillen, så när jag väl kommit ut så kändes det inte direkt aktuellt att spurta iväg till Hammarby sjöstad.

Vilken tur då att man är triatlet och att det finns två andra grenar att köra. Så jag gick upp till lägenheten igen och svidade om till löparmundering och gav mig ut i det fantastiska vårvädret.

Det blev i vanlig ordning Kastellholmsrundan, tummen upp för den. På vägen ut såg jag en turist, får man förmoda, ta en ganska rolig bild som jag tänkte att jag också måste ta.

Vem är jag?

Passet då? Jo, jag tog de tjugofemkommafem kilometrarna på 2h2min vilket ger ett snitt på 4,47min/km vilket är en bra tid för mig. Pulsen snittade 138 slag/min vilket betyder 75% av min maxpuls.

Så från att ha varit instängd och nedslagen i hissen till att få komma ut i det härligt soliga vädret var steget inte så långt, men ack skönt.