Öfvre All In - En fantastisk upplevelse

Ja, vad skall man säga. Något som lät som en kul idé blev till en helt fantastisk dag. När jag läste om Öfvre All In på Funbeat så blev jag lite sugen, men eftersom det gick på en lördag då jag har spinningträning med klubben hade jag inte alls planerat att komma med. Men, som tur är kan man ta lite andra beslut än de "rätta" ibland.

Om vi skall ta det från början så mötte jag upp Miranda på Sundbybergs t-banestation strax före halv nio för avfärd mot Östermalmstorg. Vi tänkte nog inte till direkt när vi klev av, så vi kom upp vid just Östermalmstorg och inte nere vid Svampen där vi skulle träffas. Men, det blev en riktigt bra felavstigning eftersom vi passerade Grev Turegatan som var som ett vykort från Val Thorens eller liknande större alpby med decimetertjocka snölager på cyklar bland annat.

Väl nere vid Svampen hade de flesta redan kommit till rätta och stämningen var redan hög och förväntansfull. Lite bilder hann vi ta och lite lättare ombyte hanns också med. Prick klockan nio gav vi oss så iväg utefter Birger Jarlsgatan bort mot Valhallavägen med lite avstickare på tvärgator. Efter cirka en timma var vi tillbaka vid Svampen igen, och då hade vi "ringat in" hela Öfvre, i alla fall så som vi tänkt oss Öfvre. Sedan betade vi av bit för bit. Efter lite drygt två timmar hade vi passerat halvmara och "firade" det med snabblunch på Fältöversten. En kul anekdot från detta lunchbreak var att en av deltagarna glömde sin GPS-klocka inne på toaletten på McDonalds. Som tur var så hade en vänlig själ hittat den och listat ut i vilket gäng ägaren hörde hemma. Som hittelön ville finnaren ha två starköl, vilket alla trodde var ett skämt. Efter ett tag så kom finnaren tillbaka och sa att verkligen ville ha lite hittelön. Vilken sköning! Man lyckades skramla ihop 13 kronor, vilket torde räcka till en burk finöl.




Grefve Bernt af Hedlund förklarar Fältöversten eröfvrad.


Efter lunchen fortsatte erövringen av Östermalms gator. Efter cirka 30km så började höfterna att påminna om att vi sprang i en snömodd som man inte sett sedan, ja veckor tillbaka. Vid denna tidpunkt så började Miranda och jag prata om hur vi skulle göra, skulle vi fullfölja eller skulle vi bryta och istället springa hem till Sundbyberg. Det lutade mer och mer mot att vi skulle fullfölja. Efter 35km tog vi in på ett fik som heter Mocco och fyllde på med koffein och annan energi. Efter fikat stapplade vi iväg något frusna, men det brukar ju lösa sig ganska snart. Kilometrarna blev nu allt tyngre och tyngre samtidigt som det kändes att gatorna blev backigare och backigare. Jag har ju inga problem att springa uppför, men man skall ju utför också. Till slut började vi komma mot slutet på Bernts fina orienteringslista.



Bra precis sju timmar efter att vi startat denna erövring var vi tillbaka till Svampen igen. Enligt min klocka hade vi sprungit i 5h25min och tillryggalagt 48,5km. Alla var såklart väldigt nöjda, en av löparna hade tidigare som längst sprungit 30km vilket betyder ett prydligt nytt distanspersonbästa. Miranda och jag kunde inte nöja oss med detta, utan vi bestämde oss för att springa till T-Centralen för att kollekta de sista 1,5 kilometrarna. 50 kilometer betyder för mig tangerat distanspersonbästa.




Beviset för att jag idag blivit dubbad som LöparGrefve af Öfvre.


Summa summarum, eröfvringen av Öfvre Östermalm blev en riktig solskenshistoria. Inte minst påminner mina hettande kinder och läppar samt trötta ögon om detta.