Vad trodde jag egentligen?
Trodde jag verkligen att det inte skulle regna?
Kanske.
Men jag drog i alla fall på mig sleeves, benvärmare och skoskydd. Så något var jag i alla fall beredd på.
När jag kom ut till Drottningholm var det lite regn i luften. Men det tornade upp lite mörka elaka moln. Några blixtar såg jag också, på avstånd.
Framme vid rondellen i Tappström ökade regnet i intensitet och blixtarna och åskan kom allt närmare. Men jag tänkte att jag skulle härda ut. Det gjorde jag väl i fem kilometer till. Vid Troxhammars golfbana började regndropparna svida i ansiktet, så "hårda" var dom. Eller svida, de gjorde fan ont. Då bestämde jag mig för att vända hemåt.
Jag var långtifrån ensammen ute och stämningen var rätt skön därute, det var mycket hejande och mycket leenden. I alla fall då man kunde se ansiktsuttrycken på de man mötte.
En annan "skön" grej var annars när jag på Nockebybron på vägen hem fick mig en rejäl jävla dusch av en mötande bil, det var tur att jag var beredd och höll igen munnen annars hade jag fått mig en ordentlig kallsup.
Cykling är ju för underbart.
Idag var det min tur att vara en sur jävel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar