Det är säkert bara jag, men jag tycker att det är lite kul att Stockholm Marathon och Svenska Mästerskapen har samma förkortning då Stockholm Marathon just är Svenska Mästerskapen i marathon. Okej, det var bara jag.
Återhämtningen efter lördagen går väl lite sådär. Igår kom jag inte ens utanför dörren. Hade tänkt gå ut med soporna, men fick utegångsförbud av benen. De lade in sitt veto. Bara att lyda då.
Idag var jag så illa tvungen att gå utanför dörren, jobbet kallade. Dock har jag nog sett ut som en pingvin när jag försökt förflytta mig mellan mitt bord och kaffeautomaten. Många har gratulerat till loppet och många har också velat veta lite mer om hur det kändes och så vidare. Bland annat fick jag frågan om jag aldrig funderade på att bryta då benen gjorde så ont. Jag kan ärligt säga att jag aldrig tänkte i de banorna, skulle man bryta för att man får ont skulle inte många komma i mål tror jag. Smärta är ju en ädlare form av njutning, inte sant?
Dagen till ära skulle jag åka kommunalt hem från jobbet, blev alltså tvingad till återhämtningspromenad på någon kilometer. Trapporna vid pendeltågsstationerna var alls ingen lek. Tro om folk undrade vad det var som var fel på mig som gick på sidan nerför trapporna. Till slut tycker jag faktiskt att jag fick till gången rätt hyggligt.
Imorgon blir det nog att ta ut cykeln på en liten rajd, benen behöver nog få röra på sig lite lätt.
Slutligen vill jag återigen tacka för alla gratulationer och kommentarer sedan i lördags. Det är så roligt att höra att folk haft koll via SMS-tjänst eller lånat iPad av okända människor på stan etc.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Och om benen skulle behöva röra på sig lite mer framåt slutet av veckan så vet jag några som ska ta en liten "rajd" ner mot Jönköping ;-)
SvaraRaderaJo, det lockar ju förstås. Men med tanke på att jag jobbar full dag i morgon och sedan skall vara på plats på fredag igen känns det lite stressigt, för att inte säga omöjligt ;-)
SvaraRadera