Motigt!

I måndags, tror jag, började jag känna en viss ömhet i vänster knä. Jag hoppades att det var något som skulle gå över med lite stretching. Naivt, javisst. Men jag har ju aldrig haft några problem tidigare. I torsdags började det kännas mycket sämre, jag sprang till jobbet men kände ganska tidigt att allt inte var som det skulle så jag kortade ner passet rejält. Problemet är att jag egentligen inte har ont, utan det är mer stelt och ömmande. Under helgen har jag upptäckt att det ömmat på fler ställen än knät, det sitter även i ryggslutet, höften, skenbenet och i foten. Inte på samma gång dock, snacka om diffusa symptom.

Nu har jag i alla fall bokat tid hos naprapat imorgon så får vi se vad det är som är fel på mig. Olyckskorparna säger klämd ischiasnerv. Hursomhelst så känns det som att Stockholm Marathon är väldigt långt borta just nu. Huvudsaken är dock att problemet löser sig och att jag är i toppform till Ö till Ö i september.