I och med förra veckans onsdagshalvmara bestämde Miranda och jag att vi hädanefter skall styra upp halvmaror på onsdagarna framöver. Därför stämde vi träff, som vanligt, på VI i Sundbyberg. Och som vanligt var jag några minuter sen till vår träff, men jag tror att Miranda har vant sig. Hoppas att vi inte börjar anamma någon typ av bötessystem, för då kommer jag att bli fattig.
När jag så kom ner till VI så stod det ett gäng musiker bredvid Miranda och jag tyckte att tjejen i gänget var otroligt lik en tjej jag känner. Några korta sneglingar åt varandra och sedan säger hon "Hej Thomas!" och jag säger "Hej!". Det var mycket riktigt Kristina Westin, en tjej som jag känner sedan ett antal år tillbaka genom min tvillingbror i och med att de var kollegor på den tiden. Vi hängde en del ihop på diverse månadspubar som de hade på Skanska Nya Hem, mycket trevliga tillställningar vill jag minnas. Kristina sjöng vid några tillfällen och jag minns att jag tyckte att det lät riktigt bra. Jag vill även minnas att jag vid en fest hemma hos henne lyssnade på hennes skiva och att jag ovetande om att det var hon uttryckte mitt gillande. Jag har även lyssnat på henne på diverse klubbar på Söder, vilket jag gärna men allt för sällan gör.
Döm om min förvåning när jag någon vecka innan jul satt med frukostsmoothien och kollade in Nyhetsmorgon på TV4 och Kristina dyker upp i rutan. Hon var där för att promota sitt nysläppta album "In The Back Of My Head" och hon spelade bland annat "Up In The Air"
Vad säger ni, är hon inte duktig? Hon har i alla fall fått lysande recensioner i USA där de framförallt gillar hennes texter.
Jag behöver väl inte påpeka att denna skönsjungande tös är norrlänning?
Löpningen då, jo det blev ingen halvmara. Vi nöjde oss med 15km, men det var som vanligt supertrevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar