Från "kostrådgivare" till "godbit"

Måste man kolhydratladda för att springa marathon?

Den frågan fick jag idag på jobbet. Jag har ju sett en tendens att när det kommer till träning och kost så blir jag inkallad som "expertvittne". Tydligen var man inte helt överens i frågan, så Åsa som också äter LCHF-kost kallade in mig till denna diskussion. Min spontana reaktion var såklart; Javisst! Sedan, sa jag, beror det såklart på vad man har för bakgrund och vad man egentligen menar med kolhydratladdning. Är man van vid att äta mycket kolhydrater och är van vid att kolhydratladda, så vore det såklart dumt att inte göra det inför ett marathon. Men är man en medelsvensson som är ovan vid att kolhydrattömma och kolhydratladda så tycker jag inte att det finns någon anledning att göra det inför ett specifikt tillfälle, ät då istället under hela loppet med jämna mellanrum. Jag vet inte riktigt var diskussionen landade, men när jag berättade att jag åkt Vasaloppet efter tre månader strikt LCHF och sprungit Stockholm Marathon på 3.32 med en aning kolhydrater de sista dagarna innan så blev det lite förvånade ansiktsuttryck. Men vadå, äter du bara kött och fett då eller? Ja, vill man uttrycka sig så slarvigt så visst. I huvudsak är det ju så, men man kan göra väldigt mycket spännande maträtter utan att för den delen blanda in ris, pasta och potatis. Det ska bli roligt att se ifall det blir fortsättning i ämnet imorgon, det kändes inte riktigt som att det bottnade helt.

En rolig avslutning på arbetsdagen, helt klart. Efter jobbet var det, i vanlig ordning, dags för onsdagslöpning med Miranda. Även det mycket trevligt, i vanlig ordning. Jag fick ihop 19km och de knappa två timmarna bara flög iväg, i vanlig ordning. Mycket snack om TEC idag, det är ju bara 60 dagar kvar till detta extrema lopp som Miranda skall springa och det börjar såklart pirra redan nu. Mycket som skall planeras med pacers, föda, utrustning och mycket, mycket annat. Jag måste säga att det är en helt otroligt tuff utmaning, Järnmannen framstår ju som ett ordinärt motionslopp i jämförelse.

Avslutningsvis måste jag bjuda på en "godbit" från förra veckan. Jag har gått och sugit på den sedan dess, men eftersom jag lovade i förra inlägget att detta skulle bli mer positivt så passar detta bra nu. Vi satt och åt lunch, en dag i förra veckan alltså, när min blogg kom på tal. Det var säkert jag som tog upp det, måste ju marknadsföra lite. Dock är mina kollegor lite svårflörtade. Efter en stund så brast någon ut; Fan, du är ju vår egen Blondinbella! Eller, Blondinballe kanske? Jag skrattade hejdlöst, troligen var vi fler som skrattade men jag var helt instängd i min egen skrattbubbla. Jag är inte helt säker på att jag kommer att byta "identitet", men det var fantastiskt roligt.

Från att ha startat dagen med ett ganska nedstämt inlägg så känns det nu mycket bättre. Imorgon hoppas jag på en stark dag som avslutas med fina testlopp. Imorgon skall jag nynna på Kentas "Just idag är jag stark" hela dagen. Tagga!