Att inte få vara med...

Nä, precis, i år får jag inte var med på folkfesten. Eller rättare sagt, jag kan inte. I samma sekund om naprapaten sa ordet meniskskada för en månad sedan förstod jag att det var kört. Nu verkar det ju inte vara så allvarligt, men jag har inte sprungit på en månad och då är det heller ingen vits att ställa upp. Att springa bara för att springa är inte min grej, jag har ju gjort det förut.

Mitt track record börjar inte se så bra ut på Stockholm Marathon, om man säger så.

2009 - 4:15
2010 - 3:32
2011 - 3:13
2012 - DNF
2013 - DNS

Stockholm Marathon är kanske inte mitt lopp, helt enkelt. Jag borde kanske sikta in mig på andra lopp.




Men, jag fick ju vara med på pastapartyt igår. Och jag fick göra det i gott sällskap, mycket gott sällskap. Mia och Erica som ska springa sina första maror idag och Claes som ska springa sin första "riktiga" mara. Så jag fick, som den rutinerade i gänget, dela med mig av mina erfarenheter om hur loppet fungerar. Främst Erica hade mycket funderingar.

Det ska bli jätteroligt att följa dessa tre, främst Mia som jag känt ett tag nu och som jag tränat en hel del men kanske pratat träning ännu mer med. Mia skulle sprungit i Nice 2011, men fick ställa in det i sista stund, och förra året väntade hon Malte så då föll Stockholm Marathon bort av den anledningen. Erica och Claes jobbar jag med på Löplabbet och de ska det såklart också bli spännande att följa. Erica har som sagt aldrig sprungit ett Marathon förut, men halkade in på ett bananskal. Claes, mannen om spöade Isabella Andersson på Göteborgsvarvet, har jag nog pratat löpning med varje dag sedan jag började på labbet. Han har ett grymt stort intresse för löpning, i alla detaljer, och sköter träningen minutiöst. Siktet är inställt på 2:40 och det tror jag att han kommer att fixa.

Så idag ser jag fram emot att, efter jobbet, få möta en massa trötta men lyckliga löpare på Östermalms IP, för där tänkte jag hänga från strax efter 16. Tills dess önskar jag alla nervösa och förväntansfulla löpare lycka till! Och till er som inte ska springa uppmanar jag att ni ger er ut på gatorna och hejar, för det betyder så otroligt mycket för alla löpare att få höra lite hejarop. Framförallt för de som tar lite mer god tid på sig.


- Posted using BlogPress from my iPad