Imorse var jag på besök hos en knäspecialist som skulle uttala sig om allvarsgraden av min knäskada. Han läste min rapport från magnetröntgen och tryckte och klämde på mitt knä och hans slutsats blev att operation inte var nödvändigt, inte nu i alla fall. Jag blev såklart glad och gick därifrån med en positiv känsla.
Sedan kom det över mig. Hade han tagit mig på allvar, eller hade han bara tyckt att jag var ännu en sån där konstig människa som springer och har sig? Jag började fundera på de svar han gett mig på alla frågor gällande att komma igång och springa igen; "Testa!" Visst, det bästa sättet att ta reda på något är såklart att testa. Jag brukar själv använda den frasen. Men men, jag måste nog lita på det han sagt om att knät inte är skadat. Nästa steg blir alltså att "testa" att springa. Stöter jag på problem har jag ju hans nummer. Och ett högkostnadsskydd!
Ikväll stressades inte knät nämnvärt, det var simning med klubben som gällde. Fortfarande andra veckan in på sommartiderna är bokningarna på badet inte rätt, idag var några av våra banor dubbelbokade. Hur svårt ska det vara att hålla reda på 8-10 banor? När väl passet kom igång blev det ett riktigt bra pass, åtminstone tyckte jag det. Vi körde lite blandat kort och snabbt respektive långt och långsamt, något i still med 200m + 2x100m + 4x50 / 300m + 3x100m + 6x50m osv.
Så nu sitter jag här och luktar klor och laddar för att cykla till jobbet imorgon. Löpningen låter jag vänta lite till.
Imorse retweetade jag något klokt på Twitter och det var så klokt att jag måste dela med mig av det här också. "Two things define you. The patience when you have nothing, and your attitude when you have everything". Det ligger verkligen något i det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar