4,2 istället för 42,2

Efter jobbet, klockan två, sprang jag raka vägen upp mot Sturegatan / Karlavägen för att heja in alla starka marathonlöpare. Jag missade täten med några minuter, men hann i alla fall se en del kända ansikten däribland Isabella Andersson. Jag stod och hejade tills det nästan snurrade i huvudet.

Jag fick frågan av en tjej som jag stod och pratade lite med om det inte var jobbigt att stå och titta på då jag egentligen skulle ha sprungit. Men jag kan ärligt säga att det var jätteroligt att heja fram alla krigare därute, även om jag självklart helst skulle sprungit.

När jag kom hem kom jag på att jag ju behöver min Garmin till cyklingen imorgon. Min Garmin som jag lånat ut till kollega Erica. Inspirerad av alla coola marathonlöpare så kom jag på den briljanta idén att jag kunde springa och hämta den. Testa, som dr Högberg skulle sagt.

Erica bor, visade det sig, 2,1km från mig. På riktigt! Mitt testlopp blev alltså en decimarathon, ett gott tecken. Eller? Jag tyckte iallafall att det kändes bra. Tänk, jag blev nog nästan lika glad som alla de som gått i mål tidigare under dagen.

Det var väl värt att fira med lite god glass!




- Posted using BlogPress from my iPad