Roslagsvåren 2011

Halv åtta imorse mötte jag upp Miranda och Alex på Sundbybergs Station för att pendeltåga upp till Upplands Väsby. Vi var definitivt inte ensamma om att ha samma mål bland våra medresenärer. Jag skulle ljuga om jag sa att jag var tokladdad, sanningen var nog att jag hellre legat kvar i sängen.

Väl framme vid startområdet vid Viks skola så tog jag ett av de bättre beslut jag tagit på länge, jag investerade i ett par skoöverdrag. Utan dessa hade dagen blivit betydligt längre och betydligt kallare, åtminstone för fötterna.

Alex skulle åka fort så Miranda och jag bestämde oss för att köra tillsammans. Strax före start började Miranda prata med en tjej i kön som inte riktigt visste var hon var, eller varför. Nja, så var det kanske inte. När vi började närma oss start hade vi lyckats övertyga henne om att borde hänga med oss. Ursula, som hon heter, hängde med oss hela dagen och hon var verkligen en trevlig bekantskap. Trots regn och rusk åkte hon med ett leende hela rundan, och i mål var leendet om möjligt ännu större. Ursula skall också åka Vätternrundan och hade tidigare aldrig cyklat såhär långt, även Miranda slog distansrekord på cykel. Vid tio mil tjoade hon till och konstaterade att hon nu faktiskt cyklat längre än hon sprungit. Coolt!

Loppet började i regn, vilket höll i sig cirka tre timmar. Speciellt kallt minns jag att det var efter andra stoppet vid 80-85km. Mot slutet blev det dock lite varmare, och vid målgång tittade till och med solen fram.

Totaltiden för utförda 14 mil blev cirka 5:50 med ett rulltempo på 26km/h. Maxpuls 143 och medelpuls 116.





Sällskapet för dagens cykeltur, Miranda och Ursula.

- Posted using BlogPress from my iPhone