Igår slog det mig.
Mitt under löppasset igår slog det mig att det här med uppstartsveckor kanske inte betyder att det skall vara en mjukstart. Kanske är det så att meningen är att man ska stressa igång systemet. Om det är så, så är det kanske inte så konstigt att jag låg över bassängkanten och frustade i tis- och torsdags eller över styret i onsdags.
Förra söndagen testade jag trail för första gången, i alla första gången på väldigt länge och i så fall hette det nog inte ens trail, då jag var med och sprang Tuggarns Trail vid Hellasgården. Det slog mig då att det är jäkligt skönt att springa i naturen, men det slog mig också att jag är ganska svag i löparmusklerna. Det har jag väl förstått tidigare också på sätt och vis, men när man får ett kvitto på det så blir det så självklart. Helt i onödan dessutom, eftersom jag har så nära till fina spår som skulle göra mig starkare. Så min plan är nu att springa i Ursvik i alla fall en gång i veckan.
Igår var ju en helt fantastisk höstdag och det gjorde besöket i Ursvik extra skönt. Den bästa utmaningen i Ursvik är Extremen, så den fick det bli. Och utmanade, det gjorde jag. Jag utmanade varenda lite backe genom att pressa lite extra, även om vissa backar är utmanande bara att springa. Benen fick verkligen bekänna färg.
Roligaste, förutom själva löpningen, var när jag mitt ute i skogen fick en fråga av en mamma med sina två ungar som frågade efter närmsta genväg. Jag hade ingen aning, men det slog mig efter några meter att det såklart berodde på var de skulle någonstans. Jag smålog för mig själv en stund.
Roligt också förstås att hälsa på lilla Elise innan passet, men hon var lite för nyvaken för att följa med och springa. Det får bli en annan gång, jag har ju försett henne med ett par fina löparskor.
Min filosofi är att skogen är både skonsam, stärkande och skoj... Och det vore ju hur ballt som helst att få visa upp "mina" stigar. Nångång...
SvaraRaderaJa, det vore ju ballt. Det får vi ta nångång
Radera