Medans jag åkte och simmade skulle de svenska fotbollspojkarna få pisk i Berlin, allt tydde ju på det. Inte skulle väl våra anonyma, Zlatan undantagen, pojkar rå på Die Mannschaft? Jag tycker många gånger att svenska fotbollslandslaget haussas upp väl mycket, som att det fanns en dold agenda att ge dem så mycket uppmärksamhet. Men, det är väl bara jag?
Så, vad händer? Jo, medans jag och mina klubbkompisar kämpar på med hundringar i olika farter så springer germanerna in bollar i parti och minut. Vi är alla lyckligt ovetande om detta i alla fall. När jag sätter mig i bilen på väg hem så suckar herrar Granqvist och Edström om hur synd det var att "vi" inte var med i första halvlek, två mål var väl ändå för mycket att ta igen. Men bara några minuter senare så får vi i alla fall in trean. Och precis när jag svänger in på området så spricker det för Granqvist, en av svensk fotbolls största bragder var ett faktum. Kul!
Kul var också att träffa Linn innan simningen och ännu roligare att hon skall leda spinningen på lördag, det kan man ju inte missa. Roligt också att snacka lite med Philip efter träningen, vi har ju kamperat ihop i simhallen i två år nu. Det blev lite snack om Kalmar, men ännu mer snack om säsongen som kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar