Boring ending

Vad hände egentligen?

Det började ju så bra. I lördags fick jag till ett grymt fint löppass, i ett kallt men fantastiskt fint väder. Det var faktiskt riktigt skönt att få ta på sig en extra tjock mössa, en extra tjock jacka, extra tjock underställströja och extra tjocka vantar. Sedan mötte jag upp Mia och gick på hockey på Hovet, mycket trevligt och en helt okej hockeymatch dessutom. Efter matchen blev jag hembjuden till Mia och Mårten på middag, mycket gott och mycket trevligt och mycket skratt. Som vanligt, helt enkelt.

Jag tyckte att jag hade vädrets makter med mig då det skulle bli betydligt mildare på söndagen, då jag skulle springa mitt långpass. Jag var lite slö på morgonkvisten, men det brukar ju lösa sig bara man får äta lite frukost och dricka någon kopp kaffe. Men när jag kände att det var dags att ge mig av var jag inte alls ett dugg sugen, men det brukar ju lösa sig bara man kommit igång lite. Det gjorde det inte. Så efter 10km bestämde jag mig för att korta av rundan en aning. Planen var 24km, men jag kände att 20km fick vara nog. Jag fick ju aldrig upp någon fart på benen, det kändes mest som att jag släpade dem bakom mig. Såklart förstår jag att den dåliga formen beror på att jag ju var sjuk i början på veckan, men jag tyckte ändå att det kändes så bra dagen innan.

Men men, nu kommer en ny vecka med nya möjligheter. Dessutom börjar den med en vilodag, bara en sån sak.