Känner ni igen följande scenario? Ni sitter inne hela dagen medans solen skiner och temperaturen är några grader under noll och benen bara skriker att de vill ut och röra på sig. Efter jobbet kommer ni hem, byter om till löparkläder, ger er ut och suget är som bortblåst. Passet blir högst pliktskyldigt. Jag hade en sådan dag idag. I slutet av passet, när jag sprang in på VI för att handla, stötte jag på Lina. Eftersom Lina är student så har hon möjligheten att springa när det är ljust och det är jag lite avundsjuk på, jag vill också kunna springa mitt på dagen. Samtidigt tänker jag att man skall verkligen vara glad att man kan springa överhuvudtaget, att det är mörkt, kallt och moddigt är något man får leva med. Det gör en bara hårdare. Vi får helt enkelt gilla läget och vara tacksam den dagen det blir varmt, ljust och barmark.
Jag fick ihop 13km i alla fall, så jag får vara nöjd med kvällen.
Springa på lunchen?
SvaraRaderaAnnsan, jag förstår hur du tänker men jag har bara en timmas lunch :-)
SvaraRaderaBeen there! Nu har jag faktiskt förmånen att få springa när det är ljust om någon tar han dom kidsen! Men nu går jag och önskar jag kunde få börja jobba snart ;-) Så det kan vara, man är aldrig nöjd liksom...
SvaraRadera